Sahih al-Bukhari, hadith 1287
Berättad av Aisha. Arabisk text med egen översättning och förklaring.
Återberättad av Aisha
Sahih al-Bukhari anses i sin helhet vara tillförlitlig.
Återberättelsen
حَدَّثَنَا عَبْدَانُ، حَدَّثَنَا عَبْدُ اللَّهِ، أَخْبَرَنَا ابْنُ جُرَيْجٍ، قَالَ أَخْبَرَنِي عَبْدُ اللَّهِ بْنُ عُبَيْدِ اللَّهِ بْنِ أَبِي مُلَيْكَةَ، قَالَ تُوُفِّيَتِ ابْنَةٌ لِعُثْمَانَ ـ رضى الله عنه ـ بِمَكَّةَ وَجِئْنَا لِنَشْهَدَهَا، وَحَضَرَهَا ابْنُ عُمَرَ وَابْنُ عَبَّاسٍ ـ رضى الله عنهم ـ وَإِنِّي لَجَالِسٌ بَيْنَهُمَا ـ أَوْ قَالَ جَلَسْتُ إِلَى أَحَدِهِمَا. ثُمَّ جَاءَ الآخَرُ، فَجَلَسَ إِلَى جَنْبِي فَقَالَ عَبْدُ اللَّهِ بْنُ عَمَرَ ـ رضى الله عنهما ـ لِعَمْرِو بْنِ عُثْمَانَ أَلاَ تَنْهَى عَنِ الْبُكَاءِ، فَإِنَّ رَسُولَ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم قَالَ " إِنَّ الْمَيِّتَ لَيُعَذَّبُ بِبُكَاءِ أَهْلِهِ عَلَيْهِ ". فَقَالَ ابْنُ عَبَّاسٍ ـ رضى الله عنهما ـ قَدْ كَانَ عُمَرُ ـ رضى الله عنه ـ يَقُولُ بَعْضَ ذَلِكَ، ثُمَّ حَدَّثَ قَالَ صَدَرْتُ مَعَ عُمَرَ ـ رضى الله عنه ـ مِنْ مَكَّةَ حَتَّى إِذَا كُنَّا بِالْبَيْدَاءِ، إِذَا هُوَ بِرَكْبٍ تَحْتَ ظِلِّ سَمُرَةٍ فَقَالَ اذْهَبْ، فَانْظُرْ مَنْ هَؤُلاَءِ الرَّكْبُ قَالَ فَنَظَرْتُ فَإِذَا صُهَيْبٌ، فَأَخْبَرْتُهُ فَقَالَ ادْعُهُ لِي. فَرَجَعْتُ إِلَى صُهَيْبٍ فَقُلْتُ ارْتَحِلْ فَالْحَقْ أَمِيرَ الْمُؤْمِنِينَ. فَلَمَّا أُصِيبَ عُمَرُ دَخَلَ صُهَيْبٌ يَبْكِي يَقُولُ وَاأَخَاهُ، وَاصَاحِبَاهُ. فَقَالَ عُمَرُ ـ رضى الله عنه ـ يَا صُهَيْبُ أَتَبْكِي عَلَىَّ وَقَدْ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم " إِنَّ الْمَيِّتَ يُعَذَّبُ بِبَعْضِ بُكَاءِ أَهْلِهِ عَلَيْهِ ". قَالَ ابْنُ عَبَّاسٍ ـ رضى الله عنهما فَلَمَّا مَاتَ عُمَرُ ـ رضى الله عنه ـ ذَكَرْتُ ذَلِكَ لِعَائِشَةَ ـ رضى الله عنها ـ فَقَالَتْ رَحِمَ اللَّهُ عُمَرَ، وَاللَّهِ مَا حَدَّثَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم إِنَّ اللَّهَ لَيُعَذِّبُ الْمُؤْمِنَ بِبُكَاءِ أَهْلِهِ عَلَيْهِ. وَلَكِنَّ رَسُولَ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم قَالَ " إِنَّ اللَّهَ لَيَزِيدُ الْكَافِرَ عَذَابًا بِبُكَاءِ أَهْلِهِ عَلَيْهِ ". وَقَالَتْ حَسْبُكُمُ الْقُرْآنُ {وَلاَ تَزِرُ وَازِرَةٌ وِزْرَ أُخْرَى}. قَالَ ابْنُ عَبَّاسٍ ـ رضى الله عنهما ـ عِنْدَ ذَلِكَ وَاللَّهُ هُوَ أَضْحَكَ وَأَبْكَى. قَالَ ابْنُ أَبِي مُلَيْكَةَ وَاللَّهِ مَا قَالَ ابْنُ عُمَرَ ـ رضى الله عنهما ـ شَيْئًا.
Abdullah bin Ubaidullah bin Abi Mulaika berättade: En av Uthmans döttrar avled i Mecka, och vi gick för att närvara vid hennes begravning. Ibn Umar och Ibn Abbas var också närvarande. Jag satt mellan dem (eller så sa han: jag satt bredvid en av dem, och sedan kom den andre och satte sig bredvid mig). Abdullah bin Umar sade till Amr bin Uthman:
"Ska du inte förbjuda gråt, eftersom Allahs sändebud ﷺ har sagt: 'Den döde plågas av sina anhörigas gråt över honom'?" Ibn Abbas sade: "Umar brukade säga något liknande." Sedan fortsatte han att berätta: "Jag reste med Umar från Mecka tills vi nådde Al-Baida. Där fick han syn på några resenärer som vilade i skuggan av ett samura-träd. Han sade till mig: 'Gå och se vem dessa resenärer är.' Jag gick dit och såg att en av dem var Suhaib. Jag berättade detta för Umar, som då bad mig kalla på honom. Jag återvände till Suhaib och sade: 'Ge dig iväg och följ efter de troendes ledare.' Senare, när Umar hade blivit knivhuggen, kom Suhaib in gråtande och ropade: 'Å min broder! Å min vän!' Då sade Umar till honom: 'O Suhaib! Gråter du över mig, trots att Profeten ﷺ har sagt: Den döde straffas för en del av sina anhörigas gråt över honom?'" Ibn Abbas tillade: "När Umar hade avlidit nämnde jag detta för Aisha, och hon sade: 'Må Allah visa barmhärtighet mot Umar. Vid Allah, Allahs sändebud ﷺ sade aldrig att en troende straffas för sina anhörigas gråt. Däremot sade han: Allah ökar den otrognes straff på grund av hans anhörigas gråt över honom.' Hon tillade vidare: 'Koranen räcker er som bevis, där Allah säger: Ingen själ bär en annans börda.'" Ibn Abbas sade därefter: "Det är endast Allah som får en att skratta eller gråta." Ibn Abi Mulaika sade: "Vid Allah, Ibn Umar sade ingenting efter detta."
Översättning och förklaring av Khutba World, översatt från arabiska.
Traditionen behandlar gråt över en avliden och hur detta ska förstås.
Traditionen nämner begravningen i Mecka av Uthmans dotter och beskriver skillnaden mellan Ibn Umars och Aishas förklaringar av gråt över en avliden.
En plats längs vägen mellan Mecka och Medina.
Ett träd där resenärerna i berättelsen vilade.
En koranisk princip: varje människa ansvarar för sina egna handlingar.
Lärda diskuterar denna tradition tillsammans med Aishas rättelse och koranverserna om personligt ansvar. De skiljer mellan naturliga tårar och sorg å ena sidan och förbjudet sorgebeteende, såsom högljudd klagan och klagosånger, å den andra. Den avlidne hålls inte ansvarig för en synd som någon annan begår; varningen har förklarats med hänvisning till den icke-troende eller till sorgeseder som den avlidne själv beordrade eller uppmuntrade under sin livstid. De sunnitiska rättsskolorna tillåter naturliga tårar och förbjuder högljudd klagan.
- Trösta de efterlevande med medkänsla och låt naturliga tårar komma, men undvik högljudd klagan och klagosånger.
- Jämför traditioner och rådfråga kunniga personers förklaringar när texter vid första anblick verkar motsäga varandra.
- Lägg inte en annan människas synd på någon; varje människa ansvarar för sina egna handlingar.
Detta avsnitt ur samma berättelse tar också upp Umars ord, Suhaibs gråt och Aishas rättelse.
Sahih al-Bukhari · #1288 (Sahih)Denna efterföljande tradition behandlar också gråt över en avliden och hjälper till att förstå diskussionens sammanhang.
Sahih al-Bukhari · #1289 (Sahih)Även denna tradition återger Aishas förklaring av gråt över de döda.
En hadith varje dag, på ditt språk
I appen får du en hadith med förklaring varje dag, även som widget på din telefon. Gratis att använda.