Sahih al-Bukhari, hadith 7
Berättad av Abdullah ibn Abbas. Arabisk text med egen översättning och förklaring.
Återberättad av Abdullah ibn Abbas
Sahih al-Bukhari anses i sin helhet vara tillförlitlig.
Återberättelsen
حَدَّثَنَا أَبُو الْيَمَانِ الْحَكَمُ بْنُ نَافِعٍ، قَالَ أَخْبَرَنَا شُعَيْبٌ، عَنِ الزُّهْرِيِّ، قَالَ أَخْبَرَنِي عُبَيْدُ اللَّهِ بْنُ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عُتْبَةَ بْنِ مَسْعُودٍ، أَنَّ عَبْدَ اللَّهِ بْنَ عَبَّاسٍ، أَخْبَرَهُ أَنَّ أَبَا سُفْيَانَ بْنَ حَرْبٍ أَخْبَرَهُ أَنَّ هِرَقْلَ أَرْسَلَ إِلَيْهِ فِي رَكْبٍ مِنْ قُرَيْشٍ ـ وَكَانُوا تُجَّارًا بِالشَّأْمِ ـ فِي الْمُدَّةِ الَّتِي كَانَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم مَادَّ فِيهَا أَبَا سُفْيَانَ وَكُفَّارَ قُرَيْشٍ، فَأَتَوْهُ وَهُمْ بِإِيلِيَاءَ فَدَعَاهُمْ فِي مَجْلِسِهِ، وَحَوْلَهُ عُظَمَاءُ الرُّومِ ثُمَّ دَعَاهُمْ وَدَعَا بِتَرْجُمَانِهِ فَقَالَ أَيُّكُمْ أَقْرَبُ نَسَبًا بِهَذَا الرَّجُلِ الَّذِي يَزْعُمُ أَنَّهُ نَبِيٌّ فَقَالَ أَبُو سُفْيَانَ فَقُلْتُ أَنَا أَقْرَبُهُمْ نَسَبًا. فَقَالَ أَدْنُوهُ مِنِّي، وَقَرِّبُوا أَصْحَابَهُ، فَاجْعَلُوهُمْ عِنْدَ ظَهْرِهِ. ثُمَّ قَالَ لِتَرْجُمَانِهِ قُلْ لَهُمْ إِنِّي سَائِلٌ هَذَا عَنْ هَذَا الرَّجُلِ، فَإِنْ كَذَبَنِي فَكَذِّبُوهُ. فَوَاللَّهِ لَوْلاَ الْحَيَاءُ مِنْ أَنْ يَأْثِرُوا عَلَىَّ كَذِبًا لَكَذَبْتُ عَنْهُ، ثُمَّ كَانَ أَوَّلَ مَا سَأَلَنِي عَنْهُ أَنْ قَالَ كَيْفَ نَسَبُهُ فِيكُمْ قُلْتُ هُوَ فِينَا ذُو نَسَبٍ. قَالَ فَهَلْ قَالَ هَذَا الْقَوْلَ مِنْكُمْ أَحَدٌ قَطُّ قَبْلَهُ قُلْتُ لاَ. قَالَ فَهَلْ كَانَ مِنْ آبَائِهِ مِنْ مَلِكٍ قُلْتُ لاَ. قَالَ فَأَشْرَافُ النَّاسِ يَتَّبِعُونَهُ أَمْ ضُعَفَاؤُهُمْ فَقُلْتُ بَلْ ضُعَفَاؤُهُمْ. قَالَ أَيَزِيدُونَ أَمْ يَنْقُصُونَ قُلْتُ بَلْ يَزِيدُونَ. قَالَ فَهَلْ يَرْتَدُّ أَحَدٌ مِنْهُمْ سَخْطَةً لِدِينِهِ بَعْدَ أَنْ يَدْخُلَ فِيهِ قُلْتُ لاَ. قَالَ فَهَلْ كُنْتُمْ تَتَّهِمُونَهُ بِالْكَذِبِ قَبْلَ أَنْ يَقُولَ مَا قَالَ قُلْتُ لاَ. قَالَ فَهَلْ يَغْدِرُ قُلْتُ لاَ، وَنَحْنُ مِنْهُ فِي مُدَّةٍ لاَ نَدْرِي مَا هُوَ فَاعِلٌ فِيهَا. قَالَ وَلَمْ تُمْكِنِّي كَلِمَةٌ أُدْخِلُ فِيهَا شَيْئًا غَيْرُ هَذِهِ الْكَلِمَةِ. قَالَ فَهَلْ قَاتَلْتُمُوهُ قُلْتُ نَعَمْ. قَالَ فَكَيْفَ كَانَ قِتَالُكُمْ إِيَّاهُ قُلْتُ الْحَرْبُ بَيْنَنَا وَبَيْنَهُ سِجَالٌ، يَنَالُ مِنَّا وَنَنَالُ مِنْهُ. قَالَ مَاذَا يَأْمُرُكُمْ قُلْتُ يَقُولُ اعْبُدُوا اللَّهَ وَحْدَهُ، وَلاَ تُشْرِكُوا بِهِ شَيْئًا، وَاتْرُكُوا مَا يَقُولُ آبَاؤُكُمْ، وَيَأْمُرُنَا بِالصَّلاَةِ وَالصِّدْقِ وَالْعَفَافِ وَالصِّلَةِ. فَقَالَ لِلتَّرْجُمَانِ قُلْ لَهُ سَأَلْتُكَ عَنْ نَسَبِهِ، فَذَكَرْتَ أَنَّهُ فِيكُمْ ذُو نَسَبٍ، فَكَذَلِكَ الرُّسُلُ تُبْعَثُ فِي نَسَبِ قَوْمِهَا، وَسَأَلْتُكَ هَلْ قَالَ أَحَدٌ مِنْكُمْ هَذَا الْقَوْلَ فَذَكَرْتَ أَنْ لاَ، فَقُلْتُ لَوْ كَانَ أَحَدٌ قَالَ هَذَا الْقَوْلَ قَبْلَهُ لَقُلْتُ رَجُلٌ يَأْتَسِي بِقَوْلٍ قِيلَ قَبْلَهُ، وَسَأَلْتُكَ هَلْ كَانَ مِنْ آبَائِهِ مِنْ مَلِكٍ فَذَكَرْتَ أَنْ لاَ، قُلْتُ فَلَوْ كَانَ مِنْ آبَائِهِ مِنْ مَلِكٍ قُلْتُ رَجُلٌ يَطْلُبُ مُلْكَ أَبِيهِ، وَسَأَلْتُكَ هَلْ كُنْتُمْ تَتَّهِمُونَهُ بِالْكَذِبِ قَبْلَ أَنْ يَقُولَ مَا قَالَ فَذَكَرْتَ أَنْ لاَ، فَقَدْ أَعْرِفُ أَنَّهُ لَمْ يَكُنْ لِيَذَرَ الْكَذِبَ عَلَى النَّاسِ وَيَكْذِبَ عَلَى اللَّهِ، وَسَأَلْتُكَ أَشْرَافُ النَّاسِ اتَّبَعُوهُ أَمْ ضُعَفَاؤُهُمْ فَذَكَرْتَ أَنَّ ضُعَفَاءَهُمُ اتَّبَعُوهُ، وَهُمْ أَتْبَاعُ الرُّسُلِ، وَسَأَلْتُكَ أَيَزِيدُونَ أَمْ يَنْقُصُونَ فَذَكَرْتَ أَنَّهُمْ يَزِيدُونَ، وَكَذَلِكَ أَمْرُ الإِيمَانِ حَتَّى يَتِمَّ، وَسَأَلْتُكَ أَيَرْتَدُّ أَحَدٌ سَخْطَةً لِدِينِهِ بَعْدَ أَنْ يَدْخُلَ فِيهِ فَذَكَرْتَ أَنْ لاَ، وَكَذَلِكَ الإِيمَانُ حِينَ تُخَالِطُ بَشَاشَتُهُ الْقُلُوبَ، وَسَأَلْتُكَ هَلْ يَغْدِرُ فَذَكَرْتَ أَنْ لاَ، وَكَذَلِكَ الرُّسُلُ لاَ تَغْدِرُ، وَسَأَلْتُكَ بِمَا يَأْمُرُكُمْ، فَذَكَرْتَ أَنَّهُ يَأْمُرُكُمْ أَنْ تَعْبُدُوا اللَّهَ، وَلاَ تُشْرِكُوا بِهِ شَيْئًا، وَيَنْهَاكُمْ عَنْ عِبَادَةِ الأَوْثَانِ، وَيَأْمُرُكُمْ بِالصَّلاَةِ وَالصِّدْقِ وَالْعَفَافِ. فَإِنْ كَانَ مَا تَقُولُ حَقًّا فَسَيَمْلِكُ مَوْضِعَ قَدَمَىَّ هَاتَيْنِ، وَقَدْ كُنْتُ أَعْلَمُ أَنَّهُ خَارِجٌ، لَمْ أَكُنْ أَظُنُّ أَنَّهُ مِنْكُمْ، فَلَوْ أَنِّي أَعْلَمُ أَنِّي أَخْلُصُ إِلَيْهِ لَتَجَشَّمْتُ لِقَاءَهُ، وَلَوْ كُنْتُ عِنْدَهُ لَغَسَلْتُ عَنْ قَدَمِهِ. ثُمَّ دَعَا بِكِتَابِ رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم الَّذِي بَعَثَ بِهِ دِحْيَةُ إِلَى عَظِيمِ بُصْرَى، فَدَفَعَهُ إِلَى هِرَقْلَ فَقَرَأَهُ فَإِذَا فِيهِ بِسْمِ اللَّهِ الرَّحْمَنِ الرَّحِيمِ. مِنْ مُحَمَّدٍ عَبْدِ اللَّهِ وَرَسُولِهِ إِلَى هِرَقْلَ عَظِيمِ الرُّومِ. سَلاَمٌ عَلَى مَنِ اتَّبَعَ الْهُدَى، أَمَّا بَعْدُ فَإِنِّي أَدْعُوكَ بِدِعَايَةِ الإِسْلاَمِ، أَسْلِمْ تَسْلَمْ، يُؤْتِكَ اللَّهُ أَجْرَكَ مَرَّتَيْنِ، فَإِنْ تَوَلَّيْتَ فَإِنَّ عَلَيْكَ إِثْمَ الأَرِيسِيِّينَ وَ{يَا أَهْلَ الْكِتَابِ تَعَالَوْا إِلَى كَلِمَةٍ سَوَاءٍ بَيْنَنَا وَبَيْنَكُمْ أَنْ لاَ نَعْبُدَ إِلاَّ اللَّهَ وَلاَ نُشْرِكَ بِهِ شَيْئًا وَلاَ يَتَّخِذَ بَعْضُنَا بَعْضًا أَرْبَابًا مِنْ دُونِ اللَّهِ فَإِنْ تَوَلَّوْا فَقُولُوا اشْهَدُوا بِأَنَّا مُسْلِمُونَ} قَالَ أَبُو سُفْيَانَ فَلَمَّا قَالَ مَا قَالَ، وَفَرَغَ مِنْ قِرَاءَةِ الْكِتَابِ كَثُرَ عِنْدَهُ الصَّخَبُ، وَارْتَفَعَتِ الأَصْوَاتُ وَأُخْرِجْنَا، فَقُلْتُ لأَصْحَابِي حِينَ أُخْرِجْنَا لَقَدْ أَمِرَ أَمْرُ ابْنِ أَبِي كَبْشَةَ، إِنَّهُ يَخَافُهُ مَلِكُ بَنِي الأَصْفَرِ. فَمَا زِلْتُ مُوقِنًا أَنَّهُ سَيَظْهَرُ حَتَّى أَدْخَلَ اللَّهُ عَلَىَّ الإِسْلاَمَ. وَكَانَ ابْنُ النَّاظُورِ صَاحِبُ إِيلِيَاءَ وَهِرَقْلَ سُقُفًّا عَلَى نَصَارَى الشَّأْمِ، يُحَدِّثُ أَنَّ هِرَقْلَ حِينَ قَدِمَ إِيلِيَاءَ أَصْبَحَ يَوْمًا خَبِيثَ النَّفْسِ، فَقَالَ بَعْضُ بَطَارِقَتِهِ قَدِ اسْتَنْكَرْنَا هَيْئَتَكَ. قَالَ ابْنُ النَّاظُورِ وَكَانَ هِرَقْلُ حَزَّاءً يَنْظُرُ فِي النُّجُومِ، فَقَالَ لَهُمْ حِينَ سَأَلُوهُ إِنِّي رَأَيْتُ اللَّيْلَةَ حِينَ نَظَرْتُ فِي النُّجُومِ مَلِكَ الْخِتَانِ قَدْ ظَهَرَ، فَمَنْ يَخْتَتِنُ مِنْ هَذِهِ الأُمَّةِ قَالُوا لَيْسَ يَخْتَتِنُ إِلاَّ الْيَهُودُ فَلاَ يُهِمَّنَّكَ شَأْنُهُمْ وَاكْتُبْ إِلَى مَدَايِنِ مُلْكِكَ، فَيَقْتُلُوا مَنْ فِيهِمْ مِنَ الْيَهُودِ. فَبَيْنَمَا هُمْ عَلَى أَمْرِهِمْ أُتِيَ هِرَقْلُ بِرَجُلٍ أَرْسَلَ بِهِ مَلِكُ غَسَّانَ، يُخْبِرُ عَنْ خَبَرِ رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم فَلَمَّا اسْتَخْبَرَهُ هِرَقْلُ قَالَ اذْهَبُوا فَانْظُرُوا أَمُخْتَتِنٌ هُوَ أَمْ لاَ. فَنَظَرُوا إِلَيْهِ، فَحَدَّثُوهُ أَنَّهُ مُخْتَتِنٌ، وَسَأَلَهُ عَنِ الْعَرَبِ فَقَالَ هُمْ يَخْتَتِنُونَ. فَقَالَ هِرَقْلُ هَذَا مَلِكُ هَذِهِ الأُمَّةِ قَدْ ظَهَرَ. ثُمَّ كَتَبَ هِرَقْلُ إِلَى صَاحِبٍ لَهُ بِرُومِيَةَ، وَكَانَ نَظِيرَهُ فِي الْعِلْمِ، وَسَارَ هِرَقْلُ إِلَى حِمْصَ، فَلَمْ يَرِمْ حِمْصَ حَتَّى أَتَاهُ كِتَابٌ مِنْ صَاحِبِهِ يُوَافِقُ رَأْىَ هِرَقْلَ عَلَى خُرُوجِ النَّبِيِّ صلى الله عليه وسلم وَأَنَّهُ نَبِيٌّ، فَأَذِنَ هِرَقْلُ لِعُظَمَاءِ الرُّومِ فِي دَسْكَرَةٍ لَهُ بِحِمْصَ ثُمَّ أَمَرَ بِأَبْوَابِهَا فَغُلِّقَتْ، ثُمَّ اطَّلَعَ فَقَالَ يَا مَعْشَرَ الرُّومِ، هَلْ لَكُمْ فِي الْفَلاَحِ وَالرُّشْدِ وَأَنْ يَثْبُتَ مُلْكُكُمْ فَتُبَايِعُوا هَذَا النَّبِيَّ، فَحَاصُوا حَيْصَةَ حُمُرِ الْوَحْشِ إِلَى الأَبْوَابِ، فَوَجَدُوهَا قَدْ غُلِّقَتْ، فَلَمَّا رَأَى هِرَقْلُ نَفْرَتَهُمْ، وَأَيِسَ مِنَ الإِيمَانِ قَالَ رُدُّوهُمْ عَلَىَّ. وَقَالَ إِنِّي قُلْتُ مَقَالَتِي آنِفًا أَخْتَبِرُ بِهَا شِدَّتَكُمْ عَلَى دِينِكُمْ، فَقَدْ رَأَيْتُ. فَسَجَدُوا لَهُ وَرَضُوا عَنْهُ، فَكَانَ ذَلِكَ آخِرَ شَأْنِ هِرَقْلَ. رَوَاهُ صَالِحُ بْنُ كَيْسَانَ وَيُونُسُ وَمَعْمَرٌ عَنِ الزُّهْرِيِّ.
Abdullah ibn Abbas berättade för oss att Abu Sufyan ibn Harb meddelade honom att Herakleios hade skickat bud efter honom medan han färdades med en karavan från Quraish. De var köpmän som bedrev handel i Sham under den period då Allahs sändebud ﷺ hade ingått ett vapenstillestånd med Abu Sufyan och Quraishs förnekare. De kom till honom i Ilya (Jerusalem) och han kallade in dem i sin rådsal, omgiven av romarnas främsta män. Därefter kallade han på sin tolk och sade:
"Vem av er är närmast släkt med denne man som påstår sig vara profet?" Abu Sufyan svarade: "Jag är den som är närmast släkt med honom." Herakleios sade: "Låt honom komma närmare mig och låt hans följeslagare stå bakom honom." Sedan sade han till sin tolk: "Säg till dem att jag kommer att fråga denne man om den profeten, och om han ljuger för mig ska ni motsäga honom." Abu Sufyan berättade: "Vid Allah! Om det inte vore för skammen över att mina kamrater skulle anklaga mig för lögn, hade jag ljugit om honom. Det första han frågade mig var: 'Hur är hans härstamning bland er?' Jag svarade: 'Han är av ädel börd bland oss.' Han frågade: 'Har någon av er någonsin sagt något liknande före honom?' Jag svarade: 'Nej.' Han frågade: 'Fanns det någon kung bland hans förfäder?' Jag svarade: 'Nej.' Han frågade: 'Är det de förnäma eller de svaga som följer honom?' Jag svarade: 'Det är de svaga.' Han frågade: 'Ökar de eller minskar de?' Jag svarade: 'De ökar.' Han frågade: 'Ångrar sig någon och lämnar hans religion av missnöje efter att ha antagit den?' Jag svarade: 'Nej.' Han frågade: 'Anklagade ni honom för lögn innan han sade vad han sade?' Jag svarade: 'Nej.' Han frågade: 'Bryter han sina löften?' Jag svarade: 'Nej, men vi har nu ett vapenstillestånd med honom och vet inte vad han kommer att göra under denna tid.' Jag kunde inte få in något annat negativt än dessa ord. Han frågade: 'Har ni stridit mot honom?' Jag svarade: 'Ja.' Han frågade: 'Hur gick era strider?' Jag svarade: 'Kriget mellan oss och honom har varit växlande; ibland segrade han och ibland vi.' Han frågade: 'Vad befaller han er?' Jag svarade: 'Han säger: Tillbe Allah ensam och sätt ingenting vid Hans sida, och överge vad era förfäder brukade säga. Han befaller oss att förrätta bön, tala sanning, vara kyska och upprätthålla släktbanden.' Då sade han till tolken: 'Säg till honom: Jag frågade dig om hans härstamning och du nämnde att han är av ädel börd bland er, och sålunda sänds sändebuden från sina folks ädla släkter. Jag frågade dig om någon av er hade sagt detta tidigare och du nekade, och jag tänkte att om någon hade sagt detta före honom skulle jag ha sagt att han bara imiterar ett tidigare uttalande. Jag frågade dig om någon av hans förfäder var kung och du nekade, och jag tänkte att om han hade haft en kunglig förfader skulle han försöka återta sitt fädernesrike. Jag frågade dig om ni anklagade honom för lögn innan han talade och du nekade, och jag insåg att han inte skulle undvika att ljuga för människor för att sedan ljuga om Allah. Jag frågade dig om de förnäma eller de svaga följde honom och du sade att de svaga gjorde det, och de är alltid sändebudens följeslagare. Jag frågade dig om de ökade eller minskade och du sade att de ökade, och så är trons natur tills den fullbordas. Jag frågade dig om någon avföll av missnöje och du nekade, och så är tron när dess glädje når hjärtat. Jag frågade dig om han svek och du nekade, och sändebuden sviker aldrig. Jag frågade dig vad han befaller er och du nämnde att han befaller er att tillbe Allah utan att sätta något vid Hans sida, förbjuder avgudadyrkan och befaller bön, sanningsenlighet och kyskhet. Om det du säger är sant, kommer han snart att härska över platsen där mina fötter står. Jag visste att han skulle framträda, men jag trodde inte att han skulle komma från er. Om jag visste att jag kunde nå honom säkert, hade jag ansträngt mig för att möta honom, och om jag hade varit hos honom hade jag tvättat hans fötter.' Därefter bad han om Allahs sändebuds ﷺ brev som Dihya hade burit till Busras ståthållare och som vidarebefordrats till Herakleios. Han läste det och däri stod: 'I Allahs namn, den Nåderike, den Barmhärtige. Från Muhammad, Allahs tjänare och Hans sändebud, till Herakleios, romarnas härskare. Frid vare med den som följer vägledningen. Jag kallar dig till islams budskap. Anta islam så blir du räddad och Allah ger dig din lön dubbelt. Men om du vänder dig bort bär du synden av Arisiyyun (folket). O Skriftens folk! Kom till ett gemensamt ord mellan oss och er: att vi inte tillber andra än Allah, inte sätter något vid Hans sida och inte tar varandra till herrar istället för Allah. Om de vänder sig bort, säg: Vittna om att vi är muslimer.' Abu Sufyan berättade: När han hade sagt detta och läst klart brevet uppstod ett stort tumult och höga röster, och vi fördes ut. Jag sade till mina kamrater när vi kom ut: 'Ibn Abi Kabshas sak har blivit allvarlig, till och med Bani al-Asfars kung fruktar honom.' Jag förblev övertygad om att han skulle segra ända tills Allah lät mig anta islam. Ibn an-Natur, ståthållaren i Ilya och Herakleios patriark över de kristna i Sham, berättade att när Herakleios anlände till Ilya vaknade han en dag på dåligt humör. Några av hans biskopar sade: 'Vi har märkt att ditt sinnelag är oroligt.' Ibn an-Natur berättade att Herakleios var stjärnskådare. Han sade till dem när de frågade: 'När jag studerade stjärnorna i natt såg jag att omskärelsens kung har framträtt. Vem i detta samfund praktiserar omskärelse?' De svarade: 'Ingen annan än judarna praktiserar omskärelse, så oro dig inte för dem. Skriv till dina rikets städer att de ska döda alla judar där.' Medan de diskuterade detta fördes en man till Herakleios som sänts av Ghassans kung med nyheter om Allahs sändebud ﷺ. När Herakleios hade förhört honom sade han: 'Gå och undersök om han är omskuren.' De undersökte honom och rapporterade att han var omskuren. Herakleios frågade honom om araberna och mannen svarade: 'De praktiserar omskärelse.' Herakleios sade då: 'Detta samfunds kungamakt har framträtt.' Därefter skrev Herakleios till en vän i Rom som var hans like i kunskap. Herakleios reste sedan till Homs och hade knappt hunnit dit förrän han mottog ett brev från sin vän som instämde i hans åsikt om profetens ﷺ framträdande och att han var en sann profet. Herakleios kallade då samman romarnas stormän till sitt palats i Homs och befallde att portarna skulle stängas. Sedan trädde han fram och sade: 'O romare! Vill ni ha framgång, rättledning och bestående herravälde? Svär då trohet till denne profet!' Då rusade de mot portarna som vilda åsnor, men fann dem stängda. När Herakleios såg deras motvilja och förlorade hoppet om deras tro sade han: 'För tillbaka dem till mig.' Han sade sedan: 'Det jag nyss sade var för att pröva er fasthet i er religion, och nu har jag sett resultatet.' Då föll de ner i prostration inför honom och var nöjda med honom, och detta var slutet på Herakleios historia. Salih ibn Kaysan, Yunus och Ma'mar har också återberättat detta från az-Zuhri.
Översättning och förklaring av Khutba World, översatt från arabiska.
Heraclius kände igen tecken på profetskap i Muhammeds ﷺ karaktär och budskap.
Under ett vapenstillestånd förhörde Heraclius Abu Sufyan om Profeten ﷺ i Jerusalem. Hadithen nämner att Abu Sufyan ännu inte var muslim då och att Heraclius ställde frågor om Profetens ﷺ budskap och karaktär.
Namnet som används i återberättelsen för Jerusalem.
En överenskommen period då stridande parter inte bekämpar varandra.
En term i Profetens ﷺ brev, återgiven i översättningen som Heraclius undersåtar eller jordbrukare.
Lärda som Ibn Hajar förklarar att Heraclius frågor gällde välkända tecken på profetskap: ett pålitligt rykte före kallelsen, trohet mot överenskommelser och att antalet anhängare växer. Återberättelsen lär också att ett sanningsenligt uttalande från en motståndares mun kan tjäna som bevis. Profeten ﷺ uppmanade till att dyrka endast Allah och knöt samman tron med bön, sanningsenlighet, kyskhet och vård av familjebanden.
- Håll dina överenskommelser, även gentemot någon du står i konflikt med.
- Låt sanningsenlighet och pålitligt uppförande stödja ditt budskap, också i svåra samtal.
- Låt dyrkan av Allah, bönen, kyskheten och omsorgen om familjebanden märkas i dina vardagliga val.
Även denna återberättelse behandlar uppenbarelsen och Profetens ﷺ första erfarenheter; tillsammans placerar de hans profetskap i den tidiga uppenbarelsens sammanhang.
Sahih al-Bukhari · #8 (Sahih)Hadithen behandlar islams grundval, som också framträder i Heraclius frågor om kallelsen att dyrka endast Allah.
40 Hadith van an-Nawawi · #12 (Sahih)Hadithen betonar att en god muslim avstår från sådant som inte angår honom; denna återberättelse understryker i sin tur att tron visar sig genom sanningsenlighet och gott uppförande.
En hadith varje dag, på ditt språk
I appen får du en hadith med förklaring varje dag, även som widget på din telefon. Gratis att använda.