Sahih al-Bukhari

Sahih al-Bukhari, hadithi 2661

Maandishi ya Kiarabu pamoja na tafsiri na maelezo yetu.

Sahih (ya kuaminika)
صحيح البخاري

Riwaya

Maandishi ya Kiarabu

حَدَّثَنَا أَبُو الرَّبِيعِ، سُلَيْمَانُ بْنُ دَاوُدَ وَأَفْهَمَنِي بَعْضَهُ أَحْمَدُ حَدَّثَنَا فُلَيْحُ بْنُ سُلَيْمَانَ، عَنِ ابْنِ شِهَابٍ الزُّهْرِيِّ، عَنْ عُرْوَةَ بْنِ الزُّبَيْرِ، وَسَعِيدِ بْنِ الْمُسَيَّبِ، وَعَلْقَمَةَ بْنِ وَقَّاصٍ اللَّيْثِيِّ، وَعُبَيْدِ اللَّهِ بْنِ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عُتْبَةَ، عَنْ عَائِشَةَ ـ رضى الله عنها ـ زَوْجِ النَّبِيِّ صلى الله عليه وسلم حِينَ قَالَ لَهَا أَهْلُ الإِفْكِ مَا قَالُوا، فَبَرَّأَهَا اللَّهُ مِنْهُ، قَالَ الزُّهْرِيُّ، وَكُلُّهُمْ حَدَّثَنِي طَائِفَةً مِنْ حَدِيثِهَا وَبَعْضُهُمْ أَوْعَى مِنْ بَعْضٍ، وَأَثْبَتُ لَهُ اقْتِصَاصًا، وَقَدْ وَعَيْتُ عَنْ كُلِّ وَاحِدٍ مِنْهُمُ الْحَدِيثَ الَّذِي حَدَّثَنِي عَنْ عَائِشَةَ، وَبَعْضُ حَدِيثِهِمْ يُصَدِّقُ بَعْضًا‏.‏ زَعَمُوا أَنَّ عَائِشَةَ قَالَتْ كَانَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم إِذَا أَرَادَ أَنْ يَخْرُجَ سَفَرًا أَقْرَعَ بَيْنَ أَزْوَاجِهِ، فَأَيَّتُهُنَّ خَرَجَ سَهْمُهَا خَرَجَ بِهَا مَعَهُ، فَأَقْرَعَ بَيْنَنَا فِي غَزَاةٍ غَزَاهَا فَخَرَجَ سَهْمِي، فَخَرَجْتُ مَعَهُ بَعْدَ مَا أُنْزِلَ الْحِجَابُ، فَأَنَا أُحْمَلُ فِي هَوْدَجٍ وَأُنْزَلُ فِيهِ، فَسِرْنَا حَتَّى إِذَا فَرَغَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم مِنْ غَزْوَتِهِ تِلْكَ، وَقَفَلَ وَدَنَوْنَا مِنَ الْمَدِينَةِ، آذَنَ لَيْلَةً بِالرَّحِيلِ، فَقُمْتُ حِينَ آذَنُوا بِالرَّحِيلِ، فَمَشَيْتُ حَتَّى جَاوَزْتُ الْجَيْشَ، فَلَمَّا قَضَيْتُ شَأْنِي أَقْبَلْتُ إِلَى الرَّحْلِ، فَلَمَسْتُ صَدْرِي، فَإِذَا عِقْدٌ لِي مِنْ جَزْعِ أَظْفَارٍ قَدِ انْقَطَعَ، فَرَجَعْتُ فَالْتَمَسْتُ عِقْدِي، فَحَبَسَنِي ابْتِغَاؤُهُ، فَأَقْبَلَ الَّذِينَ يَرْحَلُونَ لِي، فَاحْتَمَلُوا هَوْدَجِي فَرَحَلُوهُ عَلَى بَعِيرِي الَّذِي كُنْتُ أَرْكَبُ، وَهُمْ يَحْسِبُونَ أَنِّي فِيهِ، وَكَانَ النِّسَاءُ إِذْ ذَاكَ خِفَافًا لَمْ يَثْقُلْنَ وَلَمْ يَغْشَهُنَّ اللَّحْمُ، وَإِنَّمَا يَأْكُلْنَ الْعُلْقَةَ مِنَ الطَّعَامِ، فَلَمْ يَسْتَنْكِرِ الْقَوْمُ حِينَ رَفَعُوهُ ثِقَلَ الْهَوْدَجِ فَاحْتَمَلُوهُ وَكُنْتُ جَارِيَةً حَدِيثَةَ السِّنِّ، فَبَعَثُوا الْجَمَلَ وَسَارُوا، فَوَجَدْتُ عِقْدِي بَعْدَ مَا اسْتَمَرَّ الْجَيْشُ، فَجِئْتُ مَنْزِلَهُمْ وَلَيْسَ فِيهِ أَحَدٌ، فَأَمَمْتُ مَنْزِلِي الَّذِي كُنْتُ بِهِ فَظَنَنْتُ أَنَّهُمْ سَيَفْقِدُونِي فَيَرْجِعُونَ إِلَىَّ، فَبَيْنَا أَنَا جَالِسَةٌ غَلَبَتْنِي عَيْنَاىَ فَنِمْتُ، وَكَانَ صَفْوَانُ بْنُ الْمُعَطَّلِ السُّلَمِيُّ ثُمَّ الذَّكْوَانِيُّ مِنْ وَرَاءِ الْجَيْشِ، فَأَصْبَحَ عِنْدَ مَنْزِلِي فَرَأَى سَوَادَ إِنْسَانٍ نَائِمٍ فَأَتَانِي، وَكَانَ يَرَانِي قَبْلَ الْحِجَابِ فَاسْتَيْقَظْتُ بِاسْتِرْجَاعِهِ حِينَ أَنَاخَ رَاحِلَتَهُ، فَوَطِئَ يَدَهَا فَرَكِبْتُهَا فَانْطَلَقَ يَقُودُ بِي الرَّاحِلَةَ، حَتَّى أَتَيْنَا الْجَيْشَ بَعْدَ مَا نَزَلُوا مُعَرِّسِينَ فِي نَحْرِ الظَّهِيرَةِ، فَهَلَكَ مَنْ هَلَكَ، وَكَانَ الَّذِي تَوَلَّى الإِفْكَ عَبْدُ اللَّهِ بْنُ أُبَىٍّ ابْنُ سَلُولَ، فَقَدِمْنَا الْمَدِينَةَ فَاشْتَكَيْتُ بِهَا شَهْرًا، يُفِيضُونَ مِنْ قَوْلِ أَصْحَابِ الإِفْكِ، وَيَرِيبُنِي فِي وَجَعِي أَنِّي لاَ أَرَى مِنَ النَّبِيِّ صلى الله عليه وسلم اللُّطْفَ الَّذِي كُنْتُ أَرَى مِنْهُ حِينَ أَمْرَضُ، إِنَّمَا يَدْخُلُ فَيُسَلِّمُ ثُمَّ يَقُولُ ‏"‏ كَيْفَ تِيكُمْ ‏"‏‏.‏ لاَ أَشْعُرُ بِشَىْءٍ مِنْ ذَلِكَ حَتَّى نَقَهْتُ، فَخَرَجْتُ أَنَا وَأُمُّ مِسْطَحٍ قِبَلَ الْمَنَاصِعِ مُتَبَرَّزُنَا، لاَ نَخْرُجُ إِلاَّ لَيْلاً إِلَى لَيْلٍ، وَذَلِكَ قَبْلَ أَنْ نَتَّخِذَ الْكُنُفَ قَرِيبًا مِنْ بُيُوتِنَا، وَأَمْرُنَا أَمْرُ الْعَرَبِ الأُوَلِ فِي الْبَرِّيَّةِ أَوْ فِي التَّنَزُّهِ، فَأَقْبَلْتُ أَنَا وَأُمُّ مِسْطَحٍ بِنْتُ أَبِي رُهْمٍ نَمْشِي، فَعَثُرَتْ فِي مِرْطِهَا فَقَالَتْ تَعِسَ مِسْطَحٌ، فَقُلْتُ لَهَا بِئْسَ مَا قُلْتِ، أَتَسُبِّينَ رَجُلاً شَهِدَ بَدْرًا فَقَالَتْ يَا هَنْتَاهْ أَلَمْ تَسْمَعِي مَا قَالُوا فَأَخْبَرَتْنِي بِقَوْلِ أَهْلِ الإِفْكِ، فَازْدَدْتُ مَرَضًا إِلَى مَرَضِي، فَلَمَّا رَجَعْتُ إِلَى بَيْتِي دَخَلَ عَلَىَّ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم فَسَلَّمَ فَقَالَ ‏"‏ كَيْفَ تِيكُمْ ‏"‏‏.‏ فَقُلْتُ ائْذَنْ لِي إِلَى أَبَوَىَّ‏.‏ قَالَتْ وَأَنَا حِينَئِذٍ أُرِيدُ أَنْ أَسْتَيْقِنَ الْخَبَرَ مِنْ قِبَلِهِمَا، فَأَذِنَ لِي رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم فَأَتَيْتُ أَبَوَىَّ فَقُلْتُ لأُمِّي مَا يَتَحَدَّثُ بِهِ النَّاسُ فَقَالَتْ يَا بُنَيَّةُ هَوِّنِي عَلَى نَفْسِكِ الشَّأْنَ، فَوَاللَّهِ لَقَلَّمَا كَانَتِ امْرَأَةٌ قَطُّ وَضِيئَةٌ عِنْدَ رَجُلٍ يُحِبُّهَا وَلَهَا ضَرَائِرُ إِلاَّ أَكْثَرْنَ عَلَيْهَا‏.‏ فَقُلْتُ سُبْحَانَ اللَّهِ وَلَقَدْ يَتَحَدَّثُ النَّاسُ بِهَذَا قَالَتْ فَبِتُّ تِلْكَ اللَّيْلَةَ حَتَّى أَصْبَحْتُ لاَ يَرْقَأُ لِي دَمْعٌ وَلاَ أَكْتَحِلُ بِنَوْمٍ، ثُمَّ أَصْبَحْتُ فَدَعَا رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم عَلِيَّ بْنَ أَبِي طَالِبٍ وَأُسَامَةَ بْنَ زَيْدٍ حِينَ اسْتَلْبَثَ الْوَحْىُ، يَسْتَشِيرُهُمَا فِي فِرَاقِ أَهْلِهِ، فَأَمَّا أُسَامَةُ فَأَشَارَ عَلَيْهِ بِالَّذِي يَعْلَمُ فِي نَفْسِهِ مِنَ الْوُدِّ لَهُمْ، فَقَالَ أُسَامَةُ أَهْلُكَ يَا رَسُولَ اللَّهِ وَلاَ نَعْلَمُ وَاللَّهِ إِلاَّ خَيْرًا، وَأَمَّا عَلِيُّ بْنُ أَبِي طَالِبٍ فَقَالَ يَا رَسُولَ اللَّهِ لَمْ يُضَيِّقِ اللَّهُ عَلَيْكَ وَالنِّسَاءُ سِوَاهَا كَثِيرٌ، وَسَلِ الْجَارِيَةَ تَصْدُقْكَ‏.‏ فَدَعَا رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم بَرِيرَةَ فَقَالَ ‏"‏ يَا بَرِيرَةُ هَلْ رَأَيْتِ فِيهَا شَيْئًا يَرِيبُكِ ‏"‏‏.‏ فَقَالَتْ بَرِيرَةُ لاَ وَالَّذِي بَعَثَكَ بِالْحَقِّ، إِنْ رَأَيْتُ مِنْهَا أَمْرًا أَغْمِصُهُ عَلَيْهَا أَكْثَرَ مِنْ أَنَّهَا جَارِيَةٌ حَدِيثَةُ السِّنِّ تَنَامُ عَنِ الْعَجِينَ فَتَأْتِي الدَّاجِنُ فَتَأْكُلُهُ‏.‏ فَقَامَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم مِنْ يَوْمِهِ، فَاسْتَعْذَرَ مِنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ أُبَىٍّ ابْنِ سَلُولَ فَقَالَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم ‏"‏ مَنْ يَعْذِرُنِي مِنْ رَجُلٍ بَلَغَنِي أَذَاهُ فِي أَهْلِي، فَوَاللَّهِ مَا عَلِمْتُ عَلَى أَهْلِي إِلاَّ خَيْرًا، وَقَدْ ذَكَرُوا رَجُلاً مَا عَلِمْتُ عَلَيْهِ إِلاَّ خَيْرًا، وَمَا كَانَ يَدْخُلُ عَلَى أَهْلِي إِلاَّ مَعِي ‏"‏‏.‏ فَقَامَ سَعْدُ بْنُ مُعَاذٍ فَقَالَ يَا رَسُولَ اللَّهِ أَنَا وَاللَّهِ أَعْذِرُكَ مِنْهُ، إِنْ كَانَ مِنَ الأَوْسِ ضَرَبْنَا عُنُقَهُ، وَإِنْ كَانَ مِنْ إِخْوَانِنَا مِنَ الْخَزْرَجِ أَمَرْتَنَا فَفَعَلْنَا فِيهِ أَمْرَكَ‏.‏ فَقَامَ سَعْدُ بْنُ عُبَادَةَ وَهُوَ سَيِّدُ الْخَزْرَجِ، وَكَانَ قَبْلَ ذَلِكَ رَجُلاً صَالِحًا وَلَكِنِ احْتَمَلَتْهُ الْحَمِيَّةُ فَقَالَ كَذَبْتَ لَعَمْرُ اللَّهِ، لاَ تَقْتُلُهُ وَلاَ تَقْدِرُ عَلَى ذَلِكَ، فَقَامَ أُسَيْدُ بْنُ الْحُضَيْرِ فَقَالَ كَذَبْتَ لَعَمْرُ اللَّهِ، وَاللَّهِ لَنَقْتُلَنَّهُ، فَإِنَّكَ مُنَافِقٌ تُجَادِلُ عَنِ الْمُنَافِقِينَ‏.‏ فَثَارَ الْحَيَّانِ الأَوْسُ وَالْخَزْرَجُ حَتَّى هَمُّوا، وَرَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم عَلَى الْمِنْبَرِ فَنَزَلَ فَخَفَّضَهُمْ حَتَّى سَكَتُوا وَسَكَتَ، وَبَكَيْتُ يَوْمِي لاَ يَرْقَأُ لِي دَمْعٌ وَلاَ أَكْتَحِلُ بِنَوْمٍ، فَأَصْبَحَ عِنْدِي أَبَوَاىَ، قَدْ بَكَيْتُ لَيْلَتَيْنِ وَيَوْمًا حَتَّى أَظُنُّ أَنَّ الْبُكَاءَ فَالِقٌ كَبِدِي ـ قَالَتْ ـ فَبَيْنَا هُمَا جَالِسَانِ عِنْدِي وَأَنَا أَبْكِي إِذِ اسْتَأْذَنَتِ امْرَأَةٌ مِنَ الأَنْصَارِ فَأَذِنْتُ لَهَا، فَجَلَسَتْ تَبْكِي مَعِي، فَبَيْنَا نَحْنُ كَذَلِكَ إِذْ دَخَلَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم فَجَلَسَ، وَلَمْ يَجْلِسْ عِنْدِي مِنْ يَوْمِ قِيلَ فِيَّ مَا قِيلَ قَبْلَهَا، وَقَدْ مَكُثَ شَهْرًا لاَ يُوحَى إِلَيْهِ فِي شَأْنِي شَىْءٌ ـ قَالَتْ ـ فَتَشَهَّدَ ثُمَّ قَالَ ‏"‏ يَا عَائِشَةُ فَإِنَّهُ بَلَغَنِي عَنْكِ كَذَا وَكَذَا، فَإِنْ كُنْتِ بَرِيئَةً فَسَيُبَرِّئُكِ اللَّهُ، وَإِنْ كُنْتِ أَلْمَمْتِ فَاسْتَغْفِرِي اللَّهَ وَتُوبِي إِلَيْهِ، فَإِنَّ الْعَبْدَ إِذَا اعْتَرَفَ بِذَنْبِهِ ثُمَّ تَابَ تَابَ اللَّهُ عَلَيْهِ ‏"‏‏.‏ فَلَمَّا قَضَى رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم مَقَالَتَهُ قَلَصَ دَمْعِي حَتَّى مَا أُحِسُّ مِنْهُ قَطْرَةً وَقُلْتُ لأَبِي أَجِبْ عَنِّي رَسُولَ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم‏.‏ قَالَ وَاللَّهِ مَا أَدْرِي مَا أَقُولُ لِرَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم‏.‏ فَقُلْتُ لأُمِّي أَجِيبِي عَنِّي رَسُولَ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم فِيمَا قَالَ‏.‏ قَالَتْ وَاللَّهِ مَا أَدْرِي مَا أَقُولُ لِرَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم‏.‏ قَالَتْ وَأَنَا جَارِيَةٌ حَدِيثَةُ السِّنِّ لاَ أَقْرَأُ كَثِيرًا مِنَ الْقُرْآنِ فَقُلْتُ إِنِّي وَاللَّهِ لَقَدْ عَلِمْتُ أَنَّكُمْ سَمِعْتُمْ مَا يَتَحَدَّثُ بِهِ النَّاسُ، وَوَقَرَ فِي أَنْفُسِكُمْ وَصَدَّقْتُمْ بِهِ، وَلَئِنْ قُلْتُ لَكُمْ إِنِّي بَرِيئَةٌ‏.‏ وَاللَّهُ يَعْلَمُ إِنِّي لَبَرِيئَةٌ لاَ تُصَدِّقُونِي بِذَلِكَ، وَلَئِنِ اعْتَرَفْتُ لَكُمْ بِأَمْرٍ، وَاللَّهُ يَعْلَمُ أَنِّي بَرِيئَةٌ لَتُصَدِّقُنِّي وَاللَّهِ مَا أَجِدُ لِي وَلَكُمْ مَثَلاً إِلاَّ أَبَا يُوسُفَ إِذْ قَالَ ‏{‏فَصَبْرٌ جَمِيلٌ وَاللَّهُ الْمُسْتَعَانُ عَلَى مَا تَصِفُونَ‏}‏ ثُمَّ تَحَوَّلْتُ عَلَى فِرَاشِي، وَأَنَا أَرْجُو أَنْ يُبَرِّئَنِي اللَّهُ، وَلَكِنْ وَاللَّهِ مَا ظَنَنْتُ أَنْ يُنْزِلَ فِي شَأْنِي وَحْيًا، وَلأَنَا أَحْقَرُ فِي نَفْسِي مِنْ أَنْ يُتَكَلَّمَ بِالْقُرْآنِ فِي أَمْرِي، وَلَكِنِّي كُنْتُ أَرْجُو أَنْ يَرَى رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم فِي النَّوْمِ رُؤْيَا يُبَرِّئُنِي اللَّهُ، فَوَاللَّهِ مَا رَامَ مَجْلِسَهُ وَلاَ خَرَجَ أَحَدٌ مِنْ أَهْلِ الْبَيْتِ حَتَّى أُنْزِلَ عَلَيْهِ، فَأَخَذَهُ مَا كَانَ يَأْخُذُهُ مِنَ الْبُرَحَاءِ، حَتَّى إِنَّهُ لَيَتَحَدَّرُ مِنْهُ مِثْلُ الْجُمَانِ مِنَ الْعَرَقِ فِي يَوْمٍ شَاتٍ، فَلَمَّا سُرِّيَ عَنْ رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم وَهُوَ يَضْحَكُ، فَكَانَ أَوَّلَ كَلِمَةٍ تَكَلَّمَ بِهَا أَنْ قَالَ لِي ‏"‏ يَا عَائِشَةُ، احْمَدِي اللَّهَ فَقَدْ بَرَّأَكِ اللَّهُ ‏"‏‏.‏ فَقَالَتْ لِي أُمِّي قُومِي إِلَى رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم‏.‏ فَقُلْتُ لاَ وَاللَّهِ، لاَ أَقُومُ إِلَيْهِ، وَلاَ أَحْمَدُ إِلاَّ اللَّهَ فَأَنْزَلَ اللَّهُ تَعَالَى ‏{‏إِنَّ الَّذِينَ جَاءُوا بِالإِفْكِ عُصْبَةٌ مِنْكُمْ‏}‏ الآيَاتِ، فَلَمَّا أَنْزَلَ اللَّهُ هَذَا فِي بَرَاءَتِي قَالَ أَبُو بَكْرٍ الصِّدِّيقُ ـ رضى الله عنه ـ وَكَانَ يُنْفِقُ عَلَى مِسْطَحِ بْنِ أُثَاثَةَ لِقَرَابَتِهِ مِنْهُ وَاللَّهِ لاَ أُنْفِقُ عَلَى مِسْطَحٍ شَيْئًا أَبَدًا بَعْدَ مَا قَالَ لِعَائِشَةَ‏.‏ فَأَنْزَلَ اللَّهُ تَعَالَى ‏{‏وَلاَ يَأْتَلِ أُولُو الْفَضْلِ مِنْكُمْ وَالسَّعَةِ‏}‏ إِلَى قَوْلِهِ ‏{‏غَفُورٌ رَحِيمٌ‏}‏ فَقَالَ أَبُو بَكْرٍ بَلَى، وَاللَّهِ إِنِّي لأُحِبُّ أَنْ يَغْفِرَ اللَّهُ لِي، فَرَجَعَ إِلَى مِسْطَحٍ الَّذِي كَانَ يُجْرِي عَلَيْهِ‏.‏ وَكَانَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم يَسْأَلُ زَيْنَبَ بِنْتَ جَحْشٍ عَنْ أَمْرِي، فَقَالَ ‏"‏ يَا زَيْنَبُ، مَا عَلِمْتِ مَا رَأَيْتِ ‏"‏‏.‏ فَقَالَتْ يَا رَسُولَ اللَّهِ، أَحْمِي سَمْعِي وَبَصَرِي، وَاللَّهِ مَا عَلِمْتُ عَلَيْهَا إِلاَّ خَيْرًا، قَالَتْ وَهْىَ الَّتِي كَانَتْ تُسَامِينِي، فَعَصَمَهَا اللَّهُ بِالْوَرَعِ‏.‏ قَالَ وَحَدَّثَنَا فُلَيْحٌ، عَنْ هِشَامِ بْنِ عُرْوَةَ، عَنْ عُرْوَةَ، عَنْ عَائِشَةَ، وَعَبْدِ اللَّهِ بْنِ الزُّبَيْرِ، مِثْلَهُ‏.‏ قَالَ وَحَدَّثَنَا فُلَيْحٌ، عَنْ رَبِيعَةَ بْنِ أَبِي عَبْدِ الرَّحْمَنِ، وَيَحْيَى بْنِ سَعِيدٍ، عَنِ الْقَاسِمِ بْنِ مُحَمَّدِ بْنِ أَبِي بَكْرٍ، مِثْلَهُ‏.‏

Tafsiri

Berättad av Aisha:(Profetens hustru)

"När Allahs Sändebud (ﷺ) tänkte ge sig ut på en resa, drog han lott bland sina hustrur och tog med sig den som lotten föll på. Under en av hans Ghazwa drog han lott bland oss och lotten föll på mig, och jag fortsatte med honom efter att Allah hade bestämt att kvinnor skulle bära slöja. Jag blev buren i en Howdah (på kamelen) och steg av medan jag fortfarande var i den. När Allahs Sändebud (ﷺ) var klar med sin Ghazwa och återvände hem, och vi närmade oss Medina, befallde Allahs Sändebud (ﷺ) oss att fortsätta på natten. När ordern att ge sig av gavs, gick jag tills jag var förbi armén för att svara på naturens kallelse. Efter att ha gjort det återvände jag (till lägret) för att avresa (med de andra) och insåg plötsligt att mitt halsband över mitt bröst var borta. Så jag vände tillbaka för att leta efter det och blev fördröjd på grund av detta. De som brukade bära mig på kamelen kom till min Howdah och lade den på kamelens rygg, i tro att jag var i den, eftersom kvinnor vid den tiden var lätta i vikt, smala och magra, och inte åt mycket. Så dessa människor kände inte skillnaden i vikten av Howdah när de lyfte den, och de lade den över kamelen. Vid den tiden var jag en ung flicka. De satte kamelen i rörelse och fortsatte. Jag hittade mitt halsband efter att armén hade gått, och gick till deras läger för att hitta ingen. Så jag gick till platsen där jag brukade stanna, i tron att de skulle upptäcka min frånvaro och komma tillbaka i min sökning. Under den tiden kände jag mig sömnig och somnade. Safwan bin Mu'attal As-Sulami Adh-Dhakwani var bakom armén och nådde mitt hem på morgonen. När han såg en sovande person, gick han till mig, och han brukade se mig innan slöjan. Så jag reste mig när jag hörde honom säga, "Inna lil-lah-wa inna ilaihi rajiun (Vi tillhör Allah, och till Honom ska vi återvända)." Han fick sin kamel att knäböja. Han steg av sin kamel och satte sin fot på kamelens framben och sedan red jag och satt på den. Safwan började gå, ledde kamelen med repet tills vi nådde armén som hade stannat för att vila vid middagstid. Sedan föll den som var ämnad för förstörelse i förstörelse, (några människor anklagade mig falskt) och ledaren för de falska anklagarna var `Abdullah bin Ubai bin Salul. Efter det återvände vi till Medina, och jag blev sjuk i en månad medan folket spred de förfalskade anklagelserna från de falska anklagarna. Jag kände under min sjukdom som om jag inte fick den vanliga vänligheten från Prophet (ﷺ) som jag brukade få när jag blev sjuk. Men han kom, hälsade och sade, 'Hur är det med den där (flickan)?' Jag visste ingenting om vad som pågick förrän jag återhämtade mig från min sjukdom och gick ut med Um Mistah till Manasi där vi brukade svara på naturens kallelse, och vi brukade inte gå för att svara på naturens kallelse förutom från natt till natt och det var innan vi hade toaletter nära våra hus. Och denna vana var lik den gamla 'Araber i det öppna landet (eller bort från husen). Så. Jag och Um Mistah bint Ruhm gick ut och gick. Um Mistah snubblade på grund av sin långa klänning och på den sade hon, 'Låt Mistah förstöras.' Jag sade, 'Du säger ett dåligt ord. Varför förolämpar du en man som deltog i (slaget vid) Badr?' Hon sade, 'O Hanata (du där) hörde du inte vad de sa?' Sedan berättade hon för mig ryktet om de falska anklagarna. Min sjukdom förvärrades, och när jag kom hem kom Allahs Sändebud (ﷺ) till mig, och efter att ha hälsat sade han, 'Hur är det med den där (flickan)?' Jag bad honom att få gå till mina föräldrar. Jag ville då vara säker på nyheten genom dem. Allahs Sändebud (ﷺ) tillät mig, och jag gick till mina föräldrar och frågade min mor, 'Vad pratar folket om?' Hon sade, 'O min dotter! Oroa dig inte mycket för detta. Vid Allah, aldrig finns det en charmig kvinna som är älskad av sin man som har andra hustrur, men kvinnorna skulle fabricera falska nyheter om henne.' Jag sade, 'Ära vare Allah! Pratar folket verkligen om detta?' Den natten grät jag hela tiden och kunde inte sova förrän på morgonen. På morgonen kallade Allahs Sändebud (ﷺ) `Ali bin Abu Talib och Usama bin Zaid när han såg att den gudomliga uppenbarelsen fördröjdes, för att rådfråga dem om att skilja sig från sin hustru (dvs. `Aisha). Usama bin Zaid sade vad han visste om sina hustrurs goda rykte och tillade, 'O Allahs Sändebud (ﷺ)! Behåll din hustru, för, vid Allah, vi vet inget om henne annat än gott.' `Ali bin Abu Talib sade, 'O Allahs Sändebud (ﷺ)! Allah har inte infört några restriktioner för dig, och det finns många kvinnor utöver henne, men du kan fråga tjänarinnan som kommer att berätta sanningen för dig.' På den vägen kallade Allahs Sändebud (ﷺ) Barirah och sade, 'O Barirah. Har du någonsin sett något som väckte dina misstankar om henne?' Barirah sade, 'Nej, vid Allah som har sänt dig med sanningen, jag har aldrig sett något fel i henne förutom att hon är en flicka av omogen ålder, som ibland sover och lämnar degen till getterna att äta.' På den dagen steg Allahs Sändebud (ﷺ) upp i predikstolen och bad någon att stödja honom i att straffa `Abdullah bin Ubai bin Salul. Allahs Apostel sade, 'Vem vill stödja mig att straffa den personen (`Abdullah bin Ubai bin Salul) som har sårat mig genom att smutskasta min familjs rykte? Vid Allah, jag vet inget om min familj annat än gott, och de har anklagat en person om vilken jag vet inget annat än gott, och han har aldrig gått in i mitt hus utom i mitt sällskap.' Sa`d bin Mu`adh reste sig och sade, 'O Allahs Sändebud (ﷺ)! Vid Allah, jag ska avlasta dig från honom. Om den mannen är från stammen av Aus, då ska vi hugga av hans huvud, och om han är från våra bröder, Khazraj, då beordrar du oss, och vi ska fullfölja din order.' På den vägen reste sig Sa`d bin 'Ubada, ledaren för Khazraj, och innan denna händelse hade han varit en from man, driven av sin iver för sin stam och sade, 'Vid Allah, du har ljugit; du kan inte döda honom, och du kommer aldrig att kunna döda honom.' På den vägen reste sig Usaid bin Al-Hudair och sade (till Sa`d bin 'Ubada), 'Vid Allah! Du är en lögnare. Vid Allah, vi kommer att döda honom; och du är en hycklare, som försvarar hycklarna.' På detta blev de två stammarna av Aus och Khazraj upprörda och var på väg att slåss med varandra, medan Allahs Sändebud (ﷺ) stod på predikstolen. Han steg ner och lugnade dem tills de blev tysta och han höll tyst. Den dagen grät jag så mycket att varken mina tår slutade eller jag kunde sova. På morgonen var mina föräldrar med mig och jag hade gråtit i två nätter och en dag, tills jag trodde att min lever skulle spricka av gråt. Medan de satt med mig och jag grät, bad en ansarisk kvinna om tillåtelse att komma in, och jag lät henne komma in. Hon satte sig och började gråta med mig. Medan vi var i detta tillstånd kom Allahs Sändebud (ﷺ) och satte sig ner, och han hade aldrig suttit med mig sedan dagen då de fabricerade anklagelsen. Ingen uppenbarelse angående mitt fall kom till honom förrän en månad hade gått. Han reciterade Tashah-hud (dvs. Ingen har rätt att tillbes utom Allah och Muhammad är Hans Sändebud) och sade sedan, 'O `Aisha! Jag har fått information om dig; om du är oskyldig, så kommer Allah snart att avslöja din oskuld, och om du har begått en synd, så ångra dig inför Allah och be Honom om förlåtelse, för när en person bekänner sin synd och ber Allah om förlåtelse, så accepterar Allah hans ångerkallelse.' När Allahs Sändebud (ﷺ) avslutade sitt tal, upphörde mina tår helt och hållet och det fanns inte ens en droppe kvar. Jag bad min far att svara Allahs Sändebud (ﷺ) på mina vägnar. Min far sade, 'Vid Allah, jag vet inte vad jag ska säga till Allahs Sändebud (ﷺ).' Jag sade till min mor, 'Prata med Allahs Sändebud (ﷺ) på mina vägnar.' Hon sade, 'Vid Allah, jag vet inte vad jag ska säga till Allahs Sändebud (ﷺ). Jag var en ung flicka och hade inte mycket kunskap om Koranen. Jag sade, 'Jag vet, vid Allah, att du har lyssnat på vad folk säger och att det har planterats i dina sinnen och du har tagit det som sanning. Nu, om jag berättar för dig att jag är oskyldig och Allah vet att jag är oskyldig, skulle du inte tro mig och om jag falskt bekänner för dig att jag är skyldig, och Allah vet att jag är oskyldig, skulle du tro mig. Vid Allah, jag jämför inte min situation med din annat än situationen för Josef (dvs. Jakob) som sade, 'Så (för mig) är tålamod mest lämpligt mot det ni påstår, och det är Allah (Endast) vars hjälp kan sökas.' Sedan vände jag mig till andra sidan av min säng i hopp om att Allah skulle bevisa min oskuld. Vid Allah, jag trodde aldrig att Allah skulle uppenbara gudomlig inspiration i mitt fall, eftersom jag ansåg mig vara för underlägsen för att bli nämnd i den Heliga Koranen. Jag hade hoppats att Allahs Sändebud (ﷺ) skulle ha en dröm där Allah skulle bevisa min oskuld. Vid Allah, Allahs Apostel hade inte rest sig och ingen hade lämnat huset innan den gudomliga inspirationen kom till Allahs Sändebud. Så, drabbades han av samma tillstånd som brukade drabba honom, (som han brukade ha vid gudomlig inspiration). Han svettades så mycket att svettpärlor föll som pärlor trots att det var en (kall) vinterdag. När detta tillstånd av Allahs Sändebud (ﷺ) var över, log han och det första han sade var, `Aisha! Tacka Allah, för Allah har förklarat din oskuld.' Min mor sade till mig att gå till Allahs Sändebud (ﷺ). Jag svarade, 'Vid Allah, jag kommer inte att gå till honom och inte tacka annat än Allah.' Så uppenbarade Allah: "Verily! They who spread the slander are a gang among you . . ." (24.11) När Allah gav deklarationen om min oskuld, sade Abu Bakr, som brukade försörja Mistah bin Uthatha eftersom han var hans släkting, 'Vid Allah, jag kommer aldrig att ge Mistah något mer på grund av vad han sade om Aisha.' Men Allah uppenbarade senare: -- "And let not those who are good and wealthy among you swear not to help their kinsmen, those in need and those who left their homes in Allah's Cause. Let them forgive and overlook. Do you not wish that Allah should forgive you? Verily! Allah is Oft-forgiving, Most Merciful." (24.22) Efter det sade Abu Bakr, 'Ja! Vid Allah! Jag vill att Allah ska förlåta mig,' och började hjälpa Mistah som han brukade hjälpa tidigare. Allahs Sändebud (ﷺ) frågade också Zainab bint Jahsh (dvs. profetens hustru) om mig och sade, 'Vad vet du och vad såg du?' Hon svarade, 'O Allahs Sändebud (ﷺ)! Jag avstår från att påstå att jag hörde eller såg något jag inte har hört eller sett. Vid Allah, jag vet inget annat än gott om Aisha." Aisha tillade vidare "Zainab tävlade med mig (i sin skönhet och profetens kärlek), ändå skyddade Allah henne (från att vara illvillig), för hon hade fromhet"

Tafsiri na maelezo na Khutba World, yaliyotafsiriwa kutoka Kiarabu.

Ujumbe mkuu

Allah alimtakasa Aisha dhidi ya tuhuma za uwongo na akalinda heshima yake.

Usuli na sababu

Hadithi hii inasimulia kisa cha tuhuma za uwongo dhidi ya Aisha baada ya safari aliyofanya pamoja na Mtume ﷺ. Aya za Qur’ani 24:11–20 zilithibitisha kuwa hakuwa na hatia; aya ya 24:22 ikamwita Abu Bakr amsaidie tena Mistah na amsamehe.

Maelezo ya maneno magumu
ifk

Tuhuma nzito ya kubuni au kashfa.

kupiga kura

Njia ya haki ya kuamua ni mke yupi wa Mtume ﷺ atakayeandamana naye safarini.

tawbah

Kutubu kwa dhati, kumwomba Allah msamaha na kuacha dhambi.

Maoni ya wanazuoni

Wanazuoni wa kale wanasisitiza kuwa heshima na usafi wa mtu havipaswi kudhalilishwa kwa uvumi usiothibitishwa. Jinsi Qur’ani ilivyoshughulikia kisa hiki cha kashfa inasisitiza wajibu wa kuchunguza tuhuma kwa makini na kutoeneza kashfa. Pia wanataja msamaha wa Abu Bakr na kuanza tena kumsaidia Mistah kama mfano wa ukarimu. Kupiga kura miongoni mwa wake wa Mtume kunaonekana kuwa njia ya haki ya kuchagua mwandamani wa safari.

Mafunzo kwa maisha ya leo
  1. Usieneze tuhuma kabla ya kuchunguza ukweli kwa makini.
  2. Mtu akishambulia heshima yako, tafuta msaada kwa watu unaowaamini na ujibu bila kuzidisha mzozo.
  3. Fikiria kusamehe na kuanza tena kusaidia mtu anapotubu, huku ukitarajia msamaha wa Allah.
الْحَدِيثُ الشَّرِيفُ

Hadithi kila siku, katika lugha yako

Programu hukuletea hadithi kila siku pamoja na maelezo, pia kama wijeti kwenye simu yako. Ni bure kutumia.