Äktenskap · Sahih al-Bukhari

Sahih al-Bukhari, hadith 5191

Berättad av Abdullah ibn Abbas. Arabisk text med egen översättning och förklaring.

Sahih (tillförlitlig)Bok: Äktenskap
صحيح البخاري
Vem berättade den?

Återberättad av Abdullah ibn Abbas

Sahih (tillförlitlig)

Sahih al-Bukhari anses i sin helhet vara tillförlitlig.

Återberättelsen

Arabisk text

حَدَّثَنَا أَبُو الْيَمَانِ، أَخْبَرَنَا شُعَيْبٌ، عَنِ الزُّهْرِيِّ، قَالَ أَخْبَرَنِي عُبَيْدُ اللَّهِ بْنُ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ أَبِي ثَوْرٍ، عَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عَبَّاسٍ ـ رضى الله عنهما ـ قَالَ لَمْ أَزَلْ حَرِيصًا أَنْ أَسْأَلَ عُمَرَ بْنَ الْخَطَّابِ عَنِ الْمَرْأَتَيْنِ مِنْ أَزْوَاجِ النَّبِيِّ صلى الله عليه وسلم اللَّتَيْنِ قَالَ اللَّهُ تَعَالَى ‏{‏إِنْ تَتُوبَا إِلَى اللَّهِ فَقَدْ صَغَتْ قُلُوبُكُمَا‏}‏ حَتَّى حَجَّ وَحَجَجْتُ مَعَهُ، وَعَدَلَ وَعَدَلْتُ مَعَهُ بِإِدَاوَةٍ، فَتَبَرَّزَ، ثُمَّ جَاءَ فَسَكَبْتُ عَلَى يَدَيْهِ مِنْهَا فَتَوَضَّأَ فَقُلْتُ لَهُ يَا أَمِيرَ الْمُؤْمِنِينَ مَنِ الْمَرْأَتَانِ مِنْ أَزْوَاجِ النَّبِيِّ صلى الله عليه وسلم اللَّتَانِ قَالَ اللَّهُ تَعَالَى ‏{‏إِنْ تَتُوبَا إِلَى اللَّهِ فَقَدْ صَغَتْ قُلُوبُكُمَا‏}‏ قَالَ وَاعَجَبًا لَكَ يَا ابْنَ عَبَّاسٍ، هُمَا عَائِشَةُ وَحَفْصَةُ‏.‏ ثُمَّ اسْتَقْبَلَ عُمَرُ الْحَدِيثَ يَسُوقُهُ قَالَ كُنْتُ أَنَا وَجَارٌ لِي مِنَ الأَنْصَارِ فِي بَنِي أُمَيَّةَ بْنِ زَيْدٍ، وَهُمْ مِنْ عَوَالِي الْمَدِينَةِ، وَكُنَّا نَتَنَاوَبُ النُّزُولَ عَلَى النَّبِيِّ صلى الله عليه وسلم فَيَنْزِلُ يَوْمًا وَأَنْزِلُ يَوْمًا، فَإِذَا نَزَلْتُ جِئْتُهُ بِمَا حَدَثَ مِنْ خَبَرِ ذَلِكَ الْيَوْمِ مِنَ الْوَحْىِ أَوْ غَيْرِهِ، وَإِذَا نَزَلَ فَعَلَ مِثْلَ ذَلِكَ، وَكُنَّا مَعْشَرَ قُرَيْشٍ نَغْلِبُ النِّسَاءَ، فَلَمَّا قَدِمْنَا عَلَى الأَنْصَارِ إِذَا قَوْمٌ تَغْلِبُهُمْ نِسَاؤُهُمْ، فَطَفِقَ نِسَاؤُنَا يَأْخُذْنَ مِنْ أَدَبِ نِسَاءِ الأَنْصَارِ، فَصَخِبْتُ عَلَى امْرَأَتِي فَرَاجَعَتْنِي فَأَنْكَرْتُ أَنْ تُرَاجِعَنِي قَالَتْ وَلِمَ تُنْكِرُ أَنْ أُرَاجِعَكَ فَوَاللَّهِ إِنَّ أَزْوَاجَ النَّبِيِّ صلى الله عليه وسلم لَيُرَاجِعْنَهُ، وَإِنَّ إِحْدَاهُنَّ لَتَهْجُرُهُ الْيَوْمَ حَتَّى اللَّيْلِ‏.‏ فَأَفْزَعَنِي ذَلِكَ وَقُلْتُ لَهَا وَقَدْ خَابَ مَنْ فَعَلَ ذَلِكَ مِنْهُنَّ‏.‏ ثُمَّ جَمَعْتُ عَلَىَّ ثِيَابِي فَنَزَلْتُ فَدَخَلْتُ عَلَى حَفْصَةَ فَقُلْتُ لَهَا أَىْ حَفْصَةُ أَتُغَاضِبُ إِحْدَاكُنَّ النَّبِيَّ صلى الله عليه وسلم الْيَوْمَ حَتَّى اللَّيْلِ قَالَتْ نَعَمْ‏.‏ فَقُلْتُ قَدْ خِبْتِ وَخَسِرْتِ، أَفَتَأْمَنِينَ أَنْ يَغْضَبَ اللَّهُ لِغَضَبِ رَسُولِهِ صلى الله عليه وسلم فَتَهْلِكِي لاَ تَسْتَكْثِرِي النَّبِيَّ صلى الله عليه وسلم وَلاَ تُرَاجِعِيهِ فِي شَىْءٍ، وَلاَ تَهْجُرِيهِ، وَسَلِينِي مَا بَدَا لَكِ، وَلاَ يَغُرَّنَّكِ أَنْ كَانَتْ جَارَتُكِ أَوْضَأَ مِنْكِ، وَأَحَبَّ إِلَى النَّبِيِّ صلى الله عليه وسلم ـ يُرِيدُ عَائِشَةَ ـ قَالَ عُمَرُ وَكُنَّا قَدْ تَحَدَّثْنَا أَنَّ غَسَّانَ تُنْعِلُ الْخَيْلَ لِغَزْوِنَا، فَنَزَلَ صَاحِبِي الأَنْصَارِيُّ يَوْمَ نَوْبَتِهِ، فَرَجَعَ إِلَيْنَا عِشَاءً فَضَرَبَ بَابِي ضَرْبًا شَدِيدًا وَقَالَ أَثَمَّ هُوَ فَفَزِعْتُ فَخَرَجْتُ إِلَيْهِ، فَقَالَ قَدْ حَدَثَ الْيَوْمَ أَمْرٌ عَظِيمٌ‏.‏ قُلْتُ مَا هُوَ، أَجَاءَ غَسَّانُ قَالَ لاَ بَلْ أَعْظَمُ مِنْ ذَلِكَ وَأَهْوَلُ، طَلَّقَ النَّبِيُّ صلى الله عليه وسلم نِسَاءَهُ‏.‏ فَقُلْتُ خَابَتْ حَفْصَةُ وَخَسِرَتْ، قَدْ كُنْتُ أَظُنُّ هَذَا يُوشِكُ أَنْ يَكُونَ، فَجَمَعْتُ عَلَىَّ ثِيَابِي فَصَلَّيْتُ صَلاَةَ الْفَجْرِ مَعَ النَّبِيِّ صلى الله عليه وسلم فَدَخَلَ النَّبِيُّ صلى الله عليه وسلم مَشْرُبَةً لَهُ، فَاعْتَزَلَ فِيهَا، وَدَخَلْتُ عَلَى حَفْصَةَ فَإِذَا هِيَ تَبْكِي فَقُلْتُ مَا يُبْكِيكِ أَلَمْ أَكُنْ حَذَّرْتُكِ هَذَا أَطَلَّقَكُنَّ النَّبِيُّ صلى الله عليه وسلم قَالَتْ لاَ أَدْرِي هَا هُوَ ذَا مُعْتَزِلٌ فِي الْمَشْرُبَةِ‏.‏ فَخَرَجْتُ فَجِئْتُ إِلَى الْمِنْبَرِ فَإِذَا حَوْلَهُ رَهْطٌ يَبْكِي بَعْضُهُمْ، فَجَلَسْتُ مَعَهُمْ قَلِيلاً ثُمَّ غَلَبَنِي مَا أَجِدُ، فَجِئْتُ الْمَشْرُبَةَ الَّتِي فِيهَا النَّبِيُّ صلى الله عليه وسلم فَقُلْتُ لِغُلاَمٍ لَهُ أَسْوَدَ اسْتَأْذِنْ لِعُمَرَ‏.‏ فَدَخَلَ الْغُلاَمُ فَكَلَّمَ النَّبِيَّ صلى الله عليه وسلم ثُمَّ رَجَعَ فَقَالَ كَلَّمْتُ النَّبِيَّ صلى الله عليه وسلم وَذَكَرْتُكَ لَهُ، فَصَمَتَ‏.‏ فَانْصَرَفْتُ حَتَّى جَلَسْتُ مَعَ الرَّهْطِ الَّذِينَ عِنْدَ الْمِنْبَرِ، ثُمَّ غَلَبَنِي مَا أَجِدُ فَجِئْتُ فَقُلْتُ لِلْغُلاَمِ اسْتَأْذِنْ لِعُمَرَ‏.‏ فَدَخَلَ ثُمَّ رَجَعَ فَقَالَ قَدْ ذَكَرْتُكَ لَهُ فَصَمَتَ‏.‏ فَرَجَعْتُ فَجَلَسْتُ مَعَ الرَّهْطِ الَّذِينَ عِنْدَ الْمِنْبَرِ، ثُمَّ غَلَبَنِي مَا أَجِدُ فَجِئْتُ الْغُلاَمَ فَقُلْتُ اسْتَأْذِنْ لِعُمَرَ‏.‏ فَدَخَلَ ثُمَّ رَجَعَ إِلَىَّ فَقَالَ قَدْ ذَكَرْتُكَ لَهُ فَصَمَتَ‏.‏ فَلَمَّا وَلَّيْتُ مُنْصَرِفًا ـ قَالَ ـ إِذَا الْغُلاَمُ يَدْعُونِي فَقَالَ قَدْ أَذِنَ لَكَ النَّبِيُّ صلى الله عليه وسلم فَدَخَلْتُ عَلَى رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم فَإِذَا هُوَ مُضْطَجِعٌ عَلَى رِمَالِ حَصِيرٍ، لَيْسَ بَيْنَهُ وَبَيْنَهُ فِرَاشٌ، قَدْ أَثَّرَ الرِّمَالُ بِجَنْبِهِ مُتَّكِئًا عَلَى وِسَادَةٍ مِنْ أَدَمٍ حَشْوُهَا لِيفٌ، فَسَلَّمْتُ عَلَيْهِ ثُمَّ قُلْتُ وَأَنَا قَائِمٌ يَا رَسُولَ اللَّهِ أَطَلَّقْتَ نِسَاءَكَ‏.‏ فَرَفَعَ إِلَىَّ بَصَرَهُ فَقَالَ ‏"‏ لاَ ‏"‏‏.‏ فَقُلْتُ اللَّهُ أَكْبَرُ‏.‏ ثُمَّ قُلْتُ وَأَنَا قَائِمٌ أَسْتَأْنِسُ يَا رَسُولَ اللَّهِ لَوْ رَأَيْتَنِي، وَكُنَّا مَعْشَرَ قُرَيْشٍ نَغْلِبُ النِّسَاءَ فَلَمَّا قَدِمْنَا الْمَدِينَةَ إِذَا قَوْمٌ تَغْلِبُهُمْ نِسَاؤُهُمْ، فَتَبَسَّمَ النَّبِيُّ صلى الله عليه وسلم ثُمَّ قُلْتُ يَا رَسُولَ اللَّهِ لَوْ رَأَيْتَنِي وَدَخَلْتُ عَلَى حَفْصَةَ فَقُلْتُ لَهَا لاَ يَغُرَّنَّكِ أَنْ كَانَتْ جَارَتُكِ أَوْضَأَ مِنْكِ وَأَحَبَّ إِلَى النَّبِيِّ صلى الله عليه وسلم يُرِيدُ عَائِشَةَ فَتَبَسَّمَ النَّبِيُّ صلى الله عليه وسلم تَبَسُّمَةً أُخْرَى، فَجَلَسْتُ حِينَ رَأَيْتُهُ تَبَسَّمَ، فَرَفَعْتُ بَصَرِي فِي بَيْتِهِ، فَوَاللَّهِ مَا رَأَيْتُ فِي بَيْتِهِ شَيْئًا يَرُدُّ الْبَصَرَ غَيْرَ أَهَبَةٍ ثَلاَثَةٍ، فَقُلْتُ يَا رَسُولَ اللَّهِ ادْعُ اللَّهَ فَلْيُوَسِّعْ عَلَى أُمَّتِكَ، فَإِنَّ فَارِسًا وَالرُّومَ قَدْ وُسِّعَ عَلَيْهِمْ، وَأُعْطُوا الدُّنْيَا وَهُمْ لاَ يَعْبُدُونَ اللَّهَ‏.‏ فَجَلَسَ النَّبِيُّ صلى الله عليه وسلم وَكَانَ مُتَّكِئًا‏.‏ فَقَالَ ‏"‏ أَوَفِي هَذَا أَنْتَ يَا ابْنَ الْخَطَّابِ، إِنَّ أُولَئِكَ قَوْمٌ عُجِّلُوا طَيِّبَاتِهِمْ فِي الْحَيَاةِ الدُّنْيَا ‏"‏‏.‏ فَقُلْتُ يَا رَسُولَ اللَّهِ اسْتَغْفِرْ لِي‏.‏ فَاعْتَزَلَ النَّبِيُّ صلى الله عليه وسلم نِسَاءَهُ مِنْ أَجْلِ ذَلِكَ الْحَدِيثِ حِينَ أَفْشَتْهُ حَفْصَةُ إِلَى عَائِشَةَ تِسْعًا وَعِشْرِينَ لَيْلَةً وَكَانَ قَالَ ‏"‏ مَا أَنَا بِدَاخِلٍ عَلَيْهِنَّ شَهْرًا ‏"‏‏.‏ مِنْ شِدَّةِ مَوْجِدَتِهِ عَلَيْهِنَّ حِينَ عَاتَبَهُ اللَّهُ، فَلَمَّا مَضَتْ تِسْعٌ وَعِشْرُونَ لَيْلَةً دَخَلَ عَلَى عَائِشَةَ فَبَدَأَ بِهَا فَقَالَتْ لَهُ عَائِشَةُ يَا رَسُولَ اللَّهِ إِنَّكَ كُنْتَ قَدْ أَقْسَمْتَ أَنْ لاَ تَدْخُلَ عَلَيْنَا شَهْرًا، وَإِنَّمَا أَصْبَحْتَ مِنْ تِسْعٍ وَعِشْرِينَ لَيْلَةً أَعُدُّهَا عَدًّا‏.‏ فَقَالَ ‏"‏ الشَّهْرُ تِسْعٌ وَعِشْرُونَ ‏"‏‏.‏ فَكَانَ ذَلِكَ الشَّهْرُ تِسْعًا وَعِشْرِينَ لَيْلَةً‏.‏ قَالَتْ عَائِشَةُ ثُمَّ أَنْزَلَ اللَّهُ تَعَالَى آيَةَ التَّخَيُّرِ فَبَدَأَ بِي أَوَّلَ امْرَأَةٍ مِنْ نِسَائِهِ فَاخْتَرْتُهُ، ثُمَّ خَيَّرَ نِسَاءَهُ كُلَّهُنَّ فَقُلْنَ مِثْلَ مَا قَالَتْ عَائِشَةُ‏.‏

Översättning

Berättat av Ibn Abbas: Jag hade länge ivrigt velat fråga Umar ibn al-Khattab om de två kvinnorna bland Profetens ﷺ hustrur som Allah syftade på när Han sade: {Om ni båda vänder er ångerfulla till Allah, så har era hjärtan verkligen böjt sig [till det rätta]}. (66:4) Detta fortsatte tills Umar utförde hajj och jag utförde hajj tillsammans med honom. På vägen gick Umar åt sidan för att uträtta sina behov, och jag följde med honom med en vattenbehållare. När han var färdig hällde jag vatten över hans händer och han utförde wudu. Då sade jag till honom:

"O de troendes ledare! Vem var de två kvinnorna bland Profetens ﷺ hustrur som Allah syftade på när Han sade: {Om ni båda vänder er ångerfulla till Allah, så har era hjärtan verkligen böjt sig}?" (66:4) Han svarade: "Jag är förvånad över din fråga, o Ibn Abbas. Det var Aisha och Hafsa." Sedan fortsatte Umar att berätta hadithen och sade: "Jag och en granne från Ansar, från Bani Umayya ibn Zayd, som bodde i Awali al-Madina, brukade besöka Profeten ﷺ i turordning. Han gick en dag och jag en annan. När jag gick tog jag med mig nyheter om vad som hade hänt den dagen gällande uppenbarelser och annat, och när han gick gjorde han detsamma för mig. Vi quraishiter brukade ha övertaget över våra kvinnor, men när vi kom till Medina fann vi att ansarernas kvinnor hade övertaget över sina män, så våra kvinnor började också ta efter ansarernas kvinnors sätt. Jag skrek på min fru och hon gav mig svar på tal, vilket jag ogillade. Hon sade till mig: 'Varför är du så förvånad över att jag ger dig svar? Vid Allah, Profetens ﷺ hustrur ger honom svar på tal, och någon av dem kan vara ovän med honom hela dagen ända till kvällen.' Detta skrämde mig och jag sade till henne: 'Den som gör så kommer att gå förlorad!' Därefter klädde jag på mig och gick in till Hafsa och sade till henne: 'Är det sant att någon av er gör Profeten ﷺ arg ända till kvällen?' Hon svarade: 'Ja.' Jag sade: 'Då är du en förlorare! Är du inte rädd för att Allah ska bli arg för Sin Sändebuds ﷺ ilska och att du därmed ska gå under? Kräv inte mer av Profeten ﷺ, ge honom inte svar på tal och var inte ovän med honom. Be mig om vad du behöver, och låt dig inte frestas att härma din granne [Aisha], för hon är vackrare än du och mer älskad av Profeten ﷺ.'" Umar tillade: "Vid den tiden cirkulerade rykten om att ghassaniderna rustade sina hästar för att anfalla oss. Min vän från Ansar, på sin turdag, reste till staden och återvände på natten. Han knackade hårt på min dörr och frågade om jag var där. Jag blev skräckslagen och gick ut till honom. Han sade: 'En stor sak har inträffat idag.' Jag frågade: 'Vad är det? Har ghassaniderna kommit?' Han svarade: 'Nej, men det som har hänt är större och mer skrämmande än så: Allahs Sändebud ﷺ har skilt sig från sina hustrur.'" Umar fortsatte: "Profeten ﷺ höll sig borta från sina hustrur, och jag tänkte att Hafsa nu hade gått förlorad. Jag hade redan anat att detta kunde hända snart. Så jag klädde på mig och bad morgonbönen med Profeten ﷺ. Därefter gick Profeten ﷺ in i ett övre rum och isolerade sig där. Jag gick in till Hafsa och fann henne gråtande. Jag frågade: 'Varför gråter du? Varnade jag dig inte för detta? Har Profeten ﷺ skilt sig från er alla?' Hon svarade: 'Jag vet inte. Där är han, ensam i det övre rummet.' Jag gick ut och satte mig vid predikstolen, där en grupp människor satt och några av dem grät. Jag satt med dem en stund men kunde inte stå ut med situationen, så jag gick till det övre rummet där Profeten ﷺ befann sig och sade till hans svarta tjänare: 'Be om tillåtelse för Umar att träda in.' Tjänaren gick in, talade med Profeten ﷺ och återvände sedan med orden: 'Jag har talat med Profeten ﷺ och nämnt dig, men han teg.' Jag återvände och satte mig hos gruppen vid predikstolen, men kunde inte stå ut, så jag gick tillbaka till tjänaren och sade: 'Be om tillåtelse för Umar.' Han gick in och återvände med samma besked: 'Jag nämnde dig, men han teg.' Jag satte mig igen hos gruppen, men min oro tog överhanden och jag gick till tjänaren en tredje gång och sade: 'Be om tillåtelse för Umar.' Han gick in och kom tillbaka med samma svar: 'Jag nämnde dig, men han teg.' När jag vände mig om för att gå ropade tjänaren på mig och sade: 'Profeten ﷺ har gett dig tillåtelse.' Då trädde jag in till Allahs Sändebud ﷺ och fann honom liggande på en bädd av palmblad utan någon madrass emellan. Palmbladen hade lämnat märken på hans sida, och han lutade sig mot en läderkudde fylld med palmfiber. Jag hälsade på honom och sade medan jag stod: 'O Allahs Sändebud! Har du skilt dig från dina hustrur?' Han tittade upp på mig och sade: 'Nej.' Jag utbrast: 'Allahu Akbar!' Sedan fortsatte jag, fortfarande stående, för att lätta på stämningen: 'O Allahs Sändebud, lyssna på vad jag säger! Vi quraishiter hade makten över våra kvinnor, men när vi kom till Medina fann vi att männen här styrdes av sina kvinnor.' Profeten ﷺ log. Jag fortsatte: 'O Allahs Sändebud, lyssna på vad jag säger! Jag gick in till Hafsa och sade till henne: Låt dig inte frestas att härma din väninna [Aisha], för hon är vackrare än du och mer älskad av Profeten ﷺ.' Profeten ﷺ log igen. När jag såg honom le satte jag mig ner. Jag lät blicken svepa över hans rum och vid Allah, jag såg ingenting av värde där förutom tre hudar. Jag sade: 'O Allahs Sändebud! Be Allah att ge Din umma rikedom, ty perserna och romarna har fått rikedom och världsliga njutningar, trots att de inte dyrkar Allah.' Då satte sig Profeten ﷺ upp, då han hade legat ner, och sade: 'Är det så du tänker, o Ibn al-Khattab? Dessa är folk som redan har fått sina goda belöningar i detta liv.' Jag sade: 'O Allahs Sändebud! Be Allah om förlåtelse för mig.'" Profeten ﷺ höll sig därefter borta från sina hustrur i tjugonio nätter på grund av den händelse där Hafsa hade avslöjat hemligheten för Aisha. Profeten ﷺ hade sagt: "Jag kommer inte att gå in till dem på en månad", på grund av sin starka besvikelse över dem när Allah hade tillrättavisat honom. När tjugonio nätter hade gått, gick Profeten ﷺ först in till Aisha. Aisha sade till honom: "O Allahs Sändebud! Du hade svurit att inte komma till oss på en månad, men nu har bara tjugonio nätter gått, jag har räknat dem noga." Profeten ﷺ svarade: "Månaden är tjugonio dagar." Aisha berättade vidare: "Sedan uppenbarade Allah versen om valet. Av alla sina hustrur frågade han mig först, och jag valde honom. Därefter gav han valet till alla sina andra hustrur, och de sade samma sak som Aisha hade sagt."

Översättning och förklaring av Khutba World, översatt från arabiska.

Kärnbudskap

Umar berättar om Profeten ﷺ:s familjeliv och hans val av ett enkelt liv.

Bakgrund och anledning

Umar berättar att Profeten ﷺ höll sig borta från sina hustrur i tjugonio nätter efter att Hafsa hade berättat för Aisha något som anförtrotts henne i förtroende. Därefter gav Profeten ﷺ sina hustrur ett val, såsom det nämns i Koranen.

Förklaring av svåra ord
wudu

Den rituella tvagning som muslimer utför bland annat före bönen.

valets verser

Verserna där Profeten ﷺ:s hustrur fick välja mellan det jordiska livet med dess njutningar och Allah och Hans Sändebud ﷺ.

höll sig borta

Han drog sig tillfälligt undan från sina hustrur; detta innebar inte i sig att han skilde sig från dem.

Vad lärda tar fasta på

Lärda betonar att verserna om ånger och valet visar hur viktigt det är att bevara förtroenden och visa respekt för Sändebudet ﷺ. Den tjugonio nätter långa separationen ledde inte till skilsmässa; Profeten ﷺ återupptog äktenskapliga livet och lät sina hustrur välja. Klassiska rättslärda diskuterar utifrån detta att en ed om att under en tid inte närma sig sina hustrur inte automatiskt innebär skilsmässa; de exakta rättsliga följderna beror på ordalydelsen och omständigheterna. Avsnittet om perserna och romarna lär att världsligt välstånd i sig inte är ett bevis på gudomlig ynnest.

Lärdomar för idag
  1. Bevara förtrolig information och dela den inte utan tillåtelse, särskilt när den kan skada relationer.
  2. Tala lugnt om spänningar i äktenskapet och sök råd utan att förödmjuka den andra personen.
  3. Mät inte välbefinnande enbart i ägodelar; tacksamhet, tro och ett enkelt liv har stort värde.
الْحَدِيثُ الشَّرِيفُ

En hadith varje dag, på ditt språk

I appen får du en hadith med förklaring varje dag, även som widget på din telefon. Gratis att använda.