Sahih al-Bukhari, hadith 3401
Berättad av Ubayy ibn Ka'b. Arabisk text med egen översättning och förklaring.
Återberättad av Ubayy ibn Ka'b
Sahih al-Bukhari anses i sin helhet vara tillförlitlig.
Återberättelsen
حَدَّثَنَا عَلِيُّ بْنُ عَبْدِ اللَّهِ، حَدَّثَنَا سُفْيَانُ، حَدَّثَنَا عَمْرُو بْنُ دِينَارٍ، قَالَ أَخْبَرَنِي سَعِيدُ بْنُ جُبَيْرٍ، قَالَ قُلْتُ لاِبْنِ عَبَّاسٍ إِنَّ نَوْفًا الْبَكَالِيَّ يَزْعُمُ أَنَّ مُوسَى صَاحِبَ الْخَضِرِ لَيْسَ هُوَ مُوسَى بَنِي إِسْرَائِيلَ، إِنَّمَا هُوَ مُوسَى آخَرُ. فَقَالَ كَذَبَ عَدُوُّ اللَّهِ حَدَّثَنَا أُبَىُّ بْنُ كَعْبٍ عَنِ النَّبِيِّ صلى الله عليه وسلم " أَنَّ مُوسَى قَامَ خَطِيبًا فِي بَنِي إِسْرَائِيلَ، فَسُئِلَ أَىُّ النَّاسِ أَعْلَمُ فَقَالَ أَنَا. فَعَتَبَ اللَّهُ عَلَيْهِ إِذْ لَمْ يَرُدَّ الْعِلْمَ إِلَيْهِ. فَقَالَ لَهُ بَلَى، لِي عَبْدٌ بِمَجْمَعِ الْبَحْرَيْنِ هُوَ أَعْلَمُ مِنْكَ. قَالَ أَىْ رَبِّ وَمَنْ لِي بِهِ ـ وَرُبَّمَا قَالَ سُفْيَانُ أَىْ رَبِّ وَكَيْفَ لِي بِهِ ـ قَالَ تَأْخُذُ حُوتًا، فَتَجْعَلُهُ فِي مِكْتَلٍ، حَيْثُمَا فَقَدْتَ الْحُوتَ فَهْوَ ثَمَّ ـ وَرُبَّمَا قَالَ فَهْوَ ثَمَّهْ ـ وَأَخَذَ حُوتًا، فَجَعَلَهُ فِي مِكْتَلٍ، ثُمَّ انْطَلَقَ هُوَ وَفَتَاهُ يُوشَعُ بْنُ نُونٍ، حَتَّى أَتَيَا الصَّخْرَةَ، وَضَعَا رُءُوسَهُمَا فَرَقَدَ مُوسَى، وَاضْطَرَبَ الْحُوتُ فَخَرَجَ فَسَقَطَ فِي الْبَحْرِ، فَاتَّخَذَ سَبِيلَهُ فِي الْبَحْرِ سَرَبًا، فَأَمْسَكَ اللَّهُ عَنِ الْحُوتِ جِرْيَةَ الْمَاءِ، فَصَارَ مِثْلَ الطَّاقِ، فَقَالَ هَكَذَا مِثْلُ الطَّاقِ. فَانْطَلَقَا يَمْشِيَانِ بَقِيَّةَ لَيْلَتِهِمَا وَيَوْمَهُمَا، حَتَّى إِذَا كَانَ مِنَ الْغَدِ قَالَ لِفَتَاهُ آتِنَا غَدَاءَنَا لَقَدْ لَقِينَا مِنْ سَفَرِنَا هَذَا نَصَبًا. وَلَمْ يَجِدْ مُوسَى النَّصَبَ حَتَّى جَاوَزَ حَيْثُ أَمَرَهُ اللَّهُ. قَالَ لَهُ فَتَاهُ أَرَأَيْتَ إِذْ أَوَيْنَا إِلَى الصَّخْرَةِ فَإِنِّي نَسِيتُ الْحُوتَ، وَمَا أَنْسَانِيهِ إِلاَّ الشَّيْطَانُ أَنْ أَذْكُرَهُ، وَاتَّخَذَ سَبِيلَهُ فِي الْبَحْرِ عَجَبًا، فَكَانَ لِلْحُوتِ سَرَبًا وَلَهُمَا عَجَبًا. قَالَ لَهُ مُوسَى ذَلِكَ مَا كُنَّا نَبْغِي، فَارْتَدَّا عَلَى آثَارِهِمَا قَصَصًا، رَجَعَا يَقُصَّانِ آثَارَهُمَا حَتَّى انْتَهَيَا إِلَى الصَّخْرَةِ، فَإِذَا رَجُلٌ مُسَجًّى بِثَوْبٍ، فَسَلَّمَ مُوسَى، فَرَدَّ عَلَيْهِ. فَقَالَ وَأَنَّى بِأَرْضِكَ السَّلاَمُ. قَالَ أَنَا مُوسَى. قَالَ مُوسَى بَنِي إِسْرَائِيلَ قَالَ نَعَمْ، أَتَيْتُكَ لِتُعَلِّمَنِي مِمَّا عُلِّمْتَ رَشَدًا. قَالَ يَا مُوسَى إِنِّي عَلَى عِلْمٍ مِنْ عِلْمِ اللَّهِ، عَلَّمَنِيهِ اللَّهُ لاَ تَعْلَمُهُ وَأَنْتَ عَلَى عِلْمٍ مِنْ عِلْمِ اللَّهِ عَلَّمَكَهُ اللَّهُ لاَ أَعْلَمُهُ. قَالَ هَلْ أَتَّبِعُكَ قَالَ {إِنَّكَ لَنْ تَسْتَطِيعَ مَعِيَ صَبْرًا * وَكَيْفَ تَصْبِرُ عَلَى مَا لَمْ تُحِطْ بِهِ خُبْرًا} إِلَى قَوْلِهِ {إِمْرًا} فَانْطَلَقَا يَمْشِيَانِ عَلَى سَاحِلِ الْبَحْرِ، فَمَرَّتْ بِهِمَا سَفِينَةٌ، كَلَّمُوهُمْ أَنْ يَحْمِلُوهُمْ، فَعَرَفُوا الْخَضِرَ، فَحَمَلُوهُ بِغَيْرِ نَوْلٍ، فَلَمَّا رَكِبَا فِي السَّفِينَةِ جَاءَ عُصْفُورٌ، فَوَقَعَ عَلَى حَرْفِ السَّفِينَةِ، فَنَقَرَ فِي الْبَحْرِ نَقْرَةً أَوْ نَقْرَتَيْنِ، قَالَ لَهُ الْخَضِرُ يَا مُوسَى، مَا نَقَصَ عِلْمِي وَعِلْمُكَ مِنْ عِلْمِ اللَّهِ إِلاَّ مِثْلَ مَا نَقَصَ هَذَا الْعُصْفُورُ بِمِنْقَارِهِ مِنَ الْبَحْرِ. إِذْ أَخَذَ الْفَأْسَ فَنَزَعَ لَوْحًا، قَالَ فَلَمْ يَفْجَأْ مُوسَى إِلاَّ وَقَدْ قَلَعَ لَوْحًا بِالْقَدُّومِ. فَقَالَ لَهُ مُوسَى مَا صَنَعْتَ قَوْمٌ حَمَلُونَا بِغَيْرِ نَوْلٍ، عَمَدْتَ إِلَى سَفِينَتِهِمْ فَخَرَقْتَهَا لِتُغْرِقَ أَهْلَهَا، لَقَدْ جِئْتَ شَيْئًا إِمْرًا. قَالَ أَلَمْ أَقُلْ إِنَّكَ لَنْ تَسْتَطِيعَ مَعِيَ صَبْرًا. قَالَ لاَ تُؤَاخِذْنِي بِمَا نَسِيتُ وَلاَ تُرْهِقْنِي مِنْ أَمْرِي عُسْرًا، فَكَانَتِ الأُولَى مِنْ مُوسَى نِسْيَانًا. فَلَمَّا خَرَجَا مِنَ الْبَحْرِ مَرُّوا بِغُلاَمٍ يَلْعَبُ مَعَ الصِّبْيَانِ، فَأَخَذَ الْخَضِرُ بِرَأْسِهِ فَقَلَعَهُ بِيَدِهِ هَكَذَا ـ وَأَوْمَأَ سُفْيَانُ بِأَطْرَافِ أَصَابِعِهِ كَأَنَّهُ يَقْطِفُ شَيْئًا ـ فَقَالَ لَهُ مُوسَى أَقَتَلْتَ نَفْسًا زَكِيَّةً بِغَيْرِ نَفْسٍ لَقَدْ جِئْتَ شَيْئًا نُكْرًا. قَالَ أَلَمْ أَقُلْ لَكَ إِنَّكَ لَنْ تَسْتَطِيعَ مَعِيَ صَبْرًا. قَالَ إِنْ سَأَلْتُكَ عَنْ شَىْءٍ بَعْدَهَا فَلاَ تُصَاحِبْنِي، قَدْ بَلَغْتَ مِنْ لَدُنِّي عُذْرًا. فَانْطَلَقَا حَتَّى إِذَا أَتَيَا أَهْلَ قَرْيَةٍ اسْتَطْعَمَا أَهْلَهَا فَأَبَوْا أَنْ يُضَيِّفُوهُمَا فَوَجَدَا فِيهَا جِدَارًا يُرِيدُ أَنْ يَنْقَضَّ مَائِلاً ـ أَوْمَأَ بِيَدِهِ هَكَذَا وَأَشَارَ سُفْيَانُ كَأَنَّهُ يَمْسَحُ شَيْئًا إِلَى فَوْقُ، فَلَمْ أَسْمَعْ سُفْيَانَ يَذْكُرُ مَائِلاً إِلاَّ مَرَّةً ـ قَالَ قَوْمٌ أَتَيْنَاهُمْ فَلَمْ يُطْعِمُونَا وَلَمْ يُضَيِّفُونَا عَمَدْتَ إِلَى حَائِطِهِمْ لَوْ شِئْتَ لاَتَّخَذْتَ عَلَيْهِ أَجْرًا. قَالَ هَذَا فِرَاقُ بَيْنِي وَبَيْنِكَ، سَأُنَبِّئُكَ بِتَأْوِيلِ مَا لَمْ تَسْتَطِعْ عَلَيْهِ صَبْرًا". قَالَ النَّبِيُّ صلى الله عليه وسلم " وَدِدْنَا أَنَّ مُوسَى كَانَ صَبَرَ، فَقَصَّ اللَّهُ عَلَيْنَا مِنْ خَبَرِهِمَا ". قَالَ سُفْيَانُ قَالَ النَّبِيُّ صلى الله عليه وسلم " يَرْحَمُ اللَّهُ مُوسَى، لَوْ كَانَ صَبَرَ يُقَصُّ عَلَيْنَا مِنْ أَمْرِهِمَا ". وَقَرَأَ ابْنُ عَبَّاسٍ أَمَامَهُمْ مَلِكٌ يَأْخُذُ كُلَّ سَفِينَةٍ صَالِحَةٍ غَصْبًا، وَأَمَّا الْغُلاَمُ فَكَانَ كَافِرًا وَكَانَ أَبَوَاهُ مُؤْمِنَيْنِ. ثُمَّ قَالَ لِي سُفْيَانُ سَمِعْتُهُ مِنْهُ مَرَّتَيْنِ وَحَفِظْتُهُ مِنْهُ. قِيلَ لِسُفْيَانَ حَفِظْتَهُ قَبْلَ أَنْ تَسْمَعَهُ مِنْ عَمْرٍو، أَوْ تَحَفَّظْتَهُ مِنْ إِنْسَانٍ فَقَالَ مِمَّنْ أَتَحَفَّظُهُ وَرَوَاهُ أَحَدٌ عَنْ عَمْرٍو غَيْرِي سَمِعْتُهُ مِنْهُ مَرَّتَيْنِ أَوْ ثَلاَثًا وَحَفِظْتُهُ مِنْهُ.
Sa'id bin Jubayr berättade: Jag sade till Ibn Abbas:
"Nauf al-Bakali påstår att Musa, som var följeslagare till al-Khidr, inte var samma Musa som sändes till Israels barn, utan en annan Musa." Ibn Abbas svarade: "Guds fiende har ljugit. Ubayy bin Ka'b har berättat för oss att Profeten ﷺ sade: 'Musa steg en gång upp och höll ett tal inför Israels barn. Han fick frågan vem av människorna som var mest kunnig, varpå han svarade: "Jag är det." Då förebrådde Allah honom för att han inte hänvisade all kunskap till Honom. Allah sade till honom: "Jo, vid de två havens mötesplats finns en tjänare till Mig som är mer kunnig än du." Musa frågade: "Min Herre, hur kan jag finna honom?" Allah svarade: "Ta en fisk och lägg den i en korg; där du förlorar fisken, där ska du finna honom." Musa tog en fisk, lade den i en korg och begav sig iväg tillsammans med sin unge tjänare Yusha bin Nun. När de kom fram till klippan lade de sig ner för att vila. Medan Musa sov rörde sig fisken i korgen, föll ut i havet och banade sig en väg genom vattnet som i en tunnel. Allah hejdade vattnets flöde över fisken så att det bildades en valvliknande öppning (och Profeten ﷺ gestikulerade med händerna för att visa denna båge). De fortsatte sin färd under resten av natten och dagen därpå. Nästa dag sade Musa till sin tjänare: "Ge oss vår mat, ty vi har blivit trötta av denna resa." Men Musa hade inte känt någon trötthet förrän de passerat den plats dit Allah befallt honom att söka. Hans tjänare sade då: "Kommer du ihåg när vi vilade vid klippan? Glömde jag inte att berätta om fisken? Det var bara Satan som fick mig att glömma att nämna det, och fisken tog sig fram genom havet på ett underligt sätt." Detta var tecknet de sökte. De vände därför tillbaka längs sina spår tills de åter nådde klippan. Där fann de en man svept i ett tyg. Musa hälsade honom, och mannen besvarade hälsningen men frågade: "Hur kan det finnas fredshälsningar i ditt land?" Musa svarade: "Jag är Musa." Mannen frågade: "Är du Musa från Israels barn?" Musa svarade: "Ja, jag har kommit till dig för att du ska lära mig av den kunskap Allah har lärt dig." Mannen sade: "O Musa! Jag besitter en del av Allahs kunskap som Han har lärt mig och som du inte känner till, liksom du besitter en del av Allahs kunskap som Han har lärt dig och som jag inte känner till." Musa frågade: "Får jag följa dig?" Han svarade: "Du kommer sannerligen inte att kunna ha tålamod med mig. Hur skulle du kunna ha tålamod med sådant som du inte har kunskap om?" De gav sig sedan iväg och gick längs havsstranden. En båt passerade dem, och de bad besättningen att få följa med. Besättningen kände igen al-Khidr och lät dem stiga ombord utan betalning. När de väl satt i båten kom en liten fågel och satte sig på relingen, doppade näbben i havet en eller två gånger. Al-Khidr sade då till Musa: "O Musa! Min och din kunskap har inte minskat Allahs kunskap mer än vad denna fågel har minskat havets vatten med sin näbb." Plötsligt tog al-Khidr en yxa och bröt loss en planka ur båten. Musa märkte ingenting förrän plankan redan var borttagen. Musa utbrast: "Vad har du gjort? Dessa människor tog emot oss utan ersättning, och ändå gör du hål i deras båt så att passagerarna drunknar! Du har sannerligen gjort något fruktansvärt!" Al-Khidr svarade: "Sade jag inte att du inte skulle kunna ha tålamod med mig?" Musa sade: "Klandra mig inte för att jag glömde, och gör det inte svårt för mig." Detta var Musas första ursäkt – att han hade glömt. När de lämnade havet passerade de en pojke som lekte med andra barn. Al-Khidr grep tag i pojkens huvud och ryckte av det med sin hand (och Sufyan gestikulerade med fingerspetsarna som om han plockade något). Musa sade: "Har du dödat en oskyldig själ utan att denne dödat någon? Du har sannerligen gjort något förkastligt!" Al-Khidr svarade: "Sade jag inte till dig att du inte skulle kunna ha tålamod med mig?" Musa sade: "Om jag frågar dig om något efter detta, så låt mig inte längre åtfölja dig. Nu har du fått en giltig ursäkt från mig." De fortsatte vidare tills de kom till invånarna i en by. De bad om mat, men byborna vägrade att ta emot dem som gäster. Där fann de en mur som höll på att rasa (och al-Khidr rätade upp den genom att stryka handen över den; Sufyan gestikulerade som om han förde handen uppåt). Musa sade: "Vi kom till dessa människor som varken gav oss mat eller gästfrihet, och ändå lagar du deras mur. Om du velat hade du kunnat ta betalt för det." Al-Khidr svarade: "Detta är avskedet mellan mig och dig. Jag ska nu förklara innebörden av det som du inte kunde ha tålamod med." Profeten ﷺ tillade: "Vi önskade att Musa hade haft tålamod, så att Allah hade berättat mer för oss om deras historia." Sufyan nämnde att Profeten ﷺ också sade: "Må Allah förbarma sig över Musa! Om han hade haft tålamod hade vi fått höra mer om deras angelägenheter." Ibn Abbas reciterade inför dem verserna: "...bakom dem fanns en kung som tog varje fartyg med våld", samt: "Pojken var otrogen, medan hans föräldrar var troende." Därefter sade Sufyan till mig: "Jag hörde detta från honom två gånger och lärde mig det utantill." Någon frågade Sufyan: "Lärde du dig det innan du hörde det från Amr, eller lärde du dig det från någon annan?" Han svarade: "Från vem skulle jag annars ha lärt mig det? Har någon annan än jag återberättat det från Amr? Jag hörde det från honom två eller tre gånger och lärde mig det utantill."
Översättning och förklaring av Khutba World, översatt från arabiska.
Musa lär att kunskapen är begränsad och att sökandet efter den kräver tålamod.
Allahs tjänare som Musa möter och som har kunskap som Musa saknar.
Platsen där Allah sade åt Musa att söka efter tjänaren.
Att erkänna att all kunskap ytterst kommer från Allah och att människans kunskap är begränsad.
Klassiska lärda drar slutsatsen att kunskapsområden kan skilja sig åt: Musa hade kunskap som Al-Khidr saknade, och vice versa. Ibn Hajar beskriver i Fath al-Bari hur berättelsen uppmuntrar till ödmjukhet och tålamod i lärandet. De lärda framhåller också att Musa med rätta bedömde de synliga handlingarna enligt de regler han kände till; de dolda skälen förklarades för honom först senare. Berättelsen är inget allmänt tillstånd att bryta mot regler: Al-Khidr handlade utifrån kunskap och ett uppdrag från Allah.
- Säg när du talar om din kunskap: ”Allah vet bäst”, och erkänn ärligt det du ännu inte vet.
- Be en sakkunnig om en förklaring och ge dig själv tid att lära innan du bedömer en situation.
- Visa tålamod när du ännu inte känner till visdomen bakom en händelse, utan att ursäkta orättvisor eller skadligt beteende.
En hadith varje dag, på ditt språk
I appen får du en hadith med förklaring varje dag, även som widget på din telefon. Gratis att använda.