Inledning · Sahih Muslim

Sahih Muslim, hadith 7017

Berättad av Ka'b ibn Malik. Arabisk text med egen översättning och förklaring.

Sahih (tillförlitlig)Bok: Inledning
صحيح مسلم
Vem berättade den?

Återberättad av Ka'b ibn Malik

Sahih (tillförlitlig)

Sahih Muslim anses i sin helhet vara tillförlitlig.

Återberättelsen

Arabisk text

حَدَّثَنِي أَبُو الطَّاهِرِ، أَحْمَدُ بْنُ عَمْرِو بْنِ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عَمْرِو بْنِ سَرْحٍ مَوْلَى بَنِي أُمَيَّةَ أَخْبَرَنِي ابْنُ وَهْبٍ، أَخْبَرَنِي يُونُسُ، عَنِ ابْنِ شِهَابٍ، قَالَ ثُمَّ غَزَا رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم غَزْوَةَ تَبُوكَ وَهُوَ يُرِيدُ الرُّومَ وَنَصَارَى الْعَرَبِ بِالشَّامِ ‏.‏ قَالَ ابْنُ شِهَابٍ فَأَخْبَرَنِي عَبْدُ الرَّحْمَنِ بْنُ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ كَعْبِ بْنِ مَالِكٍ أَنَّ عَبْدَ اللَّهِ بْنَ كَعْبٍ كَانَ قَائِدَ كَعْبٍ مِنْ بَنِيهِ حِينَ عَمِيَ قَالَ سَمِعْتُ كَعْبَ بْنَ مَالِكٍ يُحَدِّثُ حَدِيثَهُ حِينَ تَخَلَّفَ عَنْ رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم فِي غَزْوَةِ تَبُوكَ قَالَ كَعْبُ بْنُ مَالِكٍ لَمْ أَتَخَلَّفْ عَنْ رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم فِي غَزْوَةٍ غَزَاهَا قَطُّ إِلاَّ فِي غَزْوَةِ تَبُوكَ غَيْرَ أَنِّي قَدْ تَخَلَّفْتُ فِي غَزْوَةِ بَدْرٍ وَلَمْ يُعَاتِبْ أَحَدًا تَخَلَّفَ عَنْهُ إِنَّمَا خَرَجَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم وَالْمُسْلِمُونَ يُرِيدُونَ عِيرَ قُرَيْشٍ حَتَّى جَمَعَ اللَّهُ بَيْنَهُمْ وَبَيْنَ عَدُوِّهُمْ عَلَى غَيْرِ مِيعَادٍ وَلَقَدْ شَهِدْتُ مَعَ رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم لَيْلَةَ الْعَقَبَةِ حِينَ تَوَاثَقْنَا عَلَى الإِسْلاَمِ وَمَا أُحِبُّ أَنَّ لِي بِهَا مَشْهَدَ بَدْرٍ وَإِنْ كَانَتْ بَدْرٌ أَذْكَرَ فِي النَّاسِ مِنْهَا وَكَانَ مِنْ خَبَرِي حِينَ تَخَلَّفْتُ عَنْ رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم فِي غَزْوَةِ تَبُوكَ أَنِّي لَمْ أَكُنْ قَطُّ أَقْوَى وَلاَ أَيْسَرَ مِنِّي حِينَ تَخَلَّفْتُ عَنْهُ فِي تِلْكَ الْغَزْوَةِ وَاللَّهِ مَا جَمَعْتُ قَبْلَهَا رَاحِلَتَيْنِ قَطُّ حَتَّى جَمَعْتُهُمَا فِي تِلْكَ الْغَزْوَةِ فَغَزَاهَا رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم فِي حَرٍّ شَدِيدٍ وَاسْتَقْبَلَ سَفَرًا بَعِيدًا وَمَفَازًا وَاسْتَقْبَلَ عَدُوًّا كَثِيرًا فَجَلاَ لِلْمُسْلِمِينَ أَمْرَهُمْ لِيَتَأَهَّبُوا أُهْبَةَ غَزْوِهِمْ فَأَخْبَرَهُمْ بِوَجْهِهِمُ الَّذِي يُرِيدُ وَالْمُسْلِمُونَ مَعَ رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم كَثِيرٌ وَلاَ يَجْمَعُهُمْ كِتَابُ حَافِظٍ - يُرِيدُ بِذَلِكَ الدِّيوَانَ - قَالَ كَعْبٌ فَقَلَّ رَجُلٌ يُرِيدُ أَنْ يَتَغَيَّبَ يَظُنُّ أَنَّ ذَلِكَ سَيَخْفَى لَهُ مَا لَمْ يَنْزِلْ فِيهِ وَحْىٌ مِنَ اللَّهِ عَزَّ وَجَلَّ وَغَزَا رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم تِلْكَ الْغَزْوَةَ حِينَ طَابَتِ الثِّمَارُ وَالظِّلاَلُ فَأَنَا إِلَيْهَا أَصْعَرُ فَتَجَهَّزَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم وَالْمُسْلِمُونَ مَعَهُ وَطَفِقْتُ أَغْدُو لِكَىْ أَتَجَهَّزَ مَعَهُمْ فَأَرْجِعُ وَلَمْ أَقْضِ شَيْئًا ‏.‏ وَأَقُولُ فِي نَفْسِي أَنَا قَادِرٌ عَلَى ذَلِكَ إِذَا أَرَدْتُ ‏.‏ فَلَمْ يَزَلْ ذَلِكَ يَتَمَادَى بِي حَتَّى اسْتَمَرَّ بِالنَّاسِ الْجِدُّ فَأَصْبَحَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم غَادِيًا وَالْمُسْلِمُونَ مَعَهُ وَلَمْ أَقْضِ مِنْ جَهَازِي شَيْئًا ثُمَّ غَدَوْتُ فَرَجَعْتُ وَلَمْ أَقْضِ شَيْئًا فَلَمْ يَزَلْ ذَلِكَ يَتَمَادَى بِي حَتَّى أَسْرَعُوا وَتَفَارَطَ الْغَزْوُ فَهَمَمْتُ أَنْ أَرْتَحِلَ فَأُدْرِكَهُمْ فَيَا لَيْتَنِي فَعَلْتُ ثُمَّ لَمْ يُقَدَّرْ ذَلِكَ لِي فَطَفِقْتُ إِذَا خَرَجْتُ فِي النَّاسِ بَعْدَ خُرُوجِ رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم يَحْزُنُنِي أَنِّي لاَ أَرَى لِي أُسْوَةً إِلاَّ رَجُلاً مَغْمُوصًا عَلَيْهِ فِي النِّفَاقِ أَوْ رَجُلاً مِمَّنْ عَذَرَ اللَّهُ مِنَ الضُّعَفَاءِ وَلَمْ يَذْكُرْنِي رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم حَتَّى بَلَغَ تَبُوكًا فَقَالَ وَهُوَ جَالِسٌ فِي الْقَوْمِ بِتَبُوكَ ‏"‏ مَا فَعَلَ كَعْبُ بْنُ مَالِكٍ ‏"‏ ‏.‏ قَالَ رَجُلٌ مِنْ بَنِي سَلِمَةَ يَا رَسُولَ اللَّهِ حَبَسَهُ بُرْدَاهُ وَالنَّظَرُ فِي عِطْفَيْهِ ‏.‏ فَقَالَ لَهُ مُعَاذُ بْنُ جَبَلٍ بِئْسَ مَا قُلْتَ وَاللَّهِ يَا رَسُولَ اللَّهِ مَا عَلِمْنَا عَلَيْهِ إِلاَّ خَيْرًا ‏.‏ فَسَكَتَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم فَبَيْنَمَا هُوَ عَلَى ذَلِكَ رَأَى رَجُلاً مُبَيِّضًا يَزُولُ بِهِ السَّرَابُ فَقَالَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم ‏"‏ كُنْ أَبَا خَيْثَمَةَ ‏"‏ ‏.‏ فَإِذَا هُو أَبُو خَيْثَمَةَ الأَنْصَارِيُّ وَهُوَ الَّذِي تَصَدَّقَ بِصَاعِ التَّمْرِ حِينَ لَمَزَهُ الْمُنَافِقُونَ ‏.‏ فَقَالَ كَعْبُ بْنُ مَالِكٍ فَلَمَّا بَلَغَنِي أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم قَدْ تَوَجَّهَ قَافِلاً مِنْ تَبُوكَ حَضَرَنِي بَثِّي فَطَفِقْتُ أَتَذَكَّرُ الْكَذِبَ وَأَقُولُ بِمَ أَخْرُجُ مِنْ سَخَطِهِ غَدًا وَأَسْتَعِينُ عَلَى ذَلِكَ كُلَّ ذِي رَأْىٍ مِنْ أَهْلِي فَلَمَّا قِيلَ لِي إِنَّ رَسُولَ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم قَدْ أَظَلَّ قَادِمًا زَاحَ عَنِّي الْبَاطِلُ حَتَّى عَرَفْتُ أَنِّي لَنْ أَنْجُوَ مِنْهُ بِشَىْءٍ أَبَدًا فَأَجْمَعْتُ صِدْقَهُ وَصَبَّحَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم قَادِمًا وَكَانَ إِذَا قَدِمَ مِنْ سَفَرٍ بَدَأَ بِالْمَسْجِدِ فَرَكَعَ فِيهِ رَكْعَتَيْنِ ثُمَّ جَلَسَ لِلنَّاسِ فَلَمَّا فَعَلَ ذَلِكَ جَاءَهُ الْمُخَلَّفُونَ فَطَفِقُوا يَعْتَذِرُونَ إِلَيْهِ وَيَحْلِفُونَ لَهُ وَكَانُوا بِضْعَةً وَثَمَانِينَ رَجُلاً فَقَبِلَ مِنْهُمْ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم عَلاَنِيَتَهُمْ وَبَايَعَهُمْ وَاسْتَغْفَرَ لَهُمْ وَوَكَلَ سَرَائِرَهُمْ إِلَى اللَّهِ حَتَّى جِئْتُ فَلَمَّا سَلَّمْتُ تَبَسَّمَ تَبَسُّمَ الْمُغْضَبِ ثُمَّ قَالَ ‏"‏ تَعَالَ ‏"‏ ‏.‏ فَجِئْتُ أَمْشِي حَتَّى جَلَسْتُ بَيْنَ يَدَيْهِ فَقَالَ لِي ‏"‏ مَا خَلَّفَكَ ‏"‏ ‏.‏ أَلَمْ تَكُنْ قَدِ ابْتَعْتَ ظَهْرَكَ ‏"‏ ‏.‏ قَالَ قُلْتُ يَا رَسُولَ اللَّهِ إِنِّي وَاللَّهِ لَوْ جَلَسْتُ عِنْدَ غَيْرِكَ مِنْ أَهْلِ الدُّنْيَا لَرَأَيْتُ أَنِّي سَأَخْرُجُ مِنْ سَخَطِهِ بِعُذْرٍ وَلَقَدْ أُعْطِيتُ جَدَلاً وَلَكِنِّي وَاللَّهِ لَقَدْ عَلِمْتُ لَئِنْ حَدَّثْتُكَ الْيَوْمَ حَدِيثَ كَذِبٍ تَرْضَى بِهِ عَنِّي لَيُوشِكَنَّ اللَّهُ أَنْ يُسْخِطَكَ عَلَىَّ وَلَئِنْ حَدَّثْتُكَ حَدِيثَ صِدْقٍ تَجِدُ عَلَىَّ فِيهِ إِنِّي لأَرْجُو فِيهِ عُقْبَى اللَّهِ وَاللَّهِ مَا كَانَ لِي عُذْرٌ وَاللَّهِ مَا كُنْتُ قَطُّ أَقْوَى وَلاَ أَيْسَرَ مِنِّي حِينَ تَخَلَّفْتُ عَنْكَ ‏.‏ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم ‏"‏ أَمَّا هَذَا فَقَدْ صَدَقَ فَقُمْ حَتَّى يَقْضِيَ اللَّهُ فِيكَ ‏"‏ ‏.‏ فَقُمْتُ وَثَارَ رِجَالٌ مِنْ بَنِي سَلِمَةَ فَاتَّبَعُونِي فَقَالُوا لِي وَاللَّهِ مَا عَلِمْنَاكَ أَذْنَبْتَ ذَنْبًا قَبْلَ هَذَا لَقَدْ عَجَزْتَ فِي أَنْ لاَ تَكُونَ اعْتَذَرْتَ إِلَى رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم بِمَا اعْتَذَرَ بِهِ إِلَيْهِ الْمُخَلَّفُونَ فَقَدْ كَانَ كَافِيَكَ ذَنْبَكَ اسْتِغْفَارُ رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم لَكَ ‏.‏ قَالَ فَوَاللَّهِ مَا زَالُوا يُؤَنِّبُونَنِي حَتَّى أَرَدْتُ أَنْ أَرْجِعَ إِلَى رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم فَأُكَذِّبَ نَفْسِي - قَالَ - ثُمَّ قُلْتُ لَهُمْ هَلْ لَقِيَ هَذَا مَعِي مِنْ أَحَدٍ قَالُوا نَعَمْ لَقِيَهُ مَعَكَ رَجُلاَنِ قَالاَ مِثْلَ مَا قُلْتَ فَقِيلَ لَهُمَا مِثْلُ مَا قِيلَ لَكَ - قَالَ - قُلْتُ مَنْ هُمَا قَالُوا مُرَارَةُ بْنُ رَبِيعَةَ الْعَامِرِيُّ وَهِلاَلُ بْنُ أُمَيَّةَ الْوَاقِفِيُّ - قَالَ - فَذَكَرُوا لِي رَجُلَيْنِ صَالِحَيْنِ قَدْ شِهِدَا بَدْرًا فِيهِمَا أُسْوَةٌ - قَالَ - فَمَضَيْتُ حِينَ ذَكَرُوهُمَا لِي ‏.‏ قَالَ وَنَهَى رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم الْمُسْلِمِينَ عَنْ كَلاَمِنَا أَيُّهَا الثَّلاَثَةُ مِنْ بَيْنِ مَنْ تَخَلَّفَ عَنْهُ - قَالَ - فَاجْتَنَبَنَا النَّاسُ - وَقَالَ - تَغَيَّرُوا لَنَا حَتَّى تَنَكَّرَتْ لِي فِي نَفْسِيَ الأَرْضُ فَمَا هِيَ بِالأَرْضِ الَّتِي أَعْرِفُ فَلَبِثْنَا عَلَى ذَلِكَ خَمْسِينَ لَيْلَةً فَأَمَّا صَاحِبَاىَ فَاسْتَكَانَا وَقَعَدَا فِي بُيُوتِهِمَا يَبْكِيَانِ وَأَمَّا أَنَا فَكُنْتُ أَشَبَّ الْقَوْمِ وَأَجْلَدَهُمْ فَكُنْتُ أَخْرُجُ فَأَشْهَدُ الصَّلاَةَ وَأَطُوفُ فِي الأَسْوَاقِ وَلاَ يُكَلِّمُنِي أَحَدٌ وَآتِي رَسُولَ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم فَأُسَلِّمُ عَلَيْهِ وَهُوَ فِي مَجْلِسِهِ بَعْدَ الصَّلاَةِ فَأَقُولُ فِي نَفْسِي هَلْ حَرَّكَ شَفَتَيْهِ بِرَدِّ السَّلاَمِ أَمْ لاَ ثُمَّ أُصَلِّي قَرِيبًا مِنْهُ وَأُسَارِقُهُ النَّظَرَ فَإِذَا أَقْبَلْتُ عَلَى صَلاَتِي نَظَرَ إِلَىَّ وَإِذَا الْتَفَتُّ نَحْوَهُ أَعْرَضَ عَنِّي حَتَّى إِذَا طَالَ ذَلِكَ عَلَىَّ مِنْ جَفْوَةِ الْمُسْلِمِينَ مَشَيْتُ حَتَّى تَسَوَّرْتُ جِدَارَ حَائِطِ أَبِي قَتَادَةَ وَهُوَ ابْنُ عَمِّي وَأَحَبُّ النَّاسِ إِلَىَّ فَسَلَّمْتُ عَلَيْهِ فَوَاللَّهِ مَا رَدَّ عَلَىَّ السَّلاَمَ فَقُلْتُ لَهُ يَا أَبَا قَتَادَةَ أَنْشُدُكَ بِاللَّهِ هَلْ تَعْلَمَنَّ أَنِّي أُحِبُّ اللَّهَ وَرَسُولَهُ قَالَ فَسَكَتَ فَعُدْتُ فَنَاشَدْتُهُ فَسَكَتَ فَعُدْتُ فَنَاشَدْتُهُ فَقَالَ اللَّهُ وَرَسُولُهُ أَعْلَمُ ‏.‏ فَفَاضَتْ عَيْنَاىَ وَتَوَلَّيْتُ حَتَّى تَسَوَّرْتُ الْجِدَارَ فَبَيْنَا أَنَا أَمْشِي فِي سُوقِ الْمَدِينَةِ إِذَا نَبَطِيٌّ مِنْ نَبَطِ أَهْلِ الشَّامِ مِمَّنْ قَدِمَ بِالطَّعَامِ يَبِيعُهُ بِالْمَدِينَةِ يَقُولُ مَنْ يَدُلُّ عَلَى كَعْبِ بْنِ مَالِكٍ - قَالَ - فَطَفِقَ النَّاسُ يُشِيرُونَ لَهُ إِلَىَّ حَتَّى جَاءَنِي فَدَفَعَ إِلَىَّ كِتَابًا مِنْ مَلِكِ غَسَّانَ وَكُنْتُ كَاتِبًا فَقَرَأْتُهُ فَإِذَا فِيهِ أَمَّا بَعْدُ فَإِنَّهُ قَدْ بَلَغَنَا أَنَّ صَاحِبَكَ قَدْ جَفَاكَ وَلَمْ يَجْعَلْكَ اللَّهُ بِدَارِ هَوَانٍ وَلاَ مَضْيَعَةٍ فَالْحَقْ بِنَا نُوَاسِكَ ‏.‏ قَالَ فَقُلْتُ حِينَ قَرَأْتُهَا وَهَذِهِ أَيْضًا مِنَ الْبَلاَءِ ‏.‏ فَتَيَامَمْتُ بِهَا التَّنُّورَ فَسَجَرْتُهَا بِهَا حَتَّى إِذَا مَضَتْ أَرْبَعُونَ مِنَ الْخَمْسِينَ وَاسْتَلْبَثَ الْوَحْىُ إِذَا رَسُولُ رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم يَأْتِينِي فَقَالَ إِنَّ رَسُولَ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم يَأْمُرُكَ أَنْ تَعْتَزِلَ امْرَأَتَكَ ‏.‏ قَالَ فَقُلْتُ أُطَلِّقُهَا أَمْ مَاذَا أَفْعَلُ قَالَ لاَ بَلِ اعْتَزِلْهَا فَلاَ تَقْرَبَنَّهَا - قَالَ - فَأَرْسَلَ إِلَى صَاحِبَىَّ بِمِثْلِ ذَلِكَ - قَالَ - فَقُلْتُ لاِمْرَأَتِي الْحَقِي بِأَهْلِكِ فَكُونِي عِنْدَهُمْ حَتَّى يَقْضِيَ اللَّهُ فِي هَذَا الأَمْرِ - قَالَ - فَجَاءَتِ امْرَأَةُ هِلاَلِ بْنِ أُمَيَّةَ رَسُولَ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم فَقَالَتْ لَهُ يَا رَسُولَ اللَّهِ إِنَّ هِلاَلَ بْنَ أُمَيَّةَ شَيْخٌ ضَائِعٌ لَيْسَ لَهُ خَادِمٌ فَهَلْ تَكْرَهُ أَنْ أَخْدُمَهُ قَالَ ‏"‏ لاَ وَلَكِنْ لاَ يَقْرَبَنَّكِ ‏"‏ ‏.‏ فَقَالَتْ إِنَّهُ وَاللَّهِ مَا بِهِ حَرَكَةٌ إِلَى شَىْءٍ وَوَاللَّهِ مَا زَالَ يَبْكِي مُنْذُ كَانَ مِنْ أَمْرِهِ مَا كَانَ إِلَى يَوْمِهِ هَذَا ‏.‏ قَالَ فَقَالَ لِي بَعْضُ أَهْلِي لَوِ اسْتَأْذَنْتَ رَسُولَ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم فِي امْرَأَتِكَ فَقَدْ أَذِنَ لاِمْرَأَةِ هِلاَلِ بْنِ أُمَيَّةَ أَنْ تَخْدُمَهُ - قَالَ - فَقُلْتُ لاَ أَسْتَأْذِنُ فِيهَا رَسُولَ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم وَمَا يُدْرِينِي مَاذَا يَقُولُ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم إِذَا اسْتَأْذَنْتُهُ فِيهَا وَأَنَا رَجُلٌ شَابٌّ - قَالَ - فَلَبِثْتُ بِذَلِكَ عَشْرَ لَيَالٍ فَكَمُلَ لَنَا خَمْسُونَ لَيْلَةً مِنْ حِينَ نُهِيَ عَنْ كَلاَمِنَا - قَالَ - ثُمَّ صَلَّيْتُ صَلاَةَ الْفَجْرِ صَبَاحَ خَمْسِينَ لَيْلَةً عَلَى ظَهْرِ بَيْتٍ مِنْ بُيُوتِنَا فَبَيْنَا أَنَا جَالِسٌ عَلَى الْحَالِ الَّتِي ذَكَرَ اللَّهُ عَزَّ وَجَلَّ مِنَّا قَدْ ضَاقَتْ عَلَىَّ نَفْسِي وَضَاقَتْ عَلَىَّ الأَرْضُ بِمَا رَحُبَتْ سَمِعْتُ صَوْتَ صَارِخٍ أَوْفَى عَلَى سَلْعٍ يَقُولُ بِأَعْلَى صَوْتِهِ يَا كَعْبَ بْنَ مَالِكٍ أَبْشِرْ - قَالَ - فَخَرَرْتُ سَاجِدًا وَعَرَفْتُ أَنْ قَدْ جَاءَ فَرَجٌ ‏.‏ - قَالَ - فَآذَنَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم النَّاسَ بِتَوْبَةِ اللَّهِ عَلَيْنَا حِينَ صَلَّى صَلاَةَ الْفَجْرِ فَذَهَبَ النَّاسُ يُبَشِّرُونَنَا فَذَهَبَ قِبَلَ صَاحِبَىَّ مُبَشِّرُونَ وَرَكَضَ رَجُلٌ إِلَىَّ فَرَسًا وَسَعَى سَاعٍ مِنْ أَسْلَمَ قِبَلِي وَأَوْفَى الْجَبَلَ فَكَانَ الصَّوْتُ أَسْرَعَ مِنَ الْفَرَسِ فَلَمَّا جَاءَنِي الَّذِي سَمِعْتُ صَوْتَهُ يُبَشِّرُنِي فَنَزَعْتُ لَهُ ثَوْبَىَّ فَكَسَوْتُهُمَا إِيَّاهُ بِبِشَارَتِهِ وَاللَّهِ مَا أَمْلِكُ غَيْرَهُمَا يَوْمَئِذٍ وَاسْتَعَرْتُ ثَوْبَيْنِ ‏.‏ فَلَبِسْتُهُمَا فَانْطَلَقْتُ أَتَأَمَّمُ رَسُولَ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم يَتَلَقَّانِي النَّاسُ فَوْجًا فَوْجًا يُهَنِّئُونِي بِالتَّوْبَةِ وَيَقُولُونَ لِتَهْنِئْكَ تَوْبَةُ اللَّهِ عَلَيْكَ ‏.‏ حَتَّى دَخَلْتُ الْمَسْجِدَ فَإِذَا رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم جَالِسٌ فِي الْمَسْجِدِ وَحَوْلَهُ النَّاسُ فَقَامَ طَلْحَةُ بْنُ عُبَيْدِ اللَّهِ يُهَرْوِلُ حَتَّى صَافَحَنِي وَهَنَّأَنِي وَاللَّهِ مَا قَامَ رَجُلٌ مِنَ الْمُهَاجِرِينَ غَيْرُهُ ‏.‏ قَالَ فَكَانَ كَعْبٌ لاَ يَنْسَاهَا لِطَلْحَةَ ‏.‏ قَالَ كَعْبٌ فَلَمَّا سَلَّمْتُ عَلَى رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم قَالَ وَهُوَ يَبْرُقُ وَجْهُهُ مِنَ السُّرُورِ وَيَقُولُ ‏"‏ أَبْشِرْ بِخَيْرِ يَوْمٍ مَرَّ عَلَيْكَ مُنْذُ وَلَدَتْكَ أُمُّكَ ‏"‏ ‏.‏ قَالَ فَقُلْتُ أَمِنْ عِنْدِكَ يَا رَسُولَ اللَّهِ أَمْ مِنْ عِنْدِ اللَّهِ فَقَالَ ‏"‏ لاَ بَلْ مِنْ عِنْدِ اللَّهِ ‏"‏ ‏.‏ وَكَانَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم إِذَا سُرَّ اسْتَنَارَ وَجْهُهُ كَأَنَّ وَجْهَهُ قِطْعَةُ قَمَرٍ - قَالَ - وَكُنَّا نَعْرِفُ ذَلِكَ - قَالَ - فَلَمَّا جَلَسْتُ بَيْنَ يَدَيْهِ قُلْتُ يَا رَسُولَ اللَّهِ إِنَّ مِنْ تَوْبَتِي أَنْ أَنْخَلِعَ مِنْ مَالِي صَدَقَةً إِلَى اللَّهِ وَإِلَى رَسُولِهِ صلى الله عليه وسلم ‏.‏ فَقَالَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم ‏"‏ أَمْسِكْ بَعْضَ مَالِكَ فَهُوَ خَيْرٌ لَكَ ‏"‏ ‏.‏ قَالَ فَقُلْتُ فَإِنِّي أُمْسِكُ سَهْمِيَ الَّذِي بِخَيْبَرَ - قَالَ - وَقُلْتُ يَا رَسُولَ اللَّهِ إِنَّ اللَّهَ إِنَّمَا أَنْجَانِي بِالصِّدْقِ وَإِنَّ مِنْ تَوْبَتِي أَنْ لاَ أُحَدِّثَ إِلاَّ صِدْقًا مَا بَقِيتُ - قَالَ - فَوَاللَّهِ مَا عَلِمْتُ أَنَّ أَحَدًا مِنَ الْمُسْلِمِينَ أَبْلاَهُ اللَّهُ فِي صِدْقِ الْحَدِيثِ مُنْذُ ذَكَرْتُ ذَلِكَ لِرَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم إِلَى يَوْمِي هَذَا أَحْسَنَ مِمَّا أَبْلاَنِي اللَّهُ بِهِ وَاللَّهِ مَا تَعَمَّدْتُ كَذْبَةً مُنْذُ قُلْتُ ذَلِكَ لِرَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم إِلَى يَوْمِي هَذَا وَإِنِّي لأَرْجُو أَنْ يَحْفَظَنِيَ اللَّهُ فِيمَا بَقِيَ ‏.‏ قَالَ فَأَنْزَلَ اللَّهُ عَزَّ وَجَلَّ ‏{‏ لَقَدْ تَابَ اللَّهُ عَلَى النَّبِيِّ وَالْمُهَاجِرِينَ وَالأَنْصَارِ الَّذِينَ اتَّبَعُوهُ فِي سَاعَةِ الْعُسْرَةِ مِنْ بَعْدِ مَا كَادَ يَزِيغُ قُلُوبُ فَرِيقٍ مِنْهُمْ ثُمَّ تَابَ عَلَيْهِمْ إِنَّهُ بِهِمْ رَءُوفٌ رَحِيمٌ * وَعَلَى الثَّلاَثَةِ الَّذِينَ خُلِّفُوا حَتَّى إِذَا ضَاقَتْ عَلَيْهِمُ الأَرْضُ بِمَا رَحُبَتْ وَضَاقَتْ عَلَيْهِمْ أَنْفُسُهُمْ‏}‏ حَتَّى بَلَغَ ‏{‏ يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا اتَّقُوا اللَّهَ وَكُونُوا مَعَ الصَّادِقِينَ‏}‏ قَالَ كَعْبٌ وَاللَّهِ مَا أَنْعَمَ اللَّهُ عَلَىَّ مِنْ نِعْمَةٍ قَطُّ بَعْدَ إِذْ هَدَانِي اللَّهُ لِلإِسْلاَمِ أَعْظَمَ فِي نَفْسِي مِنْ صِدْقِي رَسُولَ اللَّهُ صلى الله عليه وسلم أَنْ لاَ أَكُونَ كَذَبْتُهُ فَأَهْلِكَ كَمَا هَلَكَ الَّذِينَ كَذَبُوا إِنَّ اللَّهَ قَالَ لِلَّذِينَ كَذَبُوا حِينَ أَنْزَلَ الْوَحْىَ شَرَّ مَا قَالَ لأَحَدٍ وَقَالَ اللَّهُ ‏{‏ سَيَحْلِفُونَ بِاللَّهِ لَكُمْ إِذَا انْقَلَبْتُمْ إِلَيْهِمْ لِتُعْرِضُوا عَنْهُمْ فَأَعْرِضُوا عَنْهُمْ إِنَّهُمْ رِجْسٌ وَمَأْوَاهُمْ جَهَنَّمُ جَزَاءً بِمَا كَانُوا يَكْسِبُونَ * يَحْلِفُونَ لَكُمْ لِتَرْضَوْا عَنْهُمْ فَإِنْ تَرْضَوْا عَنْهُمْ فَإِنَّ اللَّهَ لاَ يَرْضَى عَنِ الْقَوْمِ الْفَاسِقِينَ‏}‏ قَالَ كَعْبٌ كُنَّا خُلِّفْنَا أَيُّهَا الثَّلاَثَةُ عَنْ أَمْرِ أُولَئِكَ الَّذِينَ قَبِلَ مِنْهُمْ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم حِينَ حَلَفُوا لَهُ فَبَايَعَهُمْ وَاسْتَغْفَرَ لَهُمْ وَأَرْجَأَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم أَمْرَنَا حَتَّى قَضَى اللَّهُ فِيهِ فَبِذَلِكَ قَالَ اللَّهُ عَزَّ وَجَلَّ ‏{‏ وَعَلَى الثَّلاَثَةِ الَّذِينَ خُلِّفُوا‏}‏ وَلَيْسَ الَّذِي ذَكَرَ اللَّهُ مِمَّا خُلِّفْنَا تَخَلُّفَنَا عَنِ الْغَزْوِ وَإِنَّمَا هُوَ تَخْلِيفُهُ إِيَّانَا وَإِرْجَاؤُهُ أَمْرَنَا عَمَّنْ حَلَفَ لَهُ وَاعْتَذَرَ إِلَيْهِ فَقَبِلَ مِنْهُ ‏.‏ وَحَدَّثَنِيهِ مُحَمَّدُ بْنُ رَافِعٍ، حَدَّثَنَا حُجَيْنُ بْنُ الْمُثَنَّى، حَدَّثَنَا اللَّيْثُ، عَنْ عُقَيْلٍ، عَنِ ابْنِ شِهَابٍ، بِإِسْنَادِ يُونُسَ عَنِ الزُّهْرِيِّ، سَوَاءً ‏.‏

Översättning

Ibn Shihab berättade att Allahs sändebud ﷺ företog ett fälttåg till Tabuk, och han avsåg då att konfrontera romarna och de arabiska kristna i Syrien. Ibn Shihab berättade vidare att Abd al-Rahman ibn Abdullah ibn Ka'b informerade honom om att Abdullah ibn Ka'b, som fungerade som guide åt sin far Ka'b ibn Malik när denne hade blivit blind, hörde Ka'b ibn Malik berätta historien om hur han stannade kvar och inte följde med Allahs sändebud ﷺ under slaget vid Tabuk. Ka'b ibn Malik sade: Jag stannade aldrig kvar från något fälttåg som Allahs sändebud ﷺ företog, förutom vid Tabuk och vid Badr. När det gäller Badr så klandrades ingen för att ha stannat kvar, eftersom Allahs sändebud ﷺ och muslimerna ursprungligen gav sig ut för att interceptera Quraishs handelskaravan, men Allah lät dem möta sina fiender utan att det var planerat. Jag hade äran att vara med Allahs sändebud ﷺ natten vid Aqaba när vi ingick förbundet om islam, och den natten är mig kärare än min deltagande i slaget vid Badr, trots att Badr är mer omtalat bland människor. Detta är min berättelse om varför jag stannade kvar från Allahs sändebud ﷺ under fälttåget till Tabuk. Aldrig tidigare hade jag varit starkare eller haft bättre ekonomiska förutsättningar än vid detta tillfälle. Vid Allah, jag hade aldrig tidigare ägt två riddjur samtidigt förrän under detta fälttåg. Allahs sändebud ﷺ gav sig av under en period av extrem hetta; resan var lång, terrängen öde och vattenlös, och han skulle möta en stor fiendestyrka. Därför informerade han muslimerna om det verkliga läget så att de kunde förbereda sig ordentligt, och han meddelade också sitt exakta mål. De muslimer som följde med Allahs sändebud ﷺ var många, men det fanns ingen fullständig skriftlig förteckning över dem. Ka'b fortsatte: Få var de som avsiktligt ville utebli och trodde att de kunde gömma sig utan att bli upptäckta, ända tills uppenbarelse från Allah nedsteg angående dem. Allahs sändebud ﷺ inledde detta fälttåg när frukterna var mogna och skuggorna långa, en tid då jag drogs till trädgårdarnas behag. Det var under denna säsong som Allahs sändebud ﷺ och muslimerna förberedde sig. Jag gick också ut på morgonen för att förbereda mig tillsammans med dem, men jag återvände utan att ha uträttat något och tänkte för mig själv: 'Jag har råd att göra detta närhelst jag vill.' Så fortsatte jag att skjuta upp mina förberedelser tills folk var redo att ge sig av. På morgonen gav sig Allahs sändebud ﷺ iväg tillsammans med muslimerna, medan jag fortfarande inte hade förberett någonting. Jag gick ut tidigt på morgonen och kom tillbaka utan att ha fattat något beslut. Så fortsatte det tills de skyndade iväg och hade kommit en bra bit på väg. Då bestämde jag mig för att resa efter dem för att hinna ikapp – åh, om jag bara hade gjort det! Men det var inte bestämt för mig. Efter att Allahs sändebud ﷺ hade gett sig av, när jag gick ut bland folket, blev jag bedrövad över att inte se någon likasinnad, förutom män som var kända som hycklare eller sådana som Allah hade ursäktat på grund av deras svaghet. Allahs sändebud ﷺ nämnde inte mitt namn förrän han nådde Tabuk. Medan han satt bland folket i Tabuk frågade han: 'Vad har hänt med Ka'b ibn Malik?' En man från Banu Salama svarade: 'O Allahs sändebud, hans vackra mantel och beundran av sin egen gestalt har hållit honom kvar.' Då sade Mu'adh ibn Jabal till honom: 'Vilket dåligt tal du för! Vid Allah, O Allahs sändebud, vi vet inget annat om honom än gott.' Allahs sändebud ﷺ teg. Under tiden såg han en vitklädd gestalt som närmade sig genom hägringen, och han sade: 'Må det vara Abu Khaithama.' Och mycket riktigt, det var Abu Khaithama al-Ansari, han som hade skänkt en sa' dadlar och blivit hånad av hycklarna. Ka'b ibn Malik berättade vidare: När nyheten nådde mig att Allahs sändebud ﷺ var på väg tillbaka från Tabuk, greps jag av djup oro. Jag började tänka ut lögner och undrade hur jag skulle kunna rädda mig från hans vrede dagen därpå. Jag sökte råd hos varje klok person i min familj. Men när det sades till mig att Allahs sändebud ﷺ snart skulle anlända, försvann alla falska tankar ur mitt sinne och jag insåg att ingenting kunde rädda mig förutom sanningen. Jag beslöt därför att tala sanning. Allahs sändebud ﷺ anlände på morgonen. Det var hans sed att när han återvände från en resa först besöka moskén och be två rak'aher, och därefter sitta ner bland folket. När han gjorde detta kom de som hade stannat kvar för att framföra sina ursäkter och svor eder inför honom; de var över åttio personer. Allahs sändebud ﷺ accepterade deras yttre ursäkter, tog emot deras trohetsed och bad om förlåtelse för dem, men överlät deras inre avsikter till Allah. Sedan kom jag fram. När jag hälsade log han ett leende som dolde vrede och sade: 'Kom fram.' Jag gick fram och satte mig framför honom. Han frågade: 'Vad fick dig att stanna kvar? Hade du inte råd att skaffa ett riddjur?' Jag svarade: 'O Allahs sändebud, vid Allah, om jag hade suttit inför någon annan av världens människor hade jag trott att jag kunde blidka hans vrede med en ursäkt, ty jag är skicklig på att argumentera. Men vid Allah, jag vet att om jag idag berättar en lögn för att behaga dig, kommer Allah snart att väcka din vrede mot mig. Och om jag talar sanning, även om du blir arg på mig, hoppas jag på ett gott slut från Allah. Vid Allah, jag har ingen giltig ursäkt. Vid Allah, aldrig har jag varit starkare eller haft bättre förutsättningar än när jag stannade kvar från dig.' Allahs sändebud ﷺ sade: 'Denne man har talat sanning. Res dig upp tills Allah avgör ditt fall.' Jag reste mig, och några män från Banu Salama följde efter mig och sade: 'Vid Allah, vi känner inte till att du begått någon synd före detta. Du misslyckades dock med att be om ursäkt inför Allahs sändebud ﷺ på samma sätt som de andra som stannade kvar gjorde. Det hade räckt för att få din synd förlåten om Allahs sändebud ﷺ hade bett om förlåtelse för dig.' Vid Allah, de fortsatte att förebrå mig tills jag övervägde att gå tillbaka till Allahs sändebud ﷺ och motsäga mig själv. Då frågade jag dem: 'Har någon annan drabbats av samma sak?' De svarade: 'Ja, två män har drabbats av samma sak som du, och de har sagt detsamma som du, och samma dom har meddelats dem.' Jag frågade: 'Vem är de?' De svarade: 'Murara ibn ar-Rabi'a al-Amiri och Hilal ibn Umayya al-Waqafi.' De nämnde dessa två rättfärdiga män som hade deltagit i Badr, och i dem fanns en god förebild för mig. När de nämnde dem gick jag därifrån. Allahs sändebud ﷺ förbjöd muslimerna att tala med oss tre bland dem som hade stannat kvar. Folket började undvika oss och deras attityd mot oss förändrades, tills marken själv kändes främmande för mig; det var inte längre den jord jag kände igen. Vi levde i detta tillstånd i femtio nätter. Mina två kamrater isolerade sig i sina hus och grät, men eftersom jag var yngst och mest uthållig gick jag ut och deltog i bönerna och rörde mig på marknaderna, men ingen talade till mig. Jag kom till Allahs sändebud ﷺ när han satt i sin församling efter bönen och hälsade honom, och undrade i mitt stilla sinne om hans läppar rörde sig för att besvara hälsningen eller inte. Sedan bad jag nära honom och kastade stjälne blickar mot honom; när jag fokuserade på min bön tittade han på mig, och när jag tittade mot honom vände han bort blicken. När muslimernas hårda behandling hade pågått länge, gick jag till muren runt Abu Qatadas trädgård – han var min kusin och den person jag älskade mest. Jag klättrade över muren och hälsade honom, men vid Allah, han besvarade inte min hälsning. Jag sade: 'O Abu Qatada, jag besvär dig vid Allah, vet du inte att jag älskar Allah och Hans sändebud ﷺ mest av allt?' Han teg. Jag upprepade min ed, men han teg. När jag besvor honom en tredje gång sade han: 'Allah och Hans sändebud vet bäst.' Tårarna strömmade från mina ögon och jag vände om och klättrade tillbaka över muren. Medan jag gick på Medinas marknad ropade en nabaté från Syrien, som hade kommit för att sälja spannmål: 'Vem kan visa vägen till Ka'b ibn Malik?' Folk pekade mot mig tills han kom fram och gav mig ett brev från kungen av Ghassan. Eftersom jag var skrivkunnig läste jag det, och där stod: 'Efter sedvanlig inledning: Vi har hört att din vän har övergett dig och att Allah inte har placerat dig på en plats av förnedring eller vanära. Kom till oss så ska vi hedra dig.' När jag läste brevet tänkte jag: 'Även detta är en prövning.' Jag tog brevet och brände det i ugnen. När fyrtio av de femtio dagarna hade gått och uppenbarelsen dröjde, kom ett sändebud från Allahs sändebud ﷺ till mig och sade: 'Allahs sändebud ﷺ befaller dig att separera från din hustru.' Jag frågade: 'Ska jag skilja mig från henne eller vad ska jag göra?' Han svarade: 'Nej, separera bara från henne och nalkas henne inte.' Samma budskap sändes till mina två kamrater. Jag sade till min hustru: 'Gå till din familj och stanna hos dem tills Allah avgör denna sak.' Hilal ibn Umayyas hustru kom till Allahs sändebud ﷺ och sade: 'O Allahs sändebud, Hilal ibn Umayya är en gammal och svag man utan tjänare. Har du något emot att jag betjänar honom?' Han svarade: 'Nej, men han får inte nalkas dig.' Hon sade: 'Vid Allah, han har ingen kraft till något sådant. Vid Allah, han har gråtit ända sedan detta hände fram till denna dag.' Några i min familj sade till mig: 'Om du bad Allahs sändebud ﷺ om tillåtelse för din hustru, liksom han gav tillåtelse åt Hilal ibn Umayyas hustru att betjäna honom...' Jag svarade: 'Jag kommer inte att be Allahs sändebud ﷺ om tillåtelse, för jag vet inte vad han skulle säga om jag bad om det, och jag är en ung man.' Jag förblev i detta tillstånd i ytterligare tio nätter, tills de femtio nätterna av bojkott var fullbordade. På morgonen efter den femtionde natten bad jag gryningsbönen på taket till ett av våra hus. Medan jag satt i det tillstånd som Allah beskrivit – där själen var trång och jorden kändes vidsträckt trots sin vidd – hörde jag en ropares röst från toppen av Sal'-berget som skrek av alla sina krafter: 'O Ka'b ibn Malik, gläd dig!' Jag föll ner i prostration och förstod att befrielsen hade kommit. Allahs sändebud ﷺ hade efter gryningsbönen meddelat folket att Allah hade accepterat vår ånger. Folket gav sig ut för att ge oss glada budskap; några gick till mina kamrater, och en man red i full galopp mot mig, medan en springare från Aslam-stammen sprang mot mig och klättrade upp på berget. Rösten nådde mig snabbare än hästen. När mannen vars röst jag hört kom fram med det glada budskapet, tog jag av mig mina två kläder och gav dem till honom som belöning, ty vid Allah, jag ägde inga andra kläder den dagen, och lånade sedan två andra plagg att ta på mig. Jag begav mig mot Allahs sändebud ﷺ, och längs vägen mötte jag grupper av människor som gratulerade mig till ångerns antagande och sade: 'Grattis till att Allah har accepterat din ånger!' När jag trädde in i moskén satt Allahs sändebud ﷺ där omgiven av människor. Talha ibn Ubaidullah reste sig hastigt, skyndade fram till mig, skakade min hand och gratulerade mig. Vid Allah, ingen annan av emigranterna reste sig förutom han. Ka'b glömde aldrig detta av Talha. Ka'b berättade vidare: När jag hälsade på Allahs sändebud ﷺ lyste hans ansikte av glädje och han sade: 'Gläd dig åt den bästa dag du upplevt sedan din mor födde dig.' Jag frågade: 'Är detta från dig, O Allahs sändebud, eller från Allah?' Han svarade: 'Nej, det är från Allah.' När Allahs sändebud ﷺ var glad lyste hans ansikte som en bit av månen, och detta kände vi igen. När jag satte mig framför honom sade jag: 'O Allahs sändebud, som en del av min ånger vill jag skänka hela min egendom som allmosa till Allah och Hans sändebud ﷺ.' Allahs sändebud ﷺ svarade: 'Behåll en del av din egendom, det är bättre för dig.' Jag sade: 'Då behåller jag min andel från Khaybar.' Jag tillade: 'O Allahs sändebud, Allah har räddat mig genom sanningen, och därför är en del av min ånger att jag aldrig ska tala annat än sanning så länge jag lever.' Vid Allah, jag känner inte till någon muslim som Allah har prövat lika hårt i sanningsenlighet som mig, sedan jag nämnde detta för Allahs sändebud ﷺ fram till denna dag. Vid Allah, jag har aldrig avsiktligt ljugit sedan jag sade detta till Allahs sändebud ﷺ, och jag hoppas att Allah ska bevara mig i framtiden. Då uppenbarade Allah: {Allah har vänt Sig i barmhärtighet till Profeten och emigranterna och hjälparna som följde honom i den svåra stunden, efter att en del av deras hjärtan nästan hade avvikit; sedan vände Han Sig till dem i barmhärtighet. Sannerligen är Han mot dem Öm och Barmhärtig * Och till de tre som lämnades kvar, tills när jorden blev trång för dem trots dess vidd och deras själar blev trånga för dem} tills versen nådde: {O ni som tror, frukta Allah och var med de sanningsenliga}. Ka'b sade: Vid Allah, ingen välsignelse som Allah har skänkt mig efter att ha väglett mig till islam har varit större i mina ögon än min sanningsenlighet inför Allahs sändebud ﷺ, att jag inte ljög för honom och därmed gick under likt dem som ljög. Sannerligen sade Allah om dem som ljög, när Han sände ner uppenbarelsen, de hårdaste ord som sagts om någon: {De kommer att svära vid Allah inför er när ni återvänder till dem, för att ni ska vända er bort från dem. Vänd er därför bort från dem; sannerligen är de orena och deras hemvist är Helvetet som vedergällning för vad de brukade förvärva * De svär inför er för att ni ska bli nöjda med dem. Men även om ni blir nöjda med dem, så är Allah inte nöjd med de olydiga folket}. Ka'b sade: Vi tre blev kvarställda jämfört med dem vars ursäkter Allahs sändebud ﷺ accepterade när de svor inför honom, varvid han tog emot deras trohetsed och bad om förlåtelse för dem. Allahs sändebud ﷺ sköt upp vårt ärende tills Allah avgjorde det. Därför sade Allah: {Och till de tre som lämnades kvar}. Det som Allah nämner om att vi 'lämnades kvar' syftar inte på att vi stannade kvar från fälttåget, utan på att vårt ärende sköts upp jämfört med dem som svor och bad om ursäkt och vars ursäkter accepterades. Denna hadith har också berättats av Muhammad ibn Rafi', från Hujain ibn al-Muthanna, från al-Layth, från Uqail, från Ibn Shihab, med samma kedja som Yunus från az-Zuhri.

Översättning och förklaring av Khutba World, översatt från arabiska.

Kärnbudskap

Kaʿb blev till slut förlåten genom uppriktig ånger och sanningsenlighet.

Bakgrund och anledning

Kaʿb ibn Malik uteblev från expeditionen till Tabuk utan giltigt skäl. När han återvände valde han att tala sanning. Därefter väntade han och två andra män i femtio nätter på Guds dom, och deras ånger godtogs.

Förklaring av svåra ord
Tabuk

En expedition som Profeten ﷺ ledde under en period av stark hetta och en lång, påfrestande resa.

Ånger

Uppriktig ånger över en synd, återvändande till Allah och en vilja att inte upprepa det felaktiga.

Sanningsenlighet

Att tala sanning och hålla fast vid vad som faktiskt har hänt, även när det får konsekvenser.

Vad lärda tar fasta på

Klassiska lärda, däribland an-Nawawi, betonar att uppriktig sanningsenlighet leder till räddning, även när sanningen först får smärtsamma följder. Avsnittet visar också att ånger inte innebär att man tanklöst ska ge bort sina ägodelar: Profeten ﷺ rådde Kaʿb att behålla en del. Lärda drar slutsatsen av det tillfälliga avbrottet i kontakten med de tre männen att social distansering kan användas som en korrigerande åtgärd när det finns ett legitimt skäl. Detta är inte ett frikort för godtycklig uteslutning eller bestående fientlighet.

Lärdomar för idag
  1. Skjut inte upp en viktig plikt i tron att du kommer att ha tid med den senare.
  2. Var ärlig om dina misstag och hitta inte på ursäkter för att undvika tillfälligt ogillande.
  3. Visa ånger med uppriktig sorg och en konkret avsikt att inte upprepa det felaktiga.
الْحَدِيثُ الشَّرِيفُ

En hadith varje dag, på ditt språk

I appen får du en hadith med förklaring varje dag, även som widget på din telefon. Gratis att använda.