Sahih al-Bukhari, hadith 7047
Berättad av Samurah ibn Jundub. Arabisk text med egen översättning och förklaring.
Från al‑Bukhari tillbaka till Profeten ﷺ
- 1Mu'ammal ibn Hisham Abu Hishamberättade den för al‑Bukhariمُؤَمَّلُ بْنُ هِشَامٍ أَبُو هِشَامٍ
- 2Isma'il ibn Ibrahimإِسْمَاعِيلُ بْنُ إِبْرَاهِيمَ
- 3Awfعَوْفٌ
- 4Abu Rajaأَبُو رَجَاءٍ
- 5Samura ibn Jundabسَمُرَةُ بْنُ جُنْدَبٍ
- 6Allahs sändebud ﷺرَسُولُ اللَّهِ ﷺ
Ordningen följer den arabiska texten i denna återberättelse. Namnen har translittererats från arabiska till latinsk skrift. Sahih al-Bukhari anses i sin helhet vara tillförlitlig.
Återberättelsen
حَدَّثَنِي مُؤَمَّلُ بْنُ هِشَامٍ أَبُو هِشَامٍ، حَدَّثَنَا إِسْمَاعِيلُ بْنُ إِبْرَاهِيمَ، حَدَّثَنَا عَوْفٌ، حَدَّثَنَا أَبُو رَجَاءٍ، حَدَّثَنَا سَمُرَةُ بْنُ جُنْدَبٍ ـ رضى الله عنه ـ قَالَ كَانَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم مِمَّا يُكْثِرُ أَنْ يَقُولَ لأَصْحَابِهِ " هَلْ رَأَى أَحَدٌ مِنْكُمْ مِنْ رُؤْيَا ". قَالَ فَيَقُصُّ عَلَيْهِ مَنْ شَاءَ اللَّهُ أَنْ يَقُصَّ، وَإِنَّهُ قَالَ ذَاتَ غَدَاةٍ " إِنَّهُ أَتَانِي اللَّيْلَةَ آتِيَانِ، وَإِنَّهُمَا ابْتَعَثَانِي، وَإِنَّهُمَا قَالاَ لِي انْطَلِقْ. وَإِنِّي انْطَلَقْتُ مَعَهُمَا، وَإِنَّا أَتَيْنَا عَلَى رَجُلٍ مُضْطَجِعٍ، وَإِذَا آخَرُ قَائِمٌ عَلَيْهِ بِصَخْرَةٍ، وَإِذَا هُوَ يَهْوِي بِالصَّخْرَةِ لِرَأْسِهِ، فَيَثْلَغُ رَأْسَهُ فَيَتَهَدْهَدُ الْحَجَرُ هَا هُنَا، فَيَتْبَعُ الْحَجَرَ فَيَأْخُذُهُ، فَلاَ يَرْجِعُ إِلَيْهِ حَتَّى يَصِحَّ رَأْسُهُ كَمَا كَانَ، ثُمَّ يَعُودُ عَلَيْهِ، فَيَفْعَلُ بِهِ مِثْلَ مَا فَعَلَ الْمَرَّةَ الأُولَى. قَالَ قُلْتُ لَهُمَا سُبْحَانَ اللَّهِ مَا هَذَانِ قَالَ قَالاَ لِي انْطَلِقْ ـ قَالَ ـ فَانْطَلَقْنَا فَأَتَيْنَا عَلَى رَجُلٍ مُسْتَلْقٍ لِقَفَاهُ، وَإِذَا آخَرُ قَائِمٌ عَلَيْهِ بِكَلُّوبٍ مِنْ حَدِيدٍ، وَإِذَا هُوَ يَأْتِي أَحَدَ شِقَّىْ وَجْهِهِ فَيُشَرْشِرُ شِدْقَهُ إِلَى قَفَاهُ، وَمَنْخِرَهُ إِلَى قَفَاهُ وَعَيْنَهُ إِلَى قَفَاهُ ـ قَالَ وَرُبَّمَا قَالَ أَبُو رَجَاءٍ فَيَشُقُّ ـ قَالَ ثُمَّ يَتَحَوَّلُ إِلَى الْجَانِبِ الآخَرِ، فَيَفْعَلُ بِهِ مِثْلَ مَا فَعَلَ بِالْجَانِبِ الأَوَّلِ، فَمَا يَفْرُغُ مِنْ ذَلِكَ الْجَانِبِ حَتَّى يَصِحَّ ذَلِكَ الْجَانِبُ كَمَا كَانَ، ثُمَّ يَعُودُ عَلَيْهِ فَيَفْعَلُ مِثْلَ مَا فَعَلَ الْمَرَّةَ الأُولَى. قَالَ قُلْتُ سُبْحَانَ اللَّهِ مَا هَذَانِ قَالَ قَالاَ لِي انْطَلِقْ. فَانْطَلَقْنَا فَأَتَيْنَا عَلَى مِثْلِ التَّنُّورِ ـ قَالَ فَأَحْسِبُ أَنَّهُ كَانَ يَقُولُ ـ فَإِذَا فِيهِ لَغَطٌ وَأَصْوَاتٌ ـ قَالَ ـ فَاطَّلَعْنَا فِيهِ، فَإِذَا فِيهِ رِجَالٌ وَنِسَاءٌ عُرَاةٌ، وَإِذَا هُمْ يَأْتِيهِمْ لَهَبٌ مِنْ أَسْفَلَ مِنْهُمْ، فَإِذَا أَتَاهُمْ ذَلِكَ اللَّهَبُ ضَوْضَوْا ـ قَالَ ـ قُلْتُ لَهُمَا مَا هَؤُلاَءِ قَالَ قَالاَ لِي انْطَلِقِ انْطَلِقْ. قَالَ فَانْطَلَقْنَا فَأَتَيْنَا عَلَى نَهَرٍ ـ حَسِبْتُ أَنَّهُ كَانَ يَقُولُ ـ أَحْمَرَ مِثْلِ الدَّمِ، وَإِذَا فِي النَّهَرِ رَجُلٌ سَابِحٌ يَسْبَحُ، وَإِذَا عَلَى شَطِّ النَّهَرِ رَجُلٌ قَدْ جَمَعَ عِنْدَهُ حِجَارَةً كَثِيرَةً، وَإِذَا ذَلِكَ السَّابِحُ يَسْبَحُ مَا يَسْبَحُ، ثُمَّ يَأْتِي ذَلِكَ الَّذِي قَدْ جَمَعَ عِنْدَهُ الْحِجَارَةَ فَيَفْغَرُ لَهُ فَاهُ فَيُلْقِمُهُ حَجَرًا فَيَنْطَلِقُ يَسْبَحُ، ثُمَّ يَرْجِعُ إِلَيْهِ، كُلَّمَا رَجَعَ إِلَيْهِ فَغَرَ لَهُ فَاهُ فَأَلْقَمَهُ حَجَرًا ـ قَالَ ـ قُلْتُ لَهُمَا مَا هَذَانِ قَالَ قَالاَ لِي انْطَلِقِ انْطَلِقْ. قَالَ فَانْطَلَقْنَا فَأَتَيْنَا عَلَى رَجُلٍ كَرِيهِ الْمَرْآةِ كَأَكْرَهِ مَا أَنْتَ رَاءٍ رَجُلاً مَرْآةً، وَإِذَا عِنْدَهُ نَارٌ يَحُشُّهَا وَيَسْعَى حَوْلَهَا ـ قَالَ ـ قُلْتُ لَهُمَا مَا هَذَا قَالَ قَالاَ لِي انْطَلِقِ انْطَلِقْ. فَانْطَلَقْنَا فَأَتَيْنَا عَلَى رَوْضَةٍ مُعْتَمَّةٍ فِيهَا مِنْ كُلِّ نَوْرِ الرَّبِيعِ، وَإِذَا بَيْنَ ظَهْرَىِ الرَّوْضَةِ رَجُلٌ طَوِيلٌ لاَ أَكَادُ أَرَى رَأْسَهُ طُولاً فِي السَّمَاءِ، وَإِذَا حَوْلَ الرَّجُلِ مِنْ أَكْثَرِ وِلْدَانٍ رَأَيْتُهُمْ قَطُّ ـ قَالَ ـ قُلْتُ لَهُمَا مَا هَذَا مَا هَؤُلاَءِ قَالَ قَالاَ لِي انْطَلِقِ انْطَلِقْ. ـ قَالَ ـ فَانْطَلَقْنَا فَانْتَهَيْنَا إِلَى رَوْضَةٍ عَظِيمَةٍ لَمْ أَرَ رَوْضَةً قَطُّ أَعْظَمَ مِنْهَا وَلاَ أَحْسَنَ. ـ قَالَ ـ قَالاَ لِي ارْقَ فِيهَا. قَالَ فَارْتَقَيْنَا فِيهَا فَانْتَهَيْنَا إِلَى مَدِينَةٍ مَبْنِيَّةٍ بِلَبِنِ ذَهَبٍ وَلَبِنِ فِضَّةٍ، فَأَتَيْنَا باب الْمَدِينَةِ فَاسْتَفْتَحْنَا فَفُتِحَ لَنَا، فَدَخَلْنَاهَا فَتَلَقَّانَا فِيهَا رِجَالٌ شَطْرٌ مِنْ خَلْقِهِمْ كَأَحْسَنِ مَا أَنْتَ رَاءٍ، وَشَطْرٌ كَأَقْبَحِ مَا أَنْتَ رَاءٍ ـ قَالَ ـ قَالاَ لَهُمُ اذْهَبُوا فَقَعُوا فِي ذَلِكَ النَّهَرِ. قَالَ وَإِذَا نَهَرٌ مُعْتَرِضٌ يَجْرِي كَأَنَّ مَاءَهُ الْمَحْضُ فِي الْبَيَاضِ، فَذَهَبُوا فَوَقَعُوا فِيهِ، ثُمَّ رَجَعُوا إِلَيْنَا قَدْ ذَهَبَ ذَلِكَ السُّوءُ عَنْهُمْ، فَصَارُوا فِي أَحْسَنِ صُورَةٍ ـ قَالَ ـ قَالاَ لِي هَذِهِ جَنَّةُ عَدْنٍ، وَهَذَاكَ مَنْزِلُكَ. قَالَ فَسَمَا بَصَرِي صُعُدًا، فَإِذَا قَصْرٌ مِثْلُ الرَّبَابَةِ الْبَيْضَاءِ ـ قَالَ ـ قَالاَ هَذَاكَ مَنْزِلُكَ. قَالَ قُلْتُ لَهُمَا بَارَكَ اللَّهُ فِيكُمَا، ذَرَانِي فَأَدْخُلَهُ. قَالاَ أَمَّا الآنَ فَلاَ وَأَنْتَ دَاخِلُهُ. قَالَ قُلْتُ لَهُمَا فَإِنِّي قَدْ رَأَيْتُ مُنْذُ اللَّيْلَةِ عَجَبًا، فَمَا هَذَا الَّذِي رَأَيْتُ قَالَ قَالاَ لِي أَمَا إِنَّا سَنُخْبِرُكَ، أَمَّا الرَّجُلُ الأَوَّلُ الَّذِي أَتَيْتَ عَلَيْهِ يُثْلَغُ رَأْسُهُ بِالْحَجَرِ، فَإِنَّهُ الرَّجُلُ يَأْخُذُ الْقُرْآنَ فَيَرْفُضُهُ وَيَنَامُ عَنِ الصَّلاَةِ الْمَكْتُوبَةِ، وَأَمَّا الرَّجُلُ الَّذِي أَتَيْتَ عَلَيْهِ يُشَرْشَرُ شِدْقُهُ إِلَى قَفَاهُ، وَمَنْخِرُهُ إِلَى قَفَاهُ، وَعَيْنُهُ إِلَى قَفَاهُ، فَإِنَّهُ الرَّجُلُ يَغْدُو مِنْ بَيْتِهِ فَيَكْذِبُ الْكَذْبَةَ تَبْلُغُ الآفَاقَ، وَأَمَّا الرِّجَالُ وَالنِّسَاءُ الْعُرَاةُ الَّذِينَ فِي مِثْلِ بِنَاءِ التَّنُّورِ فَإِنَّهُمُ الزُّنَاةُ وَالزَّوَانِي. وَأَمَّا الرَّجُلُ الَّذِي أَتَيْتَ عَلَيْهِ يَسْبَحُ فِي النَّهَرِ وَيُلْقَمُ الْحَجَرَ، فَإِنَّهُ آكِلُ الرِّبَا، وَأَمَّا الرَّجُلُ الْكَرِيهُ الْمَرْآةِ الَّذِي عِنْدَ النَّارِ يَحُشُّهَا وَيَسْعَى حَوْلَهَا، فَإِنَّهُ مَالِكٌ خَازِنُ جَهَنَّمَ، وَأَمَّا الرَّجُلُ الطَّوِيلُ الَّذِي فِي الرَّوْضَةِ فَإِنَّهُ إِبْرَاهِيمُ صلى الله عليه وسلم وَأَمَّا الْوِلْدَانُ الَّذِينَ حَوْلَهُ فَكُلُّ مَوْلُودٍ مَاتَ عَلَى الْفِطْرَةِ ". قَالَ فَقَالَ بَعْضُ الْمُسْلِمِينَ يَا رَسُولَ اللَّهِ وَأَوْلاَدُ الْمُشْرِكِينَ فَقَالَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم " وَأَوْلاَدُ الْمُشْرِكِينَ. وَأَمَّا الْقَوْمُ الَّذِينَ كَانُوا شَطْرٌ مِنْهُمْ حَسَنًا وَشَطَرٌ مِنْهُمْ قَبِيحًا، فَإِنَّهُمْ قَوْمٌ خَلَطُوا عَمَلاً صَالِحًا وَآخَرَ سَيِّئًا، تَجَاوَزَ اللَّهُ عَنْهُمْ ".
Samura ibn Jundub – må Allah vara nöjd med honom – berättade: Allahs sändebud ﷺ brukade ofta fråga sina följeslagare: ”Har någon av er sett en dröm?” Då berättade den som Allah ville om sin dröm för honom. En morgon sade han: ”I natt kom två gestalter till mig, väckte mig och sade: ’Följ med!’ Jag följde med dem och vi kom till en man som låg ner, medan en annan stod över honom med en stor sten. Han slog stenen mot mannens huvud så att det krossades, och stenen rullade iväg. Mannen gick efter den, hämtade den och återvände inte förrän huvudet hade läkt och blivit som förut. Sedan upprepade han samma sak igen. Jag sade till mina två följeslagare: ’Subhanallah! Vem är dessa två?’ De sade: ’Fortsätt!’ Vi fortsatte och kom till en man som låg på rygg, medan en annan stod över honom med en järnkrok. Han stack kroken i ena sidan av mannens ansikte och slet upp kinden, näsan och ögat ända till nacken. Sedan vände han sig till andra sidan och gjorde likadant där. Innan han hann bli klar hade den första sidan läkt och blivit som förut, och sedan upprepade han samma sak igen. Jag sade: ’Subhanallah! Vem är dessa två?’ De sade: ’Fortsätt!’ Vi fortsatte och kom till något som liknade en bakugn – jag tror att han sade att det hördes buller och röster inifrån. När vi tittade ner i den såg vi nakna män och kvinnor, och underifrån nådde eldslågor upp till dem. När elden nådde dem skrek de högt. Jag frågade: ’Vem är dessa?’ De sade: ’Fortsätt, fortsätt!’ Vi fortsatte och kom till en flod – jag tror att han sade att den var röd som blod. I floden simmade en man, och på stranden stod en annan som hade samlat ihop många stenar. Simmaren simmade fram till honom, öppnade munnen och fick en sten kastad i munnen, varefter han simmade vidare. Varje gång han återvände upprepades samma sak. Jag frågade: ’Vem är dessa två?’ De sade: ’Fortsätt, fortsätt!’ Vi fortsatte och kom till en man med ett mycket motbjudande utseende, det fulaste man kan tänka sig. Bredvid honom fanns en eld som han tände på och sprang runt. Jag frågade: ’Vem är detta?’ De sade: ’Fortsätt, fortsätt!’ Vi fortsatte och kom till en lummig trädgård full av vårens alla blommor. Mitt i trädgården stod en man så lång att jag knappt kunde se hans huvud mot himlen, och runt omkring honom fanns fler barn än jag någonsin sett. Jag frågade: ’Vem är detta? Vem är dessa?’ De sade: ’Fortsätt, fortsätt!’ Vi fortsatte tills vi kom till en väldig trädgård, större och vackrare än någon jag någonsin sett. De sade till mig: ’Stig upp i den.’ Vi steg upp och kom till en stad byggd av tegelstenar av guld och silver. Vi gick till stadsporten och bad om att få komma in, porten öppnades och vi trädde in. Där mötte vi män vars ena halva var den vackraste man kan tänka sig, medan den andra halvan var den fulaste. Mina följeslagare sade till dem: ’Gå och kasta er i den floden.’ Där fanns en tvärgående flod vars vatten var vitt som mjölk. De kastade sig i den och när de återvände till oss hade allt det fula försvunnit och de hade fått den vackraste gestalt. Mina följeslagare sade till mig: ’Detta är Adens paradis, och där borta är din boning.’ Jag lyfte blicken och såg ett palats likt ett vitt moln. De sade: ’Där är din boning.’ Jag sade: ’Må Allah välsigna er båda! Låt mig gå in i det.’ De svarade: ’Inte nu, men du kommer att gå in i det.’ Jag sade: ’Jag har sett många märkvärdiga ting i natt. Vad betyder allt detta?’ De svarade: ’Vi ska berätta för dig. Den första mannen vars huvud krossades med stenen är den som lär sig Koranen men sedan överger den och sover bort de föreskrivna bönerna. Mannen vars kind, näsa och öga slets upp till nacken är den som går hemifrån på morgonen och ljuger så stora lögner att de sprids över hela världen. De nakna männen och kvinnorna i ugnen är de som begår otukt. Mannen som simmar i floden och får stenar kastade i munnen är den som äter ränta. Den motbjudande mannen vid elden som tänder den och springer runt den är Malik, helvetets väktare. Den långe mannen i trädgården är Ibrahim – frid vare med honom – och barnen runt honom är alla barn som dött i fitrah (den naturliga tron).’ Några muslimer frågade då: ’O Allahs sändebud ﷺ, vad gäller hedningarnas barn?’ Allahs sändebud ﷺ svarade: ’Även hedningarnas barn.’ Han tillade: ’Mina följeslagare sade vidare: De män du såg som var halvt vackra och halvt fula är de som blandat goda gärningar med onda, men Allah har förlåtit dem.’
Översättning och förklaring av Khutba World, översatt från arabiska.
Drömmen varnar för synder och visar Allahs förlåtelse och belöning.
Förbjuden ränta eller oskälig vinst i finansiella transaktioner.
Den naturliga läggning som varje människa skapas med.
En beteckning för paradiset, de troendes eviga boning.
Klassiska lärda framhåller att drömmen innehåller en allvarlig varning för att försumma de obligatoriska bönerna och inte följa Koranen, för att sprida lögner, för zina och för riba. Bilderna visar hur allvarliga dessa synder är, men de utgör inte grund för att döma om en viss persons slutliga öde. De visar också att goda och dåliga handlingar kan förekomma tillsammans och att Allah kan förlåta människor. Avsnittet om barn diskuteras av lärda inom ramen för de bredare texterna om deras slutliga öde; i denna återberättelse nämns de som tillhörande fitrah.
- Värna om de obligatoriska bönerna och avsätt tid för att både läsa och följa Koranen.
- Kontrollera meddelanden innan du vidarebefordrar dem och undvik lögner som skadar andra.
- Lär dig reglerna för halal handel och håll dig borta från riba och zina.
Denna återberättelse från samma kapitel ger en närbesläktad profetisk drömberättelse och kompletterar behandlingen av drömmar i Sahih al-Bukhari.
Sahih al-Bukhari · #6983 (Sahih)Denna återberättelse tar upp den goda drömmen och är ett användbart komplement till drömberättelsen och dess varningar.
En hadith varje dag, på ditt språk
I appen får du en hadith med förklaring varje dag, även som widget på din telefon. Gratis att använda.