Sahih al-Bukhari, hadith 3094
Berättad av Malik ibn Aws ibn al-Hadathan. Arabisk text med egen översättning och förklaring.
Återberättad av Malik ibn Aws ibn al-Hadathan
Sahih al-Bukhari anses i sin helhet vara tillförlitlig.
Återberättelsen
حَدَّثَنَا إِسْحَاقُ بْنُ مُحَمَّدٍ الْفَرْوِيُّ، حَدَّثَنَا مَالِكُ بْنُ أَنَسٍ، عَنِ ابْنِ شِهَابٍ، عَنْ مَالِكِ بْنِ أَوْسِ بْنِ الْحَدَثَانِ،، وَكَانَ، مُحَمَّدُ بْنُ جُبَيْرٍ ذَكَرَ لِي ذِكْرًا مِنْ حَدِيثِهِ ذَلِكَ، فَانْطَلَقْتُ حَتَّى أَدْخُلَ عَلَى مَالِكِ بْنِ أَوْسٍ، فَسَأَلْتُهُ عَنْ ذَلِكَ الْحَدِيثِ فَقَالَ مَالِكٌ بَيْنَا أَنَا جَالِسٌ فِي أَهْلِي حِينَ مَتَعَ النَّهَارُ، إِذَا رَسُولُ عُمَرَ بْنِ الْخَطَّابِ يَأْتِينِي فَقَالَ أَجِبْ أَمِيرَ الْمُؤْمِنِينَ. فَانْطَلَقْتُ مَعَهُ حَتَّى أَدْخُلَ عَلَى عُمَرَ، فَإِذَا هُوَ جَالِسٌ عَلَى رِمَالِ سَرِيرٍ، لَيْسَ بَيْنَهُ وَبَيْنَهُ فِرَاشٌ مُتَّكِئٌ عَلَى وِسَادَةٍ مِنْ أَدَمٍ، فَسَلَّمْتُ عَلَيْهِ ثُمَّ جَلَسْتُ فَقَالَ يَا مَالِ، إِنَّهُ قَدِمَ عَلَيْنَا مِنْ قَوْمِكَ أَهْلُ أَبْيَاتٍ، وَقَدْ أَمَرْتُ فِيهِمْ بِرَضْخٍ فَاقْبِضْهُ فَاقْسِمْهُ بَيْنَهُمْ. فَقُلْتُ يَا أَمِيرَ الْمُؤْمِنِينَ، لَوْ أَمَرْتَ بِهِ غَيْرِي. قَالَ اقْبِضْهُ أَيُّهَا الْمَرْءُ. فَبَيْنَا أَنَا جَالِسٌ عِنْدَهُ أَتَاهُ حَاجِبُهُ يَرْفَا فَقَالَ هَلْ لَكَ فِي عُثْمَانَ وَعَبْدِ الرَّحْمَنِ بْنِ عَوْفٍ وَالزُّبَيْرِ وَسَعْدِ بْنِ أَبِي وَقَّاصٍ يَسْتَأْذِنُونَ قَالَ نَعَمْ. فَأَذِنَ لَهُمْ فَدَخَلُوا فَسَلَّمُوا وَجَلَسُوا، ثُمَّ جَلَسَ يَرْفَا يَسِيرًا ثُمَّ قَالَ هَلْ لَكَ فِي عَلِيٍّ وَعَبَّاسٍ قَالَ نَعَمْ. فَأَذِنَ لَهُمَا، فَدَخَلاَ فَسَلَّمَا فَجَلَسَا، فَقَالَ عَبَّاسٌ يَا أَمِيرَ الْمُؤْمِنِينَ، اقْضِ بَيْنِي وَبَيْنَ هَذَا. وَهُمَا يَخْتَصِمَانِ فِيمَا أَفَاءَ اللَّهُ عَلَى رَسُولِهِ صلى الله عليه وسلم مِنْ بَنِي النَّضِيرِ. فَقَالَ الرَّهْطُ عُثْمَانُ وَأَصْحَابُهُ يَا أَمِيرَ الْمُؤْمِنِينَ، اقْضِ بَيْنَهُمَا وَأَرِحْ أَحَدَهُمَا مِنَ الآخَرِ. قَالَ عُمَرُ تَيْدَكُمْ، أَنْشُدُكُمْ بِاللَّهِ الَّذِي بِإِذْنِهِ تَقُومُ السَّمَاءُ وَالأَرْضُ، هَلْ تَعْلَمُونَ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم قَالَ " لاَ نُورَثُ مَا تَرَكْنَا صَدَقَةٌ ". يُرِيدُ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم نَفْسَهُ. قَالَ الرَّهْطُ قَدْ قَالَ ذَلِكَ. فَأَقْبَلَ عُمَرُ عَلَى عَلِيٍّ وَعَبَّاسٍ فَقَالَ أَنْشُدُكُمَا اللَّهَ، أَتَعْلَمَانِ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم قَدْ قَالَ ذَلِكَ قَالاَ قَدْ قَالَ ذَلِكَ. قَالَ عُمَرُ فَإِنِّي أُحَدِّثُكُمْ عَنْ هَذَا الأَمْرِ، إِنَّ اللَّهَ قَدْ خَصَّ رَسُولَهُ صلى الله عليه وسلم فِي هَذَا الْفَىْءِ بِشَىْءٍ لَمْ يُعْطِهِ أَحَدًا غَيْرَهُ ـ ثُمَّ قَرَأَ {وَمَا أَفَاءَ اللَّهُ عَلَى رَسُولِهِ مِنْهُمْ} إِلَى قَوْلِهِ {قَدِيرٌ} ـ فَكَانَتْ هَذِهِ خَالِصَةً لِرَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم. وَاللَّهِ مَا احْتَازَهَا دُونَكُمْ، وَلاَ اسْتَأْثَرَ بِهَا عَلَيْكُمْ قَدْ أَعْطَاكُمُوهُ، وَبَثَّهَا فِيكُمْ حَتَّى بَقِيَ مِنْهَا هَذَا الْمَالُ، فَكَانَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم يُنْفِقُ عَلَى أَهْلِهِ نَفَقَةَ سَنَتِهِمْ مِنْ هَذَا الْمَالِ، ثُمَّ يَأْخُذُ مَا بَقِيَ فَيَجْعَلُهُ مَجْعَلَ مَالِ اللَّهِ، فَعَمِلَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم بِذَلِكَ حَيَاتَهُ، أَنْشُدُكُمْ بِاللَّهِ هَلْ تَعْلَمُونَ ذَلِكَ قَالُوا نَعَمْ. ثُمَّ قَالَ لِعَلِيٍّ وَعَبَّاسٍ أَنْشُدُكُمَا بِاللَّهِ هَلْ تَعْلَمَانِ ذَلِكَ قَالَ عُمَرُ ثُمَّ تَوَفَّى اللَّهُ نَبِيَّهُ صلى الله عليه وسلم فَقَالَ أَبُو بَكْرٍ أَنَا وَلِيُّ رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم. فَقَبَضَهَا أَبُو بَكْرٍ، فَعَمِلَ فِيهَا بِمَا عَمِلَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم، وَاللَّهُ يَعْلَمُ إِنَّهُ فِيهَا لَصَادِقٌ بَارٌّ رَاشِدٌ تَابِعٌ لِلْحَقِّ، ثُمَّ تَوَفَّى اللَّهُ أَبَا بَكْرٍ، فَكُنْتُ أَنَا وَلِيَّ أَبِي بَكْرٍ، فَقَبَضْتُهَا سَنَتَيْنِ مِنْ إِمَارَتِي، أَعْمَلُ فِيهَا بِمَا عَمِلَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم وَمَا عَمِلَ فِيهَا أَبُو بَكْرٍ، وَاللَّهُ يَعْلَمُ إِنِّي فِيهَا لَصَادِقٌ بَارٌّ رَاشِدٌ تَابِعٌ لِلْحَقِّ، ثُمَّ جِئْتُمَانِي تُكَلِّمَانِي وَكَلِمَتُكُمَا وَاحِدَةٌ، وَأَمْرُكُمَا وَاحِدٌ، جِئْتَنِي يَا عَبَّاسُ تَسْأَلُنِي نَصِيبَكَ مِنِ ابْنِ أَخِيكَ، وَجَاءَنِي هَذَا ـ يُرِيدُ عَلِيًّا ـ يُرِيدُ نَصِيبَ امْرَأَتِهِ مِنْ أَبِيهَا، فَقُلْتُ لَكُمَا إِنَّ رَسُولَ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم قَالَ " لاَ نُورَثُ مَا تَرَكْنَا صَدَقَةٌ ". فَلَمَّا بَدَا لِي أَنْ أَدْفَعَهُ إِلَيْكُمَا قُلْتُ إِنْ شِئْتُمَا دَفَعْتُهَا إِلَيْكُمَا عَلَى أَنَّ عَلَيْكُمَا عَهْدَ اللَّهِ وَمِيثَاقَهُ لَتَعْمَلاَنِ فِيهَا بِمَا عَمِلَ فِيهَا رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم، وَبِمَا عَمِلَ فِيهَا أَبُو بَكْرٍ، وَبِمَا عَمِلْتُ فِيهَا مُنْذُ وَلِيتُهَا، فَقُلْتُمَا ادْفَعْهَا إِلَيْنَا. فَبِذَلِكَ دَفَعْتُهَا إِلَيْكُمَا، فَأَنْشُدُكُمْ بِاللَّهِ، هَلْ دَفَعْتُهَا إِلَيْهِمَا بِذَلِكَ قَالَ الرَّهْطُ نَعَمْ. ثُمَّ أَقْبَلَ عَلَى عَلِيٍّ وَعَبَّاسٍ فَقَالَ أَنْشُدُكُمَا بِاللَّهِ هَلْ دَفَعْتُهَا إِلَيْكُمَا بِذَلِكَ قَالاَ نَعَمْ. قَالَ فَتَلْتَمِسَانِ مِنِّي قَضَاءً غَيْرَ ذَلِكَ فَوَاللَّهِ الَّذِي بِإِذْنِهِ تَقُومُ السَّمَاءُ وَالأَرْضُ، لاَ أَقْضِي فِيهَا قَضَاءً غَيْرَ ذَلِكَ، فَإِنْ عَجَزْتُمَا عَنْهَا فَادْفَعَاهَا إِلَىَّ، فَإِنِّي أَكْفِيكُمَاهَا.
Isḥāq ibn Muḥammad al-Farwī har berättat för oss, Mālik ibn Anas har berättat för oss, från Ibn Shihāb, från Mālik ibn Aws ibn al-Ḥadathān. Muḥammad ibn Jubayr nämnde något av denna hadith för mig, så jag begav mig till Mālik ibn Aws och frågade honom om den. Mālik sade:
"Medan jag satt hemma hos min familj när dagen hade framskridit och det blivit varmt, kom ett sändebud från ʿUmar ibn al-Khaṭṭāb till mig och sade: 'Svara på de troendes furstes kallelse.' Jag följde med honom tills vi trädde in till ʿUmar, som satt på en säng av palmblad utan någon madrass under sig, lutandes mot en läderkudde. Jag hälsade honom och satte mig. Han sade: 'O Mālik! Några personer från ditt folk med familjer har anlänt till oss, och jag har beordrat att de ska ges en gåva; ta emot den och fördela den mellan dem.' Jag sade: 'O de troendes furste! Om du hade beordrat någon annan än mig att göra detta.' Han sade: 'Ta emot det, o man!' Medan jag satt där hos honom kom hans dörrvakt Yarfaʿ och sade: 'Osman, ʿAbd al-Raḥmān ibn ʿAwf, al-Zubayr och Saʿd ibn Abī Waqqās ber om tillåtelse att träda in.' Han sade: 'Ja.' De släpptes in, hälsade och satte sig. Efter en stund kom Yarfaʿ igen och sade: 'Vill du ta emot ʿAlī och ʿAbbās?' Han sade: 'Ja.' De släpptes in, hälsade och satte sig. Då sade ʿAbbās: 'O de troendes furste! Döm mellan mig och denne' – de tvistade nämligen om vad Allah skänkte Sin Profet ﷺ som fay’ från Banū al-Naḍīr. Gruppen, Osman och hans följeslagare, sade: 'O de troendes furste! Döm mellan dem och låt dem få ro från varandra.' ʿUmar sade: 'Lugn nu! Jag besvär er vid Allah, med vars tillstånd himlen och jorden står, vet ni att Allahs Sändebud ﷺ sade: ”Vi efterlämnar ingen arv; vad vi lämnar efter oss är sedelgåva (ṣadaqa)”, och att Allahs Sändebud ﷺ menade sig själv?' Gruppen sade: 'Han sade så.' Då vände sig ʿUmar till ʿAlī och ʿAbbās och sade: 'Jag besvär er vid Allah, vet ni att Allahs Sändebud ﷺ sade detta?' De svarade: 'Han sade så.' ʿUmar sade: 'Jag ska nu redogöra för er i denna sak. Allah har särskilt utmärkt Sin Profet ﷺ i detta fay’ med något Han inte givit åt någon annan.' Sedan reciterade han: {Vad Allah gav Sin Profet som fay’ från dem...} fram till {...Mäktig}. Detta var alltså uteslutande för Allahs Sändebud ﷺ. Vid Allah, han tog det inte för sig själv istället för er, och han förbehöll det inte för sig framför er. Han gav det till er alla och fördelade det bland er tills endast denna egendom återstod. Allahs Sändebud ﷺ brukade använda intäkterna från denna egendom för sin familjs årliga uppehälle, och det som blev över lade han i Allahs kassa. Så gjorde Allahs Sändebud ﷺ under hela sitt liv. Jag besvär er vid Allah, vet ni detta?' De svarade: 'Ja.' Sedan sade han till ʿAlī och ʿAbbās: 'Jag besvär er vid Allah, vet ni detta?' ʿUmar fortsatte: 'När Allah tog Sin Profet ﷺ till Sig, sade Abū Bakr: ”Jag är Allahs Sändebuds ﷺ efterträdare.” Abū Bakr tog då hand om egendomen och förvaltade den precis som Allahs Sändebud ﷺ hade gjort, och Allah vet att han var sanningsenlig, from, rättledd och följde sanningen. Sedan tog Allah Abū Bakr till Sig, och jag blev Abū Bakrs efterträdare. Jag förvaltade den under två år av mitt styre, precis som Allahs Sändebud ﷺ och Abū Bakr hade gjort, och Allah vet att jag varit sanningsenlig, from, rättledd och följt sanningen. Nu har ni båda kommit till mig med samma talan och samma sak; du, ʿAbbās, kom för att be om din andel från din brorsons egendom, och denne – han menade ʿAlī – kom för att be om sin hustrus andel från hennes faders egendom. Jag sade till er båda att Allahs Sändebud ﷺ sade: ”Vi efterlämnar ingen arv; vad vi lämnar efter oss är sedelgåva (ṣadaqa).” När jag fann det lämpligt att överlåta den till er, sade jag: 'Om ni vill kan jag överlåta den till er, på villkor att ni ingår ett förbund och en pakt med Allah att förvalta den precis som Allahs Sändebud ﷺ gjorde, som Abū Bakr gjorde, och som jag har gjort sedan jag tog ansvar för den.' Ni svarade då: 'Överlåt den till oss.' På det villkoret överlät jag den till er. Jag besvär er vid Allah, överlät jag den till dem på dessa villkor?' Gruppen sade: 'Ja.' Sedan vände han sig till ʿAlī och ʿAbbās och sade: 'Jag besvär er vid Allah, överlät jag den till er på dessa villkor?' De svarade: 'Ja.' Han sade: 'Söker ni nu en annan dom än denna? Vid Allah, med vars tillstånd himlen och jorden står, jag kommer aldrig att döma annorlunda i denna sak. Om ni inte klarar av att förvalta den, lämna då tillbaka den till mig, så sköter jag den åt er.'
Översättning och förklaring av Khutba World, översatt från arabiska.
ʿUmar förvaltade Banū an-Naḍīrs egendom som välgörenhetsegendom, inte som arv.
ʿAlī och ʿAbbās bad ʿUmar om ett avgörande kring förvaltningen av Banū an-Naḍīrs egendom. ʿUmar påminde dem om uttalandet att det profeterna lämnar efter sig räknas som ṣadaqa, och om det förvaltningsarrangemang som de tidigare hade godtagit.
Egendom som tillföll det muslimska samfundet utan strid.
Välgörenhetsegendom avsedd för goda ändamål, inte som personligt arv.
En femtedel av vissa typer av krigsbyte, med ett särskilt ändamål enligt islamiska regler.
Klassiska lärda drar slutsatsen härifrån att profeter inte lämnar efter sig personligt arv: den egendom de efterlämnar används enligt det ändamål de har fastställt. Lärda diskuterar egendomens exakta rättsliga status och förvaltning; i denna återberättelse ligger fokus framför allt på att Abū Bakr och ʿUmar fortsatte Profetens ﷺ praxis. Den visar också att en förvaltare av offentliga tillgångar måste sköta dem omsorgsfullt och respektera överenskomna villkor. De fyra sunnitiska rättsskolorna erkänner principen att profeter inte ärvs som vanliga människor, samtidigt som de närmare behandlar hur den tillämpas på och hur sådan specifik egendom förvaltas.
- När du förvaltar gemensamma eller välgörenhetsändamålens tillgångar, fastställ tydliga villkor och följ dem noggrant.
- Fatta beslut utifrån tillförlitlig kunskap och lyssna på alla berörda innan du avgör frågan.
- Använd medel som har avsatts för ett gott ändamål till just det ändamålet, även om förvaltningen övergår till någon annan.
Denna återberättelse från ʿĀʾisha behandlar uttalandet att Profetens ﷺ kvarlåtenskap räknas som ṣadaqa och klargör bakgrunden till tvisten.
Sahih al-Bukhari · #3095 (Sahih)Denna återberättelse handlar om hur Profeten ﷺ förfogade över egendom och kompletterar beskrivningen av förvaltningen i denna hadith.
En hadith varje dag, på ditt språk
I appen får du en hadith med förklaring varje dag, även som widget på din telefon. Gratis att använda.