Sahih al-Bukhari, hadith 4034
Berättad av Umar ibn al-Khattab. Arabisk text med egen översättning och förklaring.
Från al‑Bukhari tillbaka till Malik ibn Aws ibn al‑Hadathan an‑Nasri
- 1Abu al‑Yamanberättade den för al‑Bukhariأَبُو الْيَمَانِ
- 2Shu'aybشُعَيْبٌ
- 3Az‑Zuhriالزُّهْرِيِّ
- 4Malik ibn Aws ibn al‑Hadathan an‑Nasriمَالِكُ بْنُ أَوْسِ بْنِ الْحَدَثَانِ النَّصْرِيُّ
Ordningen följer den arabiska texten i denna återberättelse. Namnen har translittererats från arabiska till latinsk skrift. Sahih al-Bukhari anses i sin helhet vara tillförlitlig.
Återberättelsen
حَدَّثَنَا أَبُو الْيَمَانِ، أَخْبَرَنَا شُعَيْبٌ، عَنِ الزُّهْرِيِّ، قَالَ أَخْبَرَنِي مَالِكُ بْنُ أَوْسِ بْنِ الْحَدَثَانِ النَّصْرِيُّ، أَنَّ عُمَرَ بْنَ الْخَطَّابِ ـ رضى الله عنه ـ دَعَاهُ إِذْ جَاءَهُ حَاجِبُهُ يَرْفَا فَقَالَ هَلْ لَكَ فِي عُثْمَانَ، وَعَبْدِ الرَّحْمَنِ، وَالزُّبَيْرِ وَسَعْدٍ يَسْتَأْذِنُونَ فَقَالَ نَعَمْ، فَأَدْخِلْهُمْ. فَلَبِثَ قَلِيلاً، ثُمَّ جَاءَ فَقَالَ هَلْ لَكَ فِي عَبَّاسٍ وَعَلِيٍّ يَسْتَأْذِنَانِ قَالَ نَعَمْ. فَلَمَّا دَخَلاَ قَالَ عَبَّاسٌ يَا أَمِيرَ الْمُؤْمِنِينَ، اقْضِ بَيْنِي وَبَيْنَ هَذَا، وَهُمَا يَخْتَصِمَانِ فِي الَّذِي أَفَاءَ اللَّهُ عَلَى رَسُولِهِ صلى الله عليه وسلم مِنْ بَنِي النَّضِيرِ، فَاسْتَبَّ عَلِيٌّ وَعَبَّاسٌ، فَقَالَ الرَّهْطُ يَا أَمِيرَ الْمُؤْمِنِينَ، اقْضِ بَيْنَهُمَا وَأَرِحْ أَحَدَهُمَا مِنَ الآخَرِ. فَقَالَ عُمَرُ اتَّئِدُوا، أَنْشُدُكُمْ بِاللَّهِ الَّذِي بِإِذْنِهِ تَقُومُ السَّمَاءُ وَالأَرْضُ، هَلْ تَعْلَمُونَ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم قَالَ " لاَ نُورَثُ، مَا تَرَكْنَا صَدَقَةٌ ". يُرِيدُ بِذَلِكَ نَفْسَهُ. قَالُوا قَدْ قَالَ ذَلِكَ. فَأَقْبَلَ عُمَرُ عَلَى عَبَّاسٍ وَعَلِيٍّ فَقَالَ أَنْشُدُكُمَا بِاللَّهِ هَلْ تَعْلَمَانِ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم قَدْ قَالَ ذَلِكَ قَالاَ نَعَمْ. قَالَ فَإِنِّي أُحَدِّثُكُمْ عَنْ هَذَا الأَمْرِ، إِنَّ اللَّهَ سُبْحَانَهُ كَانَ خَصَّ رَسُولَهُ صلى الله عليه وسلم فِي هَذَا الْفَىْءِ بِشَىْءٍ لَمْ يُعْطِهِ أَحَدًا غَيْرَهُ فَقَالَ جَلَّ ذِكْرُهُ {وَمَا أَفَاءَ اللَّهُ عَلَى رَسُولِهِ مِنْهُمْ فَمَا أَوْجَفْتُمْ عَلَيْهِ مِنْ خَيْلٍ وَلاَ رِكَابٍ} إِلَى قَوْلِهِ {قَدِيرٌ} فَكَانَتْ هَذِهِ خَالِصَةً لِرَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم، ثُمَّ وَاللَّهِ مَا احْتَازَهَا دُونَكُمْ، وَلاَ اسْتَأْثَرَهَا عَلَيْكُمْ، لَقَدْ أَعْطَاكُمُوهَا وَقَسَمَهَا فِيكُمْ، حَتَّى بَقِيَ هَذَا الْمَالُ مِنْهَا، فَكَانَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم يُنْفِقُ عَلَى أَهْلِهِ نَفَقَةَ سَنَتِهِمْ مِنْ هَذَا الْمَالِ، ثُمَّ يَأْخُذُ مَا بَقِيَ فَيَجْعَلُهُ مَجْعَلَ مَالِ اللَّهِ، فَعَمِلَ ذَلِكَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم حَيَاتَهُ، ثُمَّ تُوُفِّيَ النَّبِيُّ صلى الله عليه وسلم فَقَالَ أَبُو بَكْرٍ فَأَنَا وَلِيُّ رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم. فَقَبَضَهُ أَبُو بَكْرٍ، فَعَمِلَ فِيهِ بِمَا عَمِلَ بِهِ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم وَأَنْتُمْ حِينَئِذٍ. فَأَقْبَلَ عَلَى عَلِيٍّ وَعَبَّاسٍ وَقَالَ تَذْكُرَانِ أَنَّ أَبَا بَكْرٍ عَمِلَ فِيهِ كَمَا تَقُولاَنِ، وَاللَّهُ يَعْلَمُ إِنَّهُ فِيهِ لَصَادِقٌ بَارٌّ رَاشِدٌ تَابِعٌ لِلْحَقِّ ثُمَّ تَوَفَّى اللَّهُ أَبَا بَكْرٍ فَقُلْتُ أَنَا وَلِيُّ رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم وَأَبِي بَكْرٍ. فَقَبَضْتُهُ سَنَتَيْنِ مِنْ إِمَارَتِي أَعْمَلُ فِيهِ بِمَا عَمِلَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم وَأَبُو بَكْرٍ، وَاللَّهُ يَعْلَمُ أَنِّي فِيهِ صَادِقٌ بَارٌّ رَاشِدٌ تَابِعٌ لِلْحَقِّ، ثُمَّ جِئْتُمَانِي كِلاَكُمَا وَكَلِمَتُكُمَا وَاحِدَةٌ وَأَمْرُكُمَا جَمِيعٌ، فَجِئْتَنِي ـ يَعْنِي عَبَّاسًا ـ فَقُلْتُ لَكُمَا إِنَّ رَسُولَ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم قَالَ " لاَ نُورَثُ، مَا تَرَكْنَا صَدَقَةٌ ". فَلَمَّا بَدَا لِي أَنْ أَدْفَعَهُ إِلَيْكُمَا قُلْتُ إِنْ شِئْتُمَا دَفَعْتُهُ إِلَيْكُمَا عَلَى أَنَّ عَلَيْكُمَا عَهْدَ اللَّهِ وَمِيثَاقَهُ لَتَعْمَلاَنِ فِيهِ بِمَا عَمِلَ فِيهِ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم وَأَبُو بَكْرٍ، وَمَا عَمِلْتُ فِيهِ مُذْ وَلِيتُ، وَإِلاَّ فَلاَ تُكَلِّمَانِي، فَقُلْتُمَا ادْفَعْهُ إِلَيْنَا بِذَلِكَ. فَدَفَعْتُهُ إِلَيْكُمَا، أَفَتَلْتَمِسَانِ مِنِّي قَضَاءً غَيْرَ ذَلِكَ فَوَاللَّهِ الَّذِي بِإِذْنِهِ تَقُومُ السَّمَاءُ وَالأَرْضُ لاَ أَقْضِي فِيهِ بِقَضَاءٍ غَيْرِ ذَلِكَ حَتَّى تَقُومَ السَّاعَةُ، فَإِنْ عَجَزْتُمَا عَنْهُ، فَادْفَعَا إِلَىَّ فَأَنَا أَكْفِيكُمَاهُ. قَالَ فَحَدَّثْتُ هَذَا الْحَدِيثَ، عُرْوَةَ بْنَ الزُّبَيْرِ فَقَالَ صَدَقَ مَالِكُ بْنُ أَوْسٍ، أَنَا سَمِعْتُ عَائِشَةَ ـ رضى الله عنها ـ زَوْجَ النَّبِيِّ صلى الله عليه وسلم تَقُولُ أَرْسَلَ أَزْوَاجُ النَّبِيِّ صلى الله عليه وسلم عُثْمَانَ إِلَى أَبِي بَكْرٍ يَسْأَلْنَهُ ثُمُنَهُنَّ مِمَّا أَفَاءَ اللَّهُ عَلَى رَسُولِهِ صلى الله عليه وسلم، فَكُنْتُ أَنَا أَرُدُّهُنَّ، فَقُلْتُ لَهُنَّ أَلاَ تَتَّقِينَ اللَّهَ، أَلَمْ تَعْلَمْنَ أَنَّ النَّبِيَّ صلى الله عليه وسلم كَانَ يَقُولُ " لاَ نُورَثُ، مَا تَرَكْنَا صَدَقَةٌ ـ يُرِيدُ بِذَلِكَ نَفْسَهُ ـ إِنَّمَا يَأْكُلُ آلُ مُحَمَّدٍ صلى الله عليه وسلم فِي هَذَا الْمَالِ ". فَانْتَهَى أَزْوَاجُ النَّبِيِّ صلى الله عليه وسلم إِلَى مَا أَخْبَرَتْهُنَّ. قَالَ فَكَانَتْ هَذِهِ الصَّدَقَةُ بِيَدِ عَلِيٍّ، مَنَعَهَا عَلِيٌّ عَبَّاسًا فَغَلَبَهُ عَلَيْهَا، ثُمَّ كَانَ بِيَدِ حَسَنِ بْنِ عَلِيٍّ، ثُمَّ بِيَدِ حُسَيْنِ بْنِ عَلِيٍّ، ثُمَّ بِيَدِ عَلِيِّ بْنِ حُسَيْنٍ وَحَسَنِ بْنِ حَسَنٍ، كِلاَهُمَا كَانَا يَتَدَاوَلاَنِهَا، ثُمَّ بِيَدِ زَيْدِ بْنِ حَسَنٍ، وَهْىَ صَدَقَةُ رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم حَقًّا.
Malik bin Aws bin al-Hadathan an-Nasri berättade: Umar bin al-Khattab – må Allah vara nöjd med honom – kallade på mig, och medan jag satt hos honom kom hans dörrvakt Yarfa och sade:
"Vill du ta emot Uthman, Abd ar-Rahman, az-Zubayr och Sa'd som ber om tillträde?" Han svarade: "Ja, släpp in dem." De stannade en stund, sedan kom Yarfa igen och sade: "Vill du ta emot Abbas och Ali som ber om tillträde?" Han svarade: "Ja." När de båda trädde in sade Abbas: "O de troendes befälhavare! Döm mellan mig och denne", och de tvistade om den egendom från Banu an-Nadir som Allah hade gett Sin Sändebud ﷺ som fay'. Ali och Abbas började förebrå varandra, varpå de närvarande sade: "O de troendes befälhavare! Döm mellan dem och låt den ene få ro från den andre." Umar sade: "Var lugna! Jag besvär er vid Allah, genom vars tillstånd himlen och jorden består: Vet ni att Allahs Sändebud ﷺ sade: 'Vi lämnar ingen arv; det vi lämnar efter oss är sadaqa', och att han syftade på sig själv?" De svarade: "Han sade verkligen det." Då vände sig Umar till Abbas och Ali och sade: "Jag besvär er vid Allah: Vet ni att Allahs Sändebud ﷺ sade detta?" De svarade: "Ja." Han sade: "Låt mig nu tala med er om denna sak. Allah – Högtprisad är Han – förärade Sin Sändebud ﷺ något av denna fay' som Han inte gav åt någon annan. Allah säger: 'Det som Allah gav Sin Sändebud från dem – ni behövde inte driva på vare sig hästar eller kameler för det...' fram till Hans ord: '...mäktig.' Detta var alltså uteslutande för Allahs Sändebud ﷺ. Men vid Allah, han tog det inte enbart för sig själv och han undanhöll det inte från er; han gav det till er alla och fördelade det bland er tills endast denna egendom återstod. Av denna egendom brukade Allahs Sändebud ﷺ bekosta sin familjs uppehälle för ett år i taget, och det som sedan återstod använde han där Allahs egendom används. Så förfarade Allahs Sändebud ﷺ under hela sitt liv. Sedan gick Profeten ﷺ bort, och Abu Bakr sade: 'Jag är Allahs Sändebuds ﷺ efterträdare.' Abu Bakr övertog då egendomen och förvaltade den precis som Allahs Sändebud ﷺ hade gjort, och ni visste alla detta vid den tiden." Sedan vände sig Umar till Ali och Abbas och sade: "Ni minns att Abu Bakr förvaltade den såsom ni beskrivit, och Allah vet att han i detta var sanningsenlig, from, rättledd och följsam mot sanningen. Därefter lät Allah Abu Bakr gå bort, och jag sade: 'Jag är efterträdare till Allahs Sändebud ﷺ och Abu Bakr.' Jag förvaltade den under två år av mitt styre precis som Allahs Sändebud ﷺ och Abu Bakr hade gjort, och Allah vet att jag i detta har varit sanningsenlig, from, rättledd och följsam mot sanningen. Sedan kom ni båda till mig med samma krav och gemensamma sak. Du, Abbas, kom också till mig, och jag sade till er båda att Allahs Sändebud ﷺ hade sagt: 'Vi lämnar ingen arv; det vi lämnar efter oss är sadaqa.' När jag fann det lämpligt att överlämna egendomen till er, sade jag: 'Om ni vill kan jag överlämna den till er på villkor att ni ingår ett förbund och en pakt inför Allah att ni ska förvalta den precis som Allahs Sändebud ﷺ och Abu Bakr gjorde, och som jag har gjort sedan jag tillträdde. Annars ska ni inte tala med mig om detta.' Ni svarade då: 'Överlämna den till oss på dessa villkor.' Och jag överlämnade den till er. Begär ni nu att jag ska döma annorlunda? Vid Allah, genom vars tillstånd himlen och jorden består, jag kommer aldrig att döma annorlunda i denna fråga förrän Stunden inträffar. Om ni inte klarar av att förvalta den, lämna då tillbaka den till mig, så sköter jag den åt er." Berättaren sade: "Jag berättade denna hadith för Urwa bin az-Zubayr, och han sade: 'Malik bin Aws har talat sanning. Jag hörde Aisha – må Allah vara nöjd med henne – Profetens ﷺ hustru, säga: Profetens ﷺ hustrur sände Uthman till Abu Bakr för att kräva sin andel av det fay' som Allah hade gett Sin Sändebud ﷺ. Men jag brukade hindra dem och sade: Fruktar ni inte Allah? Vet ni inte att Profeten ﷺ sade: Vi lämnar ingen arv; det vi lämnar efter oss är sadaqa – och han syftade på sig själv – och att Muhammeds ﷺ ättlingar får sin försörjning från denna egendom? Då upphörde Profetens ﷺ hustrur med sina krav efter det jag hade informerat dem." Denna sadaqa-egendom var därefter i Alis händer; Ali höll den borta från Abbas och segrade över honom i frågan. Sedan var den i Hasan bin Alis hand, därefter i Husayn bin Alis hand, sedan i Ali bin Husayns och Hasan bin Hasans hand, och dessa två turades om att förvalta den. Slutligen hamnade den i Zayd bin Hasans hand, och den är sannerligen Allahs Sändebuds ﷺ sadaqa.
Översättning och förklaring av Khutba World, översatt från arabiska.
Profetens ﷺ egendom förvaltades som välgörenhet och ärvdes inte.
När ‘Abbas och ‘Ali bad ‘Umar att avgöra frågan om Banū an-Naḍīrs egendom samlade han Mālik ibn Aws och några följeslagare. Han påminde dem om Profetens ﷺ uttalande och överenskommelserna om hur egendomen skulle förvaltas.
Egendom som tillföll det muslimska samfundet utan att ha erövrats i ett fältslag.
Välgörenhet; här syftar det på egendom som inte delas ut som ett personligt arv.
Titel för de troendes ledare, här använd om kalifen ‘Umar.
Klassiska lärda drar slutsatsen av uttalandet ”Vi ärvs inte; det vi lämnar efter oss är ṣadaqah” att profeterna inte efterlämnar arv som fördelas enligt de vanliga arvsreglerna. Egendomen förblir avsedd för det allmänna bästa; enligt traditionen kunde Profetens ﷺ familj få sin försörjning ur den. De lärda diskuterar också att förvaltningen är en uppgift för styret och måste skötas omsorgsfullt i enlighet med det fastställda ändamålet. De fyra sunnitiska rättsskolorna erkänner denna särskilda regel för profeternas kvarlåtenskap.
- Fastställ i förväg tydligt vem som förvaltar offentliga medel och vad de ska användas till.
- Vid en tvist bör en noggrann bedömning inhämtas och relevanta överenskommelser och regler beaktas.
- Förvalta anförtrodd egendom öppet och återlämna den om du inte längre kan sköta den ansvarsfullt.
En hadith varje dag, på ditt språk
I appen får du en hadith med förklaring varje dag, även som widget på din telefon. Gratis att använda.