Sahih al-Bukhari, hadith 5358
Arabisk text med egen översättning och förklaring.
Återberättelsen
حَدَّثَنَا سَعِيدُ بْنُ عُفَيْرٍ، قَالَ حَدَّثَنِي اللَّيْثُ، قَالَ حَدَّثَنِي عُقَيْلٌ، عَنِ ابْنِ شِهَابٍ، قَالَ أَخْبَرَنِي مَالِكُ بْنُ أَوْسِ بْنِ الْحَدَثَانِ، وَكَانَ، مُحَمَّدُ بْنُ جُبَيْرِ بْنِ مُطْعِمٍ ذَكَرَ لِي ذِكْرًا مِنْ حَدِيثِهِ، فَانْطَلَقْتُ حَتَّى دَخَلْتُ عَلَى مَالِكِ بْنِ أَوْسٍ فَسَأَلْتُهُ فَقَالَ مَالِكٌ انْطَلَقْتُ حَتَّى أَدْخُلَ عَلَى عُمَرَ، إِذْ أَتَاهُ حَاجِبُهُ يَرْفَا فَقَالَ هَلْ لَكَ فِي عُثْمَانَ وَعَبْدِ الرَّحْمَنِ وَالزُّبَيْرِ وَسَعْدٍ يَسْتَأْذِنُونَ قَالَ نَعَمْ. فَأَذِنَ لَهُمْ ـ قَالَ ـ فَدَخَلُوا وَسَلَّمُوا فَجَلَسُوا، ثُمَّ لَبِثَ يَرْفَا قَلِيلاً فَقَالَ لِعُمَرَ هَلْ لَكَ فِي عَلِيٍّ وَعَبَّاسٍ قَالَ نَعَمْ. فَأَذِنَ لَهُمَا، فَلَمَّا دَخَلاَ سَلَّمَا وَجَلَسَا، فَقَالَ عَبَّاسٌ يَا أَمِيرَ الْمُؤْمِنِينَ اقْضِ بَيْنِي وَبَيْنَ هَذَا. فَقَالَ الرَّهْطُ عُثْمَانُ وَأَصْحَابُهُ يَا أَمِيرَ الْمُؤْمِنِينَ اقْضِ بَيْنَهُمَا، وَأَرِحْ أَحَدَهُمَا مِنَ الآخَرِ. فَقَالَ عُمَرُ اتَّئِدُوا أَنْشُدُكُمْ بِاللَّهِ الَّذِي بِهِ تَقُومُ السَّمَاءُ وَالأَرْضُ، هَلْ تَعْلَمُونَ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم قَالَ " لاَ نُورَثُ مَا تَرَكْنَا صَدَقَةٌ ". يُرِيدُ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم نَفْسَهُ. قَالَ الرَّهْطُ قَدْ قَالَ ذَلِكَ. فَأَقْبَلَ عُمَرُ عَلَى عَلِيٍّ وَعَبَّاسٍ فَقَالَ أَنْشُدُكُمَا بِاللَّهِ هَلْ تَعْلَمَانِ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم قَالَ ذَلِكَ قَالاَ قَدْ قَالَ ذَلِكَ. قَالَ عُمَرُ فَإِنِّي أُحَدِّثُكُمْ عَنْ هَذَا الأَمْرِ، إِنَّ اللَّهَ كَانَ خَصَّ رَسُولَهُ صلى الله عليه وسلم فِي هَذَا الْمَالِ بِشَىْءٍ لَمْ يُعْطِهِ أَحَدًا غَيْرَهُ، قَالَ اللَّهُ {مَا أَفَاءَ اللَّهُ عَلَى رَسُولِهِ مِنْهُمْ فَمَا أَوْجَفْتُمْ عَلَيْهِ مِنْ خَيْلٍ} إِلَى قَوْلِهِ {قَدِيرٌ}. فَكَانَتْ هَذِهِ خَالِصَةً لِرَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم وَاللَّهِ مَا احْتَازَهَا دُونَكُمْ وَلاَ اسْتَأْثَرَ بِهَا عَلَيْكُمْ، لَقَدْ أَعْطَاكُمُوهَا وَبَثَّهَا فِيكُمْ، حَتَّى بَقِيَ مِنْهَا هَذَا الْمَالُ، فَكَانَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم يُنْفِقُ عَلَى أَهْلِهِ نَفَقَةَ سَنَتِهِمْ مِنْ هَذَا الْمَالِ، ثُمَّ يَأْخُذُ مَا بَقِيَ، فَيَجْعَلُهُ مَجْعَلَ مَالِ اللَّهِ، فَعَمِلَ بِذَلِكَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم حَيَاتَهُ، أَنْشُدُكُمْ بِاللَّهِ، هَلْ تَعْلَمُونَ ذَلِكَ قَالُوا نَعَمْ. قَالَ لِعَلِيٍّ وَعَبَّاسٍ أَنْشُدُكُمَا بِاللَّهِ هَلْ تَعْلَمَانِ ذَلِكَ قَالاَ نَعَمْ. ثُمَّ تَوَفَّى اللَّهُ نَبِيَّهُ صلى الله عليه وسلم فَقَالَ أَبُو بَكْرٍ أَنَا وَلِيُّ رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم فَقَبَضَهَا أَبُو بَكْرٍ يَعْمَلُ فِيهَا بِمَا عَمِلَ بِهِ فِيهَا رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم وَأَنْتُمَا حِينَئِذٍ ـ وَأَقْبَلَ عَلَى عَلِيٍّ وَعَبَّاسٍ ـ تَزْعُمَانِ أَنَّ أَبَا بَكْرٍ كَذَا وَكَذَا، وَاللَّهُ يَعْلَمُ أَنَّهُ فِيهَا صَادِقٌ بَارٌّ رَاشِدٌ تَابِعٌ لِلْحَقِّ، ثُمَّ تَوَفَّى اللَّهُ أَبَا بَكْرٍ فَقُلْتُ أَنَا وَلِيُّ رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم وَأَبِي بَكْرٍ، فَقَبَضْتُهَا سَنَتَيْنِ أَعْمَلُ فِيهَا بِمَا عَمِلَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم وَأَبُو بَكْرٍ، ثُمَّ جِئْتُمَانِي وَكَلِمَتُكُمَا وَاحِدَةٌ وَأَمْرُكُمَا جَمِيعٌ، جِئْتَنِي تَسْأَلُنِي نَصِيبَكَ مِنِ ابْنِ أَخِيكَ، وَأَتَى هَذَا يَسْأَلُنِي نَصِيبَ امْرَأَتِهِ مِنْ أَبِيهَا، فَقُلْتُ إِنْ شِئْتُمَا دَفَعْتُهُ إِلَيْكُمَا عَلَى أَنَّ عَلَيْكُمَا عَهْدَ اللَّهِ وَمِيثَاقَهُ لَتَعْمَلاَنِ فِيهَا بِمَا عَمِلَ بِهِ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم وَبِمَا عَمِلَ بِهِ فِيهَا أَبُو بَكْرٍ، وَبِمَا عَمِلْتُ بِهِ فِيهَا، مُنْذُ وُلِّيتُهَا، وَإِلاَّ فَلاَ تُكَلِّمَانِي فِيهَا فَقُلْتُمَا ادْفَعْهَا إِلَيْنَا بِذَلِكَ. فَدَفَعْتُهَا إِلَيْكُمَا بِذَلِكَ، أَنْشُدُكُمْ بِاللَّهِ هَلْ دَفَعْتُهَا إِلَيْهِمَا بِذَلِكَ فَقَالَ الرَّهْطُ نَعَمْ. قَالَ فَأَقْبَلَ عَلَى عَلِيٍّ وَعَبَّاسٍ فَقَالَ أَنْشُدُكُمَا بِاللَّهِ هَلْ دَفَعْتُهَا إِلَيْكُمَا بِذَلِكَ قَالاَ نَعَمْ. قَالَ أَفَتَلْتَمِسَانِ مِنِّي قَضَاءً غَيْرَ ذَلِكَ، فَوَالَّذِي بِإِذْنِهِ تَقُومُ السَّمَاءُ وَالأَرْضُ لاَ أَقْضِي فِيهَا قَضَاءً غَيْرَ ذَلِكَ، حَتَّى تَقُومَ السَّاعَةُ، فَإِنْ عَجَزْتُمَا عَنْهَا فَادْفَعَاهَا فَأَنَا أَكْفِيكُمَاهَا.
Berättat av Malik bin Aus bin Al-Hadathan: Jag begav mig till Umar (bin Al-Khattab). Medan jag satt hos honom kom hans dörrvakt Yarfa och sade: 'Uthman, Abdurrahman (bin Auf), Az-Zubair och Sa'd (bin Abi Waqqas) ber om tillåtelse att träffa dig.' Umar sade: 'Ja.' Han släppte in dem; de trädde in, hälsade och satte sig. Efter en kort stund kom Yarfa tillbaka och frågade Umar: 'Ska jag släppa in Ali och Abbas?' Umar svarade: 'Ja.' När de trädde in hälsade de och satte sig. Då sade Abbas: 'O du de troendes anförare! Döm mellan mig och denne (Ali).' Gruppen – Uthman och hans följeslagare – sade: 'O du de troendes anförare! Döm mellan dem och låt den ene få ro från den andre.' Umar sade: 'Vänta! Jag besvär er vid Allah, genom vars vilja himmel och jord består: Vet ni att Allahs sändebud ﷺ sade:
"Vi lämnar ingen arv; det vi lämnar efter oss är allmosa" – och att Allahs sändebud ﷺ därmed syftade på sig själv?' Gruppen svarade: 'Han sade verkligen så.' Vände sig då Umar till Ali och Abbas och sade: 'Jag besvär er vid Allah: Vet ni båda att Allahs sändebud ﷺ sade detta?' De svarade: 'Ja.' Umar fortsatte: 'Låt mig nu tala med er om denna sak. Allah hade särskilt utvalt sitt sändebud ﷺ gällande denna egendom (krigsbyte/fai') med något som Han inte gav någon annan. Allah säger: "Det som Allah har gett sitt sändebud från dem – ni behövde inte driva fram vare sig hästar eller kameler för det..." till Hans ord: "...mäktig." Denna egendom var alltså uteslutande förbehållen Allahs sändebud ﷺ. Men vid Allah, han undanhöll den inte från er, ej heller höll han den för sig själv på er bekostnad. Han gav den åt er alla och fördelade den bland er tills endast denna del återstod. Av denna egendom brukade Allahs sändebud ﷺ försörja sin familj under ett helt år, och vad som sedan återstod lät han gå till samma ändamål som Allahs allmänna medel (zakatintäkter). Så förfarade Allahs sändebud ﷺ under hela sin livstid. Jag besvär er vid Allah: Vet ni detta?' De svarade: 'Ja.' Då sade Umar till Ali och Abbas: 'Jag besvär er vid Allah: Vet ni båda detta?' De svarade: 'Ja.' Umar tillade: 'När Allah tog sitt sändebud ﷺ till Sig, sade Abu Bakr: "Jag är Allahs sändebuds ﷺ efterträdare." Abu Bakr övertog då förvaltningen av denna egendom och handskades med den precis som Allahs sändebud ﷺ hade gjort – och ni båda visste allt om detta.' Sedan vände sig Umar till Ali och Abbas och sade: 'Ni båda påstår att Abu Bakr var si och så! Men Allah vet att han var ärlig, from, rättledd och sanningsenlig i denna fråga. Därefter lät Allah Abu Bakr dö, och jag sade: "Jag är efterträdare till Allahs sändebud ﷺ och Abu Bakr." Jag förvaltade denna egendom i två år och handskades med den exakt som Allahs sändebud ﷺ och Abu Bakr hade gjort. Sedan kom ni båda till mig med samma krav och samma ärende. Du (Abbas) kom för att kräva din andel från din brorsons kvarlåtenskap, och han (Ali) kom för att kräva sin hustrus andel från hennes fars kvarlåtenskap. Jag sade då till er: "Om ni vill kan jag överlämna denna egendom till er, men på villkor att ni ingår ett förbund och en pakt inför Allah att ni kommer att förvalta den precis som Allahs sändebud ﷺ gjorde, som Abu Bakr gjorde, och som jag har gjort ända sedan jag övertog ansvaret. Annars ska ni inte tala mer med mig om saken." Ni svarade då: "Överlämna den till oss på dessa villkor." Och jag överlämnade den till er på dessa villkor. Jag besvär er vid Allah: Överlämnade jag den till dem på dessa villkor?' Gruppen svarade: 'Ja.' Vände sig då Umar till Ali och Abbas och sade: 'Jag besvär er vid Allah: Överlämnade jag den till er på dessa villkor?' De svarade: 'Ja.' Umar avslutade: 'Begär ni nu att jag ska fatta ett annat beslut än detta? Vid Den genom vars vilja himmel och jord består: Jag kommer aldrig att fatta något annat beslut i denna fråga förrän Domedagen inträffar! Om ni inte klarar av att förvalta den, lämna då tillbaka den till mig, så ska jag sköta den åt er.'
Översättning och förklaring av Khutba World, översatt från arabiska.
Profeten ﷺ reserverade ett års försörjning åt sin familj och förvaltade resten som en tillgång för gemenskapen.
ʿAli och ʿAbbas bad ʿUmar att avgöra hur tillgångar knutna till profeten ﷺ skulle förvaltas. ʿUmar påminde de närvarande om uttalandet att profeterna inte lämnar arv efter sig och om överenskommelsen enligt vilken förvaltningen hade överlämnats till dem.
Tillgångar som tillfaller muslimerna utan strid och förvaltas enligt islamiska regler.
Välgörenhet; här avser det tillgångar som inte delas ut som personligt arv.
De resurser som behövs för att försörja familjen under ett år.
Klassiska lärda drar slutsatsen att tillgångarna som ʿUmar talade om inte fördelades mellan arvingarna som ett vanligt dödsbo, utan förvaltades enligt profetens praxis. Traditionen visar också att profetens ﷺ familj fick en lämplig försörjning ur dessa medel och att det som återstod användes till gemenskapens bästa. Jurister diskuterar de exakta reglerna för fayʾ och dess förvaltning inom läran om offentlig egendom. Detta avsnitt fastställer inte i sig någon allmän regel för vars och ens privata arv.
- Gör tydliga överenskommelser i förväg när gemensamma medel ska förvaltas och följ dem noggrant.
- Ta först upp familjens nödvändiga försörjning i en ansvarsfull budget.
- Förvalta gemenskapens pengar öppet och använd det som blir över enligt det överenskomna ändamålet.
Även denna sahih-tradition behandlar uttalandet att profeten ﷺ inte lämnade något arv efter sig och bidrar till förståelsen av frågor om arv och välgörenhet.
Sahih al-Bukhari · #5356 (Sahih)Denna sahih-tradition anknyter till temat familjeförsörjning och kompletterar betoningen på ansvarsfulla utgifter för familjen.
En hadith varje dag, på ditt språk
I appen får du en hadith med förklaring varje dag, även som widget på din telefon. Gratis att använda.