Sahih al-Bukhari, hadith 3129
Berättad av Abdullah ibn al-Zubair. Arabisk text med egen översättning och förklaring.
Återberättad av Abdullah ibn al-Zubair
Sahih al-Bukhari anses i sin helhet vara tillförlitlig.
Återberättelsen
حَدَّثَنَا إِسْحَاقُ بْنُ إِبْرَاهِيمَ، قَالَ قُلْتُ لأَبِي أُسَامَةَ أَحَدَّثَكُمْ هِشَامُ بْنُ عُرْوَةَ عَنْ أَبِيهِ عَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ الزُّبَيْرِ قَالَ لَمَّا وَقَفَ الزُّبَيْرُ يَوْمَ الْجَمَلِ دَعَانِي، فَقُمْتُ إِلَى جَنْبِهِ فَقَالَ يَا بُنَىِّ، إِنَّهُ لاَ يُقْتَلُ الْيَوْمَ إِلاَّ ظَالِمٌ أَوْ مَظْلُومٌ، وَإِنِّي لاَ أُرَانِي إِلاَّ سَأُقْتَلُ الْيَوْمَ مَظْلُومًا، وَإِنَّ مِنْ أَكْبَرِ هَمِّي لَدَيْنِي، أَفَتُرَى يُبْقِي دَيْنُنَا مِنْ مَالِنَا شَيْئًا فَقَالَ يَا بُنَىِّ بِعْ مَالَنَا فَاقْضِ دَيْنِي. وَأَوْصَى بِالثُّلُثِ، وَثُلُثِهِ لِبَنِيهِ، يَعْنِي عَبْدَ اللَّهِ بْنَ الزُّبَيْرِ يَقُولُ ثُلُثُ الثُّلُثِ، فَإِنْ فَضَلَ مِنْ مَالِنَا فَضْلٌ بَعْدَ قَضَاءِ الدَّيْنِ شَىْءٌ فَثُلُثُهُ لِوَلَدِكَ. قَالَ هِشَامٌ وَكَانَ بَعْضُ وَلَدِ عَبْدِ اللَّهِ قَدْ وَازَى بَعْضَ بَنِي الزُّبَيْرِ خُبَيْبٌ وَعَبَّادٌ، وَلَهُ يَوْمَئِذٍ تِسْعَةُ بَنِينَ وَتِسْعُ بَنَاتٍ. قَالَ عَبْدُ اللَّهِ فَجَعَلَ يُوصِينِي بِدَيْنِهِ وَيَقُولُ يَا بُنَىِّ، إِنْ عَجَزْتَ عَنْهُ فِي شَىْءٍ فَاسْتَعِنْ عَلَيْهِ مَوْلاَىَ. قَالَ فَوَاللَّهِ مَا دَرَيْتُ مَا أَرَادَ حَتَّى قُلْتُ يَا أَبَتِ مَنْ مَوْلاَكَ قَالَ اللَّهُ. قَالَ فَوَاللَّهِ مَا وَقَعْتُ فِي كُرْبَةٍ مِنْ دَيْنِهِ إِلاَّ قُلْتُ يَا مَوْلَى الزُّبَيْرِ، اقْضِ عَنْهُ دَيْنَهُ. فَيَقْضِيهِ، فَقُتِلَ الزُّبَيْرُ ـ رضى الله عنه ـ وَلَمْ يَدَعْ دِينَارًا وَلاَ دِرْهَمًا، إِلاَّ أَرَضِينَ مِنْهَا الْغَابَةُ، وَإِحْدَى عَشْرَةَ دَارًا بِالْمَدِينَةِ، وَدَارَيْنِ بِالْبَصْرَةِ، وَدَارًا بِالْكُوفَةِ، وَدَارًا بِمِصْرَ. قَالَ وَإِنَّمَا كَانَ دَيْنُهُ الَّذِي عَلَيْهِ أَنَّ الرَّجُلَ كَانَ يَأْتِيهِ بِالْمَالِ فَيَسْتَوْدِعُهُ إِيَّاهُ فَيَقُولُ الزُّبَيْرُ لاَ وَلَكِنَّهُ سَلَفٌ، فَإِنِّي أَخْشَى عَلَيْهِ الضَّيْعَةَ، وَمَا وَلِيَ إِمَارَةً قَطُّ وَلاَ جِبَايَةَ خَرَاجٍ وَلاَ شَيْئًا، إِلاَّ أَنْ يَكُونَ فِي غَزْوَةٍ مَعَ النَّبِيِّ صلى الله عليه وسلم أَوْ مَعَ أَبِي بَكْرٍ وَعُمَرَ وَعُثْمَانَ ـ رضى الله عنهم ـ قَالَ عَبْدُ اللَّهِ بْنُ الزُّبَيْرِ فَحَسَبْتُ مَا عَلَيْهِ مِنَ الدَّيْنِ فَوَجَدْتُهُ أَلْفَىْ أَلْفٍ وَمِائَتَىْ أَلْفٍ قَالَ فَلَقِيَ حَكِيمُ بْنُ حِزَامٍ عَبْدَ اللَّهِ بْنَ الزُّبَيْرِ فَقَالَ يَا ابْنَ أَخِي، كَمْ عَلَى أَخِي مِنَ الدَّيْنِ فَكَتَمَهُ. فَقَالَ مِائَةُ أَلْفٍ. فَقَالَ حَكِيمٌ وَاللَّهِ مَا أُرَى أَمْوَالَكُمْ تَسَعُ لِهَذِهِ. فَقَالَ لَهُ عَبْدُ اللَّهِ أَفَرَأَيْتَكَ إِنْ كَانَتْ أَلْفَىْ أَلْفٍ وَمِائَتَىْ أَلْفٍ قَالَ مَا أُرَاكُمْ تُطِيقُونَ هَذَا، فَإِنْ عَجَزْتُمْ عَنْ شَىْءٍ مِنْهُ فَاسْتَعِينُوا بِي. قَالَ وَكَانَ الزُّبَيْرُ اشْتَرَى الْغَابَةَ بِسَبْعِينَ وَمِائَةِ أَلْفٍ، فَبَاعَهَا عَبْدُ اللَّهِ بِأَلْفِ أَلْفٍ وَسِتِّمِائَةِ أَلْفٍ ثُمَّ قَامَ فَقَالَ مَنْ كَانَ لَهُ عَلَى الزُّبَيْرِ حَقٌّ فَلْيُوَافِنَا بِالْغَابَةِ، فَأَتَاهُ عَبْدُ اللَّهِ بْنُ جَعْفَرٍ، وَكَانَ لَهُ عَلَى الزُّبَيْرِ أَرْبَعُمِائَةِ أَلْفٍ فَقَالَ لِعَبْدِ اللَّهِ إِنْ شِئْتُمْ تَرَكْتُهَا لَكُمْ. قَالَ عَبْدُ اللَّهِ لاَ. قَالَ فَإِنْ شِئْتُمْ جَعَلْتُمُوهَا فِيمَا تُؤَخِّرُونَ إِنْ أَخَّرْتُمْ. فَقَالَ عَبْدُ اللَّهِ لاَ. قَالَ قَالَ فَاقْطَعُوا لِي قِطْعَةً. فَقَالَ عَبْدُ اللَّهِ لَكَ مِنْ هَا هُنَا إِلَى هَا هُنَا. قَالَ فَبَاعَ مِنْهَا فَقَضَى دَيْنَهُ فَأَوْفَاهُ، وَبَقِيَ مِنْهَا أَرْبَعَةُ أَسْهُمٍ وَنِصْفٌ، فَقَدِمَ عَلَى مُعَاوِيَةَ وَعِنْدَهُ عَمْرُو بْنُ عُثْمَانَ وَالْمُنْذِرُ بْنُ الزُّبَيْرِ وَابْنُ زَمْعَةَ فَقَالَ لَهُ مُعَاوِيَةُ كَمْ قُوِّمَتِ الْغَابَةُ قَالَ كُلُّ سَهْمٍ مِائَةَ أَلْفٍ. قَالَ كَمْ بَقِيَ قَالَ أَرْبَعَةُ أَسْهُمٍ وَنِصْفٌ. قَالَ الْمُنْذِرُ بْنُ الزُّبَيْرِ قَدْ أَخَذْتُ سَهْمًا بِمِائَةِ أَلْفٍ. قَالَ عَمْرُو بْنُ عُثْمَانَ قَدْ أَخَذْتُ سَهْمًا بِمِائَةِ أَلْفٍ. وَقَالَ ابْنُ زَمْعَةَ قَدْ أَخَذْتُ سَهْمًا بِمِائَةِ أَلْفٍ. فَقَالَ مُعَاوِيَةُ كَمْ بَقِيَ فَقَالَ سَهْمٌ وَنِصْفٌ. قَالَ أَخَذْتُهُ بِخَمْسِينَ وَمِائَةِ أَلْفٍ. قَالَ وَبَاعَ عَبْدُ اللَّهِ بْنُ جَعْفَرٍ نَصِيبَهُ مِنْ مُعَاوِيَةَ بِسِتِّمِائَةِ أَلْفٍ، فَلَمَّا فَرَغَ ابْنُ الزُّبَيْرِ مِنْ قَضَاءِ دَيْنِهِ قَالَ بَنُو الزُّبَيْرِ اقْسِمْ بَيْنَنَا مِيرَاثَنَا. قَالَ لاَ، وَاللَّهِ لاَ أَقْسِمُ بَيْنَكُمْ حَتَّى أُنَادِيَ بِالْمَوْسِمِ أَرْبَعَ سِنِينَ أَلاَ مَنْ كَانَ لَهُ عَلَى الزُّبَيْرِ دَيْنٌ فَلْيَأْتِنَا فَلْنَقْضِهِ. قَالَ فَجَعَلَ كَلَّ سَنَةٍ يُنَادِي بِالْمَوْسِمِ، فَلَمَّا مَضَى أَرْبَعُ سِنِينَ قَسَمَ بَيْنَهُمْ قَالَ فَكَانَ لِلزُّبَيْرِ أَرْبَعُ نِسْوَةٍ، وَرَفَعَ الثُّلُثَ، فَأَصَابَ كُلَّ امْرَأَةٍ أَلْفُ أَلْفٍ وَمِائَتَا أَلْفٍ، فَجَمِيعُ مَالِهِ خَمْسُونَ أَلْفَ أَلْفٍ وَمِائَتَا أَلْفٍ.
Abdullah ibn az-Zubair berättade: När az-Zubair steg fram under slaget vid al-Jamal kallade han på mig, och jag ställde mig vid hans sida. Han sade till mig: 'Min son! Idag kommer ingen att dödas annat än som förtryckare eller förtryckt. Jag ser att jag kommer att dödas som en förtryckt person. Min största oro är mina skulder. Tror du att det blir något kvar av vår egendom efter att vi betalat skulderna?' Az-Zubair tillade: 'Min son! Sälj vår egendom och betala mina skulder.' Därefter testamenterade az-Zubair en tredjedel av sin egendom, och en tredjedel av den delen till sina söner – nämligen Abdullahs söner. Han sade: 'En tredjedel av tredjedelen. Om någon egendom återstår efter att skulderna betalats, ska en tredjedel (av tredjedelen av det som återstår) ges till dina söner.' (Underberättaren Hisham tillade: 'Några av Abdullahs söner var jämnåriga med az-Zubairs söner, såsom Khubaib och Abbad. Abdullah hade vid den tiden nio söner och nio döttrar.') Berättaren Abdullah tillade: Min far az-Zubair fortsatte att uppmärksamma mig på sina skulder och sade: 'Om du misslyckas med att betala någon del av skulden, vädja då till min Herre om hjälp.' Vid Allah! Jag förstod inte vad han menade förrän jag frågade: 'Min fader! Vem är din Herre?' Han svarade: 'Allah (är min Herre).' Vid Allah, varje gång jag fick svårigheter med hans skulder sade jag: 'Az-Zubairs Herre! Betala hans skuld åt honom', och Allah hjälpte mig att betala den. Az-Zubair martyrdödade och lämnade efter sig varken dinarer eller dirhamer, utom två landområden – varav det ena kallades al-Ghaba – samt elva hus i Medina, två i Basra, ett i Kufa och ett i Egypten. Orsaken till hans skuldsättning var att när någon kom till honom med pengar för förvaring, sade az-Zubair: 'Nej, jag tar det inte som anförtrott gods, utan som ett lån, ty jag fruktar att det kan gå förlorat.' Az-Zubair utsågs aldrig till guvernör, skatteindrivare eller liknande ämbete, utan hans rikedom samlades genom krigsbyte från de heliga strider han deltog i tillsammans med Profeten ﷺ, Abu Bakr, Umar och Uthman – må Allah vara nöjd med dem alla. Abdullah ibn az-Zubair tillade: När jag räknade hans skuld visade det sig vara två miljoner och tvåhundratusen. (Underberättaren tillade:) Hakim ibn Hizam mötte Abdullah ibn az-Zubair och frågade: 'Min brorson! Hur stor är min brors skuld?' Abdullah höll det hemligt och sade: 'Hundratusen.' Hakim sade: 'Vid Allah! Jag tror inte att er egendom räcker till detta.' Då sade Abdullah till honom: 'Vad säger du om den är två miljoner och tvåhundratusen?' Hakim svarade: 'Jag tror inte att ni klarar av detta; om ni inte förmår betala allt, låt mig hjälpa er.' Az-Zubair hade köpt al-Ghaba för hundrasjutiotusen. Abdullah sålde det för en miljon och sexhundratusen. Sedan ropade han ut: 'Den som har någon fordran hos az-Zubair ska komma till oss vid al-Ghaba.' Då kom Abdullah ibn Ja'far, som hade en fordran på fyrahundratusen hos az-Zubair. Han sade till Abdullah ibn az-Zubair: 'Om ni vill kan jag efterskänka skulden.' Abdullah sade: 'Nej.' Ibn Ja'far sade: 'Om ni vill kan ni senarelägga betalningen om ni senarelägger andra skulder.' Abdullah sade: 'Nej.' Ibn Ja'far sade: 'Ge mig då en bit av marken.' Abdullah ibn az-Zubair sade: 'Du får marken från denna plats till denna plats.' Abdullah ibn az-Zubair sålde sedan delar av egendomen och betalade skulden fullt ut, varefter fyra och en halv andel av marken al-Ghaba återstod. Därefter besökte han Muawiya, hos vilken Amr ibn Uthman, al-Mundhir ibn az-Zubair och Ibn Zam'a satt. Muawiya frågade: 'Till vilket pris har ni värderat al-Ghaba?' Han svarade: 'Hundratusen per andel.' Muawiya frågade: 'Hur många andelar återstår?' Abdullah svarade: 'Fyra och en halv andel.' Al-Mundhir ibn az-Zubair sade: 'Jag tar en andel för hundratusen.' Amr ibn Uthman sade: 'Jag tar en andel för hundratusen.' Ibn Zam'a sade: 'Jag tar en andel för hundratusen.' Muawiya frågade: 'Hur mycket återstår nu?' Abdullah svarade: 'En och en halv andel.' Muawiya sade: 'Jag tar den för hundrafemtiotusen.' Abdullah sålde även sin andel till Muawiya för sexhundratusen. När Abdullah ibn az-Zubair hade betalat alla skulder sade az-Zubairs söner till honom: 'Fördela arvet mellan oss.' Han svarade: 'Nej, vid Allah! Jag fördelar inget mellan er förrän jag har ropat ut under fyra vallfärdssäsonger:
"Den som har en fordran hos az-Zubair ska komma till oss så att vi kan betala den."' Således ropade han ut detta offentligt under varje vallfärdssäsong, och när fyra år hade gått fördelade han arvet bland arvtagarna. Az-Zubair hade fyra hustrur, och efter att tredjedelen av egendomen avsatts enligt testamentet, erhöll varje hustru en miljon och tvåhundratusen. Hans totala förmögenhet uppgick därmed till femtio miljoner och tvåhundratusen.
Översättning och förklaring av Khutba World, översatt från arabiska.
Az-Zubayr behandlade anförtrodda pengar som ett lån och betalade noggrant tillbaka sina skulder.
Återberättelsen skildrar ett samtal mellan az-Zubayr och hans son under slaget vid al-Jamal. Az-Zubayr talade om sina skulder och bad sin son att betala dem.
Ett lån: pengar som tas emot blir en skuld som måste betalas tillbaka.
Namnet på ett landområde som az-Zubayr ägde och som hans son använde för att betala skulder.
En disposition över högst en tredjedel av tillgångarna, som verkställs efter att skulderna betalats.
Lärda drar slutsatsen av denna återberättelse att skulder vid dödsfallet ska betalas innan arvet fördelas. Az-Zubayr behandlade pengar som anförtrotts honom som ett lån och förblev därmed ansvarig för återbetalningen. Återberättelsen visar också att tillit till Allah går hand i hand med konkreta ansträngningar: Abdullah sålde egendom, sökte upp fordringsägarna och sköt upp arvskiftet tills de kunde framställa sina krav. Ett testamente till förmån för en arvinge begränsas av den välkända regeln att en arvinge inte kan få extra genom testamente utan de övriga arvingarnas samtycke.
- Dokumentera lån och anförtrodda pengar tydligt för att skydda andras rättigheter.
- Betala skulder ur kvarlåtenskapen innan den fördelas mellan arvingarna.
- Förlita dig på Allah och vidta samtidigt noggranna och hederliga åtgärder för att fullgöra ekonomiska skyldigheter.
Denna sahih-återberättelse handlar om fördelning av egendom och hjälper till att sätta de bredare reglerna om arv och anspråk i sitt sammanhang.
Sahih al-Bukhari · #3094 (Sahih)Denna sahih-återberättelse behandlar fördelning av egendom och är därför en lämplig jämförelse vid avvecklingen av az-Zubayrs kvarlåtenskap.
En hadith varje dag, på ditt språk
I appen får du en hadith med förklaring varje dag, även som widget på din telefon. Gratis att använda.