Sahih al-Bukhari, hadith 3905
Berättad av Aisha. Arabisk text med egen översättning och förklaring.
Återberättad av Aisha
Sahih al-Bukhari anses i sin helhet vara tillförlitlig.
Återberättelsen
حَدَّثَنَا يَحْيَى بْنُ بُكَيْرٍ، حَدَّثَنَا اللَّيْثُ، عَنْ عُقَيْلٍ، قَالَ ابْنُ شِهَابٍ فَأَخْبَرَنِي عُرْوَةُ بْنُ الزُّبَيْرِ، أَنَّ عَائِشَةَ ـ رضى الله عنها ـ زَوْجَ النَّبِيِّ صلى الله عليه وسلم قَالَتْ لَمْ أَعْقِلْ أَبَوَىَّ قَطُّ إِلاَّ وَهُمَا يَدِينَانِ الدِّينَ، وَلَمْ يَمُرَّ عَلَيْنَا يَوْمٌ إِلاَّ يَأْتِينَا فِيهِ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم طَرَفَىِ النَّهَارِ بُكْرَةً وَعَشِيَّةً، فَلَمَّا ابْتُلِيَ الْمُسْلِمُونُ خَرَجَ أَبُو بَكْرٍ مُهَاجِرًا نَحْوَ أَرْضِ الْحَبَشَةِ، حَتَّى بَلَغَ بَرْكَ الْغِمَادِ لَقِيَهُ ابْنُ الدَّغِنَةِ وَهْوَ سَيِّدُ الْقَارَةِ. فَقَالَ أَيْنَ تُرِيدُ يَا أَبَا بَكْرٍ فَقَالَ أَبُو بَكْرٍ أَخْرَجَنِي قَوْمِي، فَأُرِيدُ أَنْ أَسِيحَ فِي الأَرْضِ وَأَعْبُدَ رَبِّي. قَالَ ابْنُ الدَّغِنَةِ فَإِنَّ مِثْلَكَ يَا أَبَا بَكْرٍ لاَ يَخْرُجُ وَلاَ يُخْرَجُ، إِنَّكَ تَكْسِبُ الْمَعْدُومَ، وَتَصِلُ الرَّحِمَ وَتَحْمِلُ الْكَلَّ، وَتَقْرِي الضَّيْفَ، وَتُعِينُ عَلَى نَوَائِبِ الْحَقِّ، فَأَنَا لَكَ جَارٌ، ارْجِعْ وَاعْبُدْ رَبَّكَ بِبَلَدِكَ. فَرَجَعَ وَارْتَحَلَ مَعَهُ ابْنُ الدَّغِنَةِ، فَطَافَ ابْنُ الدَّغِنَةِ عَشِيَّةً فِي أَشْرَافِ قُرَيْشٍ، فَقَالَ لَهُمْ إِنَّ أَبَا بَكْرٍ لاَ يَخْرُجُ مِثْلُهُ وَلاَ يُخْرَجُ، أَتُخْرِجُونَ رَجُلاً يَكْسِبُ الْمَعْدُومَ، وَيَصِلُ الرَّحِمَ، وَيَحْمِلُ الْكَلَّ، وَيَقْرِي الضَّيْفَ، وَيُعِينُ عَلَى نَوَائِبِ الْحَقِّ فَلَمْ تُكَذِّبْ قُرَيْشٌ بِجِوَارِ ابْنِ الدَّغِنَةِ، وَقَالُوا لاِبْنِ الدَّغِنَةِ مُرْ أَبَا بَكْرٍ فَلْيَعْبُدْ رَبَّهُ فِي دَارِهِ، فَلْيُصَلِّ فِيهَا وَلْيَقْرَأْ مَا شَاءَ، وَلاَ يُؤْذِينَا بِذَلِكَ، وَلاَ يَسْتَعْلِنْ بِهِ، فَإِنَّا نَخْشَى أَنْ يَفْتِنَ نِسَاءَنَا وَأَبْنَاءَنَا. فَقَالَ ذَلِكَ ابْنُ الدَّغِنَةِ لأَبِي بَكْرٍ، فَلَبِثَ أَبُو بَكْرٍ بِذَلِكَ يَعْبُدُ رَبَّهُ فِي دَارِهِ، وَلاَ يَسْتَعْلِنُ بِصَلاَتِهِ، وَلاَ يَقْرَأُ فِي غَيْرِ دَارِهِ، ثُمَّ بَدَا لأَبِي بَكْرٍ فَابْتَنَى مَسْجِدًا بِفِنَاءِ دَارِهِ وَكَانَ يُصَلِّي فِيهِ وَيَقْرَأُ الْقُرْآنَ، فَيَنْقَذِفُ عَلَيْهِ نِسَاءُ الْمُشْرِكِينَ وَأَبْنَاؤُهُمْ، وَهُمْ يَعْجَبُونَ مِنْهُ، وَيَنْظُرُونَ إِلَيْهِ، وَكَانَ أَبُو بَكْرٍ رَجُلاً بَكَّاءً، لاَ يَمْلِكُ عَيْنَيْهِ إِذَا قَرَأَ الْقُرْآنَ، وَأَفْزَعَ ذَلِكَ أَشْرَافَ قُرَيْشٍ مِنَ الْمُشْرِكِينَ، فَأَرْسَلُوا إِلَى ابْنِ الدَّغِنَةِ، فَقَدِمَ عَلَيْهِمْ. فَقَالُوا إِنَّا كُنَّا أَجَرْنَا أَبَا بَكْرٍ بِجِوَارِكَ، عَلَى أَنْ يَعْبُدَ رَبَّهُ فِي دَارِهِ، فَقَدْ جَاوَزَ ذَلِكَ، فَابْتَنَى مَسْجِدًا بِفِنَاءِ دَارِهِ، فَأَعْلَنَ بِالصَّلاَةِ وَالْقِرَاءَةِ فِيهِ، وَإِنَّا قَدْ خَشِينَا أَنْ يَفْتِنَ نِسَاءَنَا وَأَبْنَاءَنَا فَانْهَهُ، فَإِنْ أَحَبَّ أَنْ يَقْتَصِرَ عَلَى أَنْ يَعْبُدَ رَبَّهُ فِي دَارِهِ فَعَلَ، وَإِنْ أَبَى إِلاَّ أَنْ يُعْلِنَ بِذَلِكَ فَسَلْهُ أَنْ يَرُدَّ إِلَيْكَ ذِمَّتَكَ، فَإِنَّا قَدْ كَرِهْنَا أَنْ نُخْفِرَكَ، وَلَسْنَا مُقِرِّينَ لأَبِي بَكْرٍ الاِسْتِعْلاَنَ. قَالَتْ عَائِشَةُ فَأَتَى ابْنُ الدَّغِنَةِ إِلَى أَبِي بَكْرٍ فَقَالَ قَدْ عَلِمْتَ الَّذِي عَاقَدْتُ لَكَ عَلَيْهِ، فَإِمَّا أَنْ تَقْتَصِرَ عَلَى ذَلِكَ، وَإِمَّا أَنْ تَرْجِعَ إِلَىَّ ذِمَّتِي، فَإِنِّي لاَ أُحِبُّ أَنْ تَسْمَعَ الْعَرَبُ أَنِّي أُخْفِرْتُ فِي رَجُلٍ عَقَدْتُ لَهُ. فَقَالَ أَبُو بَكْرٍ فَإِنِّي أَرُدُّ إِلَيْكَ جِوَارَكَ وَأَرْضَى بِجِوَارِ اللَّهِ عَزَّ وَجَلَّ. وَالنَّبِيُّ صلى الله عليه وسلم يَوْمَئِذٍ بِمَكَّةَ، فَقَالَ النَّبِيُّ صلى الله عليه وسلم لِلْمُسْلِمِينَ " إِنِّي أُرِيتُ دَارَ هِجْرَتِكُمْ ذَاتَ نَخْلٍ بَيْنَ لاَبَتَيْنِ ". وَهُمَا الْحَرَّتَانِ، فَهَاجَرَ مَنْ هَاجَرَ قِبَلَ الْمَدِينَةِ، وَرَجَعَ عَامَّةُ مَنْ كَانَ هَاجَرَ بِأَرْضِ الْحَبَشَةِ إِلَى الْمَدِينَةِ، وَتَجَهَّزَ أَبُو بَكْرٍ قِبَلَ الْمَدِينَةِ، فَقَالَ لَهُ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم " عَلَى رِسْلِكَ، فَإِنِّي أَرْجُو أَنْ يُؤْذَنَ لِي ". فَقَالَ أَبُو بَكْرٍ وَهَلْ تَرْجُو ذَلِكَ بِأَبِي أَنْتَ قَالَ " نَعَمْ ". فَحَبَسَ أَبُو بَكْرٍ نَفْسَهُ عَلَى رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم لِيَصْحَبَهُ، وَعَلَفَ رَاحِلَتَيْنِ كَانَتَا عِنْدَهُ وَرَقَ السَّمُرِ وَهْوَ الْخَبَطُ أَرْبَعَةَ أَشْهُرٍ. قَالَ ابْنُ شِهَابٍ قَالَ عُرْوَةُ قَالَتْ عَائِشَةُ فَبَيْنَمَا نَحْنُ يَوْمًا جُلُوسٌ فِي بَيْتِ أَبِي بَكْرٍ فِي نَحْرِ الظَّهِيرَةِ قَالَ قَائِلٌ لأَبِي بَكْرٍ هَذَا رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم مُتَقَنِّعًا ـ فِي سَاعَةٍ لَمْ يَكُنْ يَأْتِينَا فِيهَا ـ فَقَالَ أَبُو بَكْرٍ فِدَاءٌ لَهُ أَبِي وَأُمِّي، وَاللَّهِ مَا جَاءَ بِهِ فِي هَذِهِ السَّاعَةِ إِلاَّ أَمْرٌ. قَالَتْ فَجَاءَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم فَاسْتَأْذَنَ، فَأُذِنَ لَهُ فَدَخَلَ، فَقَالَ النَّبِيُّ صلى الله عليه وسلم لأَبِي بَكْرٍ " أَخْرِجْ مَنْ عِنْدَكَ ". فَقَالَ أَبُو بَكْرٍ إِنَّمَا هُمْ أَهْلُكَ بِأَبِي أَنْتَ يَا رَسُولَ اللَّهِ. قَالَ " فَإِنِّي قَدْ أُذِنَ لِي فِي الْخُرُوجِ ". فَقَالَ أَبُو بَكْرٍ الصَّحَابَةُ بِأَبِي أَنْتَ يَا رَسُولَ اللَّهِ. قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم " نَعَمْ ". قَالَ أَبُو بَكْرٍ فَخُذْ بِأَبِي أَنْتَ يَا رَسُولَ اللَّهِ إِحْدَى رَاحِلَتَىَّ هَاتَيْنِ. قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم " بِالثَّمَنِ ". قَالَتْ عَائِشَةُ فَجَهَّزْنَاهُمَا أَحَثَّ الْجَهَازِ، وَصَنَعْنَا لَهُمَا سُفْرَةً فِي جِرَابٍ، فَقَطَعَتْ أَسْمَاءُ بِنْتُ أَبِي بَكْرٍ قِطْعَةً مَنْ نِطَاقِهَا فَرَبَطَتْ بِهِ عَلَى فَمِ الْجِرَابِ، فَبِذَلِكَ سُمِّيَتْ ذَاتَ النِّطَاقِ ـ قَالَتْ ـ ثُمَّ لَحِقَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم وَأَبُو بَكْرٍ بِغَارٍ فِي جَبَلِ ثَوْرٍ فَكَمَنَا فِيهِ ثَلاَثَ لَيَالٍ، يَبِيتُ عِنْدَهُمَا عَبْدُ اللَّهِ بْنُ أَبِي بَكْرٍ وَهْوَ غُلاَمٌ شَابٌّ ثَقِفٌ لَقِنٌ، فَيُدْلِجُ مِنْ عِنْدِهِمَا بِسَحَرٍ، فَيُصْبِحُ مَعَ قُرَيْشٍ بِمَكَّةَ كَبَائِتٍ، فَلاَ يَسْمَعُ أَمْرًا يُكْتَادَانِ بِهِ إِلاَّ وَعَاهُ، حَتَّى يَأْتِيَهُمَا بِخَبَرِ ذَلِكَ حِينَ يَخْتَلِطُ الظَّلاَمُ، وَيَرْعَى عَلَيْهِمَا عَامِرُ بْنُ فُهَيْرَةَ مَوْلَى أَبِي بَكْرٍ مِنْحَةً مِنْ غَنَمٍ، فَيُرِيحُهَا عَلَيْهِمَا حِينَ يَذْهَبُ سَاعَةٌ مِنَ الْعِشَاءِ، فَيَبِيتَانِ فِي رِسْلٍ وَهْوَ لَبَنُ مِنْحَتِهِمَا وَرَضِيفِهِمَا، حَتَّى يَنْعِقَ بِهَا عَامِرُ بْنُ فُهَيْرَةَ بِغَلَسٍ، يَفْعَلُ ذَلِكَ فِي كُلِّ لَيْلَةٍ مِنْ تِلْكَ اللَّيَالِي الثَّلاَثِ، وَاسْتَأْجَرَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم وَأَبُو بَكْرٍ رَجُلاً مِنْ بَنِي الدِّيلِ، وَهْوَ مِنْ بَنِي عَبْدِ بْنِ عَدِيٍّ هَادِيًا خِرِّيتًا ـ وَالْخِرِّيتُ الْمَاهِرُ بِالْهِدَايَةِ ـ قَدْ غَمَسَ حِلْفًا فِي آلِ الْعَاصِ بْنِ وَائِلٍ السَّهْمِيِّ، وَهْوَ عَلَى دِينِ كُفَّارِ قُرَيْشٍ فَأَمِنَاهُ، فَدَفَعَا إِلَيْهِ رَاحِلَتَيْهِمَا، وَوَاعَدَاهُ غَارَ ثَوْرٍ بَعْدَ ثَلاَثِ لَيَالٍ بِرَاحِلَتَيْهِمَا صُبْحَ ثَلاَثٍ، وَانْطَلَقَ مَعَهُمَا عَامِرُ بْنُ فُهَيْرَةَ وَالدَّلِيلُ فَأَخَذَ بِهِمْ طَرِيقَ السَّوَاحِلِ.
Berättat av Aisha (må Allah vara nöjd med henne), Profetens ﷺ hustru: Jag minns inte att mina föräldrar någonsin följde någon annan religion än den sanna religionen (islam), och det gick inte en enda dag utan att Allahs sändebud ﷺ besökte oss, både morgon och kväll. När muslimerna utsattes för prövningar, begav sig Abu Bakr som utvandrare mot Abessinien. När han nådde Bark al-Ghimad mötte honom Ibn ad-Daghina, hövdingen över Qara-stammen, som frågade:
"Vart är du på väg, Abu Bakr?" Abu Bakr svarade: "Mitt folk har drivit ut mig ur mitt land, och jag vill nu vandra i världen för att tillbe min Herre." Ibn ad-Daghina sade: "O Abu Bakr! En man som du bör varken lämna sitt hemland eller drivas ut. Du hjälper de fattiga att försörja sig, upprätthåller goda band med dina släktingar, bär bördan för de svaga, gästfritt tar emot främlingar och bistår dem som drabbats av olyckor. Därför ger jag dig mitt beskydd. Vänd tillbaka och tillbed din Herre i din stad." Så Abu Bakr vände tillbaka och Ibn ad-Daghina följde med honom. På kvällen besökte Ibn ad-Daghina Qurayshs ädlingar och sade till dem: "En man som Abu Bakr bör varken lämna sitt hemland eller drivas ut. Skulle ni driva ut en man som hjälper de fattiga, upprätthåller släktbanden, stödjer de svaga, är gästfri och hjälper de olycksdrabbade?" Quraysh kunde inte avslå Ibn ad-Daghinas beskydd och sade: "Låt Abu Bakr tillbe sin Herre i sitt hus. Han får be och läsa vad han vill där, men han får inte störa oss med det eller göra det offentligt, ty vi fruktar att han ska påverka våra kvinnor och barn." Ibn ad-Daghina framförde detta till Abu Bakr, som därefter stannade hemma och tillbad sin Herre i sitt hus utan att be eller läsa Koranen offentligt. Men sedan fick Abu Bakr idén att bygga en moské på gården framför sitt hus, där han bad och läste Koranen. De polyteistiska kvinnorna och barnen började då samlas runt honom i stora skaror; de förundrades över honom och tittade på honom. Abu Bakr var en man som grät mycket och kunde inte hålla tillbaka tårarna när han läste Koranen. Detta oroade Qurayshs polyteistiska ädlingar, så de kallade på Ibn ad-Daghina. När han kom sade de: "Vi accepterade ditt beskydd av Abu Bakr på villkor att han skulle tillbe sin Herre i sitt hus, men han har brutit mot detta genom att bygga en moské på sin gård där han ber och läser Koranen öppet. Vi fruktar nu att han ska påverka våra kvinnor och barn negativt. Stoppa honom! Om han nöjer sig med att tillbe sin Herre i sitt hus må han göra det, men om han insisterar på att göra det offentligt, be honom då att befria dig från ditt beskydd. Vi vill inte bryta vårt förbund med dig, men vi kan inte tillåta Abu Bakr att visa sin tro öppet." Ibn ad-Daghina gick till Abu Bakr och sade: "Du vet väl vilket avtal jag ingick för din skull? Antingen håller du dig till det, eller också måste du befria mig från mitt beskydd, ty jag vill inte att araberna ska höra att jag blev sviken i ett löfte jag gav för en annans räkning." Abu Bakr svarade: "Jag befriar dig från ditt beskydd och nöjer mig med Allahs beskydd, den Ärade och Upphöjde." Vid denna tid befann sig Profeten ﷺ i Mecka, och han sade till muslimerna: "I en dröm har jag visats er utvandringsort; det är en plats med dadelpalmer mellan två lavafält." Då utvandrade några till Medina, och de flesta som tidigare hade utvandrat till Abessinien återvände också till Medina. Abu Bakr förberedde sig också för att resa till Medina, men Allahs sändebud ﷺ sade till honom: "Vänta lite, ty jag hoppas att även jag ska få tillstånd att utvandra." Abu Bakr frågade: "Hoppas du verkligen det? Må min far offras för dig!" Profeten ﷺ svarade: "Ja." Så Abu Bakr stannade kvar för att kunna följas med Allahs sändebud ﷺ. Han utfodrade två kamelston som han ägde med blad från samur-träd under fyra månader. Aisha berättade vidare: En dag satt vi i Abu Bakrs hus vid middagstid när någon ropade till Abu Bakr: "Det är Allahs sändebud ﷺ som kommer med täckt huvud, vid en tidpunkt då han aldrig brukar besöka oss!" Abu Bakr utbrast: "Må min far och mor offras för honom! Vid Allah, han kommer inte vid denna tid utan att det rör sig om något viktigt." Allahs sändebud ﷺ kom och bad om tillträde, vilket han fick. När han trädde in sade han till Abu Bakr: "Be alla som är hos dig att gå ut." Abu Bakr svarade: "De som är här är bara dina egna familjemedlemmar, må min far offras för dig, o Allahs sändebud ﷺ!" Profeten ﷺ sade: "Jag har fått tillstånd att utvandra." Abu Bakr frågade: "Får jag följa med dig? Må min far offras för dig, o Allahs sändebud ﷺ!" Allahs sändebud ﷺ svarade: "Ja." Abu Bakr sade: "Ta då en av dessa två kameler, må min far offras för dig, o Allahs sändebud ﷺ!" Profeten ﷺ svarade: "Mot betalning." Aisha berättade: Vi förberedde deras färdkost snabbt och lade resmat i en lädersäck. Asma, Abu Bakrs dotter, klippte av en bit av sitt midjebälte och band igen säckens mynning med den, och därför kallades hon Dhat an-Nitaqain (Hon med de två bältena). Därefter tog Allahs sändebud ﷺ och Abu Bakr skydd i en grotta i berget Thawr, där de stannade i tre nätter. Abdullah ibn Abi Bakr, en ung, intelligent och kvicktänkt pojke, brukade tillbringa natten hos dem. Han smög sig därifrån strax före gryningen så att han på morgonen befann sig bland Quraysh i Mecka som om han hade sovit där. Han lyssnade efter alla planer som smiddes mot dem, och när mörkret föll kom han till dem med nyheterna. Amir ibn Fuhaira, Abu Bakrs frigivne slav, brukade komma med en mjölkgivande get till dem en stund efter nattfall för att låta djuret vila där. På så sätt hade de färsk mjölk varje natt, både direkt från geten och mjölk som värmdes med heta stenar. Amir ibn Fuhaira drev sedan bort hjorden medan det fortfarande var mörkt, och så gjorde han varje natt under dessa tre nätter. Allahs sändebud ﷺ och Abu Bakr hade anlitat en man från Bani ad-Dayl, av stammen Bani Abd ibn Adi, som en skicklig vägvisare. Han var allierad med Al-As ibn Wail as-Sahmis familj och följde Quraysh-polyteisternas religion, men de litade på honom. De gav honom sina två kameler och avtalade att han skulle hämta dem vid grottan i berget Thawr på morgonen efter tre nätter. Amir ibn Fuhaira och vägvisaren följde med dem, och vägvisaren ledde dem längs kustvägen.
Översättning och förklaring av Khutba World, översatt från arabiska.
Abu Bakr valde Allahs beskydd och förberedde hijran tillsammans med Profeten ﷺ omsorgsfullt.
Hadithen beskriver händelser kring flykten från Mecka till Medina: Ibn ad-Daghinas beskydd av Abu Bakr, hans förberedelser för att ge sig av tillsammans med Profeten ﷺ och deras vistelse i grottan vid Thawr.
Utvandring för att skydda tron och dyrka Allah.
Beskydd och ett högtidligt löfte om säkerhet.
Asmas tillnamn, ”hon med de två gördelbanden”; hon använde en del av sitt gördelband för att knyta ihop matsäcken.
Klassiska lärda drar slutsatsen att beskydd och avtal måste hållas och att ett beskydd kan avslutas när villkoren inte stämmer överens med den skyddades handlande. Abu Bakrs val av Allahs beskydd visar hans tillit till Allah, medan förberedelserna med riddjur och anlitandet av en pålitlig vägvisare visar att tillit går hand i hand med praktiska åtgärder. Hänvisningen till en icke-muslimsk vägvisare anses visa att man kan anlita sakkunnig hjälp på resor och ingå en tillförlitlig överenskommelse.
- Förbered viktiga mål omsorgsfullt och förtrösta på Allah.
- Håll löften och överenskommelser, även när det är svårt.
- Använd dina förmågor och resurser för att hjälpa andra på konkreta sätt.
Denna återberättelse från samma kapitel kompletterar berättelsen om hijran och händelserna kring Abu Bakr.
Sahih al-Bukhari · #3906 (Sahih)Denna återberättelse anknyter till Profeten ﷺs och Abu Bakrs färd efter att de lämnat Mecka.
Sahih al-Bukhari · #3907 (Sahih)Asma berättar om sin roll i förberedelserna för hijran och ger ett ytterligare perspektiv på familjens hjälp.
En hadith varje dag, på ditt språk
I appen får du en hadith med förklaring varje dag, även som widget på din telefon. Gratis att använda.