Sahih Muslim, hadith 4607
Berättad av Abdullah ibn Abbas. Arabisk text med egen översättning och förklaring.
Återberättad av Abdullah ibn Abbas
Sahih Muslim anses i sin helhet vara tillförlitlig.
Återberättelsen
حَدَّثَنَا إِسْحَاقُ بْنُ إِبْرَاهِيمَ الْحَنْظَلِيُّ، وَابْنُ أَبِي عُمَرَ، وَمُحَمَّدُ بْنُ رَافِعٍ، وَعَبْدُ بْنُ، حُمَيْدٍ - وَاللَّفْظُ لاِبْنِ رَافِعٍ - قَالَ ابْنُ رَافِعٍ وَابْنُ أَبِي عُمَرَ حَدَّثَنَا وَقَالَ الآخَرَانِ، أَخْبَرَنَا عَبْدُ الرَّزَّاقِ، أَخْبَرَنَا مَعْمَرٌ، عَنِ الزُّهْرِيِّ، عَنْ عُبَيْدِ اللَّهِ بْنِ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عُتْبَةَ، عَنِ ابْنِ عَبَّاسٍ، أَنَّ أَبَا سُفْيَانَ، أَخْبَرَهُ مِنْ، فِيهِ إِلَى فِيهِ قَالَ انْطَلَقْتُ فِي الْمُدَّةِ الَّتِي كَانَتْ بَيْنِي وَبَيْنَ رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم قَالَ فَبَيْنَا أَنَا بِالشَّأْمِ إِذْ جِيءَ بِكِتَابٍ مِنْ رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم إِلَى هِرَقْلَ يَعْنِي عَظِيمَ الرُّومِ - قَالَ - وَكَانَ دِحْيَةُ الْكَلْبِيُّ جَاءَ بِهِ فَدَفَعَهُ إِلَى عَظِيمِ بُصْرَى فَدَفَعَهُ عَظِيمُ بُصْرَى إِلَى هِرَقْلَ فَقَالَ هِرَقْلُ هَلْ هَا هُنَا أَحَدٌ مِنْ قَوْمِ هَذَا الرَّجُلِ الَّذِي يَزْعُمُ أَنَّهُ نَبِيٌّ قَالُوا نَعَمْ - قَالَ - فَدُعِيتُ فِي نَفَرٍ مِنْ قُرَيْشٍ فَدَخَلْنَا عَلَى هِرَقْلَ فَأَجْلَسَنَا بَيْنَ يَدَيْهِ فَقَالَ أَيُّكُمْ أَقْرَبُ نَسَبًا مِنْ هَذَا الرَّجُلِ الَّذِي يَزْعُمُ أَنَّهُ نَبِيٌّ فَقَالَ أَبُو سُفْيَانَ فَقُلْتُ أَنَا . فَأَجْلَسُونِي بَيْنَ يَدَيْهِ وَأَجْلَسُوا أَصْحَابِي خَلْفِي ثُمَّ دَعَا بِتَرْجُمَانِهِ فَقَالَ لَهُ قُلْ لَهُمْ إِنِّي سَائِلٌ هَذَا عَنِ الرَّجُلِ الَّذِي يَزْعُمُ أَنَّهُ نَبِيٌّ فَإِنْ كَذَبَنِي فَكَذِّبُوهُ . قَالَ فَقَالَ أَبُو سُفْيَانَ وَايْمُ اللَّهِ لَوْلاَ مَخَافَةَ أَنْ يُؤْثَرَ عَلَىَّ الْكَذِبُ لَكَذَبْتُ . ثُمَّ قَالَ لِتَرْجُمَانِهِ سَلْهُ كَيْفَ حَسَبُهُ فِيكُمْ قَالَ قُلْتُ هُوَ فِينَا ذُو حَسَبٍ قَالَ فَهَلْ كَانَ مِن�� آبَائِهِ مَلِكٌ قُلْتُ لاَ . قَالَ فَهَلْ كُنْتُمْ تَتَّهِمُونَهُ بِالْكَذِبِ قَبْلَ أَنْ يَقُولَ مَا قَالَ قُلْتُ لاَ . قَالَ وَمَنْ يَتَّبِعُهُ أَشْرَافُ النَّاسِ أَمْ ضُعَفَاؤُهُمْ قَالَ قُلْتُ بَلْ ضُعَفَاؤُهُمْ . قَالَ أَيَزِيدُونَ أَمْ يَنْقُصُونَ قَالَ قُلْتُ لاَ بَلْ يَزِيدُونَ . قَالَ هَلْ يَرْتَدُّ أَحَدٌ مِنْهُمْ عَنْ دِينِهِ بَعْدَ أَنْ يَدْخُلَ فِيهِ سَخْطَةً لَهُ قَالَ قُلْتُ لاَ . قَالَ فَهَلْ قَاتَلْتُمُوهُ قُلْتُ نَعَمْ . قَالَ فَكَيْفَ كَانَ قِتَالُكُمْ إِيَّاهُ قَالَ قُلْتُ تَكُونُ الْحَرْبُ بَيْنَنَا وَبَيْنَهُ سِجَالاً يُصِيبُ مِنَّا وَنُصِيبُ مِنْهُ . قَالَ فَهَلْ يَغْدِرُ قُلْتُ لاَ . وَنَحْنُ مِنْهُ فِي مُدَّةٍ لاَ نَدْرِي مَا هُوَ صَانِعٌ فِيهَا . قَالَ فَوَاللَّهِ مَا أَمْكَنَنِي مِنْ كَلِمَةٍ أُدْخِلُ فِيهَا شَيْئًا غَيْرَ هَذِهِ . قَالَ فَهَلْ قَالَ هَذَا الْقَوْلَ أَحَدٌ قَبْلَهُ قَالَ قُلْتُ لاَ . قَالَ لِتَرْجُمَانِهِ قُلْ لَهُ إِنِّي سَأَلْتُكَ عَنْ حَسَبِهِ فَزَعَمْتَ أَنَّهُ فِيكُمْ ذُو حَسَبٍ وَكَذَلِكَ الرُّسُلُ تُبْعَثُ فِي أَحْسَابِ قَوْمِهَا . وَسَأَلْتُكَ هَلْ كَانَ فِي آبَائِهِ مَلِكٌ فَزَعَمْتَ أَنْ لاَ . فَقُلْتُ لَوْ كَانَ مِنْ آبَائِهِ مَلِكٌ قُلْتُ رَجُلٌ يَطْلُبُ مُلْكَ آبَائِهِ . وَسَأَلْتُكَ عَنْ أَتْبَاعِهِ أَضُعَفَاؤُهُمْ أَمْ أَشْرَافُهُمْ فَقُلْتَ بَلْ ضُعَفَاؤُهُمْ وَهُمْ أَتْبَاعُ الرُّسُلِ . وَسَأَلْتُكَ هَلْ كُنْتُمْ تَتَّهِمُونَهُ بِالْكَذِبِ قَبْلَ أَنْ يَقُولَ مَا قَالَ فَزَعَمْتَ أَنْ لاَ . فَقَدْ عَرَفْتُ أَنَّهُ لَمْ يَكُنْ لِيَدَعَ الْكَذِبَ عَلَى النَّاسِ ثُمَّ يَذْهَبَ فَيَكْذِبَ عَلَى اللَّهِ . وَسَأَلْتُكَ هَلْ يَرْتَدُّ أَحَدٌ مِنْهُمْ عَنْ دِينِهِ بَعْدَ أَنْ يَدْخُلَهُ سَخْطَةً لَهُ فَزَعَمْتَ أَنْ لاَ . وَكَذَلِكَ الإِيمَانُ إِذَا خَالَطَ بَشَاشَةَ الْقُلُوبِ . وَسَأَلْتُكَ هَلْ يَزِيدُونَ أَوْ يَنْقُصُونَ فَزَعَمْتَ أَنَّهُمْ يَزِيدُونَ وَكَذَلِكَ الإِيمَانُ حَتَّى يَتِمَّ . وَسَأَلْتُكَ هَلْ قَاتَلْتُمُوهُ فَزَعَمْتَ أَنَّكُمْ قَدْ قَاتَلْتُمُوهُ فَتَكُونُ الْحَرْبُ بَيْنَكُمْ وَبَيْنَهُ سِجَالاً يَنَالُ مِنْكُمْ وَتَنَالُونَ مِنْهُ . وَكَذَلِكَ الرُّسُلُ تُبْتَلَى ثُمَّ تَكُونُ لَهُمُ الْعَاقِبَةُ وَسَأَلْتُكَ هَلْ يَغْدِرُ فَزَعَمْتَ أَنَّهُ لاَ يَغْدِرُ . وَكَذَلِكَ الرُّسُلُ لاَ تَغْدِرُ . وَسَأَلْتُكَ هَلْ قَالَ هَذَا الْقَوْلَ أَحَدٌ قَبْلَهُ فَزَعَمْتَ أَنْ لاَ . فَقُلْتُ لَوْ قَالَ هَذَا الْقَوْلَ أَحَدٌ قَبْلَهُ قُلْتُ رَجُلٌ ائْتَمَّ بِقَوْلٍ قِيلَ قَبْلَهُ . قَالَ ثُمَّ قَالَ بِمَ يَأْمُرُ كُمْ قُلْتُ يَأْمُرُنَا بِالصَّلاَةِ وَالزَّكَاةِ وَالصِّلَةِ وَالْعَفَافِ قَالَ إِنْ يَكُنْ مَا تَقُولُ فِيهِ حَقًّا فَإِنَّهُ نَبِيٌّ وَقَدْ كُنْتُ أَعْلَمُ أَنَّهُ خَارِجٌ وَلَمْ أَكُنْ أَظُنُّهُ مِنْكُمْ وَلَوْ أَنِّي أَعْلَمُ أَنِّي أَخْلُصُ إِلَيْهِ لأَحْبَبْتُ لِقَاءَهُ وَلَوْ كُنْتُ عِنْدَهُ لَغَسَلْتُ عَنْ قَدَمَيْهِ وَلَيَبْلُغَنَّ مُلْكُهُ مَا تَحْتَ قَدَمَىَّ . قَالَ ثُمَّ دَعَا بِكِتَابِ رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم فَقَرَأَهُ فَإِذَا فِيهِ " بِسْمِ اللَّهِ الرَّحْمَنِ الرَّحِيمِ مِنْ مُحَمَّدٍ رَسُولِ اللَّهِ إِلَى هِرَقْلَ عَظِيمِ الرُّومِ سَلاَمٌ عَلَى مَنِ اتَّبَعَ الْهُدَى أَمَّا بَعْدُ فَإِنِّي أَدْعُوكَ بِدِعَايَةِ الإِسْلاَمِ أَسْلِمْ تَسْلَمْ وَأَسْلِمْ يُؤْتِكَ اللَّهُ أَجْرَكَ مَرَّتَيْنِ وَإِنْ تَوَلَّيْتَ فَإِنَّ عَلَيْكَ إِثْمَ الأَرِيسِيِّينَ وَ { يَا أَهْلَ الْكِتَابِ تَعَالَوْا إِلَى كَلِمَةٍ سَوَاءٍ بَيْنَنَا وَبَيْنَكُمْ أَنْ لاَ نَعْبُدَ إِلاَّ اللَّهَ وَلاَ نُشْرِكَ بِهِ شَيْئًا وَلاَ يَتَّخِذَ بَعْضُنَا بَعْضًا أَرْبَابًا مِنْ دُونِ اللَّهِ فَإِنْ تَوَلَّوْا فَقُولُوا اشْهَدُوا بِأَنَّا مُسْلِمُونَ} فَلَمَّا فَرَغَ مِنْ قِرَاءَةِ الْكِتَابِ ارْتَفَعَتِ الأَصْوَاتُ عِنْدَهُ وَكَثُرَ اللَّغْطُ وَأَمَرَ بِنَا فَأُخْرِجْنَا . قَالَ فَقُلْتُ لأَصْحَابِي حِينَ خَرَجْنَا لَقَدْ أَمِرَ أَمْرُ ابْنِ أَبِي كَبْشَةَ إِنَّهُ لَيَخَافُهُ مَلِكُ بَنِي الأَصْفَرِ - قَالَ - فَمَا زِلْتُ مُوقِنًا بِأَمْرِ رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم أَنَّهُ سَيَظْهَرُ حَتَّى أَدْخَلَ اللَّهُ عَلَىَّ الإِسْلاَمَ .
Isḥāq ibn Ibrāhīm al-Ḥanẓalī, Ibn Abī ʿUmar, Muḥammad ibn Rāfiʿ och ʿAbd ibn Ḥumayd har berättat för oss – och lydelsen är Ibn Rāfiʿs – Ibn Rāfiʿ och Ibn Abī ʿUmar sade: ”Berättade för oss”, medan de andra två sade: ”Meddelade oss” – ʿAbd al-Razzāq meddelade oss, Maʿmar meddelade oss, från al-Zuhrī, från ʿUbayd Allāh ibn ʿAbd Allāh ibn ʿUtba, från Ibn ʿAbbās, att Abū Sufyān berättade för honom muntligen och sade: Jag begav mig iväg under den vapenvila som rådde mellan mig och Allahs sändebud ﷺ. Medan jag befann mig i Syrien kom ett brev från Allahs sändebud ﷺ till Herakleios, romarnas kejsare. Diḥya al-Kalbī hade burit brevet och lämnat det till ståthållaren i Buṣrā, som i sin tur överlämnade det till Herakleios. Herakleios frågade då: ”Finns det någon här från detta folkslag, från mannen som påstår sig vara profet?” De svarade: ”Ja.” Han sade: ”Jag kallades därför in tillsammans med några män från Quraysh. Vi trädde inför Herakleios och han lät oss sitta framför sig. Han frågade: ’Vem av er är närmast släkt med denne man som påstår sig vara profet?’” Abū Sufyān sade: ”Jag svarade: ’Det är jag.’ Då placerade de mig framför honom och mina följeslagare bakom mig. Därefter kallade han på sin tolk och sade till honom: ’Säg till dem att jag kommer att fråga denne man om personen som påstår sig vara profet. Om han ljuger för mig, så motsäg honom.’” Abū Sufyān sade: ”Vid Allah, om det inte vore för rädslan att bli beskylld för lögn, hade jag ljugit.” Sedan sade Herakleios till sin tolk: ”Fråga honom om hans härstamning bland er.” Jag svarade: ”Han är av ädel börd bland oss.” Han frågade: ”Har någon av hans förfäder varit kung?” Jag svarade: ”Nej.” Han frågade: ”Brukade ni anklaga honom för lögn innan han sade det han nu säger?” Jag svarade: ”Nej.” Han frågade: ”Är det samhällets förnäma eller dess svaga som följer honom?” Jag svarade: ”Snarare de svaga.” Han frågade: ”Ökar de i antal eller minskar de?” Jag svarade: ”Nej, de ökar.” Han frågade: ”Ångrar sig någon av dem och lämnar sin religion efter att ha antagit den, på grund av missnöje?” Jag svarade: ”Nej.” Han frågade: ”Har ni stridit mot honom?” Jag svarade: ”Ja.” Han frågade: ”Hur har era strider mot honom utfallit?” Jag svarade: ”Kriget mellan oss och honom har gått fram och tillbaka; ibland har vi drabbats av honom och ibland har vi drabbat honom.” Han frågade: ”Har han någonsin brutit ett löfte?” Jag svarade: ”Nej, men vi befinner oss nu i en vapenvila med honom och vet inte vad han kommer att göra under denna tid.” Abū Sufyān sade: ”Vid Allah, jag kunde inte infoga något annat ord än detta.” Herakleios frågade: ”Har någon annan utropat detta budskap före honom?” Jag svarade: ”Nej.” Då sade Herakleios till sin tolk: ”Säg till honom: Jag frågade dig om hans härstamning och du intygade att han är av ädel börd bland er; och sålunda sänds sändebuden från de ädlaste släkterna bland sina folk. Jag frågade dig om någon av hans förfäder hade varit kung, och du svarade nej. Om någon av hans förfäder hade varit kung, hade jag sagt att han var en man som krävde tillbaka sina förfäders kungadöme. Jag frågade dig om hans följeslagare, huruvida de var svaga eller förnäma, och du svarade att de var svaga; och sådana är sändebudens följeslagare. Jag frågade dig om ni brukade anklaga honom för lögn innan han sade det han sade, och du intygade att ni inte gjorde det. Därmed insåg jag att han inte skulle undvika att ljuga om människor för att sedan gå och ljuga om Allah. Jag frågade dig om någon av dem ångrar sig och lämnar sin religion efter att ha antagit den på grund av missnöje, och du svarade nej. Sådan är tron när den har fått fäste i hjärtats innersta. Jag frågade dig om de ökar eller minskar i antal, och du intygade att de ökar; och sådan är tron tills den når sin fullbordan. Jag frågade dig om ni hade stridit mot honom, och du intygade att ni hade gjort det, och att kriget mellan er gick fram och tillbaka, där ni ibland drabbade honom och han ibland drabbade er. Sålunda prövas sändebuden, och därefter blir den slutliga segern deras. Jag frågade dig om han bryter löften, och du intygade att han inte gör det; och sålunda bryter sändebuden aldrig sina löften. Jag frågade dig om någon hade utropat detta budskap före honom, och du svarade nej. Om någon hade utropat detta före honom, hade jag sagt att han var en man som följde ett tidigare uttalat budskap.” Sedan frågade han: ”Vad befaller han er att göra?” Jag svarade: ”Han befaller oss att förrätta bönen, ge allmoseskatten, upprätthålla släktbanden och leva i kyskhet.” Herakleios sade: ”Om det du säger om honom är sant, så är han sannerligen en profet. Jag visste att han skulle framträda, men jag trodde inte att han skulle komma från er. Om jag visste att jag kunde nå fram till honom, skulle jag älska att möta honom; och om jag vore hos honom skulle jag tvätta hans fötter. Hans herravälde kommer sannerligen att nå ända hit, till det som ligger under mina fötter.” Därefter bad han om Allahs sändebuds ﷺ brev och läste det. I brevet stod: ”I Allahs, den Nåderikes, den Barmhärtiges namn. Från Muḥammad, Allahs sändebud, till Herakleios, romarnas kejsare. Fred vare med den som följer vägledningen. Jag kallar dig till islams inbjudan. Anta islam så blir du räddad, och anta islam så ger Allah dig din lön dubbelt. Men om du vänder dig bort, bär du synden för arisierna (dina undersåtar). Och: ’O ni Skriftens folk! Kom till ett gemensamt ord mellan oss och er: att vi inte dyrkar någon annan än Allah, inte sätter någon vid Hans sida, och att ingen av oss tar den andre till herre istället för Allah.’ Om de vänder sig bort, säg då: ’Bevittna att vi är muslimer.’” När han hade läst klart brevet höjdes rösterna runt omkring honom, det uppstod ett stort tumult och han befallde att vi skulle föras ut. När vi kom ut sade jag till mina följeslagare: ”Ibn Abī Kabshas angelägenhet har blivit mäktig; se, till och med romarnas kung fruktar honom!” Jag fortsatte att vara övertygad om att Allahs sändebuds ﷺ sak skulle segra, ända tills Allah lät islam nå mitt hjärta.
Översättning och förklaring av Khutba World, översatt från arabiska.
Hiraql kände igen tecken på profetskap i Muhammeds ﷺ sanningsenlighet.
Abū Sufyān berättade om sitt möte med kejsar Hiraql i Syrien under vapenvilan med Profeten ﷺ. Hiraql frågade ut honom om Muhammed ﷺ och läste sedan Profetens brev med inbjudan till islam.
Kejsaren i det bysantinska riket, i återberättelsen benämnd romarnas härskare.
En obligatorisk form av välgörenhet som muslimer ger enligt fastställda villkor.
En överenskommelse eller ett fredsavtal som har ingåtts och måste hållas.
Klassiska lärda drar av Hiraqls frågor slutsatsen att sanningsenlighet före profetskapet, ståndaktiga anhängare och att hålla ingångna fördrag är tecken på en budbärares trovärdighet. Återberättelsen betonar också att antalet troende kan växa och att budbärare uthärdar prövningar innan den slutliga segern kommer. Uppmaningen till bön, zakāt, familjeband och kyskhet visar att tron hör samman med dyrkan och god karaktär.
- Var ärlig även när sanningen inte gynnar din egen position.
- Håll löften och fördrag, även gentemot människor som du är i konflikt med.
- Låt tron komma till uttryck genom bön, omsorg om familjen och ett kyskt uppförande.
Även denna version berättar om Hiraqls frågor till Abū Sufyān och hans bedömning av tecknen på profetskap.
Sahih Muslim · #4609 (Sahih)Denna återberättelse nämner att Profeten ﷺ skickade brev till härskare och anknyter därmed till hans brev till Hiraql.
Sahih al-Bukhari · #2 (Sahih)Den välkända återberättelsen om avsikter understryker att tro och handling kräver en uppriktig inriktning.
En hadith varje dag, på ditt språk
I appen får du en hadith med förklaring varje dag, även som widget på din telefon. Gratis att använda.