Sahih al-Bukhari, hadith 4726
Berättad av Ubayy ibn Ka'b. Arabisk text med egen översättning och förklaring.
Återberättad av Ubayy ibn Ka'b
Sahih al-Bukhari anses i sin helhet vara tillförlitlig.
Återberättelsen
حَدَّثَنَا إِبْرَاهِيمُ بْنُ مُوسَى، أَخْبَرَنَا هِشَامُ بْنُ يُوسُفَ، أَنَّ ابْنَ جُرَيْجٍ، أَخْبَرَهُمْ قَالَ أَخْبَرَنِي يَعْلَى بْنُ مُسْلِمٍ، وَعَمْرُو بْنُ دِينَارٍ، عَنْ سَعِيدِ بْنِ جُبَيْرٍ، يَزِيدُ أَحَدُهُمَا عَلَى صَاحِبِهِ وَغَيْرَهُمَا قَدْ سَمِعْتُهُ يُحَدِّثُهُ عَنْ سَعِيدٍ قَالَ إِنَّا لَعِنْدَ ابْنِ عَبَّاسٍ فِي بَيْتِهِ، إِذْ قَالَ سَلُونِي قُلْتُ أَىْ أَبَا عَبَّاسٍ ـ جَعَلَنِي اللَّهُ فِدَاكَ ـ بِالْكُوفَةِ رَجُلٌ قَاصٌّ يُقَالُ لَهُ نَوْفٌ، يَزْعُمُ أَنَّهُ لَيْسَ بِمُوسَى بَنِي إِسْرَائِيلَ، أَمَّا عَمْرٌو فَقَالَ لِي قَالَ قَدْ كَذَبَ عَدُوُّ اللَّهِ، وَأَمَّا يَعْلَى فَقَالَ لِي قَالَ ابْنُ عَبَّاسٍ حَدَّثَنِي أُبَىُّ بْنُ كَعْبٍ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم " مُوسَى رَسُولُ اللَّهِ ـ عَلَيْهِ السَّلاَمُ ـ قَالَ ذَكَّرَ النَّاسَ يَوْمًا حَتَّى إِذَا فَاضَتِ الْعُيُونُ، وَرَقَّتِ الْقُلُوبُ وَلَّى، فَأَدْرَكَهُ رَجُلٌ، فَقَالَ أَىْ رَسُولَ اللَّهِ هَلْ فِي الأَرْضِ أَحَدٌ أَعْلَمُ مِنْكَ قَالَ لاَ، فَعَتَبَ عَلَيْهِ إِذْ لَمْ يَرُدَّ الْعِلْمَ إِلَى اللَّهِ قِيلَ بَلَى قَالَ أَىْ رَبِّ فَأَيْنَ قَالَ بِمَجْمَعِ الْبَحْرَيْنِ قَالَ أَىْ رَبِّ اجْعَلْ لِي عَلَمًا أَعْلَمُ ذَلِكَ بِهِ ". فَقَالَ لِي عَمْرٌو قَالَ " حَيْثُ يُفَارِقُكَ الْحُوتُ ". وَقَالَ لِي يَعْلَى قَالَ " خُذْ نُونًا مَيِّتًا حَيْثُ يُنْفَخُ فِيهِ الرُّوحُ، فَأَخَذَ حُوتًا فَجَعَلَهُ فِي مِكْتَلٍ فَقَالَ لِفَتَاهُ لاَ أُكَلِّفُكَ إِلاَّ أَنْ تُخْبِرَنِي بِحَيْثُ يُفَارِقُكَ الْحُوتُ. قَالَ مَا كَلَّفْتَ كَثِيرًا فَذَلِكَ قَوْلُهُ جَلَّ ذِكْرُهُ {وَإِذْ قَالَ مُوسَى لِفَتَاهُ} يُوشَعَ بْنِ نُونٍ ـ لَيْسَتْ عَنْ سَعِيدٍ ـ قَالَ فَبَيْنَمَا هُوَ فِي ظِلِّ صَخْرَةٍ فِي مَكَانٍ ثَرْيَانَ، إِذْ تَضَرَّبَ الْحُوتُ، وَمُوسَى نَائِمٌ، فَقَالَ فَتَاهُ لاَ أُوقِظُهُ حَتَّى إِذَا اسْتَيْقَظَ نَسِيَ أَنْ يُخْبِرَهُ، وَتَضَرَّبَ الْحُوتُ، حَتَّى دَخَلَ الْبَحْرَ فَأَمْسَكَ اللَّهُ عَنْهُ جِرْيَةَ الْبَحْرِ حَتَّى كَأَنَّ أَثَرَهُ فِي حَجَرٍ ـ قَالَ لِي عَمْرٌو هَكَذَا كَأَنَّ أَثَرَهُ فِي حَجَرٍ، وَحَلَّقَ بَيْنَ إِبْهَامَيْهِ وَاللَّتَيْنِ تَلِيانِهِمَا ـ لَقَدْ لَقِينَا مِنْ سَفَرِنَا هَذَا نَصَبًا قَالَ قَدْ قَطَعَ اللَّهُ عَنْكَ النَّصَبَ ـ لَيْسَتْ هَذِهِ عَنْ سَعِيدٍ ـ أَخْبَرَهُ، فَرَجَعَا فَوَجَدَا خَضِرًا ـ قَالَ لِي عُثْمَانُ بْنُ أَبِي سُلَيْمَانَ ـ عَلَى طِنْفِسَةٍ خَضْرَاءَ عَلَى كَبِدِ الْبَحْرِ ـ قَالَ سَعِيدُ بْنُ جُبَيْرٍ ـ مُسَجًّى بِثَوْبِهِ قَدْ جَعَلَ طَرَفَهُ تَحْتَ رِجْلَيْهِ، وَطَرَفَهُ تَحْتَ رَأْسِهِ، فَسَلَّمَ عَلَيْهِ مُوسَى، فَكَشَفَ عَنْ وَجْهِهِ، وَقَالَ هَلْ بِأَرْضِي مِنْ سَلاَمٍ مَنْ أَنْتَ قَالَ أَنَا مُوسَى. قَالَ مُوسَى بَنِي إِسْرَائِيلَ قَالَ نَعَمْ. قَالَ فَمَا شَأْنُكَ قَالَ جِئْتُ لِتُعَلِّمَنِي مِمَّا عُلِّمْتَ رَشَدًا. قَالَ أَمَا يَكْفِيكَ أَنَّ التَّوْرَاةَ بِيَدَيْكَ، وَأَنَّ الْوَحْىَ يَأْتِيكَ، يَا مُوسَى إِنَّ لِي عِلْمًا لاَ يَنْبَغِي لَكَ أَنْ تَعْلَمَهُ وَإِنَّ لَكَ عِلْمًا لاَ يَنْبَغِي لِي أَنْ أَعْلَمَهُ، فَأَخَذَ طَائِرٌ بِمِنْقَارِهِ مِنَ الْبَحْرِ وَقَالَ وَاللَّهِ مَا عِلْمِي وَمَا عِلْمُكَ فِي جَنْبِ عِلْمِ اللَّهِ إِلاَّ كَمَا أَخَذَ هَذَا الطَّائِرُ بِمِنْقَارِهِ مِنَ الْبَحْرِ، حَتَّى إِذَا رَكِبَا فِي السَّفِينَةِ وَجَدَا مَعَابِرَ صِغَارًا تَحْمِلُ أَهْلَ هَذَا السَّاحِلِ إِلَى أَهْلِ هَذَا السَّاحِلِ الآخَرِ عَرَفُوهُ، فَقَالُوا عَبْدُ اللَّهِ الصَّالِحُ ـ قَالَ قُلْنَا لِسَعِيدٍ خَضِرٌ قَالَ نَعَمْ ـ لاَ نَحْمِلُهُ بِأَجْرٍ، فَخَرَقَهَا وَوَتَدَ فِيهَا وَتِدًا. قَالَ مُوسَى أَخَرَقْتَهَا لِتُغْرِقَ أَهْلَهَا لَقَدْ جِئْتَ شَيْئًا إِمْرًا ـ قَالَ مُجَاهِدٌ مُنْكَرًا ـ قَالَ أَلَمْ أَقُلْ إِنَّكَ لَنْ تَسْتَطِيعَ مَعِي صَبْرًا كَانَتِ الأُولَى نِسْيَانًا وَالْوُسْطَى شَرْطًا وَالثَّالِثَةُ عَمْدًا قَالَ لاَ تُؤَاخِذْنِي بِمَا نَسِيتُ وَلاَ تُرْهِقْنِي مِنْ أَمْرِي عُسْرًا، لَقِيَا غُلاَمًا فَقَتَلَهُ ـ قَالَ يَعْلَى قَالَ سَعِيدٌ ـ وَجَدَ غِلْمَانًا يَلْعَبُونَ، فَأَخَذَ غُلاَمًا كَافِرًا ظَرِيفًا فَأَضْجَعَهُ، ثُمَّ ذَبَحَهُ بِالسِّكِّينِ. قَالَ أَقَتَلْتَ نَفْسًا زَكِيَّةً بِغَيْرِ نَفْسٍ لَمْ تَعْمَلْ بِالْحِنْثِ ـ وَكَانَ ابْنُ عَبَّاسٍ قَرَأَهَا زَكِيَّةً زَاكِيَةً مُسْلِمَةً كَقَوْلِكَ غُلاَمًا زَكِيًّا ـ فَانْطَلَقَا، فَوَجَدَا جِدَارًا يُرِيدُ أَنْ يَنْقَضَّ فَأَقَامَهُ ـ قَالَ سَعِيدٌ بِيَدِهِ هَكَذَا ـ وَرَفَعَ يَدَهُ فَاسْتَقَامَ ـ قَالَ يَعْلَى ـ حَسِبْتُ أَنَّ سَعِيدًا قَالَ فَمَسَحَهُ بِيَدِهِ فَاسْتَقَامَ، لَوْ شِئْتَ لاَتَّخَذْتَ عَلَيْهِ أَجْرًا ـ قَالَ سَعِيدٌ أَجْرًا نَأْكُلُهُ ـ وَكَانَ وَرَاءَهُمْ، وَكَانَ أَمَامَهُمْ ـ قَرَأَهَا ابْنُ عَبَّاسٍ أَمَامَهُمْ مَلِكٌ ـ يَزْعُمُونَ عَنْ غَيْرِ سَعِيدٍ أَنَّهُ هُدَدُ بْنُ بُدَدٍ، وَالْغُلاَمُ الْمَقْتُولُ، اسْمُهُ يَزْعُمُونَ جَيْسُورٌ مَلِكٌ يَأْخُذُ كُلَّ سَفِينَةٍ غَصْبًا، فَأَرَدْتُ إِذَا هِيَ مَرَّتْ بِهِ أَنْ يَدَعَهَا لِعَيْبِهَا، فَإِذَا جَاوَزُوا أَصْلَحُوهَا فَانْتَفَعُوا بِهَا وَمِنْهُمْ مَنْ يَقُولُ سَدُّوهَا بِقَارُورَةٍ وَمِنْهُمْ مَنْ يَقُولُ بِالْقَارِ، كَانَ أَبَوَاهُ مُؤْمِنَيْنِ، وَكَانَ كَافِرًا فَخَشِينَا أَنْ يُرْهِقَهُمَا طُغْيَانًا وَكُفْرًا، أَنْ يَحْمِلَهُمَا حُبُّهُ عَلَى أَنْ يُتَابِعَاهُ عَلَى دِينِهِ فَأَرَدْنَا أَنْ يُبَدِّلَهُمَا رَبُّهُمَا خَيْرًا مِنْهُ زَكَاةً لِقَوْلِهِ أَقَتَلْتَ نَفْسًا زَكِيَّةً وَأَقْرَبَ رُحْمًا هُمَا بِهِ أَرْحَمُ مِنْهُمَا بِالأَوَّلِ، الَّذِي قَتَلَ خَضِرٌ وَزَعَمَ غَيْرُ سَعِيدٍ أَنَّهُمَا أُبْدِلاَ جَارِيَةً، وأَمَّا دَاوُدُ بْنُ أَبِي عَاصِمٍ فَقَالَ عَنْ غَيْرِ وَاحِدٍ إِنَّهَا جَارِيَةٌ".
Ibrahim ibn Musa berättade för oss, Hisham ibn Yusuf meddelade oss att Ibn Juraij informerade dem och sade: Ya’la ibn Muslim och Amr ibn Dinar berättade för mig från Sa’id ibn Jubair – där den ene lade till något utöver vad den andre nämnde, och jag har även hört andra berätta detta från Sa’id – som sade: Vi var hos Ibn Abbas i hans hus när han sade: ”Fråga mig.” Jag sade: ”O Abu Abbas! Må Allah låta mig offras för dig! I Kufa finns en man som berättar historier, vid namn Nauf, som påstår att det inte är Moses av Israels barn som åtföljde Al-Khidr.” Amr sade till mig att Ibn Abbas svarade: ”Guds fiende har ljugit.” Men Ya’la sade till mig att Ibn Abbas sade: Ubayy ibn Ka’b berättade för mig att Allahs sändebud ﷺ sade: ”Moses, Allahs sändebud – frid vare med honom – höll en dag en predikan för folket tills tårarna flödade och hjärtana mjuknade. När han sedan vände sig bort kom en man ikapp honom och frågade: ’O Guds sändebud! Finns det någon på jorden som är mer kunnig än du?’ Han svarade: ’Nej.’ Då förebrådde Allah honom för att han inte hänvisade kunskapen till Allah. Det sades: ’Jo, det finns en sådan.’ Han frågade: ’O min Herre! Var finns han?’ Svaret blev: ’Vid de två havens mötesplats.’ Han bad: ’O min Herre! Ge mig ett tecken så att jag kan känna igen platsen.’” Amr sade till mig att svaret var: ”Där fisken lämnar dig.” Ya’la sade till mig att svaret var: ”Ta en död fisk; där den får liv igen är din destination.” Moses tog då en fisk, lade den i en korg och sade till sin unge tjänare: ”Jag begär inget mer av dig än att du underrättar mig om var fisken lämnar dig.” Tjänaren svarade: ”Det är inte mycket du begär.” Detta motsvarar Allahs ord: {Och när Moses sade till sin unge tjänare...} – nämligen Yusha ibn Nun (detta stycke nämndes inte av Sa’id). Profeten ﷺ fortsatte: ”Medan tjänaren befann sig i skuggan av en klippa på en fuktig plats, började fisken röra sig medan Moses sov. Tjänaren tänkte: ’Jag ska inte väcka honom’, men när Moses vaknade glömde han att berätta om fisken, som hade rört sig och tagit sig ut i havet. Allah hejdade havets ström där fisken simmade, så att dess spår såg ut som om det vore inristat i sten.” Amr formade en öppning med sina tummar och pekfingrar och sade till mig: ”Så här, som ett spår i sten.” Moses sade: ”Vi har sannerligen utstått stor trötthet under denna vår resa.” (Även detta nämndes inte av Sa’id.) De vände tillbaka och fann Al-Khidr. Uthman ibn Abi Sulaiman berättade för mig att han satt på en grön matta mitt i havet. Sa’id ibn Jubair beskrev att han var svept i sin mantel, med ena änden under fötterna och den andra under huvudet. Moses hälsade honom, varvid han blottade sitt ansikte och förvånat frågade: ”Finns det fredshälsningar i mitt land? Vem är du?” Moses svarade: ”Jag är Moses.” Han frågade: ”Moses av Israels barn?” Moses svarade: ”Ja.” Han frågade: ”Vad vill du?” Moses sade: ”Jag har kommit för att du ska lära mig av den rätta vägledning du har lärts.” Al-Khidr svarade: ”Räcker det inte att du har Tora hos dig och att uppenbarelsen kommer till dig, o Moses? Jag besitter en kunskap som du inte bör känna till, och du besitter en kunskap som jag inte bör känna till.” I samma stund tog en fågel lite vatten i sin näbb från havet, och Al-Khidr sade: ”Vid Allah! Min kunskap och din kunskap jämfört med Allahs kunskap är endast som det denna fågel har tagit i sin näbb från havet.” När de sedan steg ombord på skeppet fann de små färjor som transporterade folk mellan kusterna. Besättningen kände igen Al-Khidr och sade: ”Allahs rättfärdige tjänare” – vi frågade Sa’id om det var Khidr och han bekräftade det – ”vi tar inte betalning av honom.” Då gjorde Al-Khidr hål i båten och kilade igen det med en träbit. Moses utbrast: ”Har du gjort hål i den för att dränka dess passagerare? Du har sannerligen gjort något förkastligt!” Mujahid förklarade att Moses sade detta i protest. Al-Khidr svarade: ”Sade jag inte att du inte skulle kunna ha tålamod med mig?” Den första invändningen berodde på glömska, den andra ledde till ett villkor, och den tredje var avsiktlig. Moses bad: ”Klandra mig inte för vad jag glömde och gör inte min sak alltför svår.” Därefter mötte de en pojke som Al-Khidr dödade. Ya’la berättade att Sa’id sade: ”De fann pojkar som lekte, och Al-Khidr tog en vacker icke-troende pojke, lade ner honom och slaktade honom med kniv.” Moses sade: ”Har du dödat en oskyldig själ som inte dödat någon eller begått något brott?” Ibn Abbas läste versen som ”oskyldig, ren, muslimsk”, likt uttrycket ”en ren pojke”. De gick vidare och fann en mur som höll på att rasa, varvid Al-Khidr rätade upp den. Sa’id gestikulerade med handen och sade att Al-Khidr lyfte handen så att muren blev rak. Ya’la trodde att Sa’id sade att han strök över den med handen så att den blev rak. Moses sade: ”Om du velat kunde du ha tagit lön för detta.” Sa’id kommenterade: ”En lön vi kunde ha ätit.” Framför dem fanns en kung – Ibn Abbas läste ”framför dem” medan andra utanför Sa’ids berättelse menar att kungen hette Hudhud ibn Budud och att den dödade pojken hette Jaisur – som beslagtog varje skepp med våld. Al-Khidr förklarade: ”Jag ville att när båten passerade honom skulle han lämna den på grund av dess defekt, så att de kunde reparera den efteråt och dra nytta av den.” Vissa sade att hålet tätades med en flaska, andra med tjära. ”Hans föräldrar var troende, men han var icke-troende, och vi fruktade att han skulle tvinga dem till uppror och otro genom deras kärlek till honom, vilket kunde leda dem att följa hans religion. Därför önskade vi att deras Herre skulle ersätta honom med någon bättre i renhet och närmare barmhärtighet.” Detta var svaret på Moses fråga om den oskyldiga själen. ”Närmare barmhärtighet” innebär att de skulle vara mer barmhärtiga mot det nya barnet än mot det första som Al-Khidr dödade. Andra än Sa’id menade att de fick en dotter istället, och Dawud ibn Abi Asim rapporterade från flera källor att det var en flicka.
Översättning och förklaring av Khutba World, översatt från arabiska.
Mose lär att människans kunskap är begränsad och att lärande kräver tålamod.
En rättfärdig tjänare som Allah hade skänkt särskild kunskap.
Platsen där Mose skulle söka efter Al-Khidr, igenkännbar genom tecknet med fisken.
Moses följeslagare på resan; i återberättelsen identifieras han som Yusha ibn Nun.
Lärda drar slutsatsen härifrån att kunskap inte finns samlad hos en enda människa och att kunskap bör tillskrivas Allah. Mötet visar också att en elev behöver tålamod och respekt, medan en lärare får sätta gränser och villkor. Händelserna visar att Allahs visdom ligger bakom sådant som människor bara ser en del av; de ger inte någon rätt att själv begå orätt eller döda någon. De fyra sunnitiska rättsskolorna härleder ingen allmän dispens från förbudet mot att döda ur denna berättelse: människors beslut måste fortsatt följa den uppenbarade lagen.
- Säg: ”Allah vet bäst” när du inte är säker på svaret, och sök tillförlitlig kunskap.
- Be en lärare om förklaring och öva tålamod när du ännu inte känner till alla orsaker bakom en situation.
- Dra inga slutsatser om en svår händelse utan tillförlitlig kunskap; förlita dig på Allah utan att rättfärdiga orätt.
En hadith varje dag, på ditt språk
I appen får du en hadith med förklaring varje dag, även som widget på din telefon. Gratis att använda.