Sahih al-Bukhari, hadith 6899
Arabisk text med egen översättning och förklaring.
Återberättelsen
حَدَّثَنَا قُتَيْبَةُ بْنُ سَعِيدٍ، حَدَّثَنَا أَبُو بِشْرٍ، إِسْمَاعِيلُ بْنُ إِبْرَاهِيمَ الأَسَدِيُّ حَدَّثَنَا الْحَجَّاجُ بْنُ أَبِي عُثْمَانَ، حَدَّثَنِي أَبُو رَجَاءٍ، مِنْ آلِ أَبِي قِلاَبَةَ حَدَّثَنِي أَبُو قِلاَبَةَ، أَنَّ عُمَرَ بْنَ عَبْدِ الْعَزِيزِ، أَبْرَزَ سَرِيرَهُ يَوْمًا لِلنَّاسِ، ثُمَّ أَذِنَ لَهُمْ فَدَخَلُوا فَقَالَ مَا تَقُولُونَ فِي الْقَسَامَةِ قَالَ نَقُولُ الْقَسَامَةُ الْقَوَدُ بِهَا حَقٌّ، وَقَدْ أَقَادَتْ بِهَا الْخُلَفَاءُ. قَالَ لِي مَا تَقُولُ يَا أَبَا قِلاَبَةَ وَنَصَبَنِي لِلنَّاسِ. فَقُلْتُ يَا أَمِيرَ الْمُؤْمِنِينَ عِنْدَكَ رُءُوسُ الأَجْنَادِ وَأَشْرَافُ الْعَرَبِ، أَرَأَيْتَ لَوْ أَنَّ خَمْسِينَ مِنْهُمْ شَهِدُوا عَلَى رَجُلٍ مُحْصَنٍ بِدِمَشْقَ أَنَّهُ قَدْ زَنَى، لَمْ يَرَوْهُ أَكُنْتَ تَرْجُمُهُ قَالَ لاَ. قُلْتُ أَرَأَيْتَ لَوْ أَنَّ خَمْسِينَ مِنْهُمْ شَهِدُوا عَلَى رَجُلٍ بِحِمْصَ أَنَّهُ سَرَقَ أَكُنْتَ تَقْطَعُهُ وَلَمْ يَرَوْهُ قَالَ لاَ. قُلْتُ فَوَاللَّهِ مَا قَتَلَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم قَطُّ، إِلاَّ فِي إِحْدَى ثَلاَثِ خِصَالٍ رَجُلٌ قَتَلَ بِجَرِيرَةِ نَفْسِهِ فَقُتِلَ، أَوْ رَجُلٌ زَنَى بَعْدَ إِحْصَانٍ، أَوْ رَجُلٌ حَارَبَ اللَّهَ وَرَسُولَهُ وَارْتَدَّ عَنِ الإِسْلاَمِ. فَقَالَ الْقَوْمُ أَوَلَيْسَ قَدْ حَدَّثَ أَنَسُ بْنُ مَالِكٍ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم قَطَعَ فِي السَّرَقِ وَسَمَرَ الأَعْيُنَ، ثُمَّ نَبَذَهُمْ فِي الشَّمْسِ. فَقُلْتُ أَنَا أُحَدِّثُكُمْ حَدِيثَ أَنَسٍ، حَدَّثَنِي أَنَسٌ أَنَّ نَفَرًا مِنْ عُكْلٍ ثَمَانِيَةً قَدِمُوا عَلَى رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم فَبَايَعُوهُ عَلَى الإِسْلاَمِ، فَاسْتَوْخَمُوا الأَرْضَ فَسَقِمَتْ أَجْسَامُهُمْ، فَشَكَوْا ذَلِكَ إِلَى رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم قَالَ " أَفَلاَ تَخْرُجُونَ مَعَ رَاعِينَا فِي إِبِلِهِ، فَتُصِيبُونَ مِنْ أَلْبَانِهَا وَأَبْوَالِهَا ". قَالُوا بَلَى، فَخَرَجُوا فَشَرِبُوا مِنْ أَلْبَانِهَا وَأَبْوَالِهَا فَصَحُّوا، فَقَتَلُوا رَاعِيَ رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم وَأَطْرَدُوا النَّعَمَ، فَبَلَغَ ذَلِكَ رَسُولَ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم فَأَرْسَلَ فِي آثَارِهِمْ، فَأُدْرِكُوا فَجِيءَ بِهِمْ، فَأَمَرَ بِهِمْ فَقُطِّعَتْ أَيْدِيهِمْ وَأَرْجُلُهُمْ، وَسَمَرَ أَعْيُنَهُمْ، ثُمَّ نَبَذَهُمْ فِي الشَّمْسِ حَتَّى مَاتُوا. قُلْتُ وَأَىُّ شَىْءٍ أَشَدُّ مِمَّا صَنَعَ هَؤُلاَءِ ارْتَدُّوا عَنِ الإِسْلاَمِ وَقَتَلُوا وَسَرَقُوا. فَقَالَ عَنْبَسَةُ بْنُ سَعِيدٍ وَاللَّهِ إِنْ سَمِعْتُ كَالْيَوْمِ قَطُّ. فَقُلْتُ أَتَرُدُّ عَلَىَّ حَدِيثِي يَا عَنْبَسَةُ قَالَ لاَ، وَلَكِنْ جِئْتَ بِالْحَدِيثِ عَلَى وَجْهِهِ، وَاللَّهِ لاَ يَزَالُ هَذَا الْجُنْدُ بِخَيْرٍ مَا عَاشَ هَذَا الشَّيْخُ بَيْنَ أَظْهُرِهِمْ. قُلْتُ وَقَدْ كَانَ فِي هَذَا سُنَّةٌ مِنْ رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم دَخَلَ عَلَيْهِ نَفَرٌ مِنَ الأَنْصَارِ فَتَحَدَّثُوا عِنْدَهُ، فَخَرَجَ رَجُلٌ مِنْهُمْ بَيْنَ أَيْدِيهِمْ فَقُتِلَ، فَخَرَجُوا بَعْدَهُ، فَإِذَا هُمْ بِصَاحِبِهِمْ يَتَشَحَّطُ فِي الدَّمِ، فَرَجَعُوا إِلَى رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم فَقَالُوا يَا رَسُولَ اللَّهِ صَاحِبُنَا كَانَ تَحَدَّثَ مَعَنَا، فَخَرَجَ بَيْنَ أَيْدِينَا، فَإِذَا نَحْنُ بِهِ يَتَشَحَّطُ فِي الدَّمِ. فَخَرَجَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم فَقَالَ " بِمَنْ تَظُنُّونَ أَوْ تَرَوْنَ قَتَلَهُ ". قَالُوا نَرَى أَنَّ الْيَهُودَ قَتَلَتْهُ. فَأَرْسَلَ إِلَى الْيَهُودِ فَدَعَاهُمْ. فَقَالَ " آنْتُمْ قَتَلْتُمْ هَذَا ". قَالُوا لاَ. قَالَ " أَتَرْضَوْنَ نَفَلَ خَمْسِينَ مِنَ الْيَهُودِ مَا قَتَلُوهُ ". فَقَالُوا مَا يُبَالُونَ أَنْ يَقْتُلُونَا أَجْمَعِينَ ثُمَّ يَنْتَفِلُونَ. قَالَ " أَفَتَسْتَحِقُّونَ الدِّيَةَ بِأَيْمَانِ خَمْسِينَ مِنْكُمْ ". قَالُوا مَا كُنَّا لِنَحْلِفَ، فَوَدَاهُ مِنْ عِنْدِهِ. قُلْتُ وَقَدْ كَانَتْ هُذَيْلٌ خَلَعُوا خَلِيعًا لَهُمْ فِي الْجَاهِلِيَّةِ فَطَرَقَ أَهْلَ بَيْتٍ مِنَ الْيَمَنِ بِالْبَطْحَاءِ فَانْتَبَهَ لَهُ رَجُلٌ مِنْهُمْ فَحَذَفَهُ بِالسَّيْفِ فَقَتَلَهُ، فَجَاءَتْ هُذَيْلٌ فَأَخَذُوا الْيَمَانِيَ فَرَفَعُوهُ إِلَى عُمَرَ بِالْمَوْسِمِ وَقَالُوا قَتَلَ صَاحِبَنَا. فَقَالَ إِنَّهُمْ قَدْ خَلَعُوهُ. فَقَالَ يُقْسِمُ خَمْسُونَ مِنْ هُذَيْلٍ مَا خَلَعُوهُ. قَالَ فَأَقْسَمَ مِنْهُمْ تِسْعَةٌ وَأَرْبَعُونَ رَجُلاً، وَقَدِمَ رَجُلٌ مِنْهُمْ مِنَ الشَّأْمِ فَسَأَلُوهُ أَنْ يُقْسِمَ فَافْتَدَى يَمِينَهُ مِنْهُمْ بِأَلْفِ دِرْهَمٍ، فَأَدْخَلُوا مَكَانَهُ رَجُلاً آخَرَ، فَدَفَعَهُ إِلَى أَخِي الْمَقْتُولِ فَقُرِنَتْ يَدُهُ بِيَدِهِ، قَالُوا فَانْطَلَقَا وَالْخَمْسُونَ الَّذِينَ أَقْسَمُوا حَتَّى إِذَا كَانُوا بِنَخْلَةَ، أَخَذَتْهُمُ السَّمَاءُ فَدَخَلُوا فِي غَارٍ فِي الْجَبَلِ، فَانْهَجَمَ الْغَارُ عَلَى الْخَمْسِينَ الَّذِينَ أَقْسَمُوا فَمَاتُوا جَمِيعًا، وَأَفْلَتَ الْقَرِينَانِ وَاتَّبَعَهُمَا حَجَرٌ فَكَسَرَ رِجْلَ أَخِي الْمَقْتُولِ، فَعَاشَ حَوْلاً ثُمَّ مَاتَ. قُلْتُ وَقَدْ كَانَ عَبْدُ الْمَلِكِ بْنُ مَرْوَانَ أَقَادَ رَجُلاً بِالْقَسَامَةِ ثُمَّ نَدِمَ بَعْدَ مَا صَنَعَ، فَأَمَرَ بِالْخَمْسِينَ الَّذِينَ أَقْسَمُوا فَمُحُوا مِنَ الدِّيوَانِ وَسَيَّرَهُمْ إِلَى الشَّأْمِ.
Qutayba ibn Sa'id berättade för oss, Abu Bishr Ismail ibn Ibrahim al-Asadi berättade för oss, al-Hajjaj ibn Abi Uthman berättade för oss, Abu Raja' från Abu Qilabas familj berättade för mig, och Abu Qilaba berättade för mig att Umar ibn Abd al-Aziz en dag lät ställa fram sin tron inför folket. Sedan gav han dem tillträde och när de trädde in sade han:
"Vad anser ni om al-Qasama?" De svarade: "Vi anser att vedergällning genom al-Qasama är rättfärdig, och kaliferna har verkställt vedergällning baserat på den." Då vände han sig till mig och sade: "Vad säger du, o Abu Qilaba?" – och han lät mig träda fram inför folket. Jag sade: "O de troendes befälhavare! Hos dig finns armébefälhavarna och arabernas ädlingar. Om femtio av dem vittnade om att en gift man i Damaskus hade begått otukt, utan att själva ha sett det, skulle du då stena honom?" Han svarade: "Nej." Jag frågade: "Om femtio av dem vittnade om att en man i Homs hade stulit, skulle du hugga av hans hand trots att de inte sett det?" Han svarade: "Nej." Jag sade: "Vid Allah, Allahs sändebud ﷺ dödade aldrig någon utom i tre fall: En person som dödade någon orättvist och därför dödades i vedergällning; en gift person som begick otukt; eller en person som förde krig mot Allah och Hans sändebud ﷺ och avföll från islam." Folket sade då: "Har inte Anas ibn Malik berättat att Allahs sändebud ﷺ högg av händerna på tjuvar, brände deras ögon och sedan kastade ut dem i solen?" Jag svarade: "Jag ska återge Anas hadith för er. Anas berättade att åtta män från stammen Ukl kom till Allahs sändebud ﷺ och svor trohetsed till islam. Klimatet i Medina passade dem dock inte, så de blev sjuka och klagade hos Allahs sändebud ﷺ. Han sade: 'Varför följer ni inte med vår herde bland kamelerna och dricker av deras mjölk och urin?' De svarade: 'Jo.' Så de gick ut och drack av kamelarnas mjölk och urin tills de blev friska. Därefter dödade de Allahs sändebuds ﷺ herde och drev bort boskapen. När detta nådde Allahs sändebud ﷺ sände han ut folk i deras spår. De infångades och fördes tillbaka, varpå han beordrade att deras händer och fötter skulle huggas av och deras ögon brännas. Sedan lämnades de i solen tills de dog." Jag sade vidare: "Vad kan vara allvarligare än vad dessa människor gjorde? De avföll från islam, mördade och stal." Då sade Anbasa ibn Sa'id: "Vid Allah, jag har aldrig hört något liknande idag." Jag frågade: "Förkastar du min berättelse, o Anbasa?" Han svarade: "Nej, men du har återgivit hadithen precis som den bör återges. Vid Allah, denna armé kommer att förbli välmående så länge denne shejk lever bland dem." Jag tillade: "I denna händelse finns även en sunna från Allahs sändebud ﷺ. Några ansarer kom till Profeten ﷺ och samtalade med honom. En man bland dem gick ut före de andra och mördades. När de gick ut efter honom fann de sin kamrat ligga badande i sitt blod. De återvände till Allahs sändebud ﷺ och sade: 'O Allahs sändebud, vår kamrat som just talade med oss gick ut före oss, och nu fann vi honom badande i blod.' Allahs sändebud ﷺ gick ut och frågade: 'Vem misstänker ni eller tror har dödat honom?' De svarade: 'Vi tror att judarna har dödat honom.' Profeten ﷺ kallade då på judarna och frågade dem: 'Är det ni som har dödat denne man?' De svarade: 'Nej.' Han frågade ansarerna: 'Accepterar ni att femtio judar svär ed på att de inte dödat honom?' De svarade: 'Judarna bryr sig inte om att döda oss alla och sedan svära falska eder.' Han frågade: 'Vill ni då få blodspengar genom att femtio av er svär ed?' De svarade: 'Vi vill inte svära sådan ed.' Då betalade Profeten ﷺ själv blodspengerna ur egen ficka." Berättaren tillade: "Stammen Hudhayl hade under den jahiliyya-tiden förskjutit en av sina män på grund av hans onda uppförande. Denne man överföll nattetid en jemenitisk familj i al-Batha' för att stjäla från dem, men en man ur familjen upptäckte honom och slog ihjäl honom med sitt svärd. Hudhayl-stammen kom då, grep jemeniten och förde honom till Umar under pilgrimssäsongen, där de sade: 'Han har dödat vår kamrat.' Jemeniten invände: 'Men dessa människor hade ju förskjutit honom.' Umar sade: 'Låt femtio män från Hudhayl svära ed på att de inte förskjutit honom.' Fyrtionio av dem svor eden, och när en man från stammen anlände från Sham bad de honom att också svära. Han köpte sig dock fri från eden för tusen dirhamer, varefter de satte in en annan man i hans ställe. Denne skakade hand med den dödes bror. Det berättas att de två samt de femtio som svurit falsk ed gav sig av. När de nådde Nakhla började det regna, så de sökte skydd i en grotta i berget. Grottan rasade då samman över de femtio som svurit eden, och alla omkom. De två som skakat hand klarade sig undan raset, men en sten träffade den dödes bror och krossade hans ben. Han levde därefter i ett år innan han dog." Jag nämnde också att Abd al-Malik ibn Marwan en gång dömde en man till döden genom vedergällning baserat på al-Qasama, men senare ångrade han sitt beslut. Han beordrade då att namnen på de femtio som svurit eden skulle strykas ur registret och landsförvisade dem till Sham.
Översättning och förklaring av Khutba World, översatt från arabiska.
Al-Qasama kräver noggrann bevisföring i mordfall och vid blodspengar.
Ett förfarande i vissa mordfall där ett föreskrivet antal eder avläggs.
Rättslig vedergällning för ett brott, under strikta villkor och genom behörig rättskipning.
En lagstadgad ekonomisk ersättning till den dödades anhöriga.
Klassiska lärda diskuterade utifrån dessa rapporter hur al-Qasama tillämpas i mordfall och vilka följder eder kan få. Rättsskolorna har olika uppfattningar om delar av förfarandet, bland annat vem som avlägger eder och när qisas eller diyya blir aktuellt. Abu Qilabas jämförelse understryker att en anklagelse inte får leda till straff utan att de föreskrivna bevisreglerna följs. Berättelsen om Ansar visar också att Profeten ﷺ inte tvingade en ovillig part att avlägga eder och att han själv betalade diyya.
- Anklaga inte någon för ett allvarligt brott utan att noggrant pröva bevisningen och det gällande förfarandet.
- Överlåt mordfall och straff till behörig rättskipning; ta aldrig lagen i egna händer.
- Se eder som ett tungt ansvar och avlägg ingen ed utan sanningsenlig kunskap.
Den behandlar samma förfarande kring ett olöst mord och de eder som då aktualiseras.
Sahih al-Bukhari · #6898 (Sahih)Texten ger ytterligare detaljer om fallet med den dödade mannen och tillämpningen av al-Qasama.
Sahih al-Bukhari · #6864 (Sahih)Traditionen betonar vikten av rättskipning i fall som gäller blodsutgjutelse, vilket är huvudämnet i dessa rapporter.
En hadith varje dag, på ditt språk
I appen får du en hadith med förklaring varje dag, även som widget på din telefon. Gratis att använda.