Sahih al-Bukhari, hadith 1288
Berättad av Aisha bint Abi Bakr. Arabisk text med egen översättning och förklaring.
Återberättad av Aisha bint Abi Bakr
Sahih al-Bukhari anses i sin helhet vara tillförlitlig.
Återberättelsen
حَدَّثَنَا عَبْدَانُ، حَدَّثَنَا عَبْدُ اللَّهِ، أَخْبَرَنَا ابْنُ جُرَيْجٍ، قَالَ أَخْبَرَنِي عَبْدُ اللَّهِ بْنُ عُبَيْدِ اللَّهِ بْنِ أَبِي مُلَيْكَةَ، قَالَ تُوُفِّيَتِ ابْنَةٌ لِعُثْمَانَ ـ رضى الله عنه ـ بِمَكَّةَ وَجِئْنَا لِنَشْهَدَهَا، وَحَضَرَهَا ابْنُ عُمَرَ وَابْنُ عَبَّاسٍ ـ رضى الله عنهم ـ وَإِنِّي لَجَالِسٌ بَيْنَهُمَا ـ أَوْ قَالَ جَلَسْتُ إِلَى أَحَدِهِمَا. ثُمَّ جَاءَ الآخَرُ، فَجَلَسَ إِلَى جَنْبِي فَقَالَ عَبْدُ اللَّهِ بْنُ عَمَرَ ـ رضى الله عنهما ـ لِعَمْرِو بْنِ عُثْمَانَ أَلاَ تَنْهَى عَنِ الْبُكَاءِ، فَإِنَّ رَسُولَ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم قَالَ " إِنَّ الْمَيِّتَ لَيُعَذَّبُ بِبُكَاءِ أَهْلِهِ عَلَيْهِ ". فَقَالَ ابْنُ عَبَّاسٍ ـ رضى الله عنهما ـ قَدْ كَانَ عُمَرُ ـ رضى الله عنه ـ يَقُولُ بَعْضَ ذَلِكَ، ثُمَّ حَدَّثَ قَالَ صَدَرْتُ مَعَ عُمَرَ ـ رضى الله عنه ـ مِنْ مَكَّةَ حَتَّى إِذَا كُنَّا بِالْبَيْدَاءِ، إِذَا هُوَ بِرَكْبٍ تَحْتَ ظِلِّ سَمُرَةٍ فَقَالَ اذْهَبْ، فَانْظُرْ مَنْ هَؤُلاَءِ الرَّكْبُ قَالَ فَنَظَرْتُ فَإِذَا صُهَيْبٌ، فَأَخْبَرْتُهُ فَقَالَ ادْعُهُ لِي. فَرَجَعْتُ إِلَى صُهَيْبٍ فَقُلْتُ ارْتَحِلْ فَالْحَقْ أَمِيرَ الْمُؤْمِنِينَ. فَلَمَّا أُصِيبَ عُمَرُ دَخَلَ صُهَيْبٌ يَبْكِي يَقُولُ وَاأَخَاهُ، وَاصَاحِبَاهُ. فَقَالَ عُمَرُ ـ رضى الله عنه ـ يَا صُهَيْبُ أَتَبْكِي عَلَىَّ وَقَدْ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم " إِنَّ الْمَيِّتَ يُعَذَّبُ بِبَعْضِ بُكَاءِ أَهْلِهِ عَلَيْهِ ". قَالَ ابْنُ عَبَّاسٍ ـ رضى الله عنهما فَلَمَّا مَاتَ عُمَرُ ـ رضى الله عنه ـ ذَكَرْتُ ذَلِكَ لِعَائِشَةَ ـ رضى الله عنها ـ فَقَالَتْ رَحِمَ اللَّهُ عُمَرَ، وَاللَّهِ مَا حَدَّثَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم إِنَّ اللَّهَ لَيُعَذِّبُ الْمُؤْمِنَ بِبُكَاءِ أَهْلِهِ عَلَيْهِ. وَلَكِنَّ رَسُولَ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم قَالَ " إِنَّ اللَّهَ لَيَزِيدُ الْكَافِرَ عَذَابًا بِبُكَاءِ أَهْلِهِ عَلَيْهِ ". وَقَالَتْ حَسْبُكُمُ الْقُرْآنُ {وَلاَ تَزِرُ وَازِرَةٌ وِزْرَ أُخْرَى}. قَالَ ابْنُ عَبَّاسٍ ـ رضى الله عنهما ـ عِنْدَ ذَلِكَ وَاللَّهُ هُوَ أَضْحَكَ وَأَبْكَى. قَالَ ابْنُ أَبِي مُلَيْكَةَ وَاللَّهِ مَا قَالَ ابْنُ عُمَرَ ـ رضى الله عنهما ـ شَيْئًا.
Abdullah bin Ubaidullah bin Abi Mulaika berättade: En av Uthmans döttrar avled i Mecka, och vi gick för att närvara vid hennes begravning. Ibn Umar och Ibn Abbas var också närvarande, och jag satt mellan dem (eller så sade han: jag satt bredvid en av dem, och sedan kom den andre och satte sig bredvid mig). Abdullah bin Umar sade till Amr bin Uthman:
"Ska du inte förbjuda gråtandet? För Allahs sändebud ﷺ har sagt: 'Den döde plågas av sina anhörigas gråt över honom.'" Då sade Ibn Abbas: "Umar brukade säga något liknande." Sedan fortsatte han att berätta: "Jag reste med Umar från Mecka tills vi nådde Al-Baida. Där fick han syn på några resenärer som vilade i skuggan av ett samura-träd. Han sade till mig: 'Gå och se vem dessa resenärer är.' Jag gick dit och såg att en av dem var Suhaib. Jag återvände och berättade detta för Umar, som då bad mig kalla på honom. Jag gick tillbaka till Suhaib och sade: 'Ge dig iväg och anslut dig till de troendes ledare.' Senare, när Umar hade blivit knivhuggen, kom Suhaib in gråtande och ropade: 'Å min broder! Å min vän!' Då sade Umar till honom: 'O Suhaib! Gråter du över mig, trots att Profeten ﷺ har sagt: Den döde straffas för en del av sina anhörigas gråt över honom?'" Ibn Abbas tillade: "När Umar hade avlidit nämnde jag detta för Aisha, och hon sade: 'Må Allah visa Umar barmhärtighet. Vid Allah, Allahs sändebud ﷺ sade aldrig att en troende straffas för sina anhörigas gråt. Däremot sade Allahs sändebud ﷺ: Allah ökar den otrognes straff på grund av hans anhörigas gråt över honom.' Hon tillade vidare: 'Koranen räcker er som bevis, där Allah säger: {Ingen bärande själ skall bära en annans börda} (35:18).'" Ibn Abbas sade därefter: "Det är endast Allah som får en att skratta eller gråta." Ibn Abi Mulaika sade: "Vid Allah, Ibn Umar sade ingenting efter detta."
Översättning och förklaring av Khutba World, översatt från arabiska.
Den avlidne bär inte skulden för de efterlevandes tillåtna sorg.
Återberättelsen nämner att en dotter till Uthman dog i Mekka. Vid hennes begravning talade Ibn Umar om de efterlevandes gråt; därefter förmedlade Ibn Abbas Aishas förklaring.
En plats längs vägen mellan Mekka och Medina.
En trädart som resenärerna i berättelsen vilade under.
En koranisk princip: var och en ansvarar för sina egna handlingar.
Klassiska lärda förklarar denna återberättelse tillsammans med andra texter om sorg. Vanlig gråt och att visa sorg är tillåtet; förbjudna sorgeuttryck, såsom högljudd klagan och ord som trotsar Allahs beslut, är något annat. Aishas förklaring klargör att en troende inte straffas för sin familjs sorg. De lärda har diskuterat återberättelsernas olika formuleringar och sammanhang, och även de fyra sunnitiska rättsskolorna skiljer mellan naturlig gråt och förbjuden klagan.
- Stöd den som sörjer genom att finnas där och tala lugnt, utan att fördöma naturlig gråt.
- Undvik högljudd klagan och uttalanden som förkastar Allahs beslut.
- Förstå texter om sorg tillsammans med Koranens princip att ingen bär någon annans synd.
Även denna närliggande återberättelse behandlar uttalandet om de efterlevandes gråt och hjälper till att belysa diskussionens sammanhang.
Sahih al-Bukhari · #1289 (Sahih)Denna återberättelse anknyter till Aishas förklaring av orden om gråt och straff.
Sahih al-Bukhari · #1290 (Sahih)Denna hadith betonar att sorg och tårar vid ett dödsfall inte i sig är förbjudna.
En hadith varje dag, på ditt språk
I appen får du en hadith med förklaring varje dag, även som widget på din telefon. Gratis att använda.