Sahih al-Bukhari

Sahih al-Bukhari, hadith 2661

Arabisk text med egen översättning och förklaring.

Sahih (tillförlitlig)
صحيح البخاري

Återberättelsen

Arabisk text

حَدَّثَنَا أَبُو الرَّبِيعِ، سُلَيْمَانُ بْنُ دَاوُدَ وَأَفْهَمَنِي بَعْضَهُ أَحْمَدُ حَدَّثَنَا فُلَيْحُ بْنُ سُلَيْمَانَ، عَنِ ابْنِ شِهَابٍ الزُّهْرِيِّ، عَنْ عُرْوَةَ بْنِ الزُّبَيْرِ، وَسَعِيدِ بْنِ الْمُسَيَّبِ، وَعَلْقَمَةَ بْنِ وَقَّاصٍ اللَّيْثِيِّ، وَعُبَيْدِ اللَّهِ بْنِ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عُتْبَةَ، عَنْ عَائِشَةَ ـ رضى الله عنها ـ زَوْجِ النَّبِيِّ صلى الله عليه وسلم حِينَ قَالَ لَهَا أَهْلُ الإِفْكِ مَا قَالُوا، فَبَرَّأَهَا اللَّهُ مِنْهُ، قَالَ الزُّهْرِيُّ، وَكُلُّهُمْ حَدَّثَنِي طَائِفَةً مِنْ حَدِيثِهَا وَبَعْضُهُمْ أَوْعَى مِنْ بَعْضٍ، وَأَثْبَتُ لَهُ اقْتِصَاصًا، وَقَدْ وَعَيْتُ عَنْ كُلِّ وَاحِدٍ مِنْهُمُ الْحَدِيثَ الَّذِي حَدَّثَنِي عَنْ عَائِشَةَ، وَبَعْضُ حَدِيثِهِمْ يُصَدِّقُ بَعْضًا‏.‏ زَعَمُوا أَنَّ عَائِشَةَ قَالَتْ كَانَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم إِذَا أَرَادَ أَنْ يَخْرُجَ سَفَرًا أَقْرَعَ بَيْنَ أَزْوَاجِهِ، فَأَيَّتُهُنَّ خَرَجَ سَهْمُهَا خَرَجَ بِهَا مَعَهُ، فَأَقْرَعَ بَيْنَنَا فِي غَزَاةٍ غَزَاهَا فَخَرَجَ سَهْمِي، فَخَرَجْتُ مَعَهُ بَعْدَ مَا أُنْزِلَ الْحِجَابُ، فَأَنَا أُحْمَلُ فِي هَوْدَجٍ وَأُنْزَلُ فِيهِ، فَسِرْنَا حَتَّى إِذَا فَرَغَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم مِنْ غَزْوَتِهِ تِلْكَ، وَقَفَلَ وَدَنَوْنَا مِنَ الْمَدِينَةِ، آذَنَ لَيْلَةً بِالرَّحِيلِ، فَقُمْتُ حِينَ آذَنُوا بِالرَّحِيلِ، فَمَشَيْتُ حَتَّى جَاوَزْتُ الْجَيْشَ، فَلَمَّا قَضَيْتُ شَأْنِي أَقْبَلْتُ إِلَى الرَّحْلِ، فَلَمَسْتُ صَدْرِي، فَإِذَا عِقْدٌ لِي مِنْ جَزْعِ أَظْفَارٍ قَدِ انْقَطَعَ، فَرَجَعْتُ فَالْتَمَسْتُ عِقْدِي، فَحَبَسَنِي ابْتِغَاؤُهُ، فَأَقْبَلَ الَّذِينَ يَرْحَلُونَ لِي، فَاحْتَمَلُوا هَوْدَجِي فَرَحَلُوهُ عَلَى بَعِيرِي الَّذِي كُنْتُ أَرْكَبُ، وَهُمْ يَحْسِبُونَ أَنِّي فِيهِ، وَكَانَ النِّسَاءُ إِذْ ذَاكَ خِفَافًا لَمْ يَثْقُلْنَ وَلَمْ يَغْشَهُنَّ اللَّحْمُ، وَإِنَّمَا يَأْكُلْنَ الْعُلْقَةَ مِنَ الطَّعَامِ، فَلَمْ يَسْتَنْكِرِ الْقَوْمُ حِينَ رَفَعُوهُ ثِقَلَ الْهَوْدَجِ فَاحْتَمَلُوهُ وَكُنْتُ جَارِيَةً حَدِيثَةَ السِّنِّ، فَبَعَثُوا الْجَمَلَ وَسَارُوا، فَوَجَدْتُ عِقْدِي بَعْدَ مَا اسْتَمَرَّ الْجَيْشُ، فَجِئْتُ مَنْزِلَهُمْ وَلَيْسَ فِيهِ أَحَدٌ، فَأَمَمْتُ مَنْزِلِي الَّذِي كُنْتُ بِهِ فَظَنَنْتُ أَنَّهُمْ سَيَفْقِدُونِي فَيَرْجِعُونَ إِلَىَّ، فَبَيْنَا أَنَا جَالِسَةٌ غَلَبَتْنِي عَيْنَاىَ فَنِمْتُ، وَكَانَ صَفْوَانُ بْنُ الْمُعَطَّلِ السُّلَمِيُّ ثُمَّ الذَّكْوَانِيُّ مِنْ وَرَاءِ الْجَيْشِ، فَأَصْبَحَ عِنْدَ مَنْزِلِي فَرَأَى سَوَادَ إِنْسَانٍ نَائِمٍ فَأَتَانِي، وَكَانَ يَرَانِي قَبْلَ الْحِجَابِ فَاسْتَيْقَظْتُ بِاسْتِرْجَاعِهِ حِينَ أَنَاخَ رَاحِلَتَهُ، فَوَطِئَ يَدَهَا فَرَكِبْتُهَا فَانْطَلَقَ يَقُودُ بِي الرَّاحِلَةَ، حَتَّى أَتَيْنَا الْجَيْشَ بَعْدَ مَا نَزَلُوا مُعَرِّسِينَ فِي نَحْرِ الظَّهِيرَةِ، فَهَلَكَ مَنْ هَلَكَ، وَكَانَ الَّذِي تَوَلَّى الإِفْكَ عَبْدُ اللَّهِ بْنُ أُبَىٍّ ابْنُ سَلُولَ، فَقَدِمْنَا الْمَدِينَةَ فَاشْتَكَيْتُ بِهَا شَهْرًا، يُفِيضُونَ مِنْ قَوْلِ أَصْحَابِ الإِفْكِ، وَيَرِيبُنِي فِي وَجَعِي أَنِّي لاَ أَرَى مِنَ النَّبِيِّ صلى الله عليه وسلم اللُّطْفَ الَّذِي كُنْتُ أَرَى مِنْهُ حِينَ أَمْرَضُ، إِنَّمَا يَدْخُلُ فَيُسَلِّمُ ثُمَّ يَقُولُ ‏"‏ كَيْفَ تِيكُمْ ‏"‏‏.‏ لاَ أَشْعُرُ بِشَىْءٍ مِنْ ذَلِكَ حَتَّى نَقَهْتُ، فَخَرَجْتُ أَنَا وَأُمُّ مِسْطَحٍ قِبَلَ الْمَنَاصِعِ مُتَبَرَّزُنَا، لاَ نَخْرُجُ إِلاَّ لَيْلاً إِلَى لَيْلٍ، وَذَلِكَ قَبْلَ أَنْ نَتَّخِذَ الْكُنُفَ قَرِيبًا مِنْ بُيُوتِنَا، وَأَمْرُنَا أَمْرُ الْعَرَبِ الأُوَلِ فِي الْبَرِّيَّةِ أَوْ فِي التَّنَزُّهِ، فَأَقْبَلْتُ أَنَا وَأُمُّ مِسْطَحٍ بِنْتُ أَبِي رُهْمٍ نَمْشِي، فَعَثُرَتْ فِي مِرْطِهَا فَقَالَتْ تَعِسَ مِسْطَحٌ، فَقُلْتُ لَهَا بِئْسَ مَا قُلْتِ، أَتَسُبِّينَ رَجُلاً شَهِدَ بَدْرًا فَقَالَتْ يَا هَنْتَاهْ أَلَمْ تَسْمَعِي مَا قَالُوا فَأَخْبَرَتْنِي بِقَوْلِ أَهْلِ الإِفْكِ، فَازْدَدْتُ مَرَضًا إِلَى مَرَضِي، فَلَمَّا رَجَعْتُ إِلَى بَيْتِي دَخَلَ عَلَىَّ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم فَسَلَّمَ فَقَالَ ‏"‏ كَيْفَ تِيكُمْ ‏"‏‏.‏ فَقُلْتُ ائْذَنْ لِي إِلَى أَبَوَىَّ‏.‏ قَالَتْ وَأَنَا حِينَئِذٍ أُرِيدُ أَنْ أَسْتَيْقِنَ الْخَبَرَ مِنْ قِبَلِهِمَا، فَأَذِنَ لِي رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم فَأَتَيْتُ أَبَوَىَّ فَقُلْتُ لأُمِّي مَا يَتَحَدَّثُ بِهِ النَّاسُ فَقَالَتْ يَا بُنَيَّةُ هَوِّنِي عَلَى نَفْسِكِ الشَّأْنَ، فَوَاللَّهِ لَقَلَّمَا كَانَتِ امْرَأَةٌ قَطُّ وَضِيئَةٌ عِنْدَ رَجُلٍ يُحِبُّهَا وَلَهَا ضَرَائِرُ إِلاَّ أَكْثَرْنَ عَلَيْهَا‏.‏ فَقُلْتُ سُبْحَانَ اللَّهِ وَلَقَدْ يَتَحَدَّثُ النَّاسُ بِهَذَا قَالَتْ فَبِتُّ تِلْكَ اللَّيْلَةَ حَتَّى أَصْبَحْتُ لاَ يَرْقَأُ لِي دَمْعٌ وَلاَ أَكْتَحِلُ بِنَوْمٍ، ثُمَّ أَصْبَحْتُ فَدَعَا رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم عَلِيَّ بْنَ أَبِي طَالِبٍ وَأُسَامَةَ بْنَ زَيْدٍ حِينَ اسْتَلْبَثَ الْوَحْىُ، يَسْتَشِيرُهُمَا فِي فِرَاقِ أَهْلِهِ، فَأَمَّا أُسَامَةُ فَأَشَارَ عَلَيْهِ بِالَّذِي يَعْلَمُ فِي نَفْسِهِ مِنَ الْوُدِّ لَهُمْ، فَقَالَ أُسَامَةُ أَهْلُكَ يَا رَسُولَ اللَّهِ وَلاَ نَعْلَمُ وَاللَّهِ إِلاَّ خَيْرًا، وَأَمَّا عَلِيُّ بْنُ أَبِي طَالِبٍ فَقَالَ يَا رَسُولَ اللَّهِ لَمْ يُضَيِّقِ اللَّهُ عَلَيْكَ وَالنِّسَاءُ سِوَاهَا كَثِيرٌ، وَسَلِ الْجَارِيَةَ تَصْدُقْكَ‏.‏ فَدَعَا رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم بَرِيرَةَ فَقَالَ ‏"‏ يَا بَرِيرَةُ هَلْ رَأَيْتِ فِيهَا شَيْئًا يَرِيبُكِ ‏"‏‏.‏ فَقَالَتْ بَرِيرَةُ لاَ وَالَّذِي بَعَثَكَ بِالْحَقِّ، إِنْ رَأَيْتُ مِنْهَا أَمْرًا أَغْمِصُهُ عَلَيْهَا أَكْثَرَ مِنْ أَنَّهَا جَارِيَةٌ حَدِيثَةُ السِّنِّ تَنَامُ عَنِ الْعَجِينَ فَتَأْتِي الدَّاجِنُ فَتَأْكُلُهُ‏.‏ فَقَامَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم مِنْ يَوْمِهِ، فَاسْتَعْذَرَ مِنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ أُبَىٍّ ابْنِ سَلُولَ فَقَالَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم ‏"‏ مَنْ يَعْذِرُنِي مِنْ رَجُلٍ بَلَغَنِي أَذَاهُ فِي أَهْلِي، فَوَاللَّهِ مَا عَلِمْتُ عَلَى أَهْلِي إِلاَّ خَيْرًا، وَقَدْ ذَكَرُوا رَجُلاً مَا عَلِمْتُ عَلَيْهِ إِلاَّ خَيْرًا، وَمَا كَانَ يَدْخُلُ عَلَى أَهْلِي إِلاَّ مَعِي ‏"‏‏.‏ فَقَامَ سَعْدُ بْنُ مُعَاذٍ فَقَالَ يَا رَسُولَ اللَّهِ أَنَا وَاللَّهِ أَعْذِرُكَ مِنْهُ، إِنْ كَانَ مِنَ الأَوْسِ ضَرَبْنَا عُنُقَهُ، وَإِنْ كَانَ مِنْ إِخْوَانِنَا مِنَ الْخَزْرَجِ أَمَرْتَنَا فَفَعَلْنَا فِيهِ أَمْرَكَ‏.‏ فَقَامَ سَعْدُ بْنُ عُبَادَةَ وَهُوَ سَيِّدُ الْخَزْرَجِ، وَكَانَ قَبْلَ ذَلِكَ رَجُلاً صَالِحًا وَلَكِنِ احْتَمَلَتْهُ الْحَمِيَّةُ فَقَالَ كَذَبْتَ لَعَمْرُ اللَّهِ، لاَ تَقْتُلُهُ وَلاَ تَقْدِرُ عَلَى ذَلِكَ، فَقَامَ أُسَيْدُ بْنُ الْحُضَيْرِ فَقَالَ كَذَبْتَ لَعَمْرُ اللَّهِ، وَاللَّهِ لَنَقْتُلَنَّهُ، فَإِنَّكَ مُنَافِقٌ تُجَادِلُ عَنِ الْمُنَافِقِينَ‏.‏ فَثَارَ الْحَيَّانِ الأَوْسُ وَالْخَزْرَجُ حَتَّى هَمُّوا، وَرَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم عَلَى الْمِنْبَرِ فَنَزَلَ فَخَفَّضَهُمْ حَتَّى سَكَتُوا وَسَكَتَ، وَبَكَيْتُ يَوْمِي لاَ يَرْقَأُ لِي دَمْعٌ وَلاَ أَكْتَحِلُ بِنَوْمٍ، فَأَصْبَحَ عِنْدِي أَبَوَاىَ، قَدْ بَكَيْتُ لَيْلَتَيْنِ وَيَوْمًا حَتَّى أَظُنُّ أَنَّ الْبُكَاءَ فَالِقٌ كَبِدِي ـ قَالَتْ ـ فَبَيْنَا هُمَا جَالِسَانِ عِنْدِي وَأَنَا أَبْكِي إِذِ اسْتَأْذَنَتِ امْرَأَةٌ مِنَ الأَنْصَارِ فَأَذِنْتُ لَهَا، فَجَلَسَتْ تَبْكِي مَعِي، فَبَيْنَا نَحْنُ كَذَلِكَ إِذْ دَخَلَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم فَجَلَسَ، وَلَمْ يَجْلِسْ عِنْدِي مِنْ يَوْمِ قِيلَ فِيَّ مَا قِيلَ قَبْلَهَا، وَقَدْ مَكُثَ شَهْرًا لاَ يُوحَى إِلَيْهِ فِي شَأْنِي شَىْءٌ ـ قَالَتْ ـ فَتَشَهَّدَ ثُمَّ قَالَ ‏"‏ يَا عَائِشَةُ فَإِنَّهُ بَلَغَنِي عَنْكِ كَذَا وَكَذَا، فَإِنْ كُنْتِ بَرِيئَةً فَسَيُبَرِّئُكِ اللَّهُ، وَإِنْ كُنْتِ أَلْمَمْتِ فَاسْتَغْفِرِي اللَّهَ وَتُوبِي إِلَيْهِ، فَإِنَّ الْعَبْدَ إِذَا اعْتَرَفَ بِذَنْبِهِ ثُمَّ تَابَ تَابَ اللَّهُ عَلَيْهِ ‏"‏‏.‏ فَلَمَّا قَضَى رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم مَقَالَتَهُ قَلَصَ دَمْعِي حَتَّى مَا أُحِسُّ مِنْهُ قَطْرَةً وَقُلْتُ لأَبِي أَجِبْ عَنِّي رَسُولَ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم‏.‏ قَالَ وَاللَّهِ مَا أَدْرِي مَا أَقُولُ لِرَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم‏.‏ فَقُلْتُ لأُمِّي أَجِيبِي عَنِّي رَسُولَ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم فِيمَا قَالَ‏.‏ قَالَتْ وَاللَّهِ مَا أَدْرِي مَا أَقُولُ لِرَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم‏.‏ قَالَتْ وَأَنَا جَارِيَةٌ حَدِيثَةُ السِّنِّ لاَ أَقْرَأُ كَثِيرًا مِنَ الْقُرْآنِ فَقُلْتُ إِنِّي وَاللَّهِ لَقَدْ عَلِمْتُ أَنَّكُمْ سَمِعْتُمْ مَا يَتَحَدَّثُ بِهِ النَّاسُ، وَوَقَرَ فِي أَنْفُسِكُمْ وَصَدَّقْتُمْ بِهِ، وَلَئِنْ قُلْتُ لَكُمْ إِنِّي بَرِيئَةٌ‏.‏ وَاللَّهُ يَعْلَمُ إِنِّي لَبَرِيئَةٌ لاَ تُصَدِّقُونِي بِذَلِكَ، وَلَئِنِ اعْتَرَفْتُ لَكُمْ بِأَمْرٍ، وَاللَّهُ يَعْلَمُ أَنِّي بَرِيئَةٌ لَتُصَدِّقُنِّي وَاللَّهِ مَا أَجِدُ لِي وَلَكُمْ مَثَلاً إِلاَّ أَبَا يُوسُفَ إِذْ قَالَ ‏{‏فَصَبْرٌ جَمِيلٌ وَاللَّهُ الْمُسْتَعَانُ عَلَى مَا تَصِفُونَ‏}‏ ثُمَّ تَحَوَّلْتُ عَلَى فِرَاشِي، وَأَنَا أَرْجُو أَنْ يُبَرِّئَنِي اللَّهُ، وَلَكِنْ وَاللَّهِ مَا ظَنَنْتُ أَنْ يُنْزِلَ فِي شَأْنِي وَحْيًا، وَلأَنَا أَحْقَرُ فِي نَفْسِي مِنْ أَنْ يُتَكَلَّمَ بِالْقُرْآنِ فِي أَمْرِي، وَلَكِنِّي كُنْتُ أَرْجُو أَنْ يَرَى رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم فِي النَّوْمِ رُؤْيَا يُبَرِّئُنِي اللَّهُ، فَوَاللَّهِ مَا رَامَ مَجْلِسَهُ وَلاَ خَرَجَ أَحَدٌ مِنْ أَهْلِ الْبَيْتِ حَتَّى أُنْزِلَ عَلَيْهِ، فَأَخَذَهُ مَا كَانَ يَأْخُذُهُ مِنَ الْبُرَحَاءِ، حَتَّى إِنَّهُ لَيَتَحَدَّرُ مِنْهُ مِثْلُ الْجُمَانِ مِنَ الْعَرَقِ فِي يَوْمٍ شَاتٍ، فَلَمَّا سُرِّيَ عَنْ رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم وَهُوَ يَضْحَكُ، فَكَانَ أَوَّلَ كَلِمَةٍ تَكَلَّمَ بِهَا أَنْ قَالَ لِي ‏"‏ يَا عَائِشَةُ، احْمَدِي اللَّهَ فَقَدْ بَرَّأَكِ اللَّهُ ‏"‏‏.‏ فَقَالَتْ لِي أُمِّي قُومِي إِلَى رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم‏.‏ فَقُلْتُ لاَ وَاللَّهِ، لاَ أَقُومُ إِلَيْهِ، وَلاَ أَحْمَدُ إِلاَّ اللَّهَ فَأَنْزَلَ اللَّهُ تَعَالَى ‏{‏إِنَّ الَّذِينَ جَاءُوا بِالإِفْكِ عُصْبَةٌ مِنْكُمْ‏}‏ الآيَاتِ، فَلَمَّا أَنْزَلَ اللَّهُ هَذَا فِي بَرَاءَتِي قَالَ أَبُو بَكْرٍ الصِّدِّيقُ ـ رضى الله عنه ـ وَكَانَ يُنْفِقُ عَلَى مِسْطَحِ بْنِ أُثَاثَةَ لِقَرَابَتِهِ مِنْهُ وَاللَّهِ لاَ أُنْفِقُ عَلَى مِسْطَحٍ شَيْئًا أَبَدًا بَعْدَ مَا قَالَ لِعَائِشَةَ‏.‏ فَأَنْزَلَ اللَّهُ تَعَالَى ‏{‏وَلاَ يَأْتَلِ أُولُو الْفَضْلِ مِنْكُمْ وَالسَّعَةِ‏}‏ إِلَى قَوْلِهِ ‏{‏غَفُورٌ رَحِيمٌ‏}‏ فَقَالَ أَبُو بَكْرٍ بَلَى، وَاللَّهِ إِنِّي لأُحِبُّ أَنْ يَغْفِرَ اللَّهُ لِي، فَرَجَعَ إِلَى مِسْطَحٍ الَّذِي كَانَ يُجْرِي عَلَيْهِ‏.‏ وَكَانَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم يَسْأَلُ زَيْنَبَ بِنْتَ جَحْشٍ عَنْ أَمْرِي، فَقَالَ ‏"‏ يَا زَيْنَبُ، مَا عَلِمْتِ مَا رَأَيْتِ ‏"‏‏.‏ فَقَالَتْ يَا رَسُولَ اللَّهِ، أَحْمِي سَمْعِي وَبَصَرِي، وَاللَّهِ مَا عَلِمْتُ عَلَيْهَا إِلاَّ خَيْرًا، قَالَتْ وَهْىَ الَّتِي كَانَتْ تُسَامِينِي، فَعَصَمَهَا اللَّهُ بِالْوَرَعِ‏.‏ قَالَ وَحَدَّثَنَا فُلَيْحٌ، عَنْ هِشَامِ بْنِ عُرْوَةَ، عَنْ عُرْوَةَ، عَنْ عَائِشَةَ، وَعَبْدِ اللَّهِ بْنِ الزُّبَيْرِ، مِثْلَهُ‏.‏ قَالَ وَحَدَّثَنَا فُلَيْحٌ، عَنْ رَبِيعَةَ بْنِ أَبِي عَبْدِ الرَّحْمَنِ، وَيَحْيَى بْنِ سَعِيدٍ، عَنِ الْقَاسِمِ بْنِ مُحَمَّدِ بْنِ أَبِي بَكْرٍ، مِثْلَهُ‏.‏

Översättning

Berättad av Aisha:(profetens hustru)

"Varje gång Allahs Sändebud (ﷺ) tänkte ge sig ut på en resa, drog han lott bland sina hustrur och tog med sig den som lotten föll på. Under en av hans Ghazwar drog han lott bland oss, och lotten föll på mig, och jag fortsatte med honom efter att Allah hade bestämt att kvinnor skulle bära slöja. Jag blev buren i en Howdah (på kamelen) och steg av medan jag fortfarande var i den. När Allahs Sändebud (ﷺ) hade avslutat sin Ghazwa och återvände hem, och vi närmade oss Medina, befallde Allahs Sändebud (ﷺ) oss att fortsätta på natten. När ordern att ge sig av gavs, gick jag tills jag var förbi armén för att svara på naturens kallelse. Efter att ha gjort det återvände jag (till lägret) för att avresa (med de andra) och insåg plötsligt att mitt halsband över mitt bröst var borta. Så jag vände tillbaka för att leta efter det och blev fördröjd på grund av detta. De som brukade bära mig på kamelen kom till min Howdah och lade den på kamelens rygg, och trodde att jag var i den, eftersom kvinnor vid den tiden var lätta i vikt, smala och magra, och inte åt mycket. Så dessa människor kände inte skillnaden i vikten av Howdah när de lyfte den, och de lade den över kamelen. Vid den tiden var jag en ung flicka. De satte kamelen i rörelse och fortsatte. Jag hittade mitt halsband efter att armén hade gått, och gick till deras läger för att hitta ingen. Så jag gick till den plats där jag brukade stanna, och tänkte att de skulle upptäcka min frånvaro och komma tillbaka i min sökning. Under den tiden kände jag mig sömnig och somnade. Safwan bin Mu'attal As-Sulami Adh-Dhakwani var bakom armén och nådde mitt hem på morgonen. När han såg en sovande person, kom han till mig, och han brukade se mig innan jag bar slöja. Så jag reste mig när jag hörde honom säga, "Inna lil-lah-wa inna ilaihi rajiun (Vi tillhör Allah, och till Honom ska vi återvända)." Han fick sin kamel att knäböja. Han steg av sin kamel och satte sin fot på kamelens framben, och sedan red jag och satte mig på den. Safwan började gå, ledde kamelen med repet tills vi nådde armén som hade stannat för att vila vid middagstid. Då föll den som var ämnad för förstörelse i förstörelse, (några människor anklagade mig falskt) och ledaren för de falska anklagarna var `Abdullah bin Ubai bin Salul. Efter det återvände vi till Medina, och jag blev sjuk i en månad medan folket spred de förfalskade anklagelserna från de falska anklagarna. Jag kände under min sjukdom som om jag inte fick den vanliga vänligheten från Prophet (ﷺ) som jag brukade få när jag blev sjuk. Men han kom, hälsade och sade, 'Hur är det med den där (flickan)?' Jag visste ingenting om vad som pågick förrän jag blev frisk och gick ut med Um Mistah till Manasi, där vi brukade svara på naturens kallelse, och vi brukade inte gå för att svara på naturens kallelse annat än från natt till natt, och det var innan vi hade toaletter nära våra hus. Och denna vana var lik den gamla arabiska vanan i det öppna landet (eller bort från husen). Så jag och Um Mistah bint Ruhm gick ut och gick. Um Mistah snubblade på grund av sin långa klänning, och på det sade hon, 'Låt Mistah förstöras.' Jag sade, 'Du säger ett dåligt ord. Varför förolämpar du en man som deltog i (slaget vid) Badr?' Hon sade, 'O Hanata (du där), hörde du inte vad de sa?' Sedan berättade hon för mig ryktet om de falska anklagarna. Min sjukdom förvärrades, och när jag kom hem kom Allahs Sändebud (ﷺ) till mig, och efter hälsningen sade han, 'Hur är det med den där (flickan)?' Jag bad honom att få gå till mina föräldrar. Jag ville då vara säker på nyheten genom dem. Allahs Sändebud (ﷺ) tillät mig, och jag gick till mina föräldrar och frågade min mor, 'Vad pratar folket om?' Hon sade, 'O min dotter! Oroa dig inte mycket för detta. Vid Allah, aldrig finns det en charmig kvinna som är älskad av sin man och har andra hustrur, men kvinnorna skulle fabricera falska nyheter om henne.' Jag sade, 'Ära vare Allah! Pratar folket verkligen om detta?' Den natten grät jag hela tiden och kunde inte sova förrän på morgonen. På morgonen kallade Allahs Sändebud (ﷺ) `Ali bin Abu Talib och Usama bin Zaid när han såg att den gudomliga inspirationen fördröjdes, för att rådfråga dem om att skilja sig från sin hustru (`Aisha). Usama bin Zaid sade vad han visste om hennes goda rykte och tillade, 'O Allahs Sändebud (ﷺ)! Behåll din hustru, för, vid Allah, vet vi inget annat än gott om henne.' `Ali bin Abu Talib sade, 'O Allahs Sändebud (ﷺ)! Allah har inte infört några restriktioner för dig, och det finns många kvinnor utöver henne, men du kan fråga tjänarinnan som kommer att berätta sanningen för dig.' På det kallade Allahs Sändebud (ﷺ) Barirah och sade, 'O Barirah. Har du någonsin sett något som väckte dina misstankar om henne?' Barirah sade, 'Nej, vid Allah som har sänt dig med sanningen, jag har aldrig sett något fel på henne förutom att hon är en flicka av omogen ålder, som ibland sover och lämnar degen till getterna att äta.' Den dagen steg Allahs Sändebud (ﷺ) upp i predikstolen och bad någon stödja honom i att straffa `Abdullah bin Ubai bin Salul. Allahs Apostel sade, 'Vem vill stödja mig att straffa den person (`Abdullah bin Ubai bin Salul) som har sårat mig genom att smutskasta min familjs rykte? Vid Allah, jag vet inget om min familj annat än gott, och de har anklagat en person om vilken jag vet inget annat än gott, och han har aldrig gått in i mitt hus annat än i mitt sällskap.' Sa`d bin Mu`adh reste sig och sade, 'O Allahs Sändebud (ﷺ)! Vid Allah, jag ska avlasta dig från honom. Om den mannen är från stammen av Aus, då ska vi hugga av hans huvud, och om han är från våra bröder, Khazraj, då beordrar du oss, och vi ska fullfölja din order.' På det reste sig Sa`d bin 'Ubada, Khazrajs ledare, och innan denna händelse hade han varit en from man, driven av sin iver för sin stam och sade, 'Vid Allah, du har ljugit; du kan inte döda honom, och du kommer aldrig att kunna döda honom.' På det reste sig Usaid bin Al-Hudair och sade (till Sa`d bin 'Ubada), 'Vid Allah! Du är en lögnare. Vid Allah, vi kommer att döda honom; och du är en hycklare, som försvarar hycklarna.' På detta blev de två stammarna av Aus och Khazraj upprörda och var på väg att slåss med varandra, medan Allahs Sändebud (ﷺ) stod på predikstolen. Han steg ner och lugnade dem tills de blev tysta, och han höll tyst. Den dagen grät jag så mycket att varken mina tår tog slut eller jag kunde sova. På morgonen var mina föräldrar med mig, och jag hade gråtit i två nätter och en dag, tills jag trodde att min lever skulle spricka av gråt. Medan de satt med mig och jag grät, bad en ansarisk kvinna om tillåtelse att komma in, och jag lät henne komma in. Hon satte sig och började gråta med mig. Medan vi var i detta tillstånd kom Allahs Sändebud (ﷺ) och satte sig, och han hade aldrig suttit med mig sedan dagen då de anklagade mig. Ingen uppenbarelse angående mitt fall kom till honom förrän efter en månad. Han reciterade Tashah-hud (dvs. Ingen har rätt att tillbes utom Allah och Muhammad är Hans Sändebud) och sade sedan, 'O `Aisha! Jag har fått information om dig; om du är oskyldig, kommer Allah snart att avslöja din oskuld, och om du har begått en synd, ångra dig inför Allah och be Honom om förlåtelse, för när en person bekänner sin synd och ber Allah om förlåtelse, accepterar Allah hans ångerkall.' När Allahs Sändebud (ﷺ) avslutade sitt tal, upphörde mina tår helt och hållet, och det fanns inte ett enda droppe kvar. Jag bad min far att svara Allahs Sändebud (ﷺ) på mina vägnar. Min far sade, 'Vid Allah, jag vet inte vad jag ska säga till Allahs Sändebud (ﷺ).' Jag sade till min mor, 'Prata med Allahs Sändebud (ﷺ) på mina vägnar.' Hon sade, 'Vid Allah, jag vet inte vad jag ska säga till Allahs Apostel. Jag var en ung flicka och hade inte mycket kunskap om Koranen. Jag sade, 'Jag vet, vid Allah, att du har lyssnat på vad folk säger, och det har planterats i dina sinnen, och du har tagit det som sanning. Nu, om jag säger att jag är oskyldig och Allah vet att jag är oskyldig, skulle du inte tro mig, och om jag falskeligen bekänner att jag är skyldig och Allah vet att jag är oskyldig, skulle du tro mig. Vid Allah, jag jämför inte min situation med din annat än med situationen för Josef (i.e. Jakob), som sade, 'Så (för mig) är tålamod mest lämpligt mot det du påstår, och det är Allah (Endast) vars hjälp kan sökas.' Sedan vände jag mig till andra sidan av min säng i hopp om att Allah skulle bevisa min oskuld. Vid Allah, jag trodde aldrig att Allah skulle uppenbara gudomlig inspiration i mitt fall, eftersom jag ansåg mig vara för underlägsen för att bli nämnd i den Heliga Koranen. Jag hade hoppats att Allahs Sändebud (ﷺ) skulle ha en dröm där Allah skulle bevisa min oskuld. Vid Allah, Allahs Apostel hade inte rest sig och ingen hade lämnat huset förrän den gudomliga inspirationen kom till Allahs Apostel. Så han drabbades av samma tillstånd som brukade drabba honom vid inspiration. Han svettades så mycket att svettpärlor föll som pärlor trots att det var en (kall) vinterdag. När detta tillstånd av Allahs Sändebud (ﷺ) var över, log han och det första han sade var, `Aisha! Tacka Allah, för Allah har förklarat din oskuld.' Min mor sade till mig att gå till Allahs Sändebud (ﷺ). Jag svarade, 'Vid Allah, jag kommer inte att gå till honom och inte tacka annat än Allah.' Så uppenbarade Allah: "Verily! Those who spread the slander are a gang among you . . ." (24.11) När Allah gav deklarationen om min oskuld, sade Abu Bakr, som brukade försörja Mistah bin Uthatha eftersom han var hans släkting, 'Vid Allah, jag kommer aldrig att ge Mistah något mer på grund av vad han sade om Aisha.' Men Allah uppenbarade senare: -- "And let not those who are good and wealthy among you swear not to help their kinsmen, those in need and those who left their homes in Allah's Cause. Let them forgive and overlook. Do you not wish that Allah should forgive you? Verily! Allah is Oft-forgiving, Most Merciful." (24.22) Efter det sade Abu Bakr, 'Ja! Vid Allah! Jag vill att Allah ska förlåta mig,' och började hjälpa Mistah som han brukade hjälpa tidigare. Allahs Sändebud (ﷺ) frågade också Zainab bint Jahsh (dvs. profetens hustru) om mig och sade, 'Vad vet du och vad såg du?' Hon svarade, 'O Allahs Sändebud (ﷺ)! Jag avstår från att göra anspråk på att höra eller se vad jag inte har hört eller sett. Vid Allah, jag vet inget annat än gott om Aisha." Aisha tillade vidare "Zainab tävlade med mig (i hennes skönhet och profetens kärlek), men Allah skyddade henne (från att vara illvillig), för hon hade fromhet"

Översättning och förklaring av Khutba World, översatt från arabiska.

Kärnbudskap

Aisha friades från förtal av Allah, och hennes heder skyddas.

Bakgrund och anledning

Hadithen beskriver förtalsaffären kring Aisha efter en resa med Profeten ﷺ. Koranverserna 24:11–20 förklarade henne oskyldig; vers 24:22 uppmanade Abu Bakr att åter hjälpa Mistah och förlåta honom.

Förklaring av svåra ord
ifk

En allvarlig, påhittad anklagelse eller ett förtal.

lottning

Ett rättvist sätt att avgöra vilken hustru som följde med Profeten ﷺ på resan.

tawba

Att ångra sig uppriktigt, be Allah om förlåtelse och vända sig bort från synden.

Vad lärda tar fasta på

Klassiska lärda betonar att människors heder och kyskhet inte får skadas av obestyrkta rykten. Koranens behandling av förtalsaffären understryker skyldigheten att noggrant granska anklagelser och att inte föra förtal vidare. De lyfter också fram Abu Bakrs förlåtelse och återupptagna hjälp till Mistah som ett exempel på storsinthet. Lottningen mellan hustrurna betraktas som ett rättvist sätt att välja resesällskap.

Lärdomar för idag
  1. Sprid inte en anklagelse innan du noggrant har kontrollerat fakta.
  2. Om någon angriper din heder, sök stöd hos personer du litar på och reagera utan att låta saken trappas upp ytterligare.
  3. Överväg att förlåta och återuppta hjälpen när någon visar ånger och du hoppas på Allahs förlåtelse.
الْحَدِيثُ الشَّرِيفُ

En hadith varje dag, på ditt språk

I appen får du en hadith med förklaring varje dag, även som widget på din telefon. Gratis att använda.