Sahih al-Bukhari, hadith 7305
Berättad av Umar ibn al-Khattab. Arabisk text med egen översättning och förklaring.
Återberättad av Umar ibn al-Khattab
Sahih al-Bukhari anses i sin helhet vara tillförlitlig.
Återberättelsen
حَدَّثَنَا عَبْدُ اللَّهِ بْنُ يُوسُفَ، حَدَّثَنَا اللَّيْثُ، حَدَّثَنِي عُقَيْلٌ، عَنِ ابْنِ شِهَابٍ، قَالَ أَخْبَرَنِي مَالِكُ بْنُ أَوْسٍ النَّصْرِيُّ، وَكَانَ، مُحَمَّدُ بْنُ جُبَيْرِ بْنِ مُطْعِمٍ ذَكَرَ لِي ذِكْرًا مِنْ ذَلِكَ فَدَخَلْتُ عَلَى مَالِكٍ فَسَأَلْتُهُ فَقَالَ انْطَلَقْتُ حَتَّى أَدْخُلَ عَلَى عُمَرَ أَتَاهُ حَاجِبُهُ يَرْفَا فَقَالَ هَلْ لَكَ فِي عُثْمَانَ وَعَبْدِ الرَّحْمَنِ وَالزُّبَيْرِ وَسَعْدٍ يَسْتَأْذِنُونَ. قَالَ نَعَمْ. فَدَخَلُوا فَسَلَّمُوا وَجَلَسُوا. فَقَالَ هَلْ لَكَ فِي عَلِيٍّ وَعَبَّاسٍ. فَأَذِنَ لَهُمَا. قَالَ الْعَبَّاسُ يَا أَمِيرَ الْمُؤْمِنِينَ اقْضِ بَيْنِي وَبَيْنَ الظَّالِمِ. اسْتَبَّا. فَقَالَ الرَّهْطُ عُثْمَانُ وَأَصْحَابُهُ يَا أَمِيرَ الْمُؤْمِنِينَ اقْضِ بَيْنَهُمَا وَأَرِحْ أَحَدَهُمَا مِنَ الآخَرِ. فَقَالَ اتَّئِدُوا أَنْشُدُكُمْ بِاللَّهِ الَّذِي بِإِذْنِهِ تَقُومُ السَّمَاءُ وَالأَرْضُ، هَلْ تَعْلَمُونَ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم قَالَ " لاَ نُورَثُ مَا تَرَكْنَا صَدَقَةٌ ". يُرِيدُ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم نَفْسَهُ. قَالَ الرَّهْطُ قَدْ قَالَ ذَلِكَ. فَأَقْبَلَ عُمَرُ عَلَى عَلِيٍّ وَعَبَّاسٍ فَقَالَ أَنْشُدُكُمَا بِاللَّهِ هَلْ تَعْلَمَانِ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم قَالَ ذَلِكَ. قَالاَ نَعَمْ. قَالَ عُمَرُ فَإِنِّي مُحَدِّثُكُمْ عَنْ هَذَا الأَمْرِ، إِنَّ اللَّهَ كَانَ خَصَّ رَسُولَهُ صلى الله عليه وسلم فِي هَذَا الْمَالِ بِشَىْءٍ لَمْ يُعْطِهِ أَحَدًا غَيْرَهُ، فَإِنَّ اللَّهَ يَقُولُ {مَا أَفَاءَ اللَّهُ عَلَى رَسُولِهِ مِنْهُمْ فَمَا أَوْجَفْتُمْ} الآيَةَ، فَكَانَتْ هَذِهِ خَالِصَةً لِرَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم، ثُمَّ وَاللَّهِ مَا احْتَازَهَا دُونَكُمْ وَلاَ اسْتَأْثَرَ بِهَا عَلَيْكُمْ، وَقَدْ أَعْطَاكُمُوهَا وَبَثَّهَا فِيكُمْ، حَتَّى بَقِيَ مِنْهَا هَذَا الْمَالُ، وَكَانَ النَّبِيُّ صلى الله عليه وسلم يُنْفِقُ عَلَى أَهْلِهِ نَفَقَةَ سَنَتِهِمْ مِنْ هَذَا الْمَالِ، ثُمَّ يَأْخُذُ مَا بَقِيَ فَيَجْعَلُهُ مَجْعَلَ مَالِ اللَّهِ، فَعَمِلَ النَّبِيُّ صلى الله عليه وسلم بِذَلِكَ حَيَاتَهُ، أَنْشُدُكُمْ بِاللَّهِ هَلْ تَعْلَمُونَ ذَلِكَ فَقَالُوا نَعَمْ. ثُمَّ قَالَ لِعَلِيٍّ وَعَبَّاسٍ أَنْشُدُكُمَا اللَّهَ هَلْ تَعْلَمَانِ ذَلِكَ قَالاَ نَعَمْ. ثُمَّ تَوَفَّى اللَّهُ نَبِيَّهُ صلى الله عليه وسلم فَقَالَ أَبُو بَكْرٍ أَنَا وَلِيُّ رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم، فَقَبَضَهَا أَبُو بَكْرٍ فَعَمِلَ فِيهَا بِمَا عَمِلَ فِيهَا رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم، وَأَنْتُمَا حِينَئِذٍ ـ وَأَقْبَلَ عَلَى عَلِيٍّ وَعَبَّاسٍ ـ تَزْعُمَانِ أَنَّ أَبَا بَكْرٍ فِيهَا كَذَا، وَاللَّهُ يَعْلَمُ أَنَّهُ فِيهَا صَادِقٌ بَارٌّ رَاشِدٌ تَابِعٌ لِلْحَقِّ، ثُمَّ تَوَفَّى اللَّهُ أَبَا بَكْرٍ فَقُلْتُ أَنَا وَلِيُّ رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم وَأَبِي بَكْرٍ. فَقَبَضْتُهَا سَنَتَيْنِ أَعْمَلُ فِيهَا بِمَا عَمِلَ بِهِ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم وَأَبُو بَكْرٍ، ثُمَّ جِئْتُمَانِي وَكَلِمَتُكُمَا عَلَى كَلِمَةٍ وَاحِدَةٍ وَأَمْرُكُمَا جَمِيعٌ، جِئْتَنِي تَسْأَلُنِي نَصِيبَكَ مِنِ ابْنِ أَخِيكَ، وَأَتَانِي هَذَا يَسْأَلُنِي نَصِيبَ امْرَأَتِهِ مِنْ أَبِيهَا فَقُلْتُ إِنْ شِئْتُمَا دَفَعْتُهَا إِلَيْكُمَا، عَلَى أَنَّ عَلَيْكُمَا عَهْدَ اللَّهِ وَمِيثَاقَهُ تَعْمَلاَنِ فِيهَا بِمَا عَمِلَ بِهِ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم وَبِمَا عَمِلَ فِيهَا أَبُو بَكْرٍ وَبِمَا عَمِلْتُ فِيهَا مُنْذُ وَلِيتُهَا، وَإِلاَّ فَلاَ تُكَلِّمَانِي فِيهَا. فَقُلْتُمَا ادْفَعْهَا إِلَيْنَا بِذَلِكَ. فَدَفَعْتُهَا إِلَيْكُمَا بِذَلِكَ، أَنْشُدُكُمْ بِاللَّهِ هَلْ دَفَعْتُهَا إِلَيْهِمَا بِذَلِكَ قَالَ الرَّهْطُ نَعَمْ. فَأَقْبَلَ عَلَى عَلِيٍّ وَعَبَّاسٍ فَقَالَ أَنْشُدُكُمَا بِاللَّهِ هَلْ دَفَعْتُهَا إِلَيْكُمَا بِذَلِكَ. قَالاَ نَعَمْ. قَالَ أَفَتَلْتَمِسَانِ مِنِّي قَضَاءً غَيْرَ ذَلِكَ فَوَالَّذِي بِإِذْنِهِ تَقُومُ السَّمَاءُ وَالأَرْضُ لاَ أَقْضِي فِيهَا قَضَاءً غَيْرَ ذَلِكَ حَتَّى تَقُومَ السَّاعَةُ، فَإِنْ عَجَزْتُمَا عَنْهَا فَادْفَعَاهَا إِلَىَّ، فَأَنَا أَكْفِيكُمَاهَا.
Malik bin Aws an-Nasri berättade: Jag gick tills jag trädde in hos Umar, och medan jag satt där kom hans dörrvakt Yarfa till honom och sade: 'Uthman, Abdur-Rahman, az-Zubayr och Sa'd ber om tillåtelse att få komma in.' Umar gav dem tillåtelse. De trädde in, hälsade och satte sig. Sedan sade dörrvakten: 'Ska jag släppa in Ali och Abbas?' Umar gav dem tillåtelse att träda in. Abbas sade: 'O de troendes befälhavare! Döm mellan mig och förtryckaren (Ali).' Då uppstod en tvist mellan dem gällande egendomen från Banu Nadir. Uthman och hans följeslagare sade: 'O de troendes befälhavare! Döm mellan dem och låt den ene få ro från den andre.' Umar sade: 'Var lugna! Jag besvär er vid Allah, med vars tillstånd himlen och jorden består: Vet ni att Allahs sändebud ﷺ sade:
"Vi lämnar ingen arv; det vi lämnar efter oss är allmosa", och att Allahs sändebud ﷺ med detta menade sig själv?' Gruppen svarade: 'Han sade verkligen så.' Vände sig sedan Umar till Ali och Abbas och sade: 'Jag besvär er vid Allah: Vet ni båda att Allahs sändebud ﷺ sade detta?' De svarade båda: 'Ja.' Umar sade: 'Nu ska jag tala med er om denna sak i detalj. Allah utmärkte sitt sändebud ﷺ med en del av denna egendom som Han inte gav åt någon annan, ty Allah säger: {Det som Allah gav Sitt sändebud som byte från dem...} [59:6]. Denna egendom var alltså uteslutande avsedd för Allahs sändebud ﷺ, men han samlade inte in den för att undanhålla den från er, ej heller höll han den för sig själv och uteslöt er. Tvärtom gav han den till er och fördelade den bland er tills endast denna del återstod. Profeten ﷺ brukade använda denna egendom för sin familjs årliga underhåll, och det som blev över lade han i Allahs kassa. Så gjorde Profeten ﷺ under hela sin livstid. Jag besvär er vid Allah: Vet ni detta?' De svarade: 'Ja.' Sedan vände han sig till Ali och Abbas och sade: 'Jag besvär er vid Allah: Vet ni detta?' De svarade båda: 'Ja.' Umar fortsatte: 'Sedan tog Allah Sin profet ﷺ till Sig. Abu Bakr sade då: "Jag är Allahs sändebuds ﷺ efterträdare", och han övertog profetens egendom och förvaltade den på samma sätt som Allahs sändebud ﷺ hade gjort, och ni var närvarande då.' Sedan vände han sig till Ali och Abbas och sade: 'Ni båda påstår att Abu Bakr handlade si och så med denna egendom, men Allah vet att han var sanningsenlig, from, klok och följde sanningen i sin förvaltning av den. Sedan tog Allah Abu Bakr till Sig, och jag sade: "Jag är efterträdare till Allahs sändebud ﷺ och Abu Bakr." Jag övertog egendomen i två år och förvaltade den på samma sätt som Allahs sändebud ﷺ och Abu Bakr hade gjort. Sedan kom ni båda till mig med samma begäran – du, Abbas, kom för att be om din andel av din brorsons egendom, och denne (Ali) kom för att be om sin hustrus andel av hennes fars egendom. Jag sade till er båda: "Om ni vill kan jag överlämna den till er, på villkor att ni ingår ett förbund och en pakt med Allah att förvalta den på samma sätt som Allahs sändebud ﷺ gjorde, som Abu Bakr gjorde och som jag har gjort sedan jag tog ansvar för den. Annars ska ni inte tala mer med mig om detta." Ni svarade då: "Ge oss den på det villkoret." Så jag överlämnade den till er på det villkoret. Jag besvär er vid Allah: Överlämnade jag den inte till er på det villkoret?' Gruppen svarade: 'Jo.' Sedan vände han sig till Ali och Abbas och sade: 'Jag besvär er vid Allah: Överlämnade jag den inte till er på det villkoret?' De svarade: 'Jo.' Umar sade: 'Söker ni nu en annan dom från mig än denna? Vid Honom med vars tillstånd himlen och jorden består, jag kommer inte att döma annat än så fram till Domedagen. Om ni inte klarar av att förvalta den, lämna då tillbaka den till mig, så sköter jag den åt er.'
Översättning och förklaring av Khutba World, översatt från arabiska.
ʿUmar förvaltade den anförtrodda egendomen enligt Profeten ﷺ:s praxis.
ʿUmar hanterar en tvist mellan ʿAlī och al-ʿAbbās om förvaltningen av den egendom som Profeten ﷺ hade lämnat efter sig. Han påminner de närvarande om uttalandet att det profeterna lämnar efter sig förvaltas som välgörenhet och om villkoren för att egendomen anförtrotts åt de båda.
Egendom som tillfaller den muslimska gemenskapen utan strid och förvaltas enligt gällande regler.
Välgörenhet; här avses egendom som inte fördelas som arv utan förvaltas för allmännyttan.
En ansvarig förvaltare eller efterträdare som sköter en angelägenhet för andras räkning.
Klassiska lärda drar av Profeten ﷺ:s uttalande slutsatsen att hans kvarlåtenskap inte fördelas bland arvingarna som ett vanligt arv, utan förvaltas som välgörenhetsegendom. ʿUmar betonar att förvaltaren ska följa Profeten ﷺ:s välkända praxis, tillgodose familjens årliga behov och använda det som blir över för allmännyttan. Lärda diskuterar regelns exakta rättsliga räckvidd; de fyra sunnitiska rättsskolorna erkänner dock den särskilda regeln för Profeten ﷺ:s egendom och betraktar förvaltningen som ett ansvar, inte som personlig egendom.
- Vid en tvist om egendom bör du noggrant lägga fram överenskommelser och tillförlitliga källor innan du fattar ett beslut.
- Den som förvaltar gemensam egendom bör respektera dess syfte och redovisa hur den används.
- Klargör villkoren för delegerad förvaltning och håll det löfte du har åtagit dig.
Även denna återberättelse från ʿĀʾisha behandlar uttalandet att profeterna inte lämnar arv efter sig och klargör hur deras egendom betraktas efter deras död.
Sahih al-Bukhari · #7269 (Sahih)Där påminner ʿUmar gemenskapen om uttalandet att Profeten ﷺ:s kvarlåtenskap inte ärvs.
En hadith varje dag, på ditt språk
I appen får du en hadith med förklaring varje dag, även som widget på din telefon. Gratis att använda.