Sahih al-Bukhari, hadith 2297
Berättad av Aisha. Arabisk text med egen översättning och förklaring.
Återberättad av Aisha
Sahih al-Bukhari anses i sin helhet vara tillförlitlig.
Återberättelsen
حَدَّثَنَا يَحْيَى بْنُ بُكَيْرٍ، حَدَّثَنَا اللَّيْثُ، عَنْ عُقَيْلٍ، قَالَ ابْنُ شِهَابٍ فَأَخْبَرَنِي عُرْوَةُ بْنُ الزُّبَيْرِ، أَنَّ عَائِشَةَ ـ رضى الله عنها ـ زَوْجَ النَّبِيِّ صلى الله عليه وسلم قَالَتْ لَمْ أَعْقِلْ أَبَوَىَّ إِلاَّ وَهُمَا يَدِينَانِ الدِّينَ. وَقَالَ أَبُو صَالِحٍ حَدَّثَنِي عَبْدُ اللَّهِ عَنْ يُونُسَ عَنِ الزُّهْرِيِّ قَالَ أَخْبَرَنِي عُرْوَةُ بْنُ الزُّبَيْرِ أَنَّ عَائِشَةَ ـ رضى الله عنها ـ قَالَتْ لَمْ أَعْقِلْ أَبَوَىَّ قَطُّ، إِلاَّ وَهُمَا يَدِينَانِ الدِّينَ، وَلَمْ يَمُرَّ عَلَيْنَا يَوْمٌ إِلاَّ يَأْتِينَا فِيهِ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم طَرَفَىِ النَّهَارِ بُكْرَةً وَعَشِيَّةً، فَلَمَّا ابْتُلِيَ الْمُسْلِمُونَ خَرَجَ أَبُو بَكْرٍ مُهَاجِرًا قِبَلَ الْحَبَشَةِ، حَتَّى إِذَا بَلَغَ بَرْكَ الْغِمَادِ لَقِيَهُ ابْنُ الدَّغِنَةِ ـ وَهْوَ سَيِّدُ الْقَارَةِ ـ فَقَالَ أَيْنَ تُرِيدُ يَا أَبَا بَكْرٍ فَقَالَ أَبُو بَكْرٍ أَخْرَجَنِي قَوْمِي فَأَنَا أُرِيدُ أَنْ أَسِيحَ فِي الأَرْضِ فَأَعْبُدَ رَبِّي. قَالَ ابْنُ الدَّغِنَةِ إِنَّ مِثْلَكَ لاَ يَخْرُجُ وَلاَ يُخْرَجُ، فَإِنَّكَ تَكْسِبُ الْمَعْدُومَ، وَتَصِلُ الرَّحِمَ، وَتَحْمِلُ الْكَلَّ، وَتَقْرِي الضَّيْفَ، وَتُعِينُ عَلَى نَوَائِبِ الْحَقِّ، وَأَنَا لَكَ جَارٌ فَارْجِعْ فَاعْبُدْ رَبَّكَ بِبِلاَدِكَ. فَارْتَحَلَ ابْنُ الدَّغِنَةِ، فَرَجَعَ مَعَ أَبِي بَكْرٍ، فَطَافَ فِي أَشْرَافِ كُفَّارِ قُرَيْشٍ، فَقَالَ لَهُمْ إِنَّ أَبَا بَكْرٍ لاَ يَخْرُجُ مِثْلُهُ، وَلاَ يُخْرَجُ، أَتُخْرِجُونَ رَجُلاً يُكْسِبُ الْمَعْدُومَ، وَيَصِلُ الرَّحِمَ، وَيَحْمِلُ الْكَلَّ، وَيَقْرِي الضَّيْفَ، وَيُعِينُ عَلَى نَوَائِبِ الْحَقِّ. فَأَنْفَذَتْ قُرَيْشٌ جِوَارَ ابْنِ الدَّغِنَةِ وَآمَنُوا أَبَا بَكْرٍ وَقَالُوا لاِبْنِ الدَّغِنَةِ مُرْ أَبَا بَكْرٍ فَلْيَعْبُدْ رَبَّهُ فِي دَارِهِ، فَلْيُصَلِّ وَلْيَقْرَأْ مَا شَاءَ، وَلاَ يُؤْذِينَا بِذَلِكَ، وَلاَ يَسْتَعْلِنْ بِهِ، فَإِنَّا قَدْ خَشِينَا أَنْ يَفْتِنَ أَبْنَاءَنَا وَنِسَاءَنَا. قَالَ ذَلِكَ ابْنُ الدَّغِنَةِ لأَبِي بَكْرٍ، فَطَفِقَ أَبُو بَكْرٍ يَعْبُدُ رَبَّهُ فِي دَارِهِ، وَلاَ يَسْتَعْلِنُ بِالصَّلاَةِ وَلاَ الْقِرَاءَةِ فِي غَيْرِ دَارِهِ، ثُمَّ بَدَا لأَبِي بَكْرٍ فَابْتَنَى مَسْجِدًا بِفِنَاءِ دَارِهِ، وَبَرَزَ فَكَانَ يُصَلِّي فِيهِ، وَيَقْرَأُ الْقُرْآنَ، فَيَتَقَصَّفُ عَلَيْهِ نِسَاءُ الْمُشْرِكِينَ وَأَبْنَاؤُهُمْ، يَعْجَبُونَ وَيَنْظُرُونَ إِلَيْهِ، وَكَانَ أَبُو بَكْرٍ رَجُلاً بَكَّاءً لاَ يَمْلِكُ دَمْعَهُ حِينَ يَقْرَأُ الْقُرْآنَ، فَأَفْزَعَ ذَلِكَ أَشْرَافَ قُرَيْشٍ مِنَ الْمُشْرِكِينَ، فَأَرْسَلُوا إِلَى ابْنِ الدَّغِنَةِ فَقَدِمَ عَلَيْهِمْ، فَقَالُوا لَهُ إِنَّا كُنَّا أَجَرْنَا أَبَا بَكْرٍ عَلَى أَنْ يَعْبُدَ رَبَّهُ فِي دَارِهِ، وَإِنَّهُ جَاوَزَ ذَلِكَ، فَابْتَنَى مَسْجِدًا بِفِنَاءِ دَارِهِ، وَأَعْلَنَ الصَّلاَةَ وَالْقِرَاءَةَ، وَقَدْ خَشِينَا أَنْ يَفْتِنَ أَبْنَاءَنَا وَنِسَاءَنَا، فَأْتِهِ فَإِنْ أَحَبَّ أَنْ يَقْتَصِرَ عَلَى أَنْ يَعْبُدَ رَبَّهُ فِي دَارِهِ فَعَلَ، وَإِنْ أَبَى إِلاَّ أَنْ يُعْلِنَ ذَلِكَ فَسَلْهُ أَنْ يَرُدَّ إِلَيْكَ ذِمَّتَكَ، فَإِنَّا كَرِهْنَا أَنْ نُخْفِرَكَ، وَلَسْنَا مُقِرِّينَ لأَبِي بَكْرٍ الاِسْتِعْلاَنَ. قَالَتْ عَائِشَةُ فَأَتَى ابْنُ الدَّغِنَةِ أَبَا بَكْرٍ، فَقَالَ قَدْ عَلِمْتَ الَّذِي عَقَدْتُ لَكَ عَلَيْهِ، فَإِمَّا أَنْ تَقْتَصِرَ عَلَى ذَلِكَ وَإِمَّا أَنْ تَرُدَّ إِلَىَّ ذِمَّتِي، فَإِنِّي لاَ أُحِبُّ أَنْ تَسْمَعَ الْعَرَبُ أَنِّي أُخْفِرْتُ فِي رَجُلٍ عَقَدْتُ لَهُ. قَالَ أَبُو بَكْرٍ إِنِّي أَرُدُّ إِلَيْكَ جِوَارَكَ، وَأَرْضَى بِجِوَارِ اللَّهِ. وَرَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم يَوْمَئِذٍ بِمَكَّةَ، فَقَالَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم " قَدْ أُرِيتُ دَارَ هِجْرَتِكُمْ، رَأَيْتُ سَبْخَةً ذَاتَ نَخْلٍ بَيْنَ لاَبَتَيْنِ ". وَهُمَا الْحَرَّتَانِ، فَهَاجَرَ مَنْ هَاجَرَ قِبَلَ الْمَدِينَةِ حِينَ ذَكَرَ ذَلِكَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم، وَرَجَعَ إِلَى الْمَدِينَةِ بَعْضُ مَنْ كَانَ هَاجَرَ إِلَى أَرْضِ الْحَبَشَةِ، وَتَجَهَّزَ أَبُو بَكْرٍ مُهَاجِرًا، فَقَالَ لَهُ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم " عَلَى رِسْلِكَ فَإِنِّي أَرْجُو أَنْ يُؤْذَنَ لِي ". قَالَ أَبُو بَكْرٍ هَلْ تَرْجُو ذَلِكَ بِأَبِي أَنْتَ قَالَ " نَعَمْ ". فَحَبَسَ أَبُو بَكْرٍ نَفْسَهُ عَلَى رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم لِيَصْحَبَهُ وَعَلَفَ رَاحِلَتَيْنِ كَانَتَا عِنْدَهُ وَرَقَ السَّمُرِ أَرْبَعَةَ أَشْهُرٍ.
Yahya ibn Bukayr berättade för oss, al-Layth berättade för oss, från Uqayl: Ibn Shihab sade att Urwa ibn az-Zubayr meddelade mig att Aisha – må Allah vara nöjd med henne – Profetens ﷺ hustru, sade: ”Jag minns inte mina föräldrar annat än att de bekände sig till den rätta tron.” Abu Salih sade också att Abdullah berättade för honom, från Yunus, från az-Zuhri, som sade att Urwa ibn az-Zubayr meddelade honom att Aisha – må Allah vara nöjd med henne – sade: ”Jag har aldrig känt till mina föräldrar annat än att de utövade den sanna religionen, och det gick inte en enda dag utan att Allahs sändebud ﷺ besökte oss både morgon och kväll. När muslimerna utsattes för förföljelse begav sig Abu Bakr iväg som emigrant mot Abessinien. När han nådde platsen Bark al-Ghimad mötte han Ibn ad-Daghina – som var hövding över Qara-stammen – vilken frågade: ’Vart är du på väg, Abu Bakr?’ Abu Bakr svarade: ’Mitt folk har drivit ut mig, och jag vill nu färdas i världen för att tillbe min Herre.’ Ibn ad-Daghina sade: ’En man som du varken ger sig av eller drivs ut, ty du försörjer de behövande, upprätthåller släktbanden, bär bördor för de svaga, gästfritt tar emot främlingar och hjälper människor i deras nöd. Jag ger dig mitt beskydd; vänd därför tillbaka och tillbe din Herre i ditt hemland.’ Ibn ad-Daghina reste då tillsammans med Abu Bakr tillbaka och gick runt bland de förnämsta bland Qurayshs avgudadyrkare och sade till dem: ’En man som Abu Bakr varken ger sig av eller drivs ut. Skulle ni driva ut en man som försörjer de behövande, upprätthåller släktbanden, bär bördor för de svaga, gästfritt tar emot främlingar och hjälper människor i deras nöd?’ Quraysh godkände då Ibn ad-Daghinas beskydd och garanterade Abu Bakrs säkerhet. De sade till Ibn ad-Daghina: ’Säg åt Abu Bakr att han får tillbe sin Herre i sitt eget hus, be och läsa vad han vill, men han får inte störa oss med detta eller göra det offentligt, ty vi fruktar att våra söner och kvinnor ska lockas att följa honom.’ Ibn ad-Daghina framförde detta till Abu Bakr, och Abu Bakr fortsatte att tillbe sin Herre i sitt hus utan att be högt eller recitera Koranen öppet utanför hemmet. Senare fick Abu Bakr idén att bygga en moské på sin gårdsplan. Han genomförde detta och började be och recitera Koranen där öppet. Avgudadyrkarnas kvinnor och barn samlades då runt honom, tittade på honom med förundran och beundran. Abu Bakr var en man som lätt grät och kunde inte hålla tillbaka sina tårar när han reciterade Koranen. Detta oroade de förnämsta bland Qurayshs avgudadyrkare, och de skickade bud efter Ibn ad-Daghina. När han anlände sade de till honom: ’Vi gav Abu Bakr beskydd under villkoret att han skulle tillbe sin Herre i sitt hus, men han har överskridit denna gräns genom att bygga en moské på sin gårdsplan och öppet utföra bön och recitation. Vi fruktar att han ska leda våra söner och kvinnor vilse. Gå därför till honom och säg att om han nöjer sig med att tillbe sin Herre i sitt hus må han göra så, men om han vägrar annat än att göra det offentligt, be honom då att återlämna ditt beskydd till dig. Vi vill nämligen inte svika dig, men vi kan inte heller tolerera att Abu Bakr visar sin tro öppet.’ Aisha berättade vidare: Ibn ad-Daghina kom då till Abu Bakr och sade: ’Du vet vilka villkor jag ställde för mitt beskydd. Antingen begränsar du dig till dessa villkor, eller också återlämnar du mitt beskydd till mig, ty jag vill inte att araberna ska höra att jag blev sviken gällande en man jag gett löfte till.’ Abu Bakr svarade: ’Jag återlämnar ditt beskydd till dig och nöjer mig med Allahs beskydd.’ Vid denna tid befann sig Allahs sändebud ﷺ fortfarande i Mecka, och han sade: ’Er utvandringort har visats för mig i en dröm. Jag såg ett salt träsk med dadelpalmer beläget mellan två lavafält.’ Dessa två lavafält är al-Harratan. När Allahs sändebud ﷺ nämnde detta utvandrade de som utvandrade mot Medina, och några av dem som tidigare hade emigrerat till Abessinien återvände också till Medina. Abu Bakr förberedde sig för utvandring, men Allahs sändebud ﷺ sade till honom: ’Ha tålamod, ty jag hoppas att även jag ska få tillåtelse att utvandra.’ Abu Bakr frågade: ’Må min far offras för din skull, hoppas du verkligen på det?’ Han ﷺ svarade: ’Ja.’ Abu Bakr hejdade då sin avresa för att kunna följas med Allahs sändebud ﷺ, och han utfodrade sina två riddjur med blad från samar-träd i fyra månader.
Översättning och förklaring av Khutba World, översatt från arabiska.
Abu Bakrs karaktär och orubbliga tro ledde honom till Allahs beskydd.
Traditionen beskriver förföljelsen av muslimerna i Mecka, Abu Bakrs planerade avresa till Abessinien och hur Ibn ad-Daghina gav honom beskydd. Senare återlämnade Abu Bakr detta beskydd och väntade på tillfället att utvandra till Medina tillsammans med Profeten ﷺ.
Ett högtidligt löfte om beskydd och trygghet.
En utvandring för trons skull, såsom flytten från Mecka till Medina.
Ett fält av mörka vulkaniska stenar; Medina ligger mellan två sådana fält.
Klassiska lärda framhåller att Abu Bakrs omsorg om behövande, släktingar, gäster och människor i nöd visar hans förträffliga karaktär. Händelsen visar också att beskydd och överenskommelser ska tas på allvar: Abu Bakr höll fast vid sin tro och återlämnade Ibn ad-Daghinas beskydd när villkoren begränsade honom. De lärda betonar dessutom värdet av tålamod och förberedelse inför utvandring, liksom Abu Bakrs särskilda trofasthet när han väntade för att följa med Profeten ﷺ.
- Låt tron märkas i ditt bemötande av andra: hjälp behövande, håll kontakten med släkten och ta emot gäster med värme.
- Håll löften och överenskommelser, och diskutera villkoren uppriktigt när de står i konflikt med ditt samvete.
- Förbered viktiga steg noggrant och öva tålamod när du behöver vänta på rätt tillfälle.
En hadith varje dag, på ditt språk
I appen får du en hadith med förklaring varje dag, även som widget på din telefon. Gratis att använda.