Sahih al-Bukhari, hadith 3989
Berättad av Abu Huraira. Arabisk text med egen översättning och förklaring.
Återberättad av Abu Huraira
Sahih al-Bukhari anses i sin helhet vara tillförlitlig.
Återberättelsen
حَدَّثَنَا مُوسَى بْنُ إِسْمَاعِيلَ، حَدَّثَنَا إِبْرَاهِيمُ، أَخْبَرَنَا ابْنُ شِهَابٍ، قَالَ أَخْبَرَنِي عُمَرُ بْنُ أَسِيدِ بْنِ جَارِيَةَ الثَّقَفِيُّ، حَلِيفُ بَنِي زُهْرَةَ ـ وَكَانَ مِنْ أَصْحَابِ أَبِي هُرَيْرَةَ ـ عَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ ـ رضى الله عنه ـ قَالَ بَعَثَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم عَشَرَةً عَيْنًا، وَأَمَّرَ عَلَيْهِمْ عَاصِمَ بْنَ ثَابِتٍ الأَنْصَارِيَّ، جَدَّ عَاصِمِ بْنِ عُمَرَ بْنِ الْخَطَّابِ، حَتَّى إِذَا كَانُوا بِالْهَدَةِ بَيْنَ عُسْفَانَ وَمَكَّةَ ذُكِرُوا لِحَىٍّ مِنْ هُذَيْلٍ يُقَالُ لَهُمْ بَنُو لِحْيَانَ، فَنَفَرُوا لَهُمْ بِقَرِيبٍ مِنْ مِائَةِ رَجُلٍ رَامٍ، فَاقْتَصُّوا آثَارَهُمْ حَتَّى وَجَدُوا مَأْكَلَهُمُ التَّمْرَ فِي مَنْزِلٍ نَزَلُوهُ فَقَالُوا تَمْرُ يَثْرِبَ. فَاتَّبَعُوا آثَارَهُمْ، فَلَمَّا حَسَّ بِهِمْ عَاصِمٌ وَأَصْحَابُهُ لَجَئُوا إِلَى مَوْضِعٍ، فَأَحَاطَ بِهِمُ الْقَوْمُ، فَقَالُوا لَهُمْ انْزِلُوا فَأَعْطُوا بِأَيْدِيكُمْ وَلَكُمُ الْعَهْدُ وَالْمِيثَاقُ أَنْ لاَ نَقْتُلَ مِنْكُمْ أَحَدًا. فَقَالَ عَاصِمُ بْنُ ثَابِتٍ أَيُّهَا الْقَوْمُ، أَمَّا أَنَا فَلاَ أَنْزِلُ فِي ذِمَّةِ كَافِرٍ. ثُمَّ قَالَ اللَّهُمَّ أَخْبِرْ عَنَّا نَبِيَّكَ صلى الله عليه وسلم. فَرَمَوْهُمْ بِالنَّبْلِ، فَقَتَلُوا عَاصِمًا، وَنَزَلَ إِلَيْهِمْ ثَلاَثَةُ نَفَرٍ عَلَى الْعَهْدِ وَالْمِيثَاقِ، مِنْهُمْ خُبَيْبٌ وَزَيْدُ بْنُ الدَّثِنَةِ، وَرَجُلٌ آخَرُ، فَلَمَّا اسْتَمْكَنُوا مِنْهُمْ أَطْلَقُوا أَوْتَارَ قِسِيِّهِمْ فَرَبَطُوهُمْ بِهَا. قَالَ الرَّجُلُ الثَّالِثُ هَذَا أَوَّلُ الْغَدْرِ، وَاللَّهِ لاَ أَصْحَبُكُمْ، إِنَّ لِي بِهَؤُلاَءِ أُسْوَةً. يُرِيدُ الْقَتْلَى، فَجَرَّرُوهُ وَعَالَجُوهُ، فَأَبَى أَنْ يَصْحَبَهُمْ، فَانْطُلِقَ بِخُبَيْبٍ وَزَيْدِ بْنِ الدَّثِنَةِ حَتَّى بَاعُوهُمَا بَعْدَ وَقْعَةِ بَدْرٍ، فَابْتَاعَ بَنُو الْحَارِثِ بْنِ عَامِرِ بْنِ نَوْفَلٍ خُبَيْبًا، وَكَانَ خُبَيْبٌ هُوَ قَتَلَ الْحَارِثَ بْنَ عَامِرٍ يَوْمَ بَدْرٍ، فَلَبِثَ خُبَيْبٌ عِنْدَهُمْ أَسِيرًا حَتَّى أَجْمَعُوا قَتْلَهُ، فَاسْتَعَارَ مِنْ بَعْضِ بَنَاتِ الْحَارِثِ مُوسَى يَسْتَحِدُّ بِهَا فَأَعَارَتْهُ، فَدَرَجَ بُنَىٌّ لَهَا وَهْىَ غَافِلَةٌ حَتَّى أَتَاهُ، فَوَجَدَتْهُ مُجْلِسَهُ عَلَى فَخِذِهِ وَالْمُوسَى بِيَدِهِ قَالَتْ فَفَزِعْتُ فَزْعَةً عَرَفَهَا خُبَيْبٌ فَقَالَ أَتَخْشَيْنَ أَنْ أَقْتُلَهُ مَا كُنْتُ لأَفْعَلَ ذَلِكَ قَالَتْ وَاللَّهِ مَا رَأَيْتُ أَسِيرًا قَطُّ خَيْرًا مِنْ خُبَيْبٍ، وَاللَّهِ لَقَدْ وَجَدْتُهُ يَوْمًا يَأْكُلُ قِطْفًا مِنْ عِنَبٍ فِي يَدِهِ، وَإِنَّهُ لَمُوثَقٌ بِالْحَدِيدِ، وَمَا بِمَكَّةَ مِنْ ثَمَرَةٍ وَكَانَتْ تَقُولُ إِنَّهُ لَرِزْقٌ رَزَقَهُ اللَّهُ خُبَيْبًا، فَلَمَّا خَرَجُوا بِهِ مِنَ الْحَرَمِ لِيَقْتُلُوهُ فِي الْحِلِّ قَالَ لَهُمْ خُبَيْبٌ دَعُونِي أُصَلِّي رَكْعَتَيْنِ. فَتَرَكُوهُ فَرَكَعَ رَكْعَتَيْنِ، فَقَالَ وَاللَّهِ لَوْلاَ أَنْ تَحْسِبُوا أَنَّ مَا بِي جَزَعٌ لَزِدْتُ، ثُمَّ قَالَ اللَّهُمَّ أَحْصِهِمْ عَدَدًا، وَاقْتُلْهُمْ بَدَدًا، وَلاَ تُبْقِ مِنْهُمْ أَحَدًا. ثُمَّ أَنْشَأَ يَقُولُ فَلَسْتُ أُبَالِي حِينَ أُقْتَلُ مُسْلِمًا عَلَى أَىِّ جَنْبٍ كَانَ لِلَّهِ مَصْرَعِي وَذَلِكَ فِي ذَاتِ الإِلَهِ وَإِنْ يَشَأْ يُبَارِكْ عَلَى أَوْصَالِ شِلْوٍ مُمَزَّعِ ثُمَّ قَامَ إِلَيْهِ أَبُو سِرْوَعَةَ عُقْبَةُ بْنُ الْحَارِثِ، فَقَتَلَهُ وَكَانَ خُبَيْبٌ هُوَ سَنَّ لِكُلِّ مُسْلِمٍ قُتِلَ صَبْرًا الصَّلاَةَ، وَأَخْبَرَ أَصْحَابَهُ يَوْمَ أُصِيبُوا خَبَرَهُمْ، وَبَعَثَ نَاسٌ مِنْ قُرَيْشٍ إِلَى عَاصِمِ بْنِ ثَابِتٍ حِينَ حُدِّثُوا أَنَّهُ قُتِلَ أَنْ يُؤْتَوْا بِشَىْءٍ مِنْهُ يُعْرَفُ، وَكَانَ قَتَلَ رَجُلاً عَظِيمًا مِنْ عُظَمَائِهِمْ، فَبَعَثَ اللَّهُ لِعَاصِمٍ مِثْلَ الظُّلَّةِ مِنَ الدَّبْرِ، فَحَمَتْهُ مِنْ رُسُلِهِمْ، فَلَمْ يَقْدِرُوا أَنْ يَقْطَعُوا مِنْهُ شَيْئًا. وَقَالَ كَعْبُ بْنُ مَالِكٍ ذَكَرُوا مُرَارَةَ بْنَ الرَّبِيعِ الْعَمْرِيَّ وَهِلاَلَ بْنَ أُمَيَّةَ الْوَاقِفِيَّ، رَجُلَيْنِ صَالِحَيْنِ قَدْ شَهِدَا بَدْرًا.
Abu Huraira berättade: Allahs sändebud ﷺ sände ut tio spejare under befäl av Asim ibn Thabit al-Ansari, farfar till Asim ibn Umar ibn al-Khattab. När de kom till en plats som kallas al-Hada mellan Usfan och Mecka, fick en gren av Hudhayl-stammen, kallad Banu Lihyan, kännedom om dem. De skickade då nästan hundra bågskyttar efter dem. Bågskyttarna följde muslimernas spår tills de fann rester av dadlar som de hade ätit vid en av sina rastplatser. Bågskyttarna sade:
"Dessa är dadlar från Yathrib (Medina)", och fortsatte att följa deras spår. När Asim och hans följeslagare upptäckte dem, tog de sin tillflykt till en högre plats. Men fienden omringade dem och sade: "Kom ner och ge er! Vi ger er ett högtidligt löfte och en pakt att vi inte kommer att döda någon av er." Asim ibn Thabit svarade: "O folk! Jag för min del kommer aldrig att stiga ner för att stå under en otrogens beskydd. O Allah! Underrätta Din profet ﷺ om oss." Då sköt bågskyttarna sina pilar mot dem och dödade Asim. Tre män steg ner och gav sig åt dem, accepterande deras löfte och pakt; dessa var Khubayb, Zayd ibn ad-Dathina och en annan man. När bågskyttarna fick tag på dem lossade de strängarna på sina bågar och band fångarna med dem. Den tredje mannen sade: "Detta är det första sveket! Vid Allah, jag följer inte med er, ty jag har dessa [martyrer] som förebilder." Han syftade på de dödade kamraterna. De släpade honom och kämpade emot honom tills de dödade honom. Därefter fördes Khubayb och Zayd ibn ad-Dathina bort och såldes senare som slavar i Mecka efter slaget vid Badr. Sönerna till al-Harith ibn Amir ibn Nawfal köpte Khubayb, eftersom det var han som hade dödat deras far al-Harith ibn Amir under slaget vid Badr. Khubayb förblev fången hos dem tills de enhälligt beslutade att döda honom. En dag lånade Khubayb en rakkniv av en av al-Hariths döttrar för att raka sitt könshår, och hon lånade ut den till honom. Av en slump, medan hon var ouppmärksam, gick hennes lille son fram till honom, och hon fick se att Khubayb hade satt pojken i sitt knä medan han höll rakkniven i handen. Hon blev så skräckslagen att Khubayb märkte hennes rädsla och sade: "Är du rädd att jag ska döda honom? Det skulle jag aldrig göra." Senare, när hon berättade historien, sade hon: "Vid Allah, jag har aldrig sett en bättre fånge än Khubayb. Vid Allah, en dag såg jag honom äta från en klase vindruvor som han höll i handen, fastän han var fjättrad med järnkedjor, och vid den tiden fanns det ingen frukt i Mecka." Hon brukade säga: "Det var en försörjning som Allah hade skänkt Khubayb." När de förde honom ut ur det heliga området i Mecka för att döda honom i det icke-heliga området, bad Khubayb dem: "Låt mig be två rak'ah." De lät honom göra det, och han bad två rak'ah. Sedan sade han: "Vid Allah! Om jag inte hade varit rädd att ni skulle tro att jag handlade av rädsla, hade jag bett mer." Därefter åkallade han ont över dem och sade: "O Allah! Räkna dem, döda dem en efter en, och låt ingen av dem leva kvar." Sedan reciterade han: "När jag dödas som muslim, bryr jag mig inte om på vilket sätt jag möter min död för Allahs skull, ty detta sker i Guds sak. Om Han vill, kan Han välsigna de stympade lemmarna på min sönderslitna kropp." Därefter trädde Abu Sirwa'a, Uqba ibn al-Harith, fram och dödade honom. Det var Khubayb som inledde traditionen att varje muslim som ska avrättas i fångenskap bör be två rak'ah innan avrättningen. Profeten ﷺ underrättade sina följeslagare om vad som hade hänt dessa tio spejare samma dag som de dödades. Några qurayshiter, som hade fått höra om Asim ibn Thabits död, sände budbärare för att hämta en del av hans kropp så att hans död kunde bekräftas, eftersom han tidigare hade dödat en av deras ledare. Men Allah sände en svärm getingar liknande ett moln för att skydda Asims döda kropp, och de skärmade av honom från budbärarna, som därmed inte kunde skära loss någon del av honom. Ka'b ibn Malik nämnde också Murara ibn ar-Rabi' al-Amri och Hilal ibn Umayya al-Waqifi, två rättfärdiga män som hade bevittnat slaget vid Badr.
Översättning och förklaring av Khutba World, översatt från arabiska.
Khubayb förblev ståndaktig, bad före sin avrättning och förtröstade på Allah.
Hadithen beskriver expeditionen med tio spejare under ledning av ‘Āṣim ibn Thābit, hur Banū Liḥyān omringade dem samt hur Khubayb och Zayd ibn ad-Dathina tillfångatogs och avrättades.
Personer som skickas ut för att samla information om ett område eller en situation.
Ett högtidligt löfte som andra kan lita på.
Böneenheter; Khubayb bad två rak‘āt före sin avrättning.
Lärda drar slutsatsen av Khubaybs bön att det är tillåtet och rekommenderat att den som ska avrättas ber två rak‘āt dessförinnan, så länge omständigheterna tillåter det. Återberättelsen lovordar ståndaktighet, uppriktighet och förtröstan på Allah, men ger inget stöd för att söka fångenskap eller utsätta sig för fara. Den visar också att det är klandervärt att bryta ett ingånget förbund.
- Håll fast vid din tro och dina principer under press, utan att vårdslöst söka fara.
- Håll dina löften och avtal; betrakta andras förtroende som ett tungt ansvar.
- Ge plats åt bönen i svåra stunder och be Allah om ståndaktighet.
En hadith varje dag, på ditt språk
I appen får du en hadith med förklaring varje dag, även som widget på din telefon. Gratis att använda.