Orättvisor · Sahih al-Bukhari

Sahih al-Bukhari, hadith 2468

Berättad av Abdullah ibn Abbas. Arabisk text med egen översättning och förklaring.

Sahih (tillförlitlig)Bok: Orättvisor
صحيح البخاري
Vem berättade den?

Återberättad av Abdullah ibn Abbas

Sahih (tillförlitlig)

Sahih al-Bukhari anses i sin helhet vara tillförlitlig.

Återberättelsen

Arabisk text

حَدَّثَنَا يَحْيَى بْنُ بُكَيْرٍ، حَدَّثَنَا اللَّيْثُ، عَنْ عُقَيْلٍ، عَنِ ابْنِ شِهَابٍ، قَالَ أَخْبَرَنِي عُبَيْدُ اللَّهِ بْنُ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ أَبِي ثَوْرٍ، عَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عَبَّاسٍ ـ رضى الله عنهما ـ قَالَ لَمْ أَزَلْ حَرِيصًا عَلَى أَنْ أَسْأَلَ عُمَرَ ـ رضى الله عنه ـ عَنِ الْمَرْأَتَيْنِ مِنْ أَزْوَاجِ النَّبِيِّ صلى الله عليه وسلم اللَّتَيْنِ قَالَ اللَّهُ لَهُمَا ‏{‏إِنْ تَتُوبَا إِلَى اللَّهِ فَقَدْ صَغَتْ قُلُوبُكُمَا‏}‏ فَحَجَجْتُ مَعَهُ فَعَدَلَ وَعَدَلْتُ مَعَهُ بِالإِدَاوَةِ، فَتَبَرَّزَ حَتَّى جَاءَ، فَسَكَبْتُ عَلَى يَدَيْهِ مِنَ الإِدَاوَةِ، فَتَوَضَّأَ فَقُلْتُ يَا أَمِيرَ الْمُؤْمِنِينَ مَنِ الْمَرْأَتَانِ مِنْ أَزْوَاجِ النَّبِيِّ صلى الله عليه وسلم اللَّتَانِ قَالَ لَهُمَا ‏{‏إِنْ تَتُوبَا إِلَى اللَّهِ‏}‏ فَقَالَ وَاعَجَبِي لَكَ يَا ابْنَ عَبَّاسٍ عَائِشَةُ وَحَفْصَةُ، ثُمَّ اسْتَقْبَلَ عُمَرُ الْحَدِيثَ يَسُوقُهُ، فَقَالَ إِنِّي كُنْتُ وَجَارٌ لِي مِنَ الأَنْصَارِ فِي بَنِي أُمَيَّةَ بْنِ زَيْدٍ، وَهْىَ مِنْ عَوَالِي الْمَدِينَةِ، وَكُنَّا نَتَنَاوَبُ النُّزُولَ عَلَى النَّبِيِّ صلى الله عليه وسلم فَيَنْزِلُ يَوْمًا وَأَنْزِلُ يَوْمًا، فَإِذَا نَزَلْتُ جِئْتُهُ مِنْ خَبَرِ ذَلِكَ الْيَوْمِ مِنَ الأَمْرِ وَغَيْرِهِ، وَإِذَا نَزَلَ فَعَلَ مِثْلَهُ، وَكُنَّا مَعْشَرَ قُرَيْشٍ نَغْلِبُ النِّسَاءَ، فَلَمَّا قَدِمْنَا عَلَى الأَنْصَارِ إِذَا هُمْ قَوْمٌ تَغْلِبُهُمْ نِسَاؤُهُمْ، فَطَفِقَ نِسَاؤُنَا يَأْخُذْنَ مِنْ أَدَبِ نِسَاءِ الأَنْصَارِ، فَصِحْتُ عَلَى امْرَأَتِي، فَرَاجَعَتْنِي، فَأَنْكَرْتُ أَنْ تُرَاجِعَنِي، فَقَالَتْ وَلِمَ تُنْكِرُ أَنْ أُرَاجِعَكَ فَوَاللَّهِ إِنَّ أَزْوَاجَ النَّبِيِّ صلى الله عليه وسلم لَيُرَاجِعْنَهُ، وَإِنَّ إِحْدَاهُنَّ لَتَهْجُرُهُ الْيَوْمَ حَتَّى اللَّيْلِ‏.‏ فَأَفْزَعَنِي، فَقُلْتُ خَابَتْ مَنْ فَعَلَ مِنْهُنَّ بِعَظِيمٍ‏.‏ ثُمَّ جَمَعْتُ عَلَىَّ ثِيَابِي، فَدَخَلْتُ عَلَى حَفْصَةَ فَقُلْتُ أَىْ حَفْصَةُ، أَتُغَاضِبُ إِحْدَاكُنَّ رَسُولَ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم الْيَوْمَ حَتَّى اللَّيْلِ فَقَالَتْ نَعَمْ‏.‏ فَقُلْتُ خَابَتْ وَخَسِرَتْ، أَفَتَأْمَنُ أَنْ يَغْضَبَ اللَّهُ لِغَضَبِ رَسُولِهِ صلى الله عليه وسلم فَتَهْلِكِينَ لاَ تَسْتَكْثِرِي عَلَى رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم وَلاَ تُرَاجِعِيهِ فِي شَىْءٍ وَلاَ تَهْجُرِيهِ، وَاسْأَلِينِي مَا بَدَا لَكِ، وَلاَ يَغُرَّنَّكِ أَنْ كَانَتْ جَارَتُكِ هِيَ أَوْضَأَ مِنْكِ وَأَحَبَّ إِلَى رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم ـ يُرِيدُ عَائِشَةَ ـ وَكُنَّا تَحَدَّثْنَا أَنَّ غَسَّانَ تُنْعِلُ النِّعَالَ لِغَزْوِنَا، فَنَزَلَ صَاحِبِي يَوْمَ نَوْبَتِهِ فَرَجَعَ عِشَاءً، فَضَرَبَ بَابِي ضَرْبًا شَدِيدًا، وَقَالَ أَنَائِمٌ هُوَ فَفَزِعْتُ فَخَرَجْتُ إِلَيْهِ‏.‏ وَقَالَ حَدَثَ أَمْرٌ عَظِيمٌ‏.‏ قُلْتُ مَا هُوَ أَجَاءَتْ غَسَّانُ قَالَ لاَ، بَلْ أَعْظَمُ مِنْهُ وَأَطْوَلُ، طَلَّقَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم نِسَاءَهُ‏.‏ قَالَ قَدْ خَابَتْ حَفْصَةُ وَخَسِرَتْ، كُنْتُ أَظُنُّ أَنَّ هَذَا يُوشِكُ أَنْ يَكُونَ، فَجَمَعْتُ عَلَىَّ ثِيَابِي، فَصَلَّيْتُ صَلاَةَ الْفَجْرِ مَعَ النَّبِيِّ صلى الله عليه وسلم فَدَخَلَ مَشْرُبَةً لَهُ فَاعْتَزَلَ فِيهَا، فَدَخَلْتُ عَلَى حَفْصَةَ، فَإِذَا هِيَ تَبْكِي‏.‏ قُلْتُ مَا يُبْكِيكِ أَوَلَمْ أَكُنْ حَذَّرْتُكِ أَطَلَّقَكُنَّ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم قَالَتْ لاَ أَدْرِي هُوَ ذَا فِي الْمَشْرُبَةِ‏.‏ فَخَرَجْتُ، فَجِئْتُ الْمِنْبَرَ، فَإِذَا حَوْلَهُ رَهْطٌ يَبْكِي بَعْضُهُمْ، فَجَلَسْتُ مَعَهُمْ قَلِيلاً ثُمَّ غَلَبَنِي مَا أَجِدُ، فَجِئْتُ الْمَشْرُبَةَ الَّتِي هُوَ فِيهَا فَقُلْتُ لِغُلاَمٍ لَهُ أَسْوَدَ اسْتَأْذِنْ لِعُمَرَ‏.‏ فَدَخَلَ، فَكَلَّمَ النَّبِيَّ صلى الله عليه وسلم ثُمَّ خَرَجَ، فَقَالَ ذَكَرْتُكَ لَهُ، فَصَمَتَ، فَانْصَرَفْتُ حَتَّى جَلَسْتُ مَعَ الرَّهْطِ الَّذِينَ عِنْدَ الْمِنْبَرِ، ثُمَّ غَلَبَنِي مَا أَجِدُ فَجِئْتُ، فَذَكَرَ مِثْلَهُ، فَجَلَسْتُ مَعَ الرَّهْطِ الَّذِينَ عِنْدَ الْمِنْبَرِ، ثُمَّ غَلَبَنِي مَا أَجِدُ فَجِئْتُ الْغُلاَمَ‏.‏ فَقُلْتُ اسْتَأْذِنْ لِعُمَرَ‏.‏ فَذَكَرَ مِثْلَهُ، فَلَمَّا وَلَّيْتُ مُنْصَرِفًا، فَإِذَا الْغُلاَمُ يَدْعُونِي قَالَ أَذِنَ لَكَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم‏.‏ فَدَخَلْتُ عَلَيْهِ، فَإِذَا هُوَ مُضْطَجِعٌ عَلَى رِمَالِ حَصِيرٍ لَيْسَ بَيْنَهُ وَبَيْنَهُ فِرَاشٌ، قَدْ أَثَّرَ الرِّمَالُ بِجَنْبِهِ، مُتَّكِئٌ عَلَى وِسَادَةٍ مِنْ أَدَمٍ حَشْوُهَا لِيفٌ، فَسَلَّمْتُ عَلَيْهِ، ثُمَّ قُلْتُ وَأَنَا قَائِمٌ طَلَّقْتَ نِسَاءَكَ فَرَفَعَ بَصَرَهُ إِلَىَّ، فَقَالَ ‏"‏ لاَ ‏"‏‏.‏ ثُمَّ قُلْتُ ـ وَأَنَا قَائِمٌ أَسْتَأْنِسُ يَا رَسُولَ اللَّهِ، لَوْ رَأَيْتَنِي، وَكُنَّا مَعْشَرَ قُرَيْشٍ نَغْلِبُ النِّسَاءَ، فَلَمَّا قَدِمْنَا عَلَى قَوْمٍ تَغْلِبُهُمْ نِسَاؤُهُمْ، فَذَكَرَهُ، فَتَبَسَّمَ النَّبِيُّ صلى الله عليه وسلم، ثُمَّ قُلْتُ لَوْ رَأَيْتَنِي، وَدَخَلْتُ عَلَى حَفْصَةَ، فَقُلْتُ لاَ يَغُرَّنَّكِ أَنْ كَانَتْ جَارَتُكِ هِيَ أَوْضَأَ مِنْكِ وَأَحَبَّ إِلَى النَّبِيِّ صلى الله عليه وسلم ـ يُرِيدُ عَائِشَةَ ـ فَتَبَسَّمَ أُخْرَى، فَجَلَسْتُ حِينَ رَأَيْتُهُ تَبَسَّمَ، ثُمَّ رَفَعْتُ بَصَرِي فِي بَيْتِهِ، فَوَاللَّهِ مَا رَأَيْتُ فِيهِ شَيْئًا يَرُدُّ الْبَصَرَ غَيْرَ أَهَبَةٍ ثَلاَثَةٍ‏.‏ فَقُلْتُ ادْعُ اللَّهَ فَلْيُوَسِّعْ عَلَى أُمَّتِكَ، فَإِنَّ فَارِسَ وَالرُّومَ وُسِّعَ عَلَيْهِمْ وَأُعْطُوا الدُّنْيَا، وَهُمْ لاَ يَعْبُدُونَ اللَّهَ، وَكَانَ مُتَّكِئًا‏.‏ فَقَالَ ‏"‏ أَوَفِي شَكٍّ أَنْتَ يَا ابْنَ الْخَطَّابِ أُولَئِكَ قَوْمٌ عُجِّلَتْ لَهُمْ طَيِّبَاتُهُمْ فِي الْحَيَاةِ الدُّنْيَا ‏"‏‏.‏ فَقُلْتُ يَا رَسُولَ اللَّهِ اسْتَغْفِرْ لِي‏.‏ فَاعْتَزَلَ النَّبِيُّ صلى الله عليه وسلم مِنْ أَجْلِ ذَلِكَ الْحَدِيثِ حِينَ أَفْشَتْهُ حَفْصَةُ إِلَى عَائِشَةَ، وَكَانَ قَدْ قَالَ ‏"‏ مَا أَنَا بِدَاخِلٍ عَلَيْهِنَّ شَهْرًا ‏"‏‏.‏ مِنْ شِدَّةِ مَوْجَدَتِهِ عَلَيْهِنَّ حِينَ عَاتَبَهُ اللَّهُ‏.‏ فَلَمَّا مَضَتْ تِسْعٌ وَعِشْرُونَ دَخَلَ عَلَى عَائِشَةَ فَبَدَأَ بِهَا، فَقَالَتْ لَهُ عَائِشَةُ إِنَّكَ أَقْسَمْتَ أَنْ لاَ تَدْخُلَ عَلَيْنَا شَهْرًا، وَإِنَّا أَصْبَحْنَا لِتِسْعٍ وَعِشْرِينَ لَيْلَةً، أَعُدُّهَا عَدًّا‏.‏ فَقَالَ النَّبِيُّ صلى الله عليه وسلم ‏"‏ الشَّهْرُ تِسْعٌ وَعِشْرُونَ ‏"‏‏.‏ وَكَانَ ذَلِكَ الشَّهْرُ تِسْعٌ وَعِشْرُونَ‏.‏ قَالَتْ عَائِشَةُ فَأُنْزِلَتْ آيَةُ التَّخْيِيرِ فَبَدَأَ بِي أَوَّلَ امْرَأَةٍ، فَقَالَ ‏"‏ إِنِّي ذَاكِرٌ لَكِ أَمْرًا، وَلاَ عَلَيْكِ أَنْ لاَ تَعْجَلِي حَتَّى تَسْتَأْمِرِي أَبَوَيْكِ ‏"‏‏.‏ قَالَتْ قَدْ أَعْلَمُ أَنَّ أَبَوَىَّ لَمْ يَكُونَا يَأْمُرَانِي بِفِرَاقِكَ‏.‏ ثُمَّ قَالَ ‏"‏ إِنَّ اللَّهَ قَالَ ‏{‏يَا أَيُّهَا النَّبِيُّ قُلْ لأَزْوَاجِكَ‏}‏ إِلَى قَوْلِهِ ‏{‏ عَظِيمًا‏}‏ ‏"‏‏.‏ قُلْتُ أَفِي هَذَا أَسْتَأْمِرُ أَبَوَىَّ فَإِنِّي أُرِيدُ اللَّهَ وَرَسُولَهُ وَالدَّارَ الآخِرَةَ‏.‏ ثُمَّ خَيَّرَ نِسَاءَهُ، فَقُلْنَ مِثْلَ مَا قَالَتْ عَائِشَةُ‏.‏

Översättning

Berättat av Abdullah ibn Abbas: Jag hade länge ivrigt velat fråga Umar om de två kvinnor bland Profetens (ﷺ) hustrur som Allah sade till i Koranen: {Om ni båda vänder er ångerfulla till Allah, så har era hjärtan verkligen böjt sig [till det rätta]} (66:4). När jag utförde hajj tillsammans med Umar gick han åt sidan för att uträtta sina behov, och jag följde med honom och bar en vattenbehållare. När han kom tillbaka hällde jag vatten över hans händer från behållaren så att han kunde utföra wudu. Jag sade:

"O de troendes befälhavare! Vem var de två kvinnor bland Profetens (ﷺ) hustrur som Allah sade till: {Om ni båda vänder er ångerfulla till Allah}?" Han svarade: "Jag är förvånad över din fråga, o Ibn Abbas! Det var Aisha och Hafsa." Sedan fortsatte Umar att berätta hela händelseförloppet och sade: "Jag och en granne från Ansar, från Bani Umayya bin Zaid som bodde i Awali al-Madina, brukade besöka Profeten (ﷺ) i turordning. Han gick en dag och jag gick nästa. När jag gick tog jag med mig nyheter om vad som hade hänt den dagen gällande instruktioner och andra angelägenheter, och när han gick gjorde han likadant för mig. Vi qurayshiter var vana vid att ha övertaget gentemot våra kvinnor, men när vi kom till Ansar märkte vi att deras kvinnor hade övertaget gentemot männen, vilket ledde till att våra kvinnor började ta efter Ansars kvinnors beteende. En gång ropade jag på min fru och hon gav igen med samma mynt, vilket jag ogillade. Hon sade: 'Varför tar du illa upp att jag säger emot dig? Vid Allah, Profetens (ﷺ) hustrur säger emot honom, och ibland talar inte någon av dem med honom på hela dagen ända till kvällen.' Detta skrämde mig och jag sade: 'Den som gör så bland dem kommer att lida stor förlust.' Sedan klädde jag på mig och gick till Hafsa och frågade: 'Retar någon av er Allahs Sändebud (ﷺ) hela dagen ända till kvällen?' Hon svarade jakande. Jag sade: 'Då är hon en förlorare som går miste om allt! Är hon inte rädd att Allah ska bli vredgad för Hans Sändebuds (ﷺ) vrede och att hon därmed ska gå under? Be inte Allahs Sändebud (ﷺ) om för mycket, säg inte emot honom och överge honom inte. Be mig om vad du vill, men låt dig inte frestas att härma din granne [Aisha] i hennes beteende mot Profeten, för hon är vackrare än du och mer älskad av Allahs Sändebud (ﷺ).' Vid den tiden ryktades det att stammen Ghassan höll på att rusta sina hästar för att anfalla oss. Min kamrat gick till Profeten (ﷺ) på sin turdag och återvände på kvällen. Han knackade hårt på min dörr och frågade om jag sov. Jag blev skrämd av det hårda knackandet och gick ut till honom. Han sade att något stort hade inträffat. Jag frågade: 'Vad är det? Har Ghassan kommit?' Han svarade: 'Nej, det är värre och allvarligare än så. Allahs Sändebud (ﷺ) har skilt sig från alla sina hustrur.' Jag utbrast: 'Hafsa är en förlorare! Jag anade att detta skulle hända.' Jag klädde på mig och bad fajr-bönen med Profeten (ﷺ). Därefter gick Profeten (ﷺ) in i ett övre rum och isolerade sig där. Jag gick till Hafsa och fann henne gråtande. Jag frågade: 'Varför gråter du? Varnade jag dig inte? Har Allahs Sändebud (ﷺ) skilt sig från er alla?' Hon svarade: 'Jag vet inte. Han är där inne i det övre rummet.' Jag gick sedan ut till predikstolen och fann en grupp människor runt den, och några av dem grät. Jag satt med dem en stund men kunde inte stå ut med situationen, så jag gick till det övre rummet där Profeten (ﷺ) befann sig och bad hans svarta tjänare: 'Be om tillåtelse för Umar att träda in.' Tjänaren gick in, talade med Profeten (ﷺ) och kom ut och sade: 'Jag nämnde dig för honom, men han teg.' Jag gick tillbaka och satte mig hos gruppen vid predikstolen, men kunde fortfarande inte stå ut, så jag gick till tjänaren igen och bad om tillåtelse för Umar. Han fick samma svar som tidigare. När jag vände mig för att gå ropade tjänaren på mig och sade: 'Allahs Sändebud (ﷺ) har gett dig tillåtelse.' Jag trädde in och fann Profeten ligga på en matta utan bäddning, så att mattans mönster hade avsatt märken på hans sida. Han lutade sig mot en läderkudde fylld med palmfibrer. Jag hälsade på honom och sade medan jag stod kvar: 'Har du skilt dig från dina hustrur?' Han lyfte blicken mot mig och svarade: 'Nej.' Då sade jag, fortfarande stående för att skapa en vänlig stämning: 'O Allahs Sändebud (ﷺ), om du bara hade sett mig! Vi qurayshiter brukade ha övertaget gentemot våra kvinnor, men när vi kom till ett folk vars kvinnor hade övertaget...' och jag berättade historien om min fru. Då log Profeten (ﷺ). Jag fortsatte: 'Om du hade sett mig när jag gick till Hafsa och sade till henne: Låt dig inte frestas att härma din kamrat [Aisha], för hon är vackrare än du och mer älskad av Profeten.' Då log Profeten (ﷺ) igen. När jag såg honom le satte jag mig ner och lät blicken svepa över rummet, och vid Allah, jag såg ingenting av betydelse där förutom tre hudar. Jag sade: 'Be Allah att ge Din umma välstånd, ty perserna och bysantinerna har fått välstånd och världslig lyx, trots att de inte dyrkar Allah.' Profeten (ﷺ) hade legat ner, men satte sig då upp och sade: 'Är du tvivlande, o Ibn al-Khattab? Dessa är folk som redan har fått sina goda ting i detta jordiska liv.' Jag sade: 'O Allahs Sändebud, be Allah om förlåtelse för mig.' Profeten (ﷺ) isolerade sig från sina hustrur på grund av den hemlighet som Hafsa hade avslöjat för Aisha, och han hade sagt: 'Jag kommer inte att besöka dem på en månad', på grund av sin starka vrede mot dem när Allah hade förebrått honom. När tjugonio dagar hade gått besökte han Aisha först. Hon sade till honom: 'Du svor på att inte besöka oss på en månad, och idag har endast tjugonio nätter passerat; jag har räknat dem noggrant.' Profeten (ﷺ) svarade: 'Månaden kan också vara tjugonio dagar.' Den månaden bestod av tjugonio dagar. Aisha berättade vidare: 'När versen om valet uppenbarades började Profeten (ﷺ) med mig som första kvinna och sade: "Jag vill nämna en sak för dig, men du behöver inte skynda dig att svara förrän du har rådgjort med dina föräldrar." Jag visste att mina föräldrar aldrig skulle råda mig att lämna Profeten (ﷺ). Sedan sade han: "Allah har sagt: {O Profet! Säg till dina hustrur: Om ni önskar detta jordiska liv och dess glans...} fram till {...ett stort belöningsvärde}" (33:28). Jag svarade: 'Behöver jag rådgöra med mina föräldrar om detta? Jag väljer Allah, Hans Sändebud och det hinsides boning.' Därefter gav Profeten (ﷺ) valet till sina övriga hustrur, och de gav alla samma svar som Aisha.

Översättning och förklaring av Khutba World, översatt från arabiska.

Kärnbudskap

‘Umar berättar hur Profeten ﷺ ledde sin familj och valde det kommande livet.

Bakgrund och anledning

‘Umar berättar om en period då Profeten ﷺ drog sig undan från sina hustrur efter en spänd situation och efter att en förtrolig uppgift hade blivit känd. Återberättelsen beskriver också uppenbarelsen av valverserna i Koranen 33:28–29.

Förklaring av svåra ord
Mushraba

Ett enkelt rum eller utrymme på en upphöjd plats eller på en övre våning.

Valverserna

Koranen 33:28–29, där Profetens ﷺ hustrur fick välja mellan världsliga njutningar och Allah, Hans Sändebud och det kommande livet.

‘Awali al-Madina

De högt belägna förorterna och byarna runt Medina.

Vad lärda tar fasta på

Klassiska lärda drar slutsatsen att meningsskiljaktigheter mellan makar bör hanteras med vishet och återhållsamhet, och att förtrolig information inte ska föras vidare lättvindigt. Valverserna visar Profetens ﷺ hustrurs särskilda ställning och ansvar. De lärda uppmärksammar också hans anspråkslösa livsstil och världslig framgångs förgänglighet. Avsnittet om månaden klargör att en islamisk månad kan bestå av tjugonio eller trettio dagar.

Lärdomar för idag
  1. Ta upp spänningar i hemmet lugnt och respektfullt, utan att förödmjuka varandra eller såra med hårda ord.
  2. Hantera anförtrodd information varsamt och dela den inte med andra utan goda skäl.
  3. Låt inte rikedom eller status avgöra vad du värdesätter; låt dina val vägledas av Allah och det kommande livet.
الْحَدِيثُ الشَّرِيفُ

En hadith varje dag, på ditt språk

I appen får du en hadith med förklaring varje dag, även som widget på din telefon. Gratis att använda.