Sahih al-Bukhari, hadith 3364
Berättad av Abdullah ibn Abbas. Arabisk text med egen översättning och förklaring.
Återberättad av Abdullah ibn Abbas
Sahih al-Bukhari anses i sin helhet vara tillförlitlig.
Återberättelsen
وَحَدَّثَنِي عَبْدُ اللَّهِ بْنُ مُحَمَّدٍ، حَدَّثَنَا عَبْدُ الرَّزَّاقِ، أَخْبَرَنَا مَعْمَرٌ، عَنْ أَيُّوبَ السَّخْتِيَانِيِّ، وَكَثِيرِ بْنِ كَثِيرِ بْنِ الْمُطَّلِبِ بْنِ أَبِي وَدَاعَةَ،، يَزِيدُ أَحَدُهُمَا عَلَى الآخَرِ عَنْ سَعِيدِ بْنِ جُبَيْرٍ، قَالَ ابْنُ عَبَّاسٍ أَوَّلَ مَا اتَّخَذَ النِّسَاءُ الْمِنْطَقَ مِنْ قِبَلِ أُمِّ إِسْمَاعِيلَ، اتَّخَذَتْ مِنْطَقًا لَتُعَفِّيَ أَثَرَهَا عَلَى سَارَةَ، ثُمَّ جَاءَ بِهَا إِبْرَاهِيمُ، وَبِابْنِهَا إِسْمَاعِيلَ وَهْىَ تُرْضِعُهُ حَتَّى وَضَعَهُمَا عِنْدَ الْبَيْتِ عِنْدَ دَوْحَةٍ، فَوْقَ زَمْزَمَ فِي أَعْلَى الْمَسْجِدِ، وَلَيْسَ بِمَكَّةَ يَوْمَئِذٍ أَحَدٌ، وَلَيْسَ بِهَا مَاءٌ، فَوَضَعَهُمَا هُنَالِكَ، وَوَضَعَ عِنْدَهُمَا جِرَابًا فِيهِ تَمْرٌ وَسِقَاءً فِيهِ مَاءٌ، ثُمَّ قَفَّى إِبْرَاهِيمُ مُنْطَلِقًا فَتَبِعَتْهُ أُمُّ إِسْمَاعِيلَ فَقَالَتْ يَا إِبْرَاهِيمُ أَيْنَ تَذْهَبُ وَتَتْرُكُنَا بِهَذَا الْوَادِي الَّذِي لَيْسَ فِيهِ إِنْسٌ وَلاَ شَىْءٌ فَقَالَتْ لَهُ ذَلِكَ مِرَارًا، وَجَعَلَ لاَ يَلْتَفِتُ إِلَيْهَا فَقَالَتْ لَهُ آللَّهُ الَّذِي أَمَرَكَ بِهَذَا قَالَ نَعَمْ. قَالَتْ إِذًا لاَ يُضَيِّعُنَا. ثُمَّ رَجَعَتْ، فَانْطَلَقَ إِبْرَاهِيمُ حَتَّى إِذَا كَانَ عِنْدَ الثَّنِيَّةِ حَيْثُ لاَ يَرَوْنَهُ اسْتَقْبَلَ بِوَجْهِهِ الْبَيْتَ، ثُمَّ دَعَا بِهَؤُلاَءِ الْكَلِمَاتِ وَرَفَعَ يَدَيْهِ، فَقَالَ {رَبَّنَا إِنِّي أَسْكَنْتُ مِنْ ذُرِّيَّتِي بِوَادٍ غَيْرِ ذِي زَرْعٍ} حَتَّى بَلَغَ {يَشْكُرُونَ}. وَجَعَلَتْ أُمُّ إِسْمَاعِيلَ تُرْضِعُ إِسْمَاعِيلَ، وَتَشْرَبُ مِنْ ذَلِكَ الْمَاءِ، حَتَّى إِذَا نَفِدَ مَا فِي السِّقَاءِ عَطِشَتْ وَعَطِشَ ابْنُهَا، وَجَعَلَتْ تَنْظُرُ إِلَيْهِ يَتَلَوَّى ـ أَوْ قَالَ يَتَلَبَّطُ ـ فَانْطَلَقَتْ كَرَاهِيَةَ أَنْ تَنْظُرَ إِلَيْهِ، فَوَجَدَتِ الصَّفَا أَقْرَبَ جَبَلٍ فِي الأَرْضِ يَلِيهَا، فَقَامَتْ عَلَيْهِ ثُمَّ اسْتَقْبَلَتِ الْوَادِيَ تَنْظُرُ هَلْ تَرَى أَحَدًا فَلَمْ تَرَ أَحَدًا، فَهَبَطَتْ مِنَ، الصَّفَا حَتَّى إِذَا بَلَغَتِ الْوَادِيَ رَفَعَتْ طَرَفَ دِرْعِهَا، ثُمَّ سَعَتْ سَعْىَ الإِنْسَانِ الْمَجْهُودِ، حَتَّى جَاوَزَتِ الْوَادِيَ، ثُمَّ أَتَتِ الْمَرْوَةَ، فَقَامَتْ عَلَيْهَا وَنَظَرَتْ هَلْ تَرَى أَحَدًا، فَلَمْ تَرَ أَحَدًا، فَفَعَلَتْ ذَلِكَ سَبْعَ مَرَّاتٍ ـ قَالَ ابْنُ عَبَّاسٍ قَالَ النَّبِيُّ صلى الله عليه وسلم " فَذَلِكَ سَعْىُ النَّاسِ بَيْنَهُمَا ". ـ فَلَمَّا أَشْرَفَتْ عَلَى الْمَرْوَةِ سَمِعَتْ صَوْتًا، فَقَالَتْ صَهٍ. تُرِيدَ نَفْسَهَا، ثُمَّ تَسَمَّعَتْ، فَسَمِعَتْ أَيْضًا، فَقَالَتْ قَدْ أَسْمَعْتَ، إِنْ كَانَ عِنْدَكَ غِوَاثٌ. فَإِذَا هِيَ بِالْمَلَكِ، عِنْدَ مَوْضِعِ زَمْزَمَ، فَبَحَثَ بِعَقِبِهِ ـ أَوْ قَالَ بِجَنَاحِهِ ـ حَتَّى ظَهَرَ الْمَاءُ، فَجَعَلَتْ تُحَوِّضُهُ وَتَقُولُ بِيَدِهَا هَكَذَا، وَجَعَلَتْ تَغْرِفُ مِنَ الْمَاءِ فِي سِقَائِهَا، وَهْوَ يَفُورُ بَعْدَ مَا تَغْرِفُ ـ قَالَ ابْنُ عَبَّاسٍ قَالَ النَّبِيُّ صلى الله عليه وسلم " يَرْحَمُ اللَّهُ أُمَّ إِسْمَاعِيلَ لَوْ تَرَكَتْ زَمْزَمَ ـ أَوْ قَالَ لَوْ لَمْ تَغْرِفْ مِنَ الْمَاءِ ـ لَكَانَتْ زَمْزَمُ عَيْنًا مَعِينًا ". ـ قَالَ فَشَرِبَتْ وَأَرْضَعَتْ وَلَدَهَا، فَقَالَ لَهَا الْمَلَكُ لاَ تَخَافُوا الضَّيْعَةَ، فَإِنَّ هَا هُنَا بَيْتَ اللَّهِ، يَبْنِي هَذَا الْغُلاَمُ، وَأَبُوهُ، وَإِنَّ اللَّهَ لاَ يُضِيعُ أَهْلَهُ. وَكَانَ الْبَيْتُ مُرْتَفِعًا مِنَ الأَرْضِ كَالرَّابِيَةِ، تَأْتِيهِ السُّيُولُ فَتَأْخُذُ عَنْ يَمِينِهِ وَشِمَالِهِ، فَكَانَتْ كَذَلِكَ، حَتَّى مَرَّتْ بِهِمْ رُفْقَةٌ مِنْ جُرْهُمَ ـ أَوْ أَهْلُ بَيْتٍ مِنْ جُرْهُمَ ـ مُقْبِلِينَ مِنْ طَرِيقِ كَدَاءٍ فَنَزَلُوا فِي أَسْفَلِ مَكَّةَ، فَرَأَوْا طَائِرًا عَائِفًا. فَقَالُوا إِنَّ هَذَا الطَّائِرَ لَيَدُورُ عَلَى مَاءٍ، لَعَهْدُنَا بِهَذَا الْوَادِي وَمَا فِيهِ مَاءٌ، فَأَرْسَلُوا جَرِيًّا أَوْ جَرِيَّيْنِ، فَإِذَا هُمْ بِالْمَاءِ، فَرَجَعُوا فَأَخْبَرُوهُمْ بِالْمَاءِ، فَأَقْبَلُوا، قَالَ وَأُمُّ إِسْمَاعِيلَ عِنْدَ الْمَاءِ فَقَالُوا أَتَأْذَنِينَ لَنَا أَنْ نَنْزِلَ عِنْدَكِ فَقَالَتْ نَعَمْ، وَلَكِنْ لاَ حَقَّ لَكُمْ فِي الْمَاءِ. قَالُوا نَعَمْ. قَالَ ابْنُ عَبَّاسٍ قَالَ النَّبِيُّ صلى الله عليه وسلم " فَأَلْفَى ذَلِكَ أُمَّ إِسْمَاعِيلَ، وَهْىَ تُحِبُّ الإِنْسَ " فَنَزَلُوا وَأَرْسَلُوا إِلَى أَهْلِيهِمْ، فَنَزَلُوا مَعَهُمْ حَتَّى إِذَا كَانَ بِهَا أَهْلُ أَبْيَاتٍ مِنْهُمْ، وَشَبَّ الْغُلاَمُ، وَتَعَلَّمَ الْعَرَبِيَّةَ مِنْهُمْ، وَأَنْفَسَهُمْ وَأَعْجَبَهُمْ حِينَ شَبَّ، فَلَمَّا أَدْرَكَ زَوَّجُوهُ امْرَأَةً مِنْهُمْ، وَمَاتَتْ أُمُّ إِسْمَاعِيلَ، فَجَاءَ إِبْرَاهِيمُ، بَعْدَ مَا تَزَوَّجَ إِسْمَاعِيلُ يُطَالِعُ تَرِكَتَهُ، فَلَمْ يَجِدْ إِسْمَاعِيلَ، فَسَأَلَ امْرَأَتَهُ عَنْهُ فَقَالَتْ خَرَجَ يَبْتَغِي لَنَا. ثُمَّ سَأَلَهَا عَنْ عَيْشِهِمْ وَهَيْئَتِهِمْ فَقَالَتْ نَحْنُ بِشَرٍّ، نَحْنُ فِي ضِيقٍ وَشِدَّةٍ. فَشَكَتْ إِلَيْهِ. قَالَ فَإِذَا جَاءَ زَوْجُكِ فَاقْرَئِي عَلَيْهِ السَّلاَمَ، وَقُولِي لَهُ يُغَيِّرْ عَتَبَةَ بَابِهِ. فَلَمَّا جَاءَ إِسْمَاعِيلُ، كَأَنَّهُ آنَسَ شَيْئًا، فَقَالَ هَلْ جَاءَكُمْ مِنْ أَحَدٍ قَالَتْ نَعَمْ، جَاءَنَا شَيْخٌ كَذَا وَكَذَا، فَسَأَلَنَا عَنْكَ فَأَخْبَرْتُهُ، وَسَأَلَنِي كَيْفَ عَيْشُنَا فَأَخْبَرْتُهُ أَنَّا فِي جَهْدٍ وَشِدَّةٍ. قَالَ فَهَلْ أَوْصَاكِ بِشَىْءٍ قَالَتْ نَعَمْ، أَمَرَنِي أَنْ أَقْرَأَ عَلَيْكَ السَّلاَمَ، وَيَقُولُ غَيِّرْ عَتَبَةَ بَابِكَ. قَالَ ذَاكِ أَبِي وَقَدْ أَمَرَنِي أَنْ أُفَارِقَكِ الْحَقِي بِأَهْلِكِ. فَطَلَّقَهَا، وَتَزَوَّجَ مِنْهُمْ أُخْرَى، فَلَبِثَ عَنْهُمْ إِبْرَاهِيمُ مَا شَاءَ اللَّهُ ثُمَّ أَتَاهُمْ بَعْدُ، فَلَمْ يَجِدْهُ، فَدَخَلَ عَلَى امْرَأَتِهِ، فَسَأَلَهَا عَنْهُ. فَقَالَتْ خَرَجَ يَبْتَغِي لَنَا. قَالَ كَيْفَ أَنْتُمْ وَسَأَلَهَا عَنْ عَيْشِهِمْ، وَهَيْئَتِهِمْ. فَقَالَتْ نَحْنُ بِخَيْرٍ وَسَعَةٍ. وَأَثْنَتْ عَلَى اللَّهِ. فَقَالَ مَا طَعَامُكُمْ قَالَتِ اللَّحْمُ. قَالَ فَمَا شَرَابُكُمْ قَالَتِ الْمَاءُ. فَقَالَ اللَّهُمَّ بَارِكْ لَهُمْ فِي اللَّحْمِ وَالْمَاءِ. قَالَ النَّبِيُّ صلى الله عليه وسلم " وَلَمْ يَكُنْ لَهُمْ يَوْمَئِذٍ حَبٌّ، وَلَوْ كَانَ لَهُمْ دَعَا لَهُمْ فِيهِ ". قَالَ فَهُمَا لاَ يَخْلُو عَلَيْهِمَا أَحَدٌ بِغَيْرِ مَكَّةَ إِلاَّ لَمْ يُوَافِقَاهُ. قَالَ فَإِذَا جَاءَ زَوْجُكِ فَاقْرَئِي عَلَيْهِ السَّلاَمَ، وَمُرِيهِ يُثْبِتُ عَتَبَةَ بَابِهِ، فَلَمَّا جَاءَ إِسْمَاعِيلُ قَالَ هَلْ أَتَاكُمْ مِنْ أَحَدٍ قَالَتْ نَعَمْ أَتَانَا شَيْخٌ حَسَنُ الْهَيْئَةِ، وَأَثْنَتْ عَلَيْهِ، فَسَأَلَنِي عَنْكَ فَأَخْبَرْتُهُ، فَسَأَلَنِي كَيْفَ عَيْشُنَا فَأَخْبَرْتُهُ أَنَّا بِخَيْرٍ. قَالَ فَأَوْصَاكِ بِشَىْءٍ قَالَتْ نَعَمْ، هُوَ يَقْرَأُ عَلَيْكَ السَّلاَمَ، وَيَأْمُرُكَ أَنْ تُثْبِتَ عَتَبَةَ بَابِكَ. قَالَ ذَاكِ أَبِي، وَأَنْتِ الْعَتَبَةُ، أَمَرَنِي أَنْ أُمْسِكَكِ. ثُمَّ لَبِثَ عَنْهُمْ مَا شَاءَ اللَّهُ، ثُمَّ جَاءَ بَعْدَ ذَلِكَ، وَإِسْمَاعِيلُ يَبْرِي نَبْلاً لَهُ تَحْتَ دَوْحَةٍ قَرِيبًا مِنْ زَمْزَمَ، فَلَمَّا رَآهُ قَامَ إِلَيْهِ، فَصَنَعَا كَمَا يَصْنَعُ الْوَالِدُ بِالْوَلَدِ وَالْوَلَدُ بِالْوَالِدِ، ثُمَّ قَالَ يَا إِسْمَاعِيلُ، إِنَّ اللَّهَ أَمَرَنِي بِأَمْرٍ. قَالَ فَاصْنَعْ مَا أَمَرَكَ رَبُّكَ. قَالَ وَتُعِينُنِي قَالَ وَأُعِينُكَ. قَالَ فَإِنَّ اللَّهَ أَمَرَنِي أَنْ أَبْنِيَ هَا هُنَا بَيْتًا. وَأَشَارَ إِلَى أَكَمَةٍ مُرْتَفِعَةٍ عَلَى مَا حَوْلَهَا. قَالَ فَعِنْدَ ذَلِكَ رَفَعَا الْقَوَاعِدَ مِنَ الْبَيْتِ، فَجَعَلَ إِسْمَاعِيلُ يَأْتِي بِالْحِجَارَةِ، وَإِبْرَاهِيمُ يَبْنِي، حَتَّى إِذَا ارْتَفَعَ الْبِنَاءُ جَاءَ بِهَذَا الْحَجَرِ فَوَضَعَهُ لَهُ، فَقَامَ عَلَيْهِ وَهْوَ يَبْنِي، وَإِسْمَاعِيلُ يُنَاوِلُهُ الْحِجَارَةَ، وَهُمَا يَقُولاَنِ {رَبَّنَا تَقَبَّلْ مِنَّا إِنَّكَ أَنْتَ السَّمِيعُ الْعَلِيمُ}. قَالَ فَجَعَلاَ يَبْنِيَانِ حَتَّى يَدُورَا حَوْلَ الْبَيْتِ، وَهُمَا يَقُولاَنِ {رَبَّنَا تَقَبَّلْ مِنَّا إِنَّكَ أَنْتَ السَّمِيعُ الْعَلِيمُ }.
Ibn Abbas berättade: Den första kvinna som bar bälte var Isma'īls mor. Hon bar ett bälte för att dölja sina spår för Sāra. Sedan kom Ibrāhīm med henne och hennes son Isma'īl, medan hon fortfarande ammade honom, tills han lämnade dem vid Bait al-Haram, under ett träd ovanför Zamzam-brunnen, på den högsta platsen i moskén. Vid den tiden fanns det ingen i Mecka och inget vatten där. Han placerade dem där och lade hos dem en lädersäck med dadlar och en vattenskinna med vatten. Därefter vände Ibrāhīm sig om och gick därifrån. Isma'īls mor följde efter honom och sade:
"O Ibrāhīm! Vart går du och lämnar oss i denna dal där det inte finns någon människa eller något alls?" Hon upprepade detta flera gånger, men han vände sig inte om mot henne. Då frågade hon honom: "Är det Allah som har befallt dig detta?" Han svarade: "Ja." Hon sade: "Då kommer Han inte att överge oss." Därefter vände hon tillbaka. Ibrāhīm fortsatte tills han nådde bergspasset där de inte kunde se honom. Där vände han sitt ansikte mot Kaba, lyfte båda händerna och bad med dessa ord: {Vår Herre! Jag har låtit några av mina ättlingar bosätta sig i en dal utan odlingar vid Ditt heliga hus...} fram till {...så att de må vara tacksamma.} Isma'īls mor ammade Isma'īl och drack av vattnet tills vattenskinnan tog slut. Då blev hon törstig och även hennes son blev törstig. Hon såg hur han vred sig i plåga – eller rullade omkring – och hon gav sig av eftersom hon inte stod ut med att se honom så. Hon fann att Safa var det närmaste berget och steg upp på det. Hon vände sig mot dalen och spejade för att se om hon kunde få syn på någon, men hon såg ingen. Hon steg ner från Safa och när hon nådde dalen lyfte hon sin klännings fåll och sprang som en utmattad person tills hon korsade dalen och nådde Marwa. Hon steg upp på Marwa och spejade igen, men såg ingen. Detta gjorde hon sju gånger. Ibn Abbas sade att Profeten ﷺ sade: "Detta är ursprunget till människornas sa'i (vandring) mellan dem." När hon befann sig på Marwa hörde hon ett ljud. Hon sade till sig själv: "Tyst!" och lyssnade noga. Hon hörde ljudet igen och sade: "Jag har hört dig! Om du har något att hjälpa oss med, så hjälp oss!" Och se, där var ängeln vid Zamzams plats. Han grävde med sin häl – eller sin vinge – tills vattnet flödade fram. Hon började forma en bassäng runt källan med sina händer och öste upp vatten i sin skinna, medan vattnet forsade fram efter att hon öst upp det. Ibn Abbas sade att Profeten ﷺ sade: "Må Allah förbarma sig över Isma'īls mor! Om hon hade lämnat Zamzam – eller om hon inte hade öst upp vattnet – skulle Zamzam ha varit en flödande källa på jordens yta." Hon drack och ammade sitt barn. Ängeln sade till henne: "Frukta inte att bli övergiven, ty här är Allahs hus som denna pojke och hans far kommer att bygga, och Allah överger aldrig Sitt folk." Huset (Kaba) var då upphöjt från marken som en kulle, och när regnfloder kom rann de förbi dess högra och vänstra sida. Så levde de tills en grupp från Jurhum-stammen – eller en familj från Jurhum – passerade förbi på vägen från Kada'. De slog läger i nedre delen av Mecka och såg en fågel som cirklade över en plats. De sade: "Denna fågel cirkulerar säkert över vatten, men vi vet att det inte finns något vatten i denna dal." De skickade en eller två spejare som fann vattnet och återvände för att berätta om det. Då begav de sig alla dit. Ibn Abbas sade att Profeten ﷺ sade: "Isma'īls mor satt vid vattnet. De frågade henne: 'Tillåter du oss att slå oss ner hos dig?' Hon svarade: 'Ja, men ni har ingen rätt till vattnet.' De svarade: 'Vi accepterar det.'" Ibn Abbas sade att Profeten ﷺ sade: "Detta passade Isma'īls mor väl, ty hon älskade mänskligt sällskap." De bosatte sig där och skickade sedan bud efter sina familjer som också flyttade dit, tills flera hushåll hade etablerat sig. Pojken växte upp och lärde sig arabiska av dem. Han vann deras kärlek och beundran när han mognade, och när han nådde vuxen ålder gifte de bort honom med en kvinna från stammen. Efter att Isma'īls mor hade avlidit, kom Ibrāhīm tillbaka efter att Isma'īl hade gift sig för att se till sin familj som han lämnat kvar. Han fann inte Isma'īl hemma, så han frågade hans hustru om honom. Hon svarade: "Han har gått ut för att söka försörjning åt oss." Han frågade henne om deras levnadsvillkor och situation, och hon svarade: "Vi lever i ondska; vi befinner oss i trångmål och svårigheter", och hon klagade inför honom. Han sade: "När din make kommer hem, framför min hälsning till honom och säg åt honom att byta ut sin dörrtröskel." När Isma'īl kom hem verkade han ana oråd och frågade sin hustru: "Har någon besökt er?" Hon svarade: "Ja, en gammal man med si och så utseende kom och frågade efter dig, och jag berättade för honom. Han frågade om vår levnadssituation och jag berättade att vi lever i nöd och svårigheter." Han frågade: "Gav han dig något råd?" Hon svarade: "Ja, han bad mig framföra hans hälsning till dig och säga att du ska byta ut din dörrtröskel." Isma'īl sade: "Det var min far, och han har befallt mig att skilja mig från dig. Gå tillbaka till din familj." Så han skilde sig från henne och gifte sig med en annan kvinna från stammen. Ibrāhīm stannade borta från dem så länge Allah ville och besökte dem sedan igen, men fann inte Isma'īl. Han gick in till hans hustru och frågade efter honom. Hon svarade: "Han har gått ut för att söka försörjning åt oss." Han frågade: "Hur har ni det?" och frågade om deras levnadsvillkor. Hon svarade: "Vi mår bra och lever i överflöd", och hon prisade Allah. Han frågade: "Vad äter ni?" Hon svarade: "Kött." Han frågade: "Vad dricker ni?" Hon svarade: "Vatten." Då bad han: "O Allah! Välsigna deras kött och vatten." Profeten ﷺ sade: "De hade inget spannmål på den tiden, annars hade han bett om välsignelse även för det." Profeten ﷺ sade vidare: "Ingen som lever enbart på dessa två saker utanför Mecka klarar sig utan att ta skada." Sedan sade Ibrāhīm till Isma'īls hustru: "När din make kommer, framför min hälsning till honom och säg åt honom att stadga sin dörrtröskel." När Isma'īl kom hem frågade han: "Har någon besökt er?" Hon svarade: "Ja, en vacker gammal man kom till oss", och hon talade gott om honom. "Han frågade efter dig och jag berättade, och han frågade om vår situation och jag sade att vi mår bra." Han frågade: "Gav han dig något råd?" Hon svarade: "Ja, han framförde sin hälsning till dig och befallde dig att stadga din dörrtröskel." Isma'īl sade: "Det var min far, och du är dörrtröskeln. Han har befallit mig att behålla dig." Därefter stannade Ibrāhīm borta så länge Allah ville och kom sedan tillbaka. Han fann Isma'īl sittande under ett träd nära Zamzam, där han täljde pilar. När Isma'īl såg honom reste han sig upp, och de bemötte varandra som en far gör mot sin son och en son mot sin far. Sedan sade Ibrāhīm: "O Isma'īl! Allah har befallt mig en sak." Isma'īl svarade: "Gör vad din Herre har befallt dig." Ibrāhīm frågade: "Kommer du att hjälpa mig?" Isma'īl svarade: "Jag ska hjälpa dig." Ibrāhīm sade: "Allah har befallt mig att bygga ett hus här", och pekade på en kulle som höjde sig över omgivningen. Då lade de grunden för Huset. Isma'īl hämtade stenarna och Ibrāhīm byggde. När muren hade blivit hög hämtade Isma'īl denna sten och lade den åt honom. Ibrāhīm stod på den och fortsatte bygga medan Isma'īl räckte honom stenarna, och båda bad: {Vår Herre! Acceptera detta från oss! Du är sannerligen den Allhörande, den Allvetande.} De fortsatte att bygga och gå runt Kaba medan de bad: {Vår Herre! Acceptera detta från oss! Du är sannerligen den Allhörande, den Allvetande.}
Översättning och förklaring av Khutba World, översatt från arabiska.
Allah försörjde Hajar och Isma'il och lät dem bygga Ka'ba.
Att förtrösta på Allah och samtidigt göra det man själv kan.
Att gå sju gånger mellan kullarna as-Safa och al-Marwa, som en del av hajj och 'umra.
En bildlig formulering som Ibrahim ﷺ använde när han uppmanade sin son att avsluta eller bevara sitt äktenskap.
Lärda hämtar ur berättelsen om Hajar ett exempel på tillit till Allah förenad med ansträngning: hon sökte hjälp och gick mellan kullarna, varefter Allah försörjde henne. Sa'i åminner hennes handling och ingår i ritualerna för hajj och 'umra. Berättelsen betonar också att föräldrar bör uppmana sina barn att lyda Allah och att dyrkan, såsom byggandet av Ka'ba, ska utföras med ödmjukhet och en bön om att den ska tas emot.
- Förtrösta på Allah, men vidta själv tillåtna åtgärder för att söka hjälp och lösningar.
- Be Allah välsigna din försörjning och tacka Honom när omständigheterna är goda.
- Samarbeta för goda ändamål och be Allah att ta emot era ansträngningar.
Denna återberättelse från samma kapitel behandlar också historien om Ibrahim och hans familj.
Sahih al-Bukhari · #3365 (Sahih)Denna återberättelse anknyter till Ibrahim och Isma'ils byggande av Huset.
40 Hadith van an-Nawawi · #19 (Sahih)Denna hadith lär ut att förtrösta på Allah och samtidigt vidta lämpliga åtgärder, såsom Hajar gjorde.
En hadith varje dag, på ditt språk
I appen får du en hadith med förklaring varje dag, även som widget på din telefon. Gratis att använda.