Inledning · Sahih al-Bukhari

Sahih al-Bukhari, hadith 2940

Berättad av Abdullah ibn Abbas. Arabisk text med egen översättning och förklaring.

Sahih (tillförlitlig)Bok: Inledning
صحيح البخاري
Vem berättade den?

Från al‑Bukhari tillbaka till Profeten ﷺ

Sahih (tillförlitlig)
  1. 1Ibrahim ibn Hamzaberättade den för al‑Bukhariإِبْرَاهِيمُ بْنُ حَمْزَةَ
  2. 2Ibrahim ibn Sa'dإِبْرَاهِيمُ بْنُ سَعْدٍ
  3. 3Salih ibn Kaysanصَالِحِ بْنِ كَيْسَانَ
  4. 4Ibn Shihabابْنِ شِهَابٍ
  5. 5Ubaydullah ibn Abdullah ibn Utbaعُبَيْدِ اللَّهِ بْنِ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عُتْبَةَ
  6. 6Abdullah ibn Abbasعَبْدِ اللَّهِ بْنِ عَبَّاسٍ
  7. 7Allahs sändebud ﷺرَسُولُ اللَّهِ ﷺ

Ordningen följer den arabiska texten i denna återberättelse. Namnen har translittererats från arabiska till latinsk skrift. Sahih al-Bukhari anses i sin helhet vara tillförlitlig.

Återberättelsen

Arabisk text

حَدَّثَنَا إِبْرَاهِيمُ بْنُ حَمْزَةَ، حَدَّثَنَا إِبْرَاهِيمُ بْنُ سَعْدٍ، عَنْ صَالِحِ بْنِ كَيْسَانَ، عَنِ ابْنِ شِهَابٍ، عَنْ عُبَيْدِ اللَّهِ بْنِ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عُتْبَةَ، عَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عَبَّاسٍ ـ رضى الله عنهما ـ أَنَّهُ أَخْبَرَهُ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم كَتَبَ إِلَى قَيْصَرَ يَدْعُوهُ إِلَى الإِسْلاَمِ، وَبَعَثَ بِكِتَابِهِ إِلَيْهِ مَعَ دِحْيَةَ الْكَلْبِيِّ، وَأَمَرَهُ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم أَنْ يَدْفَعَهُ إِلَى عَظِيمِ بُصْرَى لِيَدْفَعَهُ إِلَى قَيْصَرَ، وَكَانَ قَيْصَرُ لَمَّا كَشَفَ اللَّهُ عَنْهُ جُنُودَ فَارِسَ مَشَى مِنْ حِمْصَ إِلَى إِيلِيَاءَ، شُكْرًا لِمَا أَبْلاَهُ اللَّهُ، فَلَمَّا جَاءَ قَيْصَرَ كِتَابُ رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم قَالَ حِينَ قَرَأَهُ الْتَمِسُوا لِي هَا هُنَا أَحَدًا مِنْ قَوْمِهِ لأَسْأَلَهُمْ عَنْ رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم‏.‏ قَالَ ابْنُ عَبَّاسٍ فَأَخْبَرَنِي أَبُو سُفْيَانَ، أَنَّهُ كَانَ بِالشَّأْمِ فِي رِجَالٍ مِنْ قُرَيْشٍ، قَدِمُوا تِجَارًا فِي الْمُدَّةِ الَّتِي كَانَتْ بَيْنَ رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم وَبَيْنَ كُفَّارِ قُرَيْشٍ، قَالَ أَبُو سُفْيَانَ فَوَجَدَنَا رَسُولُ قَيْصَرَ بِبَعْضِ الشَّأْمِ فَانْطَلَقَ بِي وَبِأَصْحَابِي حَتَّى قَدِمْنَا إِيلِيَاءَ، فَأُدْخِلْنَا عَلَيْهِ، فَإِذَا هُوَ جَالِسٌ فِي مَجْلِسِ مُلْكِهِ وَعَلَيْهِ التَّاجُ، وَإِذَا حَوْلَهُ عُظَمَاءُ الرُّومِ فَقَالَ لِتُرْجُمَانِهِ سَلْهُمْ أَيُّهُمْ أَقْرَبُ نَسَبًا إِلَى هَذَا الرَّجُلِ الَّذِي يَزْعُمُ أَنَّهُ نَبِيٌّ قَالَ أَبُو سُفْيَانَ فَقُلْتُ أَنَا أَقْرَبُهُمْ نَسَبًا‏.‏ قَالَ مَا قَرَابَةُ مَا بَيْنَكَ وَبَيْنَهُ فَقُلْتُ هُوَ ابْنُ عَمِّي، وَلَيْسَ فِي الرَّكْبِ يَوْمَئِذٍ أَحَدٌ مِنْ بَنِي عَبْدِ مَنَافٍ غَيْرِي‏.‏ فَقَالَ قَيْصَرُ أَدْنُوهُ‏.‏ وَأَمَرَ بِأَصْحَابِي فَجُعِلُوا خَلْفَ ظَهْرِي عِنْدَ كَتِفِي، ثُمَّ قَالَ لِتُرْجُمَانِهِ قُلْ لأَصْحَابِهِ إِنِّي سَائِلٌ هَذَا الرَّجُلَ عَنِ الَّذِي يَزْعُمُ أَنَّهُ نَبِيٌّ، فَإِنْ كَذَبَ فَكَذِّبُوهُ‏.‏ قَالَ أَبُو سُفْيَانَ وَاللَّهِ لَوْلاَ الْحَيَاءُ يَوْمَئِذٍ مِنْ أَنْ يَأْثُرَ أَصْحَابِي عَنِّي الْكَذِبَ لَكَذَبْتُهُ حِينَ سَأَلَنِي عَنْهُ، وَلَكِنِّي اسْتَحْيَيْتُ أَنْ يَأْثُرُوا الْكَذِبَ عَنِّي فَصَدَقْتُهُ، ثُمَّ قَالَ لِتُرْجُمَانِهِ قُلْ لَهُ كَيْفَ نَسَبُ هَذَا الرَّجُلِ فِيكُمْ قُلْتُ هُوَ فِينَا ذُو نَسَبٍ‏.‏ قَالَ فَهَلْ قَالَ هَذَا الْقَوْلَ أَحَدٌ مِنْكُمْ قَبْلَهُ قُلْتُ لاَ‏.‏ فَقَالَ كُنْتُمْ تَتَّهِمُونَهُ عَلَى الْكَذِبِ قَبْلَ أَنْ يَقُولَ مَا قَالَ قُلْتُ لاَ‏.‏ قَالَ فَهَلْ كَانَ مِنْ آبَائِهِ مِنْ مَلِكٍ قُلْتُ لاَ‏.‏ قَالَ فَأَشْرَافُ النَّاسِ يَتَّبِعُونَهُ أَمْ ضُعَفَاؤُهُمْ قُلْتُ بَلْ ضُعَفَاؤُهُمْ‏.‏ قَالَ فَيَزِيدُونَ أَوْ يَنْقُصُونَ قُلْتُ بَلْ يَزِيدُونَ‏.‏ قَالَ فَهَلْ يَرْتَدُّ أَحَدٌ سَخْطَةً لِدِينِهِ بَعْدَ أَنْ يَدْخُلَ فِيهِ قُلْتُ لاَ‏.‏ قَالَ فَهَلْ يَغْدِرُ قُلْتُ لاَ، وَنَحْنُ الآنَ مِنْهُ فِي مُدَّةٍ، نَحْنُ نَخَافُ أَنْ يَغْدِرَ‏.‏ قَالَ أَبُو سُفْيَانَ وَلَمْ يُمْكِنِّي كَلِمَةٌ أُدْخِلُ فِيهَا شَيْئًا أَنْتَقِصُهُ بِهِ لاَ أَخَافُ أَنْ تُؤْثَرَ عَنِّي غَيْرُهَا‏.‏ قَالَ فَهَلْ قَاتَلْتُمُوهُ أَوْ قَاتَلَكُمْ قُلْتُ نَعَمْ‏.‏ قَالَ فَكَيْفَ كَانَتْ حَرْبُهُ وَحَرْبُكُمْ قُلْتُ كَانَتْ دُوَلاً وَسِجَالاً، يُدَالُ عَلَيْنَا الْمَرَّةَ وَنُدَالُ عَلَيْهِ الأُخْرَى‏.‏ قَالَ فَمَاذَا يَأْمُرُكُمْ قَالَ يَأْمُرُنَا أَنْ نَعْبُدَ اللَّهَ وَحْدَهُ لاَ نُشْرِكُ بِهِ شَيْئًا، وَيَنْهَانَا عَمَّا كَانَ يَعْبُدُ آبَاؤُنَا، وَيَأْمُرُنَا بِالصَّلاَةِ وَالصَّدَقَةِ وَالْعَفَافِ وَالْوَفَاءِ بِالْعَهْدِ وَأَدَاءِ الأَمَانَةِ‏.‏ فَقَالَ لِتُرْجُمَانِهِ حِينَ قُلْتُ ذَلِكَ لَهُ قُلْ لَهُ إِنِّي سَأَلْتُكَ عَنْ نَسَبِهِ فِيكُمْ، فَزَعَمْتَ أَنَّهُ ذُو نَسَبٍ، وَكَذَلِكَ الرُّسُلُ تُبْعَثُ فِي نَسَبِ قَوْمِهَا، وَسَأَلْتُكَ هَلْ قَالَ أَحَدٌ مِنْكُمْ هَذَا الْقَوْلَ قَبْلَهُ فَزَعَمْتَ أَنْ لاَ، فَقُلْتُ لَوْ كَانَ أَحَدٌ مِنْكُمْ قَالَ هَذَا الْقَوْلَ قَبْلَهُ قُلْتُ رَجُلٌ يَأْتَمُّ بِقَوْلٍ قَدْ قِيلَ قَبْلَهُ‏.‏ وَسَأَلْتُكَ هَلْ كُنْتُمْ تَتَّهِمُونَهُ بِالْكَذِبِ قَبْلَ أَنْ يَقُولَ مَا قَالَ فَزَعَمْتَ أَنْ لاَ، فَعَرَفْتُ أَنَّهُ لَمْ يَكُنْ لِيَدَعَ الْكَذِبَ عَلَى النَّاسِ وَيَكْذِبَ عَلَى اللَّهِ، وَسَأَلْتُكَ هَلْ كَانَ مِنْ آبَائِهِ مِنْ مَلِكٍ فَزَعَمْتَ أَنْ لاَ، فَقُلْتُ لَوْ كَانَ مِنْ آبَائِهِ مَلِكٌ قُلْتُ يَطْلُبُ مُلْكَ آبَائِهِ‏.‏ وَسَأَلْتُكَ أَشْرَافُ النَّاسِ يَتَّبِعُونَهُ أَمْ ضُعَفَاؤُهُمْ فَزَعَمْتَ أَنَّ ضُعَفَاءَهُمُ اتَّبَعُوهُ، وَهُمْ أَتْبَاعُ الرُّسُلِ، وَسَأَلْتُكَ هَلْ يَزِيدُونَ أَوْ يَنْقُصُونَ فَزَعَمْتَ أَنَّهُمْ يَزِيدُونَ، وَكَذَلِكَ الإِيمَانُ حَتَّى يَتِمَّ، وَسَأَلْتُكَ هَلْ يَرْتَدُّ أَحَدٌ سَخْطَةً لِدِينِهِ بَعْدَ أَنْ يَدْخُلَ فِيهِ فَزَعَمْتَ أَنْ لاَ، فَكَذَلِكَ الإِيمَانُ حِينَ تَخْلِطُ بَشَاشَتُهُ الْقُلُوبَ لاَ يَسْخَطُهُ أَحَدٌ، وَسَأَلْتُكَ هَلْ يَغْدِرُ فَزَعَمْتَ أَنْ لاَ، وَكَذَلِكَ الرُّسُلُ لاَ يَغْدِرُونَ‏.‏ وَسَأَلْتُكَ هَلْ قَاتَلْتُمُوهُ وَقَاتَلَكُمْ فَزَعَمْتَ أَنْ قَدْ فَعَلَ، وَأَنَّ حَرْبَكُمْ وَحَرْبَهُ تَكُونُ دُوَلاً، وَيُدَالُ عَلَيْكُمُ الْمَرَّةَ وَتُدَالُونَ عَلَيْهِ الأُخْرَى، وَكَذَلِكَ الرُّسُلُ تُبْتَلَى، وَتَكُونُ لَهَا الْعَاقِبَةُ، وَسَأَلْتُكَ بِمَاذَا يَأْمُرُكُمْ فَزَعَمْتَ أَنَّهُ يَأْمُرُكُمْ أَنْ تَعْبُدُوا اللَّهَ وَلاَ تُشْرِكُوا بِهِ شَيْئًا، وَيَنْهَاكُمْ عَمَّا كَانَ يَعْبُدُ آبَاؤُكُمْ، وَيَأْمُرُكُمْ بِالصَّلاَةِ وَالصِّدْقِ وَالْعَفَافِ وَالْوَفَاءِ بِالْعَهْدِ، وَأَدَاءِ الأَمَانَةِ، قَالَ وَهَذِهِ صِفَةُ النَّبِيِّ، قَدْ كُنْتُ أَعْلَمُ أَنَّهُ خَارِجٌ، وَلَكِنْ لَمْ أَظُنَّ أَنَّهُ مِنْكُمْ، وَإِنْ يَكُ مَا قُلْتَ حَقًّا، فَيُوشِكُ أَنْ يَمْلِكَ مَوْضِعَ قَدَمَىَّ هَاتَيْنِ، وَلَوْ أَرْجُو أَنْ أَخْلُصَ إِلَيْهِ لَتَجَشَّمْتُ لُقِيَّهُ، وَلَوْ كُنْتُ عِنْدَهُ لَغَسَلْتُ قَدَمَيْهِ‏.‏ قَالَ أَبُو سُفْيَانَ ثُمَّ دَعَا بِكِتَابِ رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم فَقُرِئَ فَإِذَا فِيهِ ‏"‏ بِسْمِ اللَّهِ الرَّحْمَنِ الرَّحِيمِ مِنْ مُحَمَّدٍ عَبْدِ اللَّهِ وَرَسُولِهِ، إِلَى هِرَقْلَ عَظِيمِ الرُّومِ، سَلاَمٌ عَلَى مَنِ اتَّبَعَ الْهُدَى، أَمَّا بَعْدُ فَإِنِّي أَدْعُوكَ بِدِعَايَةِ الإِسْلاَمِ، أَسْلِمْ تَسْلَمْ، وَأَسْلِمْ يُؤْتِكَ اللَّهُ أَجْرَكَ مَرَّتَيْنِ، فَإِنْ تَوَلَّيْتَ فَعَلَيْكَ إِثْمُ الأَرِيسِيِّينَ وَ‏{‏يَا أَهْلَ الْكِتَابِ تَعَالَوْا إِلَى كَلِمَةٍ سَوَاءٍ بَيْنَنَا وَبَيْنَكُمْ أَنْ لاَ نَعْبُدَ إِلاَّ اللَّهَ وَلاَ نُشْرِكَ بِهِ شَيْئًا وَلاَ يَتَّخِذَ بَعْضُنَا بَعْضًا أَرْبَابًا مِنْ دُونِ اللَّهِ فَإِنْ تَوَلَّوْا فَقُولُوا اشْهَدُوا بِأَنَّا مُسْلِمُونَ‏}‏‏"‏‏.‏ قَالَ أَبُو سُفْيَانَ فَلَمَّا أَنْ قَضَى مَقَالَتَهُ، عَلَتْ أَصْوَاتُ الَّذِينَ حَوْلَهُ مِنْ عُظَمَاءِ الرُّومِ، وَكَثُرَ لَغَطُهُمْ، فَلاَ أَدْرِي مَاذَا قَالُوا، وَأُمِرَ بِنَا فَأُخْرِجْنَا، فَلَمَّا أَنْ خَرَجْتُ مَعَ أَصْحَابِي وَخَلَوْتُ بِهِمْ قُلْتُ لَهُمْ لَقَدْ أَمِرَ أَمْرُ ابْنِ أَبِي كَبْشَةَ، هَذَا مَلِكُ بَنِي الأَصْفَرِ يَخَافُهُ، قَالَ أَبُو سُفْيَانَ وَاللَّهِ مَا زِلْتُ ذَلِيلاً مُسْتَيْقِنًا بِأَنَّ أَمْرَهُ سَيَظْهَرُ، حَتَّى أَدْخَلَ اللَّهُ قَلْبِي الإِسْلاَمَ وَأَنَا كَارِهٌ‏.‏

Översättning

Abdullah ibn Abbas – må Allah vara nöjd med dem båda – berättade att Allahs sändebud ﷺ skrev till Caesar och inbjöd honom till islam, och han sände sitt brev med Dihya al-Kalbi. Allahs sändebud ﷺ beordrade honom att överlämna brevet till ståthållaren i Busra, som sedan skulle vidarebefordra det till Caesar. När Allah hade skänkt Caesar seger över persernas styrkor, vandrade han från Hims till Ilya (Jerusalem) som en tacksamhetshandling gentemot Allah för den nåd Han hade visat honom. När Allahs sändebuds ﷺ brev nådde Caesar och han hade läst det, sade han: ”Sök upp någon från hans folk här hos mig, så att jag kan fråga dem om Allahs sändebud ﷺ.” Ibn Abbas berättade: Abu Sufyan informerade mig om att han befann sig i Sham tillsammans med några män från Quraysh, som hade kommit dit som köpmän under vapenvilan som rådde mellan Allahs sändebud ﷺ och Qurayshs förnekare. Abu Sufyan sade: ”Caesars sändebud fann oss på en plats i Sham och förde mig och mina följeslagare till Ilya. Vi togs in till honom och fick se honom sitta på sin tron med kronan på huvudet, omgiven av romarnas främsta män. Han sade till sin tolk: ’Fråga dem vem av dem som är närmast släkt med denne man som påstår sig vara profet.’ Jag svarade: ’Jag är den som är närmast honom i släktskap.’ Han frågade: ’Hur nära är ni släkt?’ Jag svarade: ’Han är min kusin, och det finns ingen annan från Banu Abd Manaf i vårt sällskap idag utom jag.’ Caesar sade: ’Låt honom komma närmare.’ Han beordrade att mina följeslagare skulle ställa sig bakom mig, vid min rygg. Sedan sade han till sin tolk: ’Säg till hans följeslagare att jag kommer att fråga denne man om honom som påstår sig vara profet. Om han ljuger, så motsäg honom omedelbart.’ Abu Sufyan sade: ’Vid Allah! Om det inte hade varit för skammen inför mina följeslagare att bli kallad lögnare, hade jag ljugit om honom när han frågade mig. Men jag skämdes för att de skulle sprida lögnen om mig, så jag talade sanning.’ Sedan sade Caesar till sin tolk: ’Fråga honom hur denne mans härstamning ser ut bland er.’ Jag svarade: ’Han är av ädel börd bland oss.’ Han frågade: ’Har någon av er sagt något liknande före honom?’ Jag svarade: ’Nej.’ Han frågade: ’Anklagade ni honom för lögn innan han sade det han nu säger?’ Jag svarade: ’Nej.’ Han frågade: ’Var någon av hans förfäder kung?’ Jag svarade: ’Nej.’ Han frågade: ’Är det de förnäma eller de svaga som följer honom?’ Jag svarade: ’Det är de svaga.’ Han frågade: ’Ökar de eller minskar de?’ Jag svarade: ’De ökar.’ Han frågade: ’Ångrar sig någon och lämnar hans religion efter att ha antagit den, på grund av missnöje?’ Jag svarade: ’Nej.’ Han frågade: ’Brukar han bryta sina löften?’ Jag svarade: ’Nej, men vi har nu en vapenvila med honom och vi fruktar att han kan svika oss.’ Abu Sufyan tillade: ’Jag kunde inte få in ett enda ord där jag kunde kritisera honom, utan att riskera att mina följeslagare skulle återberätta det som en lögn.’ Caesar frågade: ’Har ni stridit mot honom eller har han stridit mot er?’ Jag svarade: ’Ja.’ Han frågade: ’Hur har era strider utfallit?’ Jag svarade: ’Det har växlat; ibland har han segrat över oss och ibland har vi segrat över honom.’ Han frågade: ’Vad befaller han er?’ Jag svarade: ’Han befaller oss att dyrka Allah ensam utan att sätta någon vid Hans sida, och han förbjuder oss det våra förfäder brukade dyrka. Han befaller oss att förrätta bönen, ge allmosor, vara kyska, hålla löften och fullgöra anförtrodda uppdrag.’ När jag hade sagt detta, sade Caesar till sin tolk: ’Säg till honom: Jag frågade dig om hans härstamning bland er, och du hävdade att han är av ädel börd. Så är också fallet med sändebuden; de sänds från de ädlaste släkterna i sina folk. Jag frågade dig om någon av er hade sagt något liknande före honom, och du nekade. Om någon hade gjort det, hade jag sagt att denne man bara upprepar vad som sagts tidigare. Jag frågade om ni anklagade honom för lögn innan han sade det han sade, och du nekade. Då förstod jag att han inte skulle undvika att ljuga om människor för att sedan ljuga om Allah. Jag frågade om någon av hans förfäder var kung, och du nekade. Om så hade varit fallet, hade jag sagt att han söker återupprätta sina förfäders rike. Jag frågade om de förnäma eller de svaga följer honom, och du sade att det är de svaga. De är just de som följer sändebuden. Jag frågade om de ökar eller minskar, och du sade att de ökar. Så är trons natur; den växer tills den når sin fulländning. Jag frågade om någon lämnar hans religion av missnöje efter att ha antagit den, och du nekade. Så är trons natur; när dess glädje fyller hjärtat, blir ingen missnöjd med den. Jag frågade om han bryter löften, och du nekade. Så är sändebuden; de bryter aldrig sina löften. Jag frågade om ni har stridit mot varandra, och du bekräftade det, samt att segern växlar mellan er. Så prövas sändebuden, men slutsegern tillhör dem. Jag frågade vad han befaller er, och du svarade att han befaller er att dyrka Allah ensam utan delaktighet, att överge era förfäders avgudar, att förrätta bön, vara sanningsenliga, kyska, hålla löften och fullgöra anförtrodda uppdrag. Detta är en profets egenskaper. Jag visste att en profet skulle framträda, men jag trodde inte att han skulle komma från er. Om det du säger är sant, kommer han snart att äga marken under mina fötter. Om jag visste att jag kunde nå honom säkert, skulle jag bege mig iväg för att möta honom, och om jag vore hos honom skulle jag tvätta hans fötter.’ Abu Sufyan fortsatte: ’Sedan bad han om Allahs sändebuds ﷺ brev och det lästes upp. Det innehöll: ”I Allahs, den Nåderikes, den Barmhärtiges namn. Från Muhammad, Allahs tjänare och Hans sändebud, till Herakleios, romarnas härskare. Frid vare med den som följer vägledningen. Jag inbjuder dig till islams budskap. Anta islam så blir du räddad, och anta islam så ger Allah dig din lön dubbelt. Men om du vänder dig bort, bär du synden för arisierna (ditt folk). Och: ’O Skriftens folk! Kom till ett gemensamt ord mellan oss och er: att vi inte dyrkar andra än Allah, inte sätter någon vid Hans sida, och inte tar varandra till herrar vid sidan av Allah.’ Men om de vänder sig bort, så säg: ’Bevittna att vi är muslimer.’”’ Abu Sufyan sade: ’När Herakleios hade avslutat sitt tal, höjdes rösterna från de romerska stormän som stod runt honom, och det blev ett stort tumult så att jag inte förstod vad de sade. Vi beordrades att lämna salen. När jag kom ut med mina följeslagare och vi var ensamma, sade jag till dem: ”Sannerligen har Ibn Abi Kabshas sak fått makt. Kungen av Banu al-Asfar fruktar honom.”’ Abu Sufyan tillade: ’Vid Allah, jag förblev ödmjuk och viss om att hans sak skulle segra, ända tills Allah lät islam träda in i mitt hjärta, trots att jag tidigare hade varit ovillig.’

Översättning och förklaring av Khutba World, översatt från arabiska.

Kärnbudskap

Heraclius kände igen profetiska tecken i Muhammeds ﷺ budskap och karaktär.

Bakgrund och anledning

Profeten ﷺ skickade ett brev till Heraclius och bjöd in honom till islam. Under sin vistelse i Ilya förhörde Heraclius Abu Sufyan om Profeten ﷺ och hans budskap.

Förklaring av svåra ord
Ilya

Ett äldre namn på Jerusalem.

Amanah

Något som anförtrotts en person, eller ett ansvar som ska fullgöras omsorgsfullt.

Vapenvila

En överenskommen period då parterna upphör med striderna.

Vad lärda tar fasta på

Klassiska lärda, däribland Ibn Hajar al-Asqalani, framhåller att återberättelsen visar vikten av sanningsenlighet, att hålla överenskommelser och att noggrant undersöka ett budskap. De drar också slutsatsen att man får bjuda in till islam med tydliga ord och lämplig skriftlig kommunikation. Brevet riktas till en härskare, men även hans undersåtar ansvarar för sitt eget val av tro.

Lärdomar för idag
  1. Tala sanning, även när den inte gynnar dig själv.
  2. Håll överenskommelser och fullgör anförtrodda uppgifter, även gentemot människor du tycker olika om.
  3. Dela din tro med tydliga och respektfulla ord och låt din karaktär stödja ditt budskap.
الْحَدِيثُ الشَّرِيفُ

En hadith varje dag, på ditt språk

I appen får du en hadith med förklaring varje dag, även som widget på din telefon. Gratis att använda.