Sahih al-Bukhari, hadith 3365
Berättad av Abdullah ibn Abbas. Arabisk text med egen översättning och förklaring.
Återberättad av Abdullah ibn Abbas
Sahih al-Bukhari anses i sin helhet vara tillförlitlig.
Återberättelsen
حَدَّثَنَا عَبْدُ اللَّهِ بْنُ مُحَمَّدٍ، حَدَّثَنَا أَبُو عَامِرٍ عَبْدُ الْمَلِكِ بْنُ عَمْرٍو، قَالَ حَدَّثَنَا إِبْرَاهِيمُ بْنُ نَافِعٍ، عَنْ كَثِيرِ بْنِ كَثِيرٍ، عَنْ سَعِيدِ بْنِ جُبَيْرٍ، عَنِ ابْنِ عَبَّاسٍ ـ رضى الله عنهما ـ قَالَ لَمَّا كَانَ بَيْنَ إِبْرَاهِيمَ وَبَيْنَ أَهْلِهِ مَا كَانَ، خَرَجَ بِإِسْمَاعِيلَ وَأُمِّ إِسْمَاعِيلَ، وَمَعَهُمْ شَنَّةٌ فِيهَا مَاءٌ، فَجَعَلَتْ أُمُّ إِسْمَاعِيلَ تَشْرَبُ مِنَ الشَّنَّةِ فَيَدِرُّ لَبَنُهَا عَلَى صَبِيِّهَا حَتَّى قَدِمَ مَكَّةَ، فَوَضَعَهَا تَحْتَ دَوْحَةٍ، ثُمَّ رَجَعَ إِبْرَاهِيمُ إِلَى أَهْلِهِ، فَاتَّبَعَتْهُ أُمُّ إِسْمَاعِيلَ، حَتَّى لَمَّا بَلَغُوا كَدَاءً نَادَتْهُ مِنْ وَرَائِهِ يَا إِبْرَاهِيمُ إِلَى مَنْ تَتْرُكُنَا قَالَ إِلَى اللَّهِ. قَالَتْ رَضِيتُ بِاللَّهِ. قَالَ فَرَجَعَتْ فَجَعَلَتْ تَشْرَبُ مِنَ الشَّنَّةِ وَيَدِرُّ لَبَنُهَا عَلَى صَبِيِّهَا، حَتَّى لَمَّا فَنِيَ الْمَاءُ قَالَتْ لَوْ ذَهَبْتُ فَنَظَرْتُ لَعَلِّي أُحِسُّ أَحَدًا. قَالَ فَذَهَبَتْ فَصَعِدَتِ الصَّفَا فَنَظَرَتْ وَنَظَرَتْ هَلْ تُحِسُّ أَحَدًا فَلَمْ تُحِسَّ أَحَدًا، فَلَمَّا بَلَغَتِ الْوَادِيَ سَعَتْ وَأَتَتِ الْمَرْوَةَ فَفَعَلَتْ ذَلِكَ أَشْوَاطًا، ثُمَّ قَالَتْ لَوْ ذَهَبْتُ فَنَظَرْتُ مَا فَعَلَ ـ تَعْنِي الصَّبِيَّ ـ فَذَهَبَتْ فَنَظَرَتْ، فَإِذَا هُوَ عَلَى حَالِهِ كَأَنَّهُ يَنْشَغُ لِلْمَوْتِ، فَلَمْ تُقِرَّهَا نَفْسُهَا، فَقَالَتْ لَوْ ذَهَبْتُ فَنَظَرْتُ لَعَلِّي أُحِسُّ أَحَدًا، فَذَهَبَتْ فَصَعِدَتِ الصَّفَا فَنَظَرَتْ وَنَظَرَتْ فَلَمْ تُحِسَّ أَحَدًا، حَتَّى أَتَمَّتْ سَبْعًا، ثُمَّ قَالَتْ لَوْ ذَهَبْتُ فَنَظَرْتُ مَا فَعَلَ، فَإِذَا هِيَ بِصَوْتٍ فَقَالَتْ أَغِثْ إِنْ كَانَ عِنْدَكَ خَيْرٌ. فَإِذَا جِبْرِيلُ، قَالَ فَقَالَ بِعَقِبِهِ هَكَذَا، وَغَمَزَ عَقِبَهُ عَلَى الأَرْضِ، قَالَ فَانْبَثَقَ الْمَاءُ، فَدَهَشَتْ أُمُّ إِسْمَاعِيلَ فَجَعَلَتْ تَحْفِزُ. قَالَ فَقَالَ أَبُو الْقَاسِمِ صلى الله عليه وسلم " لَوْ تَرَكَتْهُ كَانَ الْمَاءُ ظَاهِرًا ". قَالَ فَجَعَلَتْ تَشْرَبُ مِنَ الْمَاءِ، وَيَدِرُّ لَبَنُهَا عَلَى صَبِيِّهَا ـ قَالَ ـ فَمَرَّ نَاسٌ مِنْ جُرْهُمَ بِبَطْنِ الْوَادِي، فَإِذَا هُمْ بِطَيْرٍ، كَأَنَّهُمْ أَنْكَرُوا ذَاكَ، وَقَالُوا مَا يَكُونُ الطَّيْرُ إِلاَّ عَلَى مَاءٍ. فَبَعَثُوا رَسُولَهُمْ، فَنَظَرَ فَإِذَا هُمْ بِالْمَاءِ، فَأَتَاهُمْ فَأَخْبَرَهُمْ فَأَتَوْا إِلَيْهَا، فَقَالُوا يَا أُمَّ إِسْمَاعِيلَ، أَتَأْذَنِينَ لَنَا أَنْ نَكُونَ مَعَكِ أَوْ نَسْكُنَ مَعَكِ فَبَلَغَ ابْنُهَا فَنَكَحَ فِيهِمُ امْرَأَةً، قَالَ ثُمَّ إِنَّهُ بَدَا لإِبْرَاهِيمَ فَقَالَ لأَهْلِهِ إِنِّي مُطَّلِعٌ تَرِكَتِي. قَالَ فَجَاءَ فَسَلَّمَ فَقَالَ أَيْنَ إِسْمَاعِيلُ فَقَالَتِ امْرَأَتُهُ ذَهَبَ يَصِيدُ. قَالَ قُولِي لَهُ إِذَا جَاءَ غَيِّرْ عَتَبَةَ بَابِكَ. فَلَمَّا جَاءَ أَخْبَرَتْهُ قَالَ أَنْتِ ذَاكِ فَاذْهَبِي إِلَى أَهْلِكِ. قَالَ ثُمَّ إِنَّهُ بَدَا لإِبْرَاهِيمَ فَقَالَ لأَهْلِهِ إِنِّي مُطَّلِعٌ تَرِكَتِي. قَالَ فَجَاءَ فَقَالَ أَيْنَ إِسْمَاعِيلُ فَقَالَتِ امْرَأَتُهُ ذَهَبَ يَصِيدُ، فَقَالَتْ أَلاَ تَنْزِلُ فَتَطْعَمَ وَتَشْرَبَ فَقَالَ وَمَا طَعَامُكُمْ وَمَا شَرَابُكُمْ قَالَتْ طَعَامُنَا اللَّحْمُ، وَشَرَابُنَا الْمَاءُ. قَالَ اللَّهُمَّ بَارِكْ لَهُمْ فِي طَعَامِهِمْ وَشَرَابِهِمْ. قَالَ فَقَالَ أَبُو الْقَاسِمِ صلى الله عليه وسلم " بَرَكَةٌ بِدَعْوَةِ إِبْرَاهِيمَ ". قَالَ ثُمَّ إِنَّهُ بَدَا لإِبْرَاهِيمَ فَقَالَ لأَهْلِهِ إِنِّي مُطَّلِعٌ تَرِكَتِي. فَجَاءَ فَوَافَقَ إِسْمَاعِيلَ مِنْ وَرَاءِ زَمْزَمَ، يُصْلِحُ نَبْلاً لَهُ، فَقَالَ يَا إِسْمَاعِيلُ، إِنَّ رَبَّكَ أَمَرَنِي أَنْ أَبْنِيَ لَهُ بَيْتًا. قَالَ أَطِعْ رَبَّكَ. قَالَ إِنَّهُ قَدْ أَمَرَنِي أَنْ تُعِينَنِي عَلَيْهِ. قَالَ إِذًا أَفْعَلَ. أَوْ كَمَا قَالَ. قَالَ فَقَامَا فَجَعَلَ إِبْرَاهِيمُ يَبْنِي، وَإِسْمَاعِيلُ يُنَاوِلُهُ الْحِجَارَةَ، وَيَقُولاَنِ {رَبَّنَا تَقَبَّلْ مِنَّا إِنَّكَ أَنْتَ السَّمِيعُ الْعَلِيمُ} قَالَ حَتَّى ارْتَفَعَ الْبِنَاءُ وَضَعُفَ الشَّيْخُ عَلَى نَقْلِ الْحِجَارَةِ، فَقَامَ عَلَى حَجَرِ الْمَقَامِ، فَجَعَلَ يُنَاوِلُهُ الْحِجَارَةَ، وَيَقُولاَنِ {رَبَّنَا تَقَبَّلْ مِنَّا إِنَّكَ أَنْتَ السَّمِيعُ الْعَلِيمُ }.
Abdullah ibn Muhammad har berättat för oss, Abu Amir Abd al-Malik ibn Amr har berättat för oss, han sade: Ibrahim ibn Nafi' har berättat för oss, från Kathir ibn Kathir, från Said ibn Jubayr, från Ibn Abbas – må Allah vara nöjd med dem båda – som sade: När det som skedde inträffade mellan Ibrahim och hans familj, begav han sig iväg med Ismail och Ismails mor, och de hade en vattensäck med sig innehållande vatten. Ismails mor drack ur vattensäcken så att hennes mjölk flödade rikligt för hennes barn, ända tills de anlände till Mecka. Han lät henne sitta under ett träd och återvände sedan till sin familj. Ismails mor följde efter honom, och när de nådde Kada' ropade hon på honom bakifrån: 'O Ibrahim! Till vem lämnar du oss?' Han svarade: 'Till Allah.' Hon sade: 'Jag är nöjd med Allah.' Sedan vände hon tillbaka och började dricka ur vattensäcken, och hennes mjölk flödade för hennes barn. När vattnet tog slut sade hon till sig själv: 'Om jag går och ser efter kanske jag får syn på någon.' Hon gick upp på berget Safa och spejade länge för att se om hon kunde upptäcka någon, men hon såg ingen. När hon kom ner i dalen sprang hon tills hon nådde Marwa. Hon gjorde detta flera varv. Sedan sade hon: 'Om jag går och tittar hur det är med pojken.' Hon gick dit och fann honom i ett tillstånd som om han höll på att dö av törst. Hon stod inte ut med att se honom så, och sade: 'Om jag går och ser efter kanske jag hittar någon.' Hon gick upp på Safa igen och spejade länge men hittade ingen. Så fullbordade hon sju varv. Därefter sade hon: 'Om jag går och ser vad som hänt honom', då hörde hon plötsligt en röst. Hon sade: 'Hjälp oss, om du har något gott att erbjuda!' Och se, det var Jibril. Han slog marken med sin häl så här (berättaren gestikulerade), och vattnet sprang fram. Ismails mor blev överväldigad och började gräva och samla vattnet. Abul-Qasim ﷺ sade: 'Om hon hade låtit det vara, skulle vattnet ha flutit öppet på ytan.' Hon började dricka av vattnet och hennes mjölk flödade åter för sitt barn. Senare passerade några människor från stammen Jurhum genom dalen och fick syn på fåglar, vilket förvånade dem. De sade: 'Fåglar finns bara där det finns vatten.' De skickade en budbärare som undersökte platsen och fann vattnet. Han återvände och underrättade dem, varefter de alla gick till henne och sade: 'O Ismails mor! Tillåter du oss att slå oss ner hos dig?' Så bosatte de sig där. Hennes son växte upp och gifte sig med en kvinna från stammen. Senare fick Ibrahim ingivelsen att besöka sin familj som han lämnat kvar. Han kom dit, hälsade och frågade: 'Var är Ismail?' Hans hustru svarade: 'Han har gått ut på jakt.' Ibrahim sade: 'Säg till honom, när han kommer, att han ska byta ut sin dörrtröskel.' När Ismail kom hem berättade hon detta för honom, varpå han sade: 'Du är tröskeln; gå tillbaka till din familj.' Återigen fick Ibrahim ingivelsen att besöka sin familj. Han kom dit och frågade: 'Var är Ismail?' Hans nya hustru svarade: 'Han har gått ut på jakt,' och tillade: 'Vill du inte stanna och äta och dricka något?' Han frågade: 'Vad är er mat och dryck?' Hon svarade: 'Vår mat är kött och vår dryck är vatten.' Han bad: 'O Allah, välsigna deras mat och dryck.' Abul-Qasim ﷺ sade: 'Detta är en välsignelse genom Ibrahims bön.' En tredje gång fick Ibrahim ingivelsen att besöka sin familj. Han kom dit och fann Ismail bakom Zamzam-brunnen, sysselsatt med att reparera sina pilar. Ibrahim sade: 'O Ismail, din Herre har befallt mig att bygga ett hus åt Honom.' Ismail svarade: 'Lyda din Herre.' Ibrahim sade: 'Han har också befallt mig att du ska hjälpa mig med det.' Ismail svarade: 'Då ska jag göra det.' De reste sig båda, och medan Ibrahim byggde räckte Ismail honom stenarna. Båda bad: {Vår Herre, acceptera detta från oss, sannerligen är Du den Allhörande, den Allvetande.} När byggnaden blev hög och den gamle mannen orkade inte längre lyfta stenarna, ställde han sig på Maqam-stenen, och Ismail fortsatte att räcka honom stenarna medan de båda bad: {Vår Herre, acceptera detta från oss, sannerligen är Du den Allhörande, den Allvetande.}
Översättning och förklaring av Khutba World, översatt från arabiska.
Allah försörjde Hajar och Isma'il och lät dem tillsammans bygga Huset.
Två kullar i Mekka mellan vilka Hajar sökte hjälp och vatten. Sa'i under hajj och umra påminner om hennes färd.
Källan i Mekka som enligt återberättelsen sprang fram på mirakulöst sätt vid Isma'il.
Stenen som Ibrahim stod på när han byggde Kaʿba högre.
Klassiska lärda drar slutsatsen här att tawakkul (förtröstan på Allah) går hand i hand med handling: Hajar litade på Allah och sökte aktivt hjälp, medan Ibrahim och Isma'il samarbetade om att bygga Kaʿba. Sa'i mellan Safa och Marwa är en fast del av hajj och umra. Ibrahims åkallan lär de troende att anförtro sina handlingar åt Allah och be Honom om att ta emot dem. Avsnittet om Isma'ils första hustru betraktas också av lärda som en antydan om att makar bör bemöta varandra med gott uppförande och tacksamhet.
- Förtrösta på Allah och ta samtidigt konkreta steg när du ställs inför ett problem.
- Be Allah ta emot dina goda handlingar i stället för att enbart förlita dig på din egen ansträngning.
- Bemöt din familj med tacksamhet och uppskattning; gott uppförande bidrar till frid och välsignelse i hemmet.
En hadith varje dag, på ditt språk
I appen får du en hadith med förklaring varje dag, även som widget på din telefon. Gratis att använda.