Profetisk kommentar till Koranen · Sahih al-Bukhari

Sahih al-Bukhari, hadith 4750

Berättad av Aisha. Arabisk text med egen översättning och förklaring.

Sahih (tillförlitlig)Bok: Profetisk kommentar till Koranen
صحيح البخاري
Vem berättade den?

Återberättad av Aisha

Sahih (tillförlitlig)

Sahih al-Bukhari anses i sin helhet vara tillförlitlig.

Återberättelsen

Arabisk text

حَدَّثَنَا يَحْيَى بْنُ بُكَيْرٍ، حَدَّثَنَا اللَّيْثُ، عَنْ يُونُسَ، عَنِ ابْنِ شِهَابٍ، قَالَ أَخْبَرَنِي عُرْوَةُ بْنُ الزُّبَيْرِ، وَسَعِيدُ بْنُ الْمُسَيَّبِ، وَعَلْقَمَةُ بْنُ وَقَّاصٍ، وَعُبَيْدُ اللَّهِ بْنُ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عُتْبَةَ بْنِ مَسْعُودٍ، عَنْ حَدِيثِ، عَائِشَةَ ـ رضى الله عنها ـ زَوْجِ النَّبِيِّ صلى الله عليه وسلم حِينَ قَالَ لَهَا أَهْلُ الإِفْكِ مَا قَالُوا، فَبَرَّأَهَا اللَّهُ مِمَّا قَالُوا وَكُلٌّ حَدَّثَنِي طَائِفَةً مِنَ الْحَدِيثِ، وَبَعْضُ حَدِيثِهِمْ يُصَدِّقُ بَعْضًا، وَإِنْ كَانَ بَعْضُهُمْ أَوْعَى لَهُ مِنْ بَعْضٍ الَّذِي حَدَّثَنِي عُرْوَةُ عَنْ عَائِشَةَ ـ رضى الله عنها ـ أَنَّ عَائِشَةَ ـ رضى الله عنها ـ زَوْجَ النَّبِيِّ صلى الله عليه وسلم قَالَتْ كَانَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم إِذَا أَرَادَ أَنْ يَخْرُجَ أَقْرَعَ بَيْنَ أَزْوَاجِهِ، فَأَيَّتُهُنَّ خَرَجَ سَهْمُهَا خَرَجَ بِهَا رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم مَعَهُ، قَالَتْ عَائِشَةُ فَأَقْرَعَ بَيْنَنَا فِي غَزْوَةٍ غَزَاهَا، فَخَرَجَ سَهْمِي، فَخَرَجْتُ مَعَ رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم بَعْدَ مَا نَزَلَ الْحِجَابُ، فَأَنَا أُحْمَلُ فِي هَوْدَجِي وَأُنْزَلُ فِيهِ فَسِرْنَا حَتَّى إِذَا فَرَغَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم مِنْ غَزْوَتِهِ تِلْكَ وَقَفَلَ، وَدَنَوْنَا مِنَ الْمَدِينَةِ قَافِلِينَ آذَنَ لَيْلَةً بِالرَّحِيلِ، فَقُمْتُ حِينَ آذَنُوا بِالرَّحِيلِ، فَمَشَيْتُ حَتَّى جَاوَزْتُ الْجَيْشَ، فَلَمَّا قَضَيْتُ شَأْنِي أَقْبَلْتُ إِلَى رَحْلِي، فَإِذَا عِقْدٌ لِي مِنْ جَزْعِ ظَفَارِ قَدِ انْقَطَعَ فَالْتَمَسْتُ عِقْدِي وَحَبَسَنِي ابْتِغَاؤُهُ وَأَقْبَلَ الرَّهْطُ الَّذِينَ كَانُوا يَرْحَلُونَ لِي، فَاحْتَمَلُوا هَوْدَجِي، فَرَحَلُوهُ عَلَى بَعِيرِي الَّذِي كُنْتُ رَكِبْتُ، وَهُمْ يَحْسِبُونَ أَنِّي فِيهِ، وَكَانَ النِّسَاءُ إِذْ ذَاكَ خِفَافًا لَمْ يُثْقِلْهُنَّ اللَّحْمُ، إِنَّمَا تَأْكُلُ الْعُلْقَةَ مِنَ الطَّعَامِ فَلَمْ يَسْتَنْكِرِ الْقَوْمُ خِفَّةَ الْهَوْدَجِ حِينَ رَفَعُوهُ، وَكُنْتُ جَارِيَةً حَدِيثَةَ السِّنِّ، فَبَعَثُوا الْجَمَلَ وَسَارُوا، فَوَجَدْتُ عِقْدِي بَعْدَ مَا اسْتَمَرَّ الْجَيْشُ، فَجِئْتُ مَنَازِلَهُمْ، وَلَيْسَ بِهَا دَاعٍ وَلاَ مُجِيبٌ، فَأَمَمْتُ مَنْزِلِي الَّذِي كُنْتُ بِهِ وَظَنَنْتُ أَنَّهُمْ سَيَفْقِدُونِي فَيَرْجِعُونَ إِلَىَّ فَبَيْنَا أَنَا جَالِسَةٌ فِي مَنْزِلِي غَلَبَتْنِي عَيْنِي فَنِمْتُ، وَكَانَ صَفْوَانُ بْنُ الْمُعَطَّلِ السُّلَمِيُّ ثُمَّ الذَّكْوَانِيُّ مِنْ وَرَاءِ الْجَيْشِ، فَأَدْلَجَ فَأَصْبَحَ عِنْدَ مَنْزِلِي، فَرَأَى سَوَادَ إِنْسَانٍ نَائِمٍ، فَأَتَانِي فَعَرَفَنِي حِينَ رَآنِي، وَكَانَ يَرَانِي قَبْلَ الْحِجَابِ، فَاسْتَيْقَظْتُ بِاسْتِرْجَاعِهِ حِينَ عَرَفَنِي فَخَمَّرْتُ وَجْهِي بِجِلْبَابِي، وَاللَّهِ مَا كَلَّمَنِي كَلِمَةً وَلاَ سَمِعْتُ مِنْهُ كَلِمَةً غَيْرَ اسْتِرْجَاعِهِ، حَتَّى أَنَاخَ رَاحِلَتَهُ فَوَطِئَ عَلَى يَدَيْهَا فَرَكِبْتُهَا فَانْطَلَقَ يَقُودُ بِي الرَّاحِلَةَ حَتَّى أَتَيْنَا الْجَيْشَ، بَعْدَ مَا نَزَلُوا مُوغِرِينَ فِي نَحْرِ الظَّهِيرَةِ، فَهَلَكَ مَنْ هَلَكَ، وَكَانَ الَّذِي تَوَلَّى الإِفْكَ عَبْدَ اللَّهِ بْنَ أُبَىٍّ ابْنَ سَلُولَ فَقَدِمْنَا الْمَدِينَةَ، فَاشْتَكَيْتُ حِينَ قَدِمْتُ شَهْرًا، وَالنَّاسُ يُفِيضُونَ فِي قَوْلِ أَصْحَابِ الإِفْكِ، لاَ أَشْعُرُ بِشَىْءٍ مِنْ ذَلِكَ، وَهْوَ يَرِيبُنِي فِي وَجَعِي أَنِّي لاَ أَعْرِفُ مِنْ رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم اللَّطَفَ الَّذِي كُنْتُ أَرَى مِنْهُ حِينَ أَشْتَكِي، إِنَّمَا يَدْخُلُ عَلَىَّ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم فَيُسَلِّمُ ثُمَّ يَقُولُ ‏"‏ كَيْفَ تِيكُمْ ‏"‏‏.‏ ثُمَّ يَنْصَرِفُ، فَذَاكَ الَّذِي يَرِيبُنِي، وَلاَ أَشْعُرُ حَتَّى خَرَجْتُ بَعْدَ مَا نَقَهْتُ، فَخَرَجَتْ مَعِي أُمُّ مِسْطَحٍ قِبَلَ الْمَنَاصِعِ، وَهْوَ مُتَبَرَّزُنَا، وَكُنَّا لاَ نَخْرُجُ إِلاَّ لَيْلاً إِلَى لَيْلٍ، وَذَلِكَ قَبْلَ أَنْ نَتَّخِذَ الْكُنُفَ قَرِيبًا مِنْ بُيُوتِنَا، وَأَمْرُنَا أَمْرُ الْعَرَبِ الأُوَلِ فِي التَّبَرُّزِ قِبَلَ الْغَائِطِ، فَكُنَّا نَتَأَذَّى بِالْكُنُفِ أَنْ نَتَّخِذَهَا عِنْدَ بُيُوتِنَا فَانْطَلَقْتُ أَنَا وَأُمُّ مِسْطَحٍ، وَهْىَ ابْنَةُ أَبِي رُهْمِ بْنِ عَبْدِ مَنَافٍ، وَأُمُّهَا بِنْتُ صَخْرِ بْنِ عَامِرٍ خَالَةُ أَبِي بَكْرٍ الصِّدِّيقِ، وَابْنُهَا مِسْطَحُ بْنُ أُثَاثَةَ، فَأَقْبَلْتُ أَنَا وَأُمُّ مِسْطَحٍ قِبَلَ بَيْتِي، قَدْ فَرَغْنَا مِنْ شَأْنِنَا، فَعَثَرَتْ أُمُّ مِسْطَحٍ فِي مِرْطِهَا فَقَالَتْ تَعِسَ مِسْطَحٌ‏.‏ فَقُلْتُ لَهَا بِئْسَ مَا قُلْتِ أَتَسُبِّينَ رَجُلاً شَهِدَ بَدْرًا قَالَتْ أَىْ هَنْتَاهُ، أَوَلَمْ تَسْمَعِي مَا قَالَ قَالَتْ قُلْتُ وَمَا قَالَ فَأَخْبَرَتْنِي بِقَوْلِ أَهْلِ الإِفْكِ فَازْدَدْتُ مَرَضًا عَلَى مَرَضِي، فَلَمَّا رَجَعْتُ إِلَى بَيْتِي وَدَخَلَ عَلَىَّ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم تَعْنِي سَلَّمَ ثُمَّ قَالَ ‏"‏ كَيْفَ تِيكُمْ ‏"‏‏.‏ فَقُلْتُ أَتَأْذَنُ لِي أَنْ آتِيَ أَبَوَىَّ قَالَتْ وَأَنَا حِينَئِذٍ أُرِيدُ أَنْ أَسْتَيْقِنَ الْخَبَرَ مِنْ قِبَلِهِمَا، قَالَتْ فَأَذِنَ لِي رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم فَجِئْتُ أَبَوَىَّ فَقُلْتُ لأُمِّي يَا أُمَّتَاهْ، مَا يَتَحَدَّثُ النَّاسُ قَالَتْ يَا بُنَيَّةُ، هَوِّنِي عَلَيْكَ فَوَاللَّهِ، لَقَلَّمَا كَانَتِ امْرَأَةٌ قَطُّ وَضِيئَةً عِنْدَ رَجُلٍ يُحِبُّهَا وَلَهَا ضَرَائِرُ إِلاَّ كَثَّرْنَ عَلَيْهَا‏.‏ قَالَتْ فَقُلْتُ سُبْحَانَ اللَّهِ وَلَقَدْ تَحَدَّثَ النَّاسُ بِهَذَا قَالَتْ فَبَكَيْتُ تِلْكَ اللَّيْلَةَ حَتَّى أَصْبَحْتُ لاَ يَرْقَأُ لِي دَمْعٌ، وَلاَ أَكْتَحِلُ بِنَوْمٍ حَتَّى أَصْبَحْتُ أَبْكِي فَدَعَا رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم عَلِيَّ بْنَ أَبِي طَالِبٍ، وَأُسَامَةَ بْنَ زَيْدٍ ـ رضى الله عنهما ـ حِينَ اسْتَلْبَثَ الْوَحْىُ، يَسْتَأْمِرُهُمَا فِي فِرَاقِ أَهْلِهِ، قَالَتْ فَأَمَّا أُسَامَةُ بْنُ زَيْدٍ فَأَشَارَ عَلَى رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم بِالَّذِي يَعْلَمُ مِنْ بَرَاءَةِ أَهْلِهِ، وَبِالَّذِي يَعْلَمُ لَهُمْ فِي نَفْسِهِ مِنَ الْوُدِّ، فَقَالَ يَا رَسُولَ اللَّهِ، أَهْلَكَ، وَمَا نَعْلَمُ إِلاَّ خَيْرًا، وَأَمَّا عَلِيُّ بْنُ أَبِي طَالِبٍ فَقَالَ يَا رَسُولَ اللَّهِ، لَمْ يُضَيِّقِ اللَّهُ عَلَيْكَ وَالنِّسَاءُ سِوَاهَا كَثِيرٌ، وَإِنْ تَسْأَلِ الْجَارِيَةَ تَصْدُقْكَ، قَالَتْ فَدَعَا رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم بَرِيرَةَ فَقَالَ ‏"‏ أَىْ بَرِيرَةُ، هَلْ رَأَيْتِ عَلَيْهَا مِنْ شَىْءٍ يَرِيبُكِ ‏"‏‏.‏ قَالَتْ بَرِيرَةُ لاَ وَالَّذِي بَعَثَكَ بِالْحَقِّ، إِنْ رَأَيْتُ عَلَيْهَا أَمْرًا أَغْمِصُهُ عَلَيْهَا أَكْثَرَ مِنْ أَنَّهَا جَارِيَةٌ حَدِيثَةُ السِّنِّ، تَنَامُ عَنْ عَجِينِ أَهْلِهَا، فَتَأْتِي الدَّاجِنُ فَتَأْكُلُهُ فَقَامَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم فَاسْتَعْذَرَ يَوْمَئِذٍ مِنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ أُبَىٍّ ابْنِ سَلُولَ، قَالَتْ، فَقَالَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم وَهْوَ عَلَى الْمِنْبَرِ ‏"‏ يَا مَعْشَرَ الْمُسْلِمِينَ مَنْ يَعْذِرُنِي مِنْ رَجُلٍ، قَدْ بَلَغَنِي أَذَاهُ فِي أَهْلِ بَيْتِي، فَوَاللَّهِ مَا عَلِمْتُ عَلَى أَهْلِي إِلاَّ خَيْرًا، وَلَقَدْ ذَكَرُوا رَجُلاً، مَا عَلِمْتُ عَلَيْهِ إِلاَّ خَيْرًا، وَمَا كَانَ يَدْخُلُ عَلَى أَهْلِي إِلاَّ مَعِي ‏"‏‏.‏ فَقَامَ سَعْدُ بْنُ مُعَاذٍ الأَنْصَارِيُّ، فَقَالَ يَا رَسُولَ اللَّهِ أَنَا أَعْذِرُكَ مِنْهُ، إِنْ كَانَ مِنَ الأَوْسِ، ضَرَبْتُ عُنُقَهُ، وَإِنْ كَانَ مِنْ إِخْوَانِنَا مِنَ الْخَزْرَجِ، أَمَرْتَنَا، فَفَعَلْنَا أَمْرَكَ، قَالَتْ فَقَامَ سَعْدُ بْنُ عُبَادَةَ وَهْوَ سَيِّدُ الْخَزْرَجِ، وَكَانَ قَبْلَ ذَلِكَ رَجُلاً صَالِحًا، وَلَكِنِ احْتَمَلَتْهُ الْحَمِيَّةُ فَقَالَ لِسَعْدٍ كَذَبْتَ، لَعَمْرُ اللَّهِ لاَ تَقْتُلُهُ، وَلاَ تَقْدِرُ عَلَى قَتْلِهِ، فَقَامَ أُسَيْدُ بْنُ حُضَيْرٍ وَهْوَ ابْنُ عَمِّ سَعْدٍ، فَقَالَ لِسَعْدِ بْنِ عُبَادَةَ كَذَبْتَ، لَعَمْرُ اللَّهِ لَنَقْتُلَنَّهُ، فَإِنَّكَ مُنَافِقٌ تُجَادِلُ عَنِ الْمُنَافِقِينَ، فَتَثَاوَرَ الْحَيَّانِ الأَوْسُ وَالْخَزْرَجُ حَتَّى هَمُّوا أَنْ يَقْتَتِلُوا، وَرَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم قَائِمٌ عَلَى الْمِنْبَرِ، فَلَمْ يَزَلْ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم يُخَفِّضُهُمْ حَتَّى سَكَتُوا وَسَكَتَ، قَالَتْ فَمَكُثْتُ يَوْمِي ذَلِكَ لاَ يَرْقَأُ لِي دَمْعٌ وَلاَ أَكْتَحِلُ بِنَوْمٍ، قَالَتْ فَأَصْبَحَ أَبَوَاىَ عِنْدِي ـ وَقَدْ بَكَيْتُ لَيْلَتَيْنِ وَيَوْمًا لاَ أَكْتَحِلُ بِنَوْمٍ وَلاَ يَرْقَأُ لِي دَمْعٌ ـ يَظُنَّانِ أَنَّ الْبُكَاءَ فَالِقٌ كَبِدِي، قَالَتْ فَبَيْنَمَا هُمَا جَالِسَانِ عِنْدِي وَأَنَا أَبْكِي، فَاسْتَأْذَنَتْ عَلَىَّ امْرَأَةٌ مِنَ الأَنْصَارِ، فَأَذِنْتُ لَهَا، فَجَلَسَتْ تَبْكِي مَعِي، قَالَتْ فَبَيْنَا نَحْنُ عَلَى ذَلِكَ دَخَلَ عَلَيْنَا رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم فَسَلَّمَ ثُمَّ جَلَسَ قَالَتْ وَلَمْ يَجْلِسْ عِنْدِي مُنْذُ قِيلَ مَا قِيلَ قَبْلَهَا، وَقَدْ لَبِثَ شَهْرًا، لاَ يُوحَى إِلَيْهِ فِي شَأْنِي، قَالَتْ فَتَشَهَّدَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم حِينَ جَلَسَ ثُمَّ قَالَ ‏"‏ أَمَّا بَعْدُ يَا عَائِشَةُ، فَإِنَّهُ قَدْ بَلَغَنِي عَنْكِ كَذَا وَكَذَا، فَإِنْ كُنْتِ بَرِيئَةً فَسَيُبَرِّئُكِ اللَّهُ، وَإِنْ كُنْتِ أَلْمَمْتِ بِذَنْبٍ فَاسْتَغْفِرِي اللَّهَ وَتُوبِي إِلَيْهِ، فَإِنَّ الْعَبْدَ إِذَا اعْتَرَفَ بِذَنْبِهِ ثُمَّ تَابَ إِلَى اللَّهِ تَابَ اللَّهُ عَلَيْهِ ‏"‏‏.‏ قَالَتْ فَلَمَّا قَضَى رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم مَقَالَتَهُ، قَلَصَ دَمْعِي حَتَّى مَا أُحِسُّ مِنْهُ قَطْرَةً، فَقُلْتُ لأَبِي أَجِبْ رَسُولَ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم فِيمَا قَالَ‏.‏ قَالَ وَاللَّهِ مَا أَدْرِي مَا أَقُولُ لِرَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم فَقُلْتُ لأُمِّي أَجِيبِي رَسُولَ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم‏.‏ قَالَتْ مَا أَدْرِي مَا أَقُولُ لِرَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم قَالَتْ فَقُلْتُ وَأَنَا جَارِيَةٌ حَدِيثَةُ السِّنِّ لاَ أَقْرَأُ كَثِيرًا مِنَ الْقُرْآنِ، إِنِّي وَاللَّهِ لَقَدْ عَلِمْتُ لَقَدْ سَمِعْتُمْ هَذَا الْحَدِيثَ حَتَّى اسْتَقَرَّ فِي أَنْفُسِكُمْ، وَصَدَّقْتُمْ بِهِ فَلَئِنْ قُلْتُ لَكُمْ إِنِّي بَرِيئَةٌ وَاللَّهُ يَعْلَمُ أَنِّي بَرِيئَةٌ لاَ تُصَدِّقُونِي بِذَلِكَ، وَلَئِنِ اعْتَرَفْتُ لَكُمْ بِأَمْرٍ، وَاللَّهُ يَعْلَمُ أَنِّي مِنْهُ بَرِيئَةٌ لَتُصَدِّقُنِّي، وَاللَّهِ مَا أَجِدُ لَكُمْ مَثَلاً إِلاَّ قَوْلَ أَبِي يُوسُفَ قَالَ ‏{‏فَصَبْرٌ جَمِيلٌ وَاللَّهُ الْمُسْتَعَانُ عَلَى مَا تَصِفُونَ‏}‏ قَالَتْ ثُمَّ تَحَوَّلْتُ فَاضْطَجَعْتُ عَلَى فِرَاشِي، قَالَتْ وَأَنَا حِينَئِذٍ أَعْلَمُ أَنِّي بَرِيئَةٌ، وَأَنَّ اللَّهَ مُبَرِّئِي بِبَرَاءَتِي، وَلَكِنْ وَاللَّهِ مَا كُنْتُ أَظُنُّ أَنَّ اللَّهَ مُنْزِلٌ فِي شَأْنِي وَحْيًا يُتْلَى، وَلَشَأْنِي فِي نَفْسِي كَانَ أَحْقَرَ مِنْ أَنْ يَتَكَلَّمَ اللَّهُ فِيَّ بِأَمْرٍ يُتْلَى، وَلَكِنْ كُنْتُ أَرْجُو أَنْ يَرَى رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم فِي النَّوْمِ رُؤْيَا يُبَرِّئُنِي اللَّهُ بِهَا، قَالَتْ فَوَاللَّهِ مَا رَامَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم وَلاَ خَرَجَ أَحَدٌ مِنْ أَهْلِ الْبَيْتِ حَتَّى أُنْزِلَ عَلَيْهِ، فَأَخَذَهُ مَا كَانَ يَأْخُذُهُ مِنَ الْبُرَحَاءِ حَتَّى إِنَّهُ لَيَتَحَدَّرُ مِنْهُ مِثْلُ الْجُمَانِ مِنَ الْعَرَقِ، وَهْوَ فِي يَوْمٍ شَاتٍ مِنْ ثِقَلِ الْقَوْلِ الَّذِي يُنْزَلُ عَلَيْهِ، قَالَتْ فَلَمَّا سُرِّيَ عَنْ رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم سُرِّيَ عَنْهُ وَهْوَ يَضْحَكُ، فَكَانَتْ أَوَّلُ كَلِمَةٍ تَكَلَّمَ بِهَا ‏"‏ يَا عَائِشَةُ، أَمَّا اللَّهُ عَزَّ وَجَلَّ فَقَدْ بَرَّأَكِ ‏"‏‏.‏ فَقَالَتْ أُمِّي قُومِي إِلَيْهِ‏.‏ قَالَتْ فَقُلْتُ وَاللَّهِ، لاَ أَقُومُ إِلَيْهِ، وَلاَ أَحْمَدُ إِلاَّ اللَّهَ عَزَّ وَجَلَّ‏.‏ وَأَنْزَلَ اللَّهُ ‏{‏إِنَّ الَّذِينَ جَاءُوا بِالإِفْكِ عُصْبَةٌ مِنْكُمْ لاَ تَحْسِبُوهُ‏}‏ الْعَشْرَ الآيَاتِ كُلَّهَا، فَلَمَّا أَنْزَلَ اللَّهُ هَذَا فِي بَرَاءَتِي قَالَ أَبُو بَكْرٍ الصِّدِّيقُ ـ رضى الله عنه ـ وَكَانَ يُنْفِقُ عَلَى مِسْطَحِ بْنِ أُثَاثَةَ لِقَرَابَتِهِ مِنْهُ، وَفَقْرِهِ وَاللَّهِ لاَ أُنْفِقُ عَلَى مِسْطَحٍ شَيْئًا أَبَدًا بَعْدَ الَّذِي قَالَ لِعَائِشَةَ مَا قَالَ، فَأَنْزَلَ اللَّهُ ‏{‏وَلاَ يَأْتَلِ أُولُو الْفَضْلِ مِنْكُمْ وَالسَّعَةِ أَنْ يُؤْتُوا أُولِي الْقُرْبَى وَالْمَسَاكِينَ وَالْمُهَاجِرِينَ فِي سَبِيلِ اللَّهِ وَلْيَعْفُوا وَلْيَصْفَحُوا أَلاَ تُحِبُّونَ أَنْ يَغْفِرَ اللَّهُ لَكُمْ وَاللَّهُ غَفُورٌ رَحِيمٌ‏}‏ قَالَ أَبُو بَكْرٍ بَلَى، وَاللَّهِ إِنِّي أُحِبُّ أَنْ يَغْفِرَ اللَّهُ لِي، فَرَجَعَ إِلَى مِسْطَحٍ النَّفَقَةَ الَّتِي كَانَ يُنْفِقُ عَلَيْهِ، وَقَالَ وَاللَّهِ لاَ أَنْزِعُهَا مِنْهُ أَبَدًا‏.‏ قَالَتْ عَائِشَةُ وَكَانَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم يَسْأَلُ زَيْنَبَ ابْنَةَ جَحْشٍ عَنْ أَمْرِي، فَقَالَ ‏"‏ يَا زَيْنَبُ مَاذَا عَلِمْتِ أَوْ رَأَيْتِ ‏"‏‏.‏ فَقَالَتْ يَا رَسُولَ اللَّهِ، أَحْمِي سَمْعِي وَبَصَرِي، مَا عَلِمْتُ إِلاَّ خَيْرًا‏.‏ قَالَتْ وَهْىَ الَّتِي كَانَتْ تُسَامِينِي مِنْ أَزْوَاجِ رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم فَعَصَمَهَا اللَّهُ بِالْوَرَعِ، وَطَفِقَتْ أُخْتُهَا حَمْنَةُ تُحَارِبُ لَهَا فَهَلَكَتْ فِيمَنْ هَلَكَ مِنْ أَصْحَابِ الإِفْكِ‏.‏

Översättning

Yahya ibn Bukayr berättade för oss, Al-Layth berättade för oss, från Yunus, från Ibn Shihab, som sade: Urwa ibn az-Zubayr, Sa'id ibn al-Musayyib, Alqama ibn Waqqas och Ubaydullah ibn Abdullah ibn Utba ibn Mas'ud berättade för mig om hadithen från Aisha – må Allah vara nöjd med henne – Profetens ﷺ hustru, när lögnens folk sade vad de sade, men Allah friade henne från det de påstod. Var och en av dem berättade en del av hadithen för mig, och deras berättelser bekräftar varandra, även om vissa hade bättre minne av den än andra. Det som Urwa berättade för mig från Aisha – må Allah vara nöjd med henne – är att hon, Profetens ﷺ hustru, sade: När Allahs sändebud ﷺ avsåg att resa, drog han lott bland sina hustrur, och den vars lott drogs fick följa med honom. Aisha sade: Han drog lott bland oss under ett fälttåg han företog, och min lott drogs. Så jag reste med Allahs sändebud ﷺ efter att hijab-åbudet hade uppenbarats. Jag bars i min howdah och steg ner medan jag fortfarande var i den. Vi fortsatte vår resa tills Allahs sändebud ﷺ hade avslutat sitt fälttåg och vi närmade oss Medina på återresan. Då gav han order om nattlig marsch en viss natt. När ordern om avresa gavs, steg jag upp och gick tills jag passerat armén. Efter att ha uträttat mina behov vände jag tillbaka till min lägerplats, men då hade ett halsband av jaz'-pärlor gått sönder. Jag letade efter mitt halsband och sökandet uppehöll mig. Under tiden kom gruppen som brukade bära min howdah, lyfte upp den och placerade den på kamelen jag red på, i tron att jag satt där i. På den tiden var kvinnorna lättviktiga och inte tunga av hull, eftersom de åt mycket lite mat, så männen märkte inte hur lätt howdahen var när de lyfte den. Jag var dessutom en ung flicka. De drev iväg kamelen och marscherade vidare. Jag hittade mitt halsband först efter att armén hade gett sig av. Jag kom till deras lägerplats men fann ingen där, så jag begav mig till min egen plats där jag hade vistats, i hopp om att de skulle sakna mig och återvända för att leta efter mig. Medan jag satt där övermannades jag av sömn och somnade. Safwan ibn al-Mu'attil as-Sulami adh-Dhakwani befann sig bakom armén. Han gav sig av tidigt på morgonen och nådde min plats vid gryningen, då han såg gestaltningen av en sovande person. Han närmade sig mig och kände igen mig när han såg mig, eftersom han hade sett mig innan hijaben infördes. Jag vaknade av hans istighfar ('Inna lillahi wa inna ilayhi raji'un') när han kände igen mig, och jag täckte genast mitt ansikte med min slöja. Vid Allah, han sade inte ett enda ord till mig, och jag hörde inget annat från honom än hans istighfar, förrän han fick sin kamel att knäböja och trampade på dess framben så att jag kunde stiga upp på den. Sedan gav han sig av och ledde kamelen som bar mig tills vi hann ikapp armén när de hade slagit läger för middagsvila i den brännande hettan. Då gick den förlorad som var bestämd att gå förlorad, och den som stod bakom lögnen (al-ifk) var Abdullah ibn Ubayy ibn Salul. Vi anlände sedan till Medina, och jag blev sjuk i en hel månad medan människor spred lögnens folks tal utan att jag visste något om det. Det som dock oroade mig under min sjukdom var att jag inte längre möttes av samma vänlighet från Allahs sändebud ﷺ som jag var van vid när jag var sjuk. Allahs sändebud ﷺ brukade komma in till mig, hälsa och säga: 'Hur mår hon?' och sedan gå. Detta gjorde mig misstänksam, men jag fick inte reda på saken förrän jag hade tillfrisknat. Jag gick ut tillsammans med Umm Mistah mot al-Manasi', platsen där vi brukade uträtta våra behov. Vi gick bara ut nattetid, och detta var innan vi hade toaletter nära våra hus; vår sedvänja liknade de gamla arabernas när det gällde att uträtta behoven ute i det fria, eftersom vi tyckte det var besvärligt att ha toaletter inne i husen. Jag och Umm Mistah – dotter till Abu Ruhm ibn Abd Manaf, vars mor var dotter till Sakhr ibn Amir, Abu Bakr as-Siddiqs moster, och vars son var Mistah ibn Uthatha – gick alltså ut. När vi hade uträttat våra behov och var på väg tillbaka till mitt hus, snubblade Umm Mistah i sitt klädesplagg och sade: 'Må Mistah gå under!' Jag sade till henne: 'Vilket illa tal! Svär du åt en man som deltog i slaget vid Badr?' Hon svarade: 'Du där! Har du inte hört vad han har sagt?' Jag frågade: 'Vad har han sagt?' Då berättade hon för mig vad lögnens folk hade sagt, vilket ökade min sjukdom. När jag återvände hem kom Allahs sändebud ﷺ in till mig, hälsade och sade: 'Hur mår hon?' Jag sade: 'Tillåter du mig att gå till mina föräldrar?' Jag ville nämligen få nyheten bekräftad genom dem. Allahs sändebud ﷺ gav mig tillåtelse, så jag gick till mina föräldrar och sade till min mor: 'O min moder, vad talar människorna om?' Hon svarade: 'O min dotter, ta det lugnt. Vid Allah, det finns sällan en vacker kvinna som älskas av sin make och har medhustrur utan att dessa hittar fel på henne.' Jag sade: 'Subhanallah! Talar verkligen folk om detta?' Den natten grät jag oavbrutet tills morgonen kom; mina tårar slutade inte flöda och jag kunde inte sova en blund. Allahs sändebud ﷺ kallade då på Ali ibn Abi Talib och Usama ibn Zayd – må Allah vara nöjd med dem båda – när uppenbarelsen dröjde, för att rådgöra med dem om att skilja sig från sin hustru. Usama ibn Zayd rådde Allahs sändebud ﷺ utifrån vad han visste om hans familjs oskuld och den kärlek han kände för dem, och sade: 'O Allahs sändebud! Det är din familj, och vi vet inget annat än gott om dem.' Ali ibn Abi Talib däremot sade: 'O Allahs sändebud! Allah har inte trängt in dig i en trång situation, och det finns många kvinnor förutom henne. Om du frågar tjänarinnan kommer hon att berätta sanningen för dig.' Aisha berättade: Allahs sändebud ﷺ kallade då på Barira och frågade: 'O Barira, har du sett något hos henne som väckt dina misstankar?' Barira svarade: 'Nej, vid Han som sänt dig med sanningen, jag har aldrig sett något hos henne som jag skulle klandra henne för, mer än att hon är en ung flicka som ibland somnar ifrån familjens deg så att tamdjuren kommer och äter upp den.' Då reste sig Allahs sändebud ﷺ och bad den dagen om ursäkt gentemot Abdullah ibn Ubayy ibn Salul. Aisha berättade: Allahs sändebud ﷺ sade från predikstolen: 'O muslimer! Vem hjälper mig mot en man vars oförskämdhet mot min familj har nått mig? Vid Allah, jag vet inget annat än gott om min familj, och de har nämnt en man som jag inte vet annat än gott om, och han har aldrig besökt min familj utom i mitt sällskap.' Då reste sig Sa'd ibn Mu'adh al-Ansari och sade: 'O Allahs sändebud! Jag befriar dig från honom. Om han är från Aws-stammen hugger jag huvudet av honom, och om han är från våra bröder Khazraj, befall oss så ska vi verkställa din order.' Då reste sig Sa'd ibn Ubada, Khazraj-stammens hövding, som tidigare varit en from man men nu greps av stamlojalitet, och sade till Sa'd: 'Du ljuger! Vid Allahs liv, du ska inte döda honom och du kommer inte att kunna döda honom!' Då reste sig Usayd ibn Hudayr, Sa'ds kusin, och sade till Sa'd ibn Ubada: 'Du ljuger! Vid Allahs liv, vi ska sannerligen döda honom, ty du är en hycklare som försvarar hycklarna!' De två stammarna Aws och Khazraj blev så upprörda att de var nära att börja slåss mot varandra medan Allahs sändebud ﷺ stod på predikstolen. Allahs sändebud ﷺ fortsatte att lugna ner dem tills de tystnade, och även han tystnade. Aisha berättade: Jag tillbringade den dagen med att gråta oavbrutet utan att kunna sova. På morgonen var mina föräldrar hos mig – jag hade då gråtit i två nätter och en dag utan sömn och utan att tårarna sinade – och de trodde att gråten skulle spränga mitt hjärta. Medan de satt hos mig och jag grät, bad en kvinna från Ansar om tillåtelse att komma in. Jag släppte in henne, och hon satte sig och grät tillsammans med mig. Medan vi satt så kom Allahs sändebud ﷺ in till oss, hälsade och satte sig. Han hade inte suttit hos mig sedan det sagts vad som sades, och det hade gått en månad utan att någon uppenbarelse kommit angående min sak. Allahs sändebud ﷺ uttalade shahadan när han satt sig och sade sedan: 'Amma ba'd, o Aisha! Jag har fått höra si och så om dig. Om du är oskyldig kommer Allah att fria dig, men om du har begått en synd, be då Allah om förlåtelse och vänd dig till Honom i ånger, ty när en tjänare erkänner sin synd och ångrar sig inför Allah, accepterar Allah hans ånger.' När Allahs sändebud ﷺ hade avslutat sitt tal, torkade mina tårar helt så att jag inte kände ens en droppe. Jag sade till min far: 'Svara Allahs sändebud ﷺ på det han sade.' Han svarade: 'Vid Allah, jag vet inte vad jag ska säga till Allahs sändebud ﷺ.' Jag sade till min mor: 'Svara Allahs sändebud ﷺ.' Hon svarade: 'Jag vet inte vad jag ska säga till Allahs sändebud ﷺ.' Aisha berättade: Då sade jag, trots att jag var en ung flicka som inte läste särskilt mycket ur Koranen: 'Vid Allah, jag vet att ni har hört denna berättelse tills den har rotat sig i era sinnen och ni har trott på den. Om jag nu säger till er att jag är oskyldig – och Allah vet att jag är oskyldig – kommer ni inte att tro mig. Men om jag erkänner något – och Allah vet att jag är oskyldig till det – kommer ni att tro mig. Vid Allah, jag finner inget annat exempel för er än Yusuf faders ord:

"Tålamod är det bästa, och Allah är den ende att söka hjälp hos mot det ni beskriver."' Sedan vände jag mig om och lade mig på min bädd. Jag visste då att jag var oskyldig och att Allah skulle fria mig på grund av min oskuld, men vid Allah, jag trodde aldrig att Allah skulle sända ner en uppenbarelse om min sak som skulle reciteras i evighet. Jag ansåg mig själv vara alltför obetydlig för att Allah skulle tala om mig i en text som skulle reciteras, men jag hoppades att Allahs sändebud ﷺ skulle se en dröm där Allah friade mig. Vid Allah, Allahs sändebud ﷺ hade inte ens rest sig från sin plats och ingen hade lämnat huset förrän uppenbarelsen kom till honom. Han greps av det tillstånd som brukade drabba honom vid uppenbarelser, så att svetten pärlade sig och rann ner från honom likt pärlor, trots att det var en kall vinterdag, på grund av tyngden i det ord som uppenbarades för honom. När tillståndet släppte från Allahs sändebud ﷺ, log han och det första han sade var: 'O Aisha! Allah har sannerligen friat dig.' Min mor sade till mig: 'Res dig och gå till honom.' Jag svarade: 'Vid Allah, jag reser mig inte till honom och jag prisar ingen annan än Allah.' Då uppenbarade Allah: "De som kom med lögnen är en grupp bland er..." (24:11), alla tio verserna. När Allah uppenbarade detta för att bekräfta min oskuld, sade Abu Bakr as-Siddiq – må Allah vara nöjd med honom – som brukade ge understöd till Mistah ibn Uthatha på grund av deras släktskap och Mistahs fattigdom: 'Vid Allah, jag ska aldrig mer ge Mistah något efter det han sade om Aisha.' Då uppenbarade Allah: "Låt inte de dygdiga och välbärgade bland er svära på att inte ge understöd åt sina släktingar, de fattiga och de som utvandrat för Allahs sak. Låt dem förlåta och överse. Vill ni inte att Allah ska förlåta er? Allah är förlåtande och barmhärtig." (24:22). Abu Bakr sade: 'Jo, vid Allah, jag vill att Allah ska förlåta mig.' Så han återupptog det understöd han tidigare gett Mistah och sade: 'Vid Allah, jag ska aldrig dra tillbaka det från honom.' Aisha berättade vidare: Allahs sändebud ﷺ frågade också Zaynab bint Jahsh om min sak och sade: 'O Zaynab, vad har du sett eller hört?' Hon svarade: 'O Allahs sändebud! Jag skyddar min hörsel och min syn; jag vet inget annat än gott.' Hon var den av Allahs sändebuds ﷺ hustrur som tävlade med mig om hans gunst, men Allah skyddade henne genom hennes fromhet. Däremot kämpade hennes syster Hamna för hennes skull, och hon gick under tillsammans med dem som gick under bland lögnens folk.

Översättning och förklaring av Khutba World, översatt från arabiska.

Kärnbudskap

Allah friade Aisha från förtal och uppmanade till förlåtelse.

Bakgrund och anledning

Hadithen beskriver förtalet mot Aisha efter ett fälttåg och uppenbarelsen av sura an-Nur 24:11–20, som bekräftade hennes oskuld. I vers 24:22 uppmanas Abu Bakr att förlåta Mistah och återuppta sitt ekonomiska stöd till honom.

Förklaring av svåra ord
Al-Ifk

En grov, påhittad anklagelse som spreds som förtal.

Hawdaj

En övertäckt bärstol som placerades på en kamel.

Tawbah

Att ångerfullt vända sig till Allah och be om förlåtelse.

Vad lärda tar fasta på

Klassiska uttolkare betonar att uppenbarelsen bekräftade Aishas oskuld och att spridning av obestyrkta anklagelser är en allvarlig synd. Avsnittet om Abu Bakr lär att det är dygdigt att förlåta och återuppta hjälpen, även när man själv har blivit sårad. Rättslärda drar slutsatsen av lottningen mellan hustrurna att en rättvis fördelning krävs vid gemensamma resor. De fyra sunnitiska rättsskolorna diskuterar den exakta tillämpningen inom reglerna om äktenskapliga rättigheter.

Lärdomar för idag
  1. Sprid inte en anklagelse innan du noggrant har kontrollerat fakta.
  2. Stöd den som utsätts för förtal och sprid inte ryktet vidare.
  3. Överväg att förlåta och fortsätta göra gott, även när någon har sårat dig djupt.
الْحَدِيثُ الشَّرِيفُ

En hadith varje dag, på ditt språk

I appen får du en hadith med förklaring varje dag, även som widget på din telefon. Gratis att använda.